2015-12-27

Gör motstånd! I tid!


Man kan se samhället på olika sätt.

Antingen är det en sammanslutning av fria individer – medborgare som åtnjuter starka fri- och rättigheter, som har lika rättigheter inför det offentliga och som är lika inför lagen. Ett sådant samhälle har en stark rättsstat, en levande demokrati och stor transparens vad gäller den offentliga maktutövningen. Medborgarna väljer representanter till ett parlament, vars uttalade uppdrag är att tjäna folket genom att hantera ett begränsat antal angelägenheter som kan behöva skötas gemensamt. Med detta synsätt är staten till för medborgarna.

Eller också betraktar man folket som undersåtar – som måste styras, kontrolleras, hunsas och övervakas. Vilket är ett synsätt som måste bygga på antagandet att vissa människor av oklara skäl är lämpade att bestämma över andra. Och på att individens primära roll är att underkasta sig statens önskemål och behov. Vilket är en tanke som ligger mycket nära så väl de fascistiska som de kommunistiska idéerna. I en sådan stat utgör politiker, byråkrater och särintressen en härskande klass vars makt och ställning alltid sätts i främsta rummet.

Hur ser det ut i dag? Åt vilket håll är vi på väg?

8 kommentarer:

  1. Folket/medborgare av alla kanske olika grundursprung bör ställa upp. http://www.folketsdemonstration.se/

    SvaraRadera
  2. Kampen för det fria internet är iaf förlorat.

    Återstår kampen för det fria samhället. Fast det ser inte ljust ut på den fronten heller.

    Jag trodde aldrig jag skulle få se demokratin dö ut under min livstid, men storföretagen och makthungriga politiker har tamejfan i stort sett lyckats...

    SvaraRadera
  3. Svenska folket har inget emot att själslivet görs till statlig egendom, hur ska annars det fruktansvärda patriarkatet och den eviga rasismen kunna krossas?

    SvaraRadera
  4. Man kan väl i sammanhanget nämna feodalt styre också. Vilket stämmer väl med vad du nämner.

    SvaraRadera
  5. Hej.

    Antingen underställer sig lagstiftaren frivilligt sina egna lagar, och inser det principiellt viktiga i detta, eller styr lagstiftaren folket via lagarna, men omfattas inte de facto av dessa annat än som privatpersoner.

    Vem stiftar lagen? På vilken grund? Inget statsskick och inget samhällssystem vilket kräver perfekta människor kan fungera annat än till den tidpunkt när tillräckligt många normala människor fått sina förändringar genomförda.

    Det bästa vi kan sträva efter och arbeta för är system som innehåller metoderna till sin egen förändring och anpassning efter nya teknologiska omständigheter, utan att överge principerna.

    Men var finns den tabula rasa, denna Platons ö, som vi kan starta ifrån för att inte ständigt bygga in existerande imperfektioner? Ta arvsrätten till exempel, och sätt in den i ett liberalt perspektiv.

    Om jag som person fritt skall förfoga över det jag skapat med min egen kraft och förmåga, har jag då rätt att skapa starkt olika förutsättningar genom att lämna vidare materiella vinster via arv? Kan jag äga något efter döden; upphäver inte denna yttersta rättvisa alla krav på jordiskt ägande, och hur kan någon i så fall hävda äganderätt till min skapelse via delad arvsmassa? Skall en individ som av en slump fötts till rikedom då få konsumera denna med en större rättvisa än den som (av samma slump) fötts till armod?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
  6. När har egentligen det förstnämnda alternativet, en begränsad statsmakt, existerat i mänsklighetens historia HAX?

    Som Murray Rothbard skrev:

    “The man who puts all the guns and all the decision-making power into the hands of the central government and then says: “Limit Yourself;” it is he who is truly the impractical utopian.”

    SvaraRadera
  7. Inget annat än profetisk filosofi.

    Samhället innehåller båda delarna. Du MÅSTR göra ting som din anseeda frihet inte är i samklang med. Men du måste äver slåss för din frihet när allt är emot din frihet.

    En mans kval är en annans val.

    SvaraRadera
  8. Tyvärr känns denna kamp totalt förlorad. Inte ens Snowdens avslöjanden leder till något riktig debatt i Sverige. Ingen i min bekantskapskrets ser övervakning som ett problem (jag har rent mjöl...). Svenskarna bryr sig inte helt enkelt. Det måste nog bli oerhört mycket värre innan folk vaknar.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.