2014-01-29

Och vad lär vi oss av Lexbase-historien?


I går exploderade historien om Lexbase i den svenska debatten. Nättjänsten Lexbase gör det enkelt att kolla upp om enskilda individer finns i brottsregistret eller om man har dömda människor i grannskapet.

Här ställs många principer mot varandra... Tanken om att den som sonat sitt brott har sonat sitt brott – mot människors vilja att skydda sig mot eventuellt ljusskygga element i sin omgivning. Oro för den personliga integriteten – mot principen att den dömande makten måste utövas offentligt. Och så vidare.

Det är ett sundhetstecken att så många engagerat sig i denna fråga. Men det är lite märkligt att intresset för morgondagens regelverk på just detta område – EU:s dataskyddsdirektiv – samtidigt är så svalt.

Eller märkligt och märkligt... Behandlingen av EU:s nya dataskyddsregler är en rätt abstrakt historia som nu har kastats in i ett så kallat first reading agreement, bakom stängda dörrar. Inte lika sexigt som att kolla om grannen är bankrånare, förvisso.

Men principfrågorna är snarlika – både intressanta och viktiga.

Den mest brännande frågan när det gäller EU-reglerna är om det skall krävas samtycke innan man registrerar människor i (de flesta) kommersiella eller offentliga register. ICA eller KI:s forskningsdatabaser. CDON eller PKU.

Samtycke är den frihetliga linjen, som respekterar människors rätt till privatliv och makt över information som rör dem själva. Det vill säga den linje som Piratpartiet driver i EU-sammanhang.

Den andra linjen är att samtycke är onödigt i de flesta sammanhang. Det vill säga att informationen om medborgarna inte tillhör någon utan är fri för till exempel företag och myndigheter att utnyttja.

Den svenska regeringen (och de flesta medlemsstater) driver den senare linjen. Det vill säga att du inte skall ha något direkt inflytande över hur data om dig används.

Åter till Lexbase. Historien är inte direkt jämförbar med det som nu diskuteras i EU, eftersom det knappast vore rimligt att göra det frivilligt att vara med i brottsregistret. Men i grunden handlar det ändå om en liknande frågeställning, även om aktörerna inte är de samma.

Nästa gång kan det vara till exempel Microsoft, Folkhälsomyndigheten, Google, Trafikverket eller Landstinget i Uppsala som går över linjen och gör oacceptabla ingrepp i vår rätt till privatliv. Vilket de inte bör få göra. I vart fall inte med mindre än att du uttryckligen har givit dem lov att göra det.

Det är bättre att engagera sig i dessa frågor nu än att bli upprörd när det är för sent att påverka.

16 kommentarer:

  1. Det finns en relaterad diskussion här: http://blogg.pts.se/blog/2014/01/29/abonnentupplysning-kan-roja-skyddade-uppgifter/

    SvaraRadera
  2. Är det enligt samma logik "frihetligt" att också kräva samtycke innan man får tänka på en annan person?

    Jag är bestört över att du försöker omdefiniera vad frihet är. Frihet är enligt liberala principer när en individ får göra vad han vill med sin kropp, sina tankar, sina yttranden och sin egendom, sålänge det inte direkt går ut över någon annan individs likadana frihet. Att skriva någons namn i en lista, med penna eller dator, är banne mig ingen inskränkning av någon frihet, inte ens om man är kapitalist!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här handlar ju inte om att "skriva någons namn på en lista".

      Det handlar om att registrera människors vanor, handlingar, preferenser etc med ett syfte.

      Är man för frihet är man rimligen för individens makt över sig själv. Det gäller även makten över hur ens personuppgifter används.

      Radera
    2. Bekymret i det här fallet är att förvisso en dom är en offentlig handling. Att sprida den kan och skall ej vara straffbart.

      Det som gör att Lexbase får bekymmer är att de utför detta både i bulk - och framför allt på ett sätt som ger fel information.

      Hänger man ut fel person som dömd för misshandel bör man rimligen se fram emot ett förtalsåtal.

      Radera
  3. Rationalitetspartiet29 januari, 2014 12:42

    Det är en skandal att inte regeringen och JK omedelbart gör allt för att stoppa, förbjuda och åtala Lexbase.

    Lexbase i kombination med det svenska personnummersystemet förvandlar Sverige till en 1984-liknande övervakningsstat.

    Alla som har någon gammal dom från sin ungdomstid på 1980-talet kommer nu att garanterat stängas ut från arbetsmarknaden och möjligheten att hyra en lägenhet och få kreditkort.

    Den advokat som var talesman för Lexbase lämnade sitt uppdrag efter att ha blivit mordhotad. Jag kan tänka mig att en hel del människor som fram till idag lyckats dölja sitt förflutna och har allt att förlora på att grannar och kollegor Lexbase-snokar kommer att göra allt för att stoppa verksamheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du tar upp en intressant poäng här. Frågan är hur smart det är av ett sådant företag att hänga ut just kriminella. Man kan ju få ovänner i fel kretsar då om man säger så...

      Radera
    2. Vill du kämpa mot personnummer är du välkommen i min personliga kamp mot väderkvarnarna... ;-)

      Radera
  4. Om man bör uppröras över något så bör det väl i så fall vara de lagar som gör det möjligt att hämta ut såna här uppgifter. Skulden bör rimligtvis inte i första hand ligga på det företag som bara delar med sig av redan offentlig information på ett effektivt sätt utan på dem som gör informationen tillgänglig från första början.

    Sen är det ju iofs även intressant att se hur man kan utveckla såna här tjänster. Kanske går det att ta fram en karta på var alla bögar i ett område finns, eller varför inte alla svarta, gula eller röda människor:) , på vilka adresser människor med olika politiska symatier bor etc (här kan ju researchgruppen dra sitt strå till stacken).

    Kombinera detta med någon sorts public wiki, där allmänheten kan gå in och fylla i uppgifter om människor de känner etc för att göra kartorna ännu mer detaljerade. Vi går en spännande framtid tillmötes

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu bör i och för sig domstolarnas beslut vara offentliga för att tillåta granskning och stoppa rättsövergrepp.

      Men man skulle, som till exempel piratpartiets Anna Troberg föreslår, kunna skapa en tröghet genom att bara lämna ut domar manuelt. Eller som andra föreslagit, mot en mindre avgift. Det skulle göra det svårare att göra en Lexbase.

      Radera
  5. Varför tar du bort kommentarer som pekar på att Piscatus hållit på med samma sak i åratal? Är du rädd för Aschberg?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tar nästan aldrig bort kommentarer. Däremot har Blogger en massa hyss för sig. Skall kolla i spamfiltret.

      Radera
    2. OK, fair enough.

      Radera
  6. ...oroa sig icke. Precis som Rationalistetspartiet här ovan redan insinuerat, så tror jag att detta kommer enbart fortgå tills "fel person" får byxorna nerdragna på detta vis, när ägarna bakom LexBase blir giriga...

    Jag kastar bara ut några exempel; högt uppsatt LO/S medlem? Tungviktare i näringslivet? Syrianerna?

    I första fallet; dessa kommer att dö en snabb, men samtidigt plågsam politisk död i medias obarmhärtiga strålkastare.
    I andra fallet, alltså en näringslivsprofil; farligt. Sådan negativ publicitet kan hota mycket; börskurser, investeringar...många intressen hotade. Vad som helst kan hända.
    Det sista fallet; farligt på riktigt. Inte alls otänkbart att ansvariga fiskas upp ur strömmen med en antal ak mag i kroppen.

    Kort sagt, detta håller på så länge inget högdjur ur valfri sfär i samhället hotas av detta. Så länge det handlar om oss vanliga dödliga så kommer det att ånga på. Men förr eller senare gör dem ett misstag.

    Jag skulle dock vilja föra diskussionen mot ett helhetsperspektiv; låt oss se på utvecklingen; FRA, ACTA å statens sida och nu LexBase och precis som Anonym 29 jan, 13:09 påpekar även Researchgruppen å den privata sidan. Det är inte bara fråga om att vi kan finna ett politiskt konsensus att internet och liknande skall ha strypkoppel, utan nu får denna politiska vilja, likt ringar på vattnet (eller "spillover" som det heter i statsvetenskapen) påverkan på hur integriteten ses på utanför statens domän. Vi kommer att gå mot ett tyst, förskrämt samhälle, inte bara i tal, text, på nätet och i trycksaker, utan även nu i kontakt med rättssamhället, vars syfte är att beskydda oss. Så skall det förbli i en rättstat. Att hänga ut folk, oavsett skyldiga eller oskyldiga, är inte värdigt en rättsstat.

    Skampålen avskaffades i Sverige 1855. Låt inte en digital version ta dess plats.

    SvaraRadera
  7. Lexbase kör tydligen med röda prickar på en karta.

    Beatrix Ask ville skicka gredelina kuvert som grannar lätt skulle kunna identifera.

    Om Justitiedepartementet har gett Lexbase data i bulk, vilket antyddes av en kommentar någon annanstans, då bör någon ställa den givna frågan...

    Fast det kan förstås vara en avledningsmanöver också - vad smyger Regeringen/EU igenom för ännu större integritetskränkning medans alla svenskar rasar mot det här?

    SvaraRadera
  8. ..är att vi inget lärt oss om hur viktigt personlig integritet är.

    SvaraRadera
  9. Hioppas nån säljer alla idioter som hävdar att frihet är att sälja sin morsa om man nu kan tjäna pengar på det.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.