2011-01-08

Vilka politiker vill vi ha?


Politiker kommer i många skepnader. Broilers uppfödda i politiska organisationer. Karriärister. Tramspellar. Nyttiga idioter. Torpeder. Ombud för andra. Röstboskap. Och en och annan trovärdig, genuin politiker.

Vad är det egentligen för politiker vi vill ha? Svaret varierar naturligtvis, beroende på vem man frågar. Här kommer mitt svar.

Jag vill ha politiker som är allmänbildade, rationella och streetsmarta. Och då bryr jag mig inte om var de plockat upp detta. Det kan vara på skolbänken. I ett ungdomsförbund. Uppfostran. Eller i livets hårda skola. De formella meriterna spelar mindre roll. Allt jag kräver är att de är någorlunda rimliga i huvudet. Egentligen struntar jag i deras historia, deras lik i garderoben och deras bakgrund. Det viktiga är vad de gör och vilket förhållningssätt de har när de väl har fått sitt förtroendeuppdrag.

Jag vill ha politiker som är ödmjuka och som har viss självdistans. Som inser att bara för att de själva har vissa fixa idéer, hangups och fördomar – så innebär det inte att de har rätt att tvinga på alla andra människor dessa. Politiker som inte går in och pillar i medborgarnas liv, bara för att de kan.

Vilket knyter an till att jag vill ha politiker som betraktar det lagstiftande hantverket som en rättighetsbaserad verksamhet. Att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter istället för att ägna sig åt förmynderi och morallagstiftning.

Jag vill ha politiker som sätter medborgaren som individ i centrum. Som inser att staten är till för medborgarna och inte tvärt om. Som respekterar folks rätt till egna val, privatliv, rättssäkerhet och medborgerliga fri- och rättigheter.

Min drömpolitiker har stort kontaktnät och är beredd att lyssna på alla. Men – samtidigt måste han eller hon stå över inflytande från särintressen. Det får inte finnas någon misstanke om att det springs ärenden åt organisationer, företag, främmande makt eller någon annan. Det är de egna väljarna och folket som helhet som man representerar och som skall sättas i främsta rummet.

Jag vill ha politiker som har en vision eller en ideologisk bas istället för att ägna sig åt populism och taktiskt kappvändande. Politiker som tror på något och som är beredda att ta en principdebatt.

Och jag vill ha politiker som har satt sig in i frågor som maktdelning, rättsstatens principer, medborgarrätt, principen om allas lika rättigheter inför staten, demokratins problem (som till exempel minoritetsskydd) och som har grundläggande kunskaper i de fyra räknesätten.

Well. I won't hold my breath...

15 kommentarer:

  1. Lagstiftande verksamhet som rättighetsbaserad verksamhet är kanske också en fix idé då som är lätt att hänga upp sig på. Eller hur vet man skillnad?

    Vem bestämmer vilka rättigheter jag ska ha?

    Vår mediebaserade kampanjdemokrati, kan den överhuvudtaget vaska fram den sorts politiker du vill ha? Och om inte, vad gör man åt det?

    SvaraRadera
  2. Jag ska göra mitt bästa för att motsvara dina förväntningar.

    SvaraRadera
  3. HAX, Det vill vi också! //Havsglimten

    SvaraRadera
  4. Känns som att det finns en del sådana politiker i Sverige, (Camilla Lindgberg, Karl Sigfrid, Lena Ek etc) men de hänger alltid samman med en massa andra, som man inte vill rösta på. Man borde på nåt sätt kunna personrösta på dem utan att rösta på partiet i fråga... Eller helt enkelt ger mer möjlighet till enskilda riksdagsledamöter att stå på egna ben.

    SvaraRadera
  5. Hmmm, det finns väl gott om politiska ideologier vars anhängare per automatik inte kan passa in i den mallen?

    Men det är ändå en intressant tanke, vad vill vi ha av våra politiker?

    Och vidare, vad vill vi ha av våra partier?

    Jag vill ju se en riksdag där alla partier har en tydlig ideologi och där partiernas centrala ställningstaganden är tydligt förankrade i dessa ideologier.

    Sedan vill jag ha politiker som i grund och botten delar sitt partis värderingar, men som är beredd att ifrågasätta och inte räds att göra egna tolkningar - så länge det är inom ramen för partiets ideologi.

    Detta är tyvärr väldigt långt ifrån vad vi har.

    SvaraRadera
  6. Jag vill ha en politiker som gynnar mina egenintressen. Politikern ska fungera som marionette till "ägarfamiljen", så att vi kan avsätta våra produkter i länder som dels är i krig, och därför behöver våra produkter, dels har olja som vi behöver för att upprätthålla vår livsstil. Politikern ska på hemmaplan se till att det finns ett säkerhetsgarde som skyddar mig från pöbeln.

    SvaraRadera
  7. "One of the penalties for refusing to participate in politics is that you end up being goverend by your inferios" sade Platon för några år sedan.

    SvaraRadera
  8. Inga politiker tack.

    There is no government like no government.

    SvaraRadera
  9. Jag gillar. Men de flesta vill nog ha politiker som vet vad folk vill ha. ;-)

    SvaraRadera
  10. Ok, politiker som fullt ut respekterar alla de negativa rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Subsidiaritet

    SvaraRadera
  11. Apropå Hannsemans förslag: Rent personval fungerar kanske inför enskilda beslut som inte är intimt förknippade med andra beslut, och där endast två alternativ finns - skall vi ha monarki eller republik? Medlemskap i EU eller ej? Statlig massavlyssning av telefontrafik eller ej? Om du har en åsikt i en eller flera (men inte för många) av dessa frågor, så är chansen hyfsad att du kan hitta en riksdagskandidat med ungefär samma åsikter att rösta på, och därmed kommer riksdagens sammansättning hjälpligt att återspegla folkopinionen i samma frågor.

    Problemet är att flertalet politiska frågor är mer komplicerade än så, och har tre eller fler möjliga svarsalternativ, kanske rentav ett oändligt antal alternativ. Dessutom hänger de ofta ihop med varandra, exempelvis om de kräver finansiella insatser och därmed en del i budgeten. Om 25 procent av politikerna vill lägga 500 miljoner på utrikesförvaltningen, 35 procent vill satsa 600 miljoner och 40 procent endast 400 miljoner, vilket förslag bör då beslutet utgöras av? Vad vill "majoriteten"?

    Då blir det av praktiska skäl nödvändigt för politikerna att bilda allianser och kompromissa över åsiktsgränserna. Exempelvis kan en politiker gå med på nedläggning av hemortens regemente mot att det inrättas en ny högskola där. Försvarspengar byts mot utbildningspengar. Budgeten måste ju gå ihop på något sätt, men den försvarsanställde som saknar akademisk bakgrund uppfattar antagligen kompromissen som ett svek.

    De politiska partierna är ett sätt att formalisera och systematisera kompromissandet. Ledamotskandidaten behöver inte tillkännage sin åsikt i tusen olika sakfrågor, utan kan hänvisa till ett färdigt åsiktspaket och peka på eventuella avvikelser från detsamma (avvikelserna kan dock inte bli för många eller betydelsefulla utan att spräcka partisystemet).

    Jag tror sålunda inte på personval som någon universallösning på den representativa demokratins alla problem. Vi hade personval till riksdagen en gång i tiden, men partiväsendet uppstod närmast spontant ändå. Jag leker med tanken på att återinföra tvåkammarriksdagen och fördela beslutsansvaret mellan de båda kamrarna på så sätt att exempelvis den ena får hand om lagstiftningen medan den andra beslutar om skatteuttag och budget. Vissa viktigare beslut, såsom val av statsminister, skulle kunna fattas av båda kamrarna gemensamt. På så vis skulle väljaren kunna rösta på ett parti (eller en kandidat) till budgetkammaren, och på ett helt annat parti eller rentav en partilös kandidat till lagkammaren. Möjligheten till "svekfulla" kompromisser mellan olika frågor begränsas därmed något.

    Inte heller detta torde dock vara någon universallösning, utan den lär också ha sina problem, till exempel minskande valdeltagande med alla val som väljarna skall förmås att delta i. I praktiken blir valet av demokratisk styrelseform i sig också en kompromiss mellan olika åsiktsriktningar.

    Jag tror som Hax att politikernas maktutövning måste begränsas; frågan är bara hur. Vilken av mössen kan hänga bjällran på katten?

    SvaraRadera
  12. Brevet från parti´t.
    text: Tommy Rådberg
    musik: Evert Taube (Brevet från lillan)

    Thomas kom hem
    För jag längtar efter dej
    Kom innan sossen är slut Thomas Bodström
    Mona har gått
    Riksdagsgruppen är det mörkt
    S-stjärnor syns ej på våran estrad

    Allt jag vill ha är en färgstark advokat
    Ingenting annat det dej som jag saknar
    På våran scen är det nu så mycket fel
    Och fullt med tyckan
    Om ditten och datt

    Detta har jag skrivit nästan bara själv
    Men för att pricken på i-et skall fastna
    Thomas kom hem
    Partiets ledare du blir
    Nu slutar brevet
    Från din
    August Palm

    SvaraRadera
  13. Listval med slutna provval är som gjort för att hålla borta HAX politiker. Gör sedan partierna oberoende av medlemmar genom partistöd och vi är dömda till tredjeplansfigurer som politiker.

    Partiledningarna fasar för självständiga individer. Tänk om riksdagsledamöterna röstade efter eget huvud, eller ännu värre - med hänvisning till det egna partiprogrammet (monarki för socialdemokraterna, anti-FRA för Alliansen).

    Det vettigaste vore ett modifierat brittiskt system med enmansvalkretsar och fyllnadsval, samt betydligt färre riksdagsledamöter. Och eftersom det skulle snöpa partierna centralt och ge dagens politiker (även på kommunal nivå) verklig utmaning kommer de motarbeta förslag i denna riktning till sista skattekronan.

    SvaraRadera
  14. Problemet är att de finns politker i alla partierna som sitter kvar år efter år. Sitter i riksdagen och vant sig vid olika förmåner, och som inte har någon tanke på att gå ut i vanligt arbetsliv, vilket gör att det inte direkt kommer in nya ider och förslag i riksdagen, och skulle man mot förmodan röstas in.

    komma med nya ider och förslag blir de partipiskan tills man rättar sig i ledet efter dom "äldre" parti kollegerna. Inför en lag att man bara får sitta 2 mandatperioder i riksdagen, ta en paus och efter 4 år igen kan man åter ställa upp till val till riksdagen och se om man blir invald, så man fått lite prespektiv på samhället och inte tappat kontaken med vanligt folk som många poltiker tycks gjort.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad, saklig och anständig samtalston. Snälla!