2014-02-19

Korruption – EU:s kärnröta


Som EU-kommissionen konstaterar i en rapport härom veckan, så har Europa problem med korruption. Denna korruption påstås kosta oss ungefär 1000 miljarder kronor per år.

Detta är naturligtvis allvarligt, speciellt när det gäller offentlig verksamhet.

Skattebetalarna får sämre utväxling för sina pengar om konkurrens och fri marknad sätts ur spel av mutor.

Det handlar även om rättigheter. Lika rättigheter. Alla skall vara lika inför lagen och inför det offentliga.

Särbehandling till exempel vid hanteringen av ett bygglov, i en domstol eller vid EU:s reglering av ditt eller datt är inte bara dålig resursanvändning och orättvisa. Det är i grunden ett demokratiskt problem.

Så, vad gör man då åt saken? Det enklaste och mest uppenbara svaret på denna fråga är öppenhet. Transparens och insyn.

Och ser man på. Transparens nämns även som ett verktyg mot korruption i EU-kommissionens rapport.

Men detta är EU. Så inget är så enkelt som det verkar...

  • Nyligen inskränkte riksdagen den svenska offentlighetsprincipen, med hänvisning till krav från EU.
  • Samtidigt som EU talar om transparens ändrar man internt definitionen av ordet "dokument", så att det i själva verket blir svårare att få ut papper.
  • EU skryter med att whistleblowers i de egna leden nu har fått ett mycket starkare skydd. Det stämmer, på sätt och vis. Men bara om de låter bli att gå till media med sina avslöjanden. Vilket på något sätt förtar tanken med detta skydd...

EU är ett hot mot öppenheten. EU lider av en hemlighetskultur. Det sitter i väggarna. Möjligen på goda grunder, eftersom det finns mycket som faktiskt inte tål offentlighetens ljus.

Dessutom finns det saker som är värre än traditionell korruption, men som sker rakt framför ögonen på oss. Utan att någon tycks reagera eller göra något åt saken.

I ett system som helt saknar insyn får skattebetalarna lösa ut banker i kris. Vilket måste handla om en rent oerhörd inkompetens från bankirernas sida – med tanke på att de har rätt att skapa helt nya pengar ur tomma intet. De som misslyckas med en sådan verksamhet förtjänar helt uppenbart att gå i konkurs.

Vad kallar man detta? Korruption? Korporativism?

Ett annat insynsskyddat system är den gemensamma europeiska valutan, euron. Finns det någon som har koll på alla krispaket, paniklösningar och tilltag som har använts för att rädda euron? Inifrån Europaparlamentet kan jag i vart fall meddela att det är högst tveksamt om någon enda av de folkvalda har full pejl. Länderna i euro-zonen är indragna i ett gigantiskt pyramidspel där det är oklart vart pengarna i slutändan tar vägen.

Det här skulle kunna vara historiens fräckaste och mest omfattande bedrägeri. Men om den saken kan (eller vill) ingen uttala sig med säkerhet.

Sedan har vi det gamla vanliga korporativistiska träsket. Politiker och byråkrater i EU låter sig sällan mutas med en bunt pengar i en brun papperspåse. (Även om de ofta trillar i fällan när media testar just det stuntet.) Istället handlar det om att de får välbetalda styrelseuppdrag och konsultuppdrag när de så småningom lämnar sina poster. Om någon skulle få för sig att kontrollera politikers och eurokraters förhållande till olika särintressen efter att de lämnat offentlighetens ljus – då kan jag lova att det är ett ormbo.

Och ibland är det så enkelt som att kolla vem som äger vingården som ledamoten semestrar på, vem som har ställt en flott tjänstebil till förfogande eller i vilket särintresses loge generaldirektörn sitter på franska öppna mästerskapen i tennis. Det är ett knäck som vilken journaliststudent som helst skulle kunna göra. Men märkligt nog är detta ymnighetshorn av scoop och skandaler inte av intresse för media.

EU – rotten to the core.

16 kommentarer:

  1. Hax,

    det där med att banker skapar pengar ur tomma intet är till 99% en missuppfattning som tyvärr gärna sprids i kommentarsfält och forum. Sanningen är att eftersom pengar i grunden är skuldsedlar så skapas nya skuldsedlar, dvs pengar, så fort någon lånar ut pengar, även privatpersoner. Den ena har pengar i handen att handla för, den andre har en fodran som också har ett värde. Ta-da, nya pengar har skapats. Bankerna har inget speciellt privilegium som gör att de kan "skapa pengar ur tomma intet", de måste låna in (t.ex via obligationer) det de lånar ut. Centralbanker kan däremot trycka skuldsedlar=pengar, vilket som jag förstår det i praktiken är ett lån som de tar utan att fråga av alla som har ett innehav i den valutan det berör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är bankernas kapitaltäckningskrav? 5%?

      Radera
    2. Det är väl bara det att bankerna får låna ut pengar de varken har eller någon annan lånat ut till dem...

      Radera
    3. @Stocken, det där tror jag är en missuppfattning. länka gärna till relevant och tydlig källa. @anonym, kapitaltäckningskravet har väl att göra med eget kapital som banken måste ha för att göra systemet mer stabilt. De måste ändå låna in det de lånar ut.

      Radera
    4. Nej, det är inte en myt.

      Enligt Basel III-reglerna som bankerna har, måste de ha kapitaltäckning på 8% av alla lån som görs.

      Förenklat betyder det att lånar du 100 000 kr på banken så skapas en skuld på 100 000 på bankens konto, som säger att banken är skyldig dig 100 000 kr. Samtidigt skriver du på ett kvitto om att du är skyldig banken 100 000 kr.

      8 000 av dessa 100 000 är riktiga pengar. Resterande 92 000 är nya pengar som uppkommer ur intet.

      Dessutom tror jag det är så att kapitaltäckningen inte gäller enskilda lån utan alla lån totalt. Dvs, om 10 personer lånar 100 000 var så är det 80 000 av dessa som är pengar - de andra 920 000 är skulder i någon form.

      Det säger sig självt att skyffla runt skulder samtidigt som skuldberget växer och växer utan att eliminera gamla skulder, inte håller i längden.

      Radera
    5. @ wertigon: if you can't explain it to a 5year old you don't know it well enough. Du definierar inte riktiga pengar och förklarar inte hur "skulden på bankens konto" kan betalas ut till låntagaren. Och vem är banken skyldig pengar? Dimridåer.

      Radera
    6. Kollade precis upp ämnet på allvar för första gången och det var inte lika illa som jag trodde. Det är helt enkelt så att om jag sätter in 100 kr på banken så får banken låna ut ca 92 av dem till någon annan. Reglerna säger egentligen bara hur stor andel av insatta pengar som får lånas ut till någon annan.

      (Tidigare trodde jag att reglerna innebar att om jag satte in en hundralapp så fick banken låna ut 900)

      Radera
    7. Ett kapitaltäckningskrav om 8% gäller för sämsta sortens utlåning, till begreppet skall också fogas "riskvikt".

      Bostadslån hat idag en riskvikt om 15% innebärande att kapitaltäckningskravet reduceras från 8% till 15% av 8% vilket blir 1,2% i kapitaltäckningskrav. Det finns dock en diskussion om att höja vikten till 25%.

      Detta innebär att när Stocken eller någon annan sätter in 100 SEK hos banken så kan 98:80 av dessa lånas ut till bostad.

      En god reglering vore att andelen egenkapital inte vore fixerad vid 15% som idag eftersom det saknar större betydelse när man handlar bostäder för en miljon eller mindre. Istället skulle andelen egenkapital tvingas bli större ju större lånet är.Eller så vänder man på steken och tvingar upp kapitaltäckningskravet ju större det enskilda lånet är.

      Radera
    8. Så här der jag det:

      Pengar är löften.
      Vem som helst kan ge löften (skapa pengar).

      Anta att "marknadsvärdet" för en fotmassage är 100 Kr.
      Anta att du bjuder mig på lunch och som ersättning lovar jag att ge dig fotmassage senare. Jag skriver en skuldsedel: "Innehavaren av denna sedel är berättigad till en fotmassage av N.N.". Jag har just skapat en hundralapp.

      Problemet med pengar (löften) kommer när de som lovat något (låntagarna) inte uppfyller sina löften.

      Vilket förklarar varför kombinationen pengar/politiker blir så giftig. Politikernas affärsidé är ju att lova sådant som andra ska uppfylla.

      Radera
    9. Notera nu att man lånar ut nästan alla de pengar som satts in och att man samtidigt är skyldig dem som satt in pengarna att kunna återbetala dem. Alltså skapar man dubbelt så mycket pengar som det egentligen finns.

      Radera
    10. Marknaden skulle kunna fixa det här...

      Låt bankerna erbjuda två olika sorters konton för sina kunder.

      1) Pengarna överlåtes aldrig på banken utan ägs av dig, men "förvaras" på banken - vilket är säkrare än att ha dem i madrassen och enklare när du vill göra betalningar. Banken får inte låna ut pengarna. Detta är en avgiftsbelagd tjänst.

      2) Som i dag. När du sätter in pengarna på banken lämnar du ifrån dig all kontroll över hur de används. Som betalning för detta får du ränta. Gissningsvis kommer tjänsten att vara avgiftsfri.

      Sedan får folk välja.

      Radera
    11. Ok, försök 2.

      Om jag lånar ut en hundralapp till min kompis, så förlorar jag 100 kr och min kompis får 100 kr under förutsättning att hen skall betala tillbaka.

      Jag är inte skyldig min kompis någonting, min kompis är skyldig mig 100 kr. Total skuld: 100 kr. Totalt antal pengar: 100 kr - skuld 100 kr = 0.

      Om jag lånar 100 000 kr av banken så får jag inte 100 000 kr av banken. Banken säger istället att "Ok, vi är nu skyldiga att betala dig 100 000 kr". Samtidigt får jag ett kvitto som säger att jag är skyldig banken 100 000 kr.

      Nu är banken skyldig mig 100 000 och jag är skyldig banken 100 000. Total skuld: 200 000 kr. Totalt antal pengar: -100 000 - 100 000 = -200 000 kr.

      Helt plötsligt har det skapats 100 000 kr ur tomma intet.

      Radera
    12. @wertigon: Nej, då jag lånar pengar från banken får jag riktiga pengar. Vad banken gör är att omsätta mitt löfte (att betala tillbaka med ränta) till rediga kontanter genom legala bindande mekanismer. Det är låntagaren som skapat pengarna genom att utfärda ett löfte.

      @hax: Vilket problem är denna lösning tänkt att fixa?

      Det verkar som om många tror att antalet pengar (penningmängden) måste vara fix. Pengar är löften. Det finns väl ingen naturlag som säger att det bara får finnas löften till ett speciellt värde i ett valutaområde? Och att om jag vill utfärda ett löfte så måste något annat löfte verkställas?

      Radera
    13. Nej det är inte riktiga pengar.

      Banken har kapitaltäckningskrav på 8%. Det innebär att av de 200 000 kr som skapats av ditt lån (100k dig 100k banken) så finns det endast täckning för 4% av dessa (8k). Det är alltså 8000 pengar och 92000 skulder du får låna.

      Radera
  2. Ingen löser privatpersonens skuld till den andra personen om låntagaren inte kan betala. Bankerna har hittils hållits om ryggen av staten/EU...

    SvaraRadera
    Svar
    1. @ Lucke, det är precis det som är problemet, ja. Förlusterna socialiseras, vinsterna förblir privata.

      Radera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.