2014-04-03

Nätneutralitet: I vilken ända av snöret skall man ta betalt?

Några saker så här efter att Europaparlamentet i dag röstat för nätneutralitet – eftersom själva begreppet nätneutralitet tycks betyda olika saker beroende på vem man frågar. Här är mina fem cent...

Nätneutralitet är, som jag ser det, att man inte diskriminerar mot någon (laglig eller icke tekniskt skadlig) tjänst, applikation eller funktion på internet. Nätet skall vara öppet och fritt och samma regler skall gälla för alla.

Sedan har vi frågan om priset, vilket var vad det mest handlade om i Europaparlamentets votering. De stora kabelägarna vill ha mer betalt av företag vars tjänster kräver stor bandbredd (till exempel video). Men även av företag som bara är framgångsrika (som till exempel har många kunder, men inga gigantiska krav på bandbredd). Här finns en oroväckande tendens att kabelföretagen ser en chans att brandskatta nya företag. I vart fall om dessa företag vill finnas på ett "A-nät" istället för på ett långsammare och sämre "B-nät".

Vilket skulle innebära att alla inte kommer att spela på samma spelplan, enligt samma regler. Det kan i sin tur skada den fria konkurrensen, nätets utveckling, nya tjänster, våra fria informationsflöden och så vidare. Dessutom vore det dåligt och tråkigt för oss konsumenter. Vi vill ju ha god tillgång till allt som finns på internet.

Och faktum är att man redan har olika priser – men i den ända av snöret där det är rimligt: Beroende på konsumerad volym.

Den som bara vill läsa lite mail någon gång då och då klarar sig med ett enkelt och billigt nätabonnemang. Den som vill se på strömmande video dagarna i ända får köpa större trafikvolym, det vill säga ett dyrare abonnemang. Det är vi kunder som väljer hur vi vill utnyttja nätet och allt som finns på det.

Detta innebär att man inte stryper, brandskattar eller inskränker utbudet. Istället betalar vi för hur mycket vi använder. Vilket känns som en rätt självklar och icke-kontroversiell modell.

Möjligen kan man fundera kring hur det skulle vara om vi hade ett helt fritt internet där spontan ordning råder. Men där är vi – tyvärr – inte i dag. Det internet vi har i dag är redan till delar reglerat, det ägs av Big Government och Big Business. Många av kabelägarna är gamla telemonopol, som fortfarande inte är speciellt intresserade av konkurrens. Vilket är precis de aktörer som hade velat se ett A-internet och ett B-internet.

Politiker skall naturligtivs inte reglera vad som får finnas på internet. Och det är inte alls vad detta handlar om: I den rådande situationen känns det rätt rimligt att politiken – när den ställs att välja mellan att gå vissa särintressens ärenden och att säga att lika regler skall gälla för alla – väljer det senare. Det är en skillnad mellan att bestämma vad som skall få finnas eller inte finnas på nätet å ena sidan och att slå fast principen att nätet skall vara fritt och öppet å andra sidan.

5 kommentarer:

  1. Vi skall även hålla i minnet att detta var en förstaläsning. Frågan tröskas vidare i EU efter EU-valet.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker fortfarande att det är en sorgens dag för alla Libertarian'ister som går in för marknadskrafternas fria spel, när statslige myndigheter nu kan diktera priser på privata tjänster. Jag ser ingen skillnad på detta och så det som Maduro håller på med i Venezuela.

    SvaraRadera
  3. @Jan Andersson Marknadskrafternas fria spel upprätthålls av samhället. Annars "upprätthålls" det av den med störst tanks.

    SvaraRadera
  4. Fast frågan är ju om detta med att "betala i rätt ände" inte bara leder till mer av drakoniska trafikbegränsningar. Jag surfar idag på ett gammalt mobilbands-abbonnemang som kostar 199,- i månaden. Det har helt fri surf. I dagens abonnemangsutbud skulle samma slant på samma leverantör ge 4GB i månaden, vilket är närmast skrattretande. Det största, som kostar 399,- i månaden, ger 12GB i månaden - dvs mindre än många AAA-spel köpta via Steam. Sedan kostar 1GB 69kr.

    Jag ser faktiskt hellre att nätleverantörer kan ta betalt vid ojämn trafik vid peering-punkter än att sådana galenskaper infekterar de fasta näten också - vilket det ju redan gjort i en del länder. Lämplig struktur vore att den part som är nettomottagare får pengar av den part som är nettosändare - och denne får lämpligen skicka vidare sin kostnad till de kunder som sänder detta, varefter denne aktör får skicka vidare till sina kunder. Då kan företagen få betalt utan konstiga abonnemangsformer och utan att prislappen för extrakapaciteten betalas av de som inte använder den.

    Men tyvärr ger ju alla nyheter om nätbolag som försöker få ut pengar vid ojämn peering mest resultatet att folk skriker sig hesa om att det är ett angrepp på "nätneutraliteten" eftersom de försöker "pressa Netflix på pengar" och sådant.

    (Fotnot: ja, jag har ett mobilbredband som huvudabonnemang idag - detta eftersom man på statlig uppmaning grävde ned kopparkablarna även här, där vi har vattensjuk lermark, och kopparn därefter lidit konstanta kortslutningar. ADSL etc är således inget alternativ sedan denna "modernisering" och "upprustning" av det lokala telenätet, vilket ju är lite humor i sig... :D )

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och där funkade av någon anledning inte att signera med google-konto. Aja... Signaturen är Daniel Agorander, iaf.

      Radera

Kommentarer skall vara sakliga och hålla god ton. De skall föra diskussionen framåt - och får gärna vara intressanta, underhållande och intelligenta. Se det som en insändarsida: Kvalitet ökar chansen att kommentarer publiceras.