2014-12-01

De regeringsodugliga


Oavsett hur det går i onsdagens budgetvotering i riksdagen, så står en sak klar: Socialdemokraterna är inte regeringsdugliga.

Under många, många år såg sig (S) som det Regeringsbärande partiet i Sverige. Eventuella borgerliga regeringar sågs som parenteser.

Sedan visade Alliansen att det inte alls behöver vara så, vilket i sig gav sossarnas självbild en knäck. Och när (S) nu är tillbaka vid makten, då går det inte alls speciellt bra för dem.

Med det nuvarande upplägget – med (MP) som drivankare – är (S) helt enkelt inte regeringsdugliga.

Tyvärr är (S) dessutom ett slutet parti med ett starkt inre motstånd mot förändring och förnyelse.

Om Stefan Löfven vill gå till historien som en begåvad och framgångsrik statsminister – då behövs ett helt nytt förhållningssätt: Ombilda regeringen till en ren (S)-regering. Lyssna, var öppen och våga tänka nytt. Bygg allianser för en ödmjuk, verklighetsbaserad och konstruktiv politik i riksdagen.

En minoritetsregering som är beroende av vad som sker i riksdagen behöver inte alls vara fel. Det skulle kunna bli ett demokratiskt reningsbad för alla.

Men det kommer förmodligen att falla på (S) oförmåga att tänka fritt, tänka nytt och att utvecklas.

6 kommentarer:

  1. Man skall inte räkna ut S ännu. De är förvisso skadeskjutna, men de flyter fortfarande, och ännu har team Löfven kontroll över gräsrötterna, medias sympatier (vi vet ju att majoriteten av journalistkåren sympatiserar med antingen den utopiska vänstern eller generellt rödgrönt) och det viktigaste; KP Thorvaldsson i LO borgen har ännu inte yttrat missnöje över sakernas tillstånd. Inte allvarligt i alla fall. Alla som har i alla fall lite politisk insikt vet att om man inte har med de vänsterkonservativa i LO kollektivet, antingen på sitt tåg (som Reinfeldt lyckades med) eller splittra upp dem så blir det ingen politisk förändring. Slutdisskuterat. Kom ihåg att det svenska politiska landskapet äro trångt; de med kapacitet att faktiskt åstadkomma något är just tidigare nämnda vänsterkonservativa i LO kollektivet, eller det gamla kapitalet, som för tillfället är oorganiserat och förvirrat eftersom dess politiska fordon, moderaterna i praktiken inte har någon ledare, ingen ideologisk nytändning eller liknande. Hade inte MS Moderaterna haft en mycket kapabel och rådig vicekapten, Kinberg-Batra, hade det gått i kvav på samma rev som Bo Lundgren stötte i. Såldes har fortfarande Löfven & Co initiativet. För en liten stund till.

    Det som är och kommer att vara destabiliserande så länge vi kör huvudet i marken är Sverigedemokraterna. Fragila lösningar som Löfvens regeringsbygge kan lätt raseras av dessa. Vill vi ha stabila parlamentariska förhållanden igen så måste vi omreglera migrationspolitiken så den opinionen stillas (kom ihåg, det krävs inget radikalt, bara Göran Persons migrationspolicy, vi behöver med all sannorlikhet inte ens göra om något, bara faxa ut nya förhållanderegler om att tolka Dublinförordningen och utlämnings- och passlagen som den är skriven) Annars kommer SD vara kvar och trolla i varje försök att bygga någonting användbart i Rosenbad. Oavsett färg på regeringsbyggena.

    SD är också det riktiga orosmomentet inom S:s tidigare självklara stödgrupp, tidigare nämnda LO. Hur var det nu? Börjar SD närma sig 20-30% i senaste mätningen om partisympatier inom LO den senaste undersökningen? SD kommer mycket snart också börja erodera vänstern och den gröna rörelsen; det sker redan nu i Schweiz.

    Kort sagt; missnöjet med immigrationspolitiken får oproportionerligt mycket inflytande i och med de enda som säger något om densamma är SD. De blir då (ironiskt nog, i och med att de i botten är klassiskt konservativa) de enda som kommer med "något nytt".

    Detta med att en enda fråga blåser upp som en jättelik spärrballong och hotar tillslut att med egen kraft spräcka hela regeringar är inget nytt; JAS projektet, kärnkraften, löntagarfonderna, industristödet, banksektorn och så vidare. Det som krävs nu är statsmannaskap och kalla nerver; I: Åtgärda härdsmältan i migrationspolitiken, II: Släck branden i skolväsendet, III: Nödstarta motorerna igen genom att göra arbete i princip gratis från statens sida. Utförs detta så borde spillovereffekterna räta upp skutan igen.

    Men men. Det här med statsmannaskap, senast jag hörde om det var det på Fälldins tid...sällsynt växt idag. Statsmannaskapet alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "I: Åtgärda härdsmältan i migrationspolitiken, II: Släck branden i skolväsendet, III: Nödstarta motorerna igen genom att göra arbete i princip gratis från statens sida."

      - Alltså... superbra förslag, men.. vem i sjuklöverpertiet ska ta initiativet och driva dessa? Kinberg-Batra? Morgan Johansson? Annie Lööf?

      Nu när Troberg är borta så öppnas ett öppet mål för PP igen.. kom igen nu!

      Radera
  2. Steg 1: Klipp banden till MP
    Steg 2: Kasta (V) till drakarna
    Steg 3: Eftersom (S) är mer högervridna än de Nya Moderaterna, ta över de gamla moderaternas roll.

    Alternativt, förtvina i historisk glömska...

    SvaraRadera
  3. Både som S-ledare och som statsminister har ju SL en rekordliten politisk erfarenhet. Stordåd av honom förefaller därför inte särskilt sannolikt, vare sig som S-ledare eller som statsminister. Samtidigt med Sahlin-/Juholtcirkusen försvann ju också en hel del kompetent och erfaret S-folk. Det tar flera år att reparera. Också av det skälet lär både regeringsduglighet och intern förnyelse dröja bra länge.

    SvaraRadera
  4. ....men det viktigaste är ändå att S lovar att aldrig minska på invandringen. Aldrig.

    SvaraRadera
  5. Hellre död än röd02 december, 2014 18:33

    Det mest patetiska som media låter honom komma undan med är att gnälla och klaga på att det är den dumma alliansen som inte vill spela med honom och allt är deras fel, framförallt om de röstar på sitt förslag och sedan SD gör det också för då samarbetar de. F-n det om något gör det tydligt att den absoluta majoriteten av Sveriges journalister är vänstervridna navelskådare!

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.