2016-03-03

Flyktingkrisen: Sluta jiddra! Börja fixa!


Skall vi försöka vara pragmatiska en stund?

170.000 flyktingar och migranter kom till Sverige förra året. En del av dem kommer att nekas uppehållstillstånd, men det är ändå oklart om det över huvud taget går att genomföra de 80.000 avvisningar som regeringen talar om. (Somliga lär kanske ändå återvända eller på annat sätt lämna landet, förr eller senare.)

På det hela taget är det bara att inse att de flesta som anlänt kommer att vara kvar här, under överskådlig framtid.

Om detta kan man tycka det ena eller andra. Men det är rimligen så det kommer att bli. Så det är bara att gilla läget.

Hur gör vi då det bästa möjliga av situationen? Hur skapar vi ett samhälle där gamla och nya svenskar kan leva i fredlig samexistens? Hur får vi alla dessa människor i arbete? Var skall de bo? Låt oss fundera högt, tillsammans. Kommentarsfältet är öppet.


Till att börja med måste de nyanlända naturligtvis få en vettig introduktion till Sverige, så snart de satt sin fot i landet.

Jag har skrivit en del om detta tidigare, till exempel här. Jag håller just nu på att försöka jaga fatt i information om i vilken utsträckning sådant sker.

Än så länge har jag bara fått information från Migrationsverket. De meddelar att följande oftast erbjuds i "välkomstpaketet": Till dig som sökt asyl i Sverige; Bo hos Migrationsverket; Information om öppettider för lokal reception, kontaktuppgifter till mottagningsenheten samt Migrationsverket växelnummer; Kontaktuppgifter till boendeansvariga och lokal boendeinformation; Kontaktuppgifter till vårdcentraler, BVC, barnomsorg och skola; Karta över orten; Brandinformation; Förteckning över frivilligorganisationer på orten; Studera svenska på egen hand.

Uppenbarligen förmedlas mycket lite information om hur saker och ting fungerar i Sverige. I vart fall sker det inte innan de asylsökande blir kommunplacerade. Vilket kan ta flera år.

Då kan man inte förvänta sig annat än att mycket kan och kommer gå över styr under tiden. En tydlig och vänlig men bestämd introduktion till det svenska samhället måste ske direkt, på ett språk de ankommande behärskar.

Vi kan ju inte förvänta oss att människor skall anpassa sig till regler och en samhällskod som de inte ens känner till att de inte känner till.


Vad gäller jobben finns en besvärlig politisk låsning.

Det är helt uppenbart att utbudet av outbildad, lågkvalificerad arbetskraft är större än efterfrågan. Den naturliga lösningen på detta är att sänka priset. Men där tvärvägrar facket och regeringen.

Då återstår spontan ordning. Människor tenderar att organisera sig själva, om man bara ger dem chansen.

För att det skall kunna ske i dagens genomreglerade och byråkratiska Sverige måste man erbjuda enkla lösningar. I går presenterade Centern en idé om en jobb- och skatte-app som skulle kunna passa den som främst vill sälja sin arbetskraft. [Länk»] Det kan vara en idé. Sedan finns paraplyföretag som Frilansfinans och Cool Company, som hjälper människor att fakturera sitt arbete (och som sköter moms, sociala avgifter och skatter). Sådant behöver uppmuntras och lyftas fram.

Men vi måste också göra det mycket lättare för de människor som vill starta eget på riktigt och ägna sig åt till exempel försäljning av varor, tillverkning och bredare serviceverksamhet som kräver investeringar. (Vilket för övrigt bör gälla så väl för invandrare som för svenskar.) Det måste inte bara bli enklare att utföra tjänster enligt ovan, utan också att anställa medarbetare på riktigt.

Det är mycket möjligt att fritt företagande, entreprenörskap och frilansande är den enda realistiska möjligheten att få in större volymer nyanlända i arbetslivet. Vilket vi måste se till att göra – om inte (det förvisso illa konstruerade) systemet skall gå omkull. Vi behöver tillväxt, inte bara kostnader.

Det handlar inte bara om de nyanlända. Det vore till exempel trevligt om alla andra som i alla år betalat in till systemet i slutändan kan få en pension som går att leva på. Det är sådana saker som står på spel. På riktigt. Så det är bäst att vi tar det här på allvar.


Bostadsfrågan är kanske den svåraste nöten att knäcka.

Förmodligen måste vi inse att det inte finns någon bra lösning på kort sikt. Det går helt enkelt inte att skaka fram en halv till en miljon bostäder i en handvändning. Kanske inte ens på lite sikt – eftersom politikerna har saboterat bostadsmarknaden genom sin verklighetsfrånvända (men möjligen missriktat välmenande) inkompetens.

Så hur förhåller vi oss till det? Vi kommer att tvingas acceptera trångboddhet. Vi kommer att tvingas acceptera att det uppförs "tillfälliga" modulboenden lite varstans – som i verkligheten kommer att bli tämligen permanenta. Vi kommer att tvingas acceptera okonventionella lösningar.

Men vi skulle även kunna lägga om byggandet efter behoven: Både nyanlända och svenskar vill bo inne i städerna – nära jobb, affärer och folkliv. Många hushåll består för övrigt av endast en person.

Detta skulle man kunna hantera genom att avreglera och satsa på produktion av riktigt små lägenheter till rimlig hyra. Som ett hotellrum med badrum, ett par garderober plus ett pentry. (Det går utmärkt att leva på det sättet. Jag har själv bott i enrumslägenheter i hela mitt liv, en del av dem mindre än ett vanligt hotellrum.) Och passa på att bygga lite åt våra studenter samtidigt.

Men gör det för guds skull inne i städerna. Inga fler miljonprogram ute i skogen.

Dessutom kan man bygga högre. Ett fem gånger så högt hus rymmer i princip fem gånger så många lägenheter. Släpp skräcken för höga hus inne i våra städer. Skall man ha storstäder, då får man finna sig i att de även ser ut som storstäder. (Med höga hus kan man dessutom ha råd att hålla sig med en portvakt / door man / reception som ser till att hålla koll på att allt fungerar och att ordning råder.)

Det går att bygga riktigt många små lägenheter i höga hus inne i städerna – och att göra det rimligt snart – om bara viljan finns. Det är direkt nödvändigt. Om vi inte vill ha kåkstäder vill säga. (Vilket faktiskt börjar se ut som ett allt mer realistiskt alternativ.)


Verkligheten är som den är. Att bara gnälla gör tyvärr inget bättre (även om det är en kär hobby för många). Vi måste med nödvändighet försöka hantera den situation som föreligger. Nu har ni fått mina fem cent – tydliga regler, personligt ansvar, fri företagsamhet och avreglering. På köpet får ni lite fart på hjulen i landet.

Och vill politikerna inte acceptera verkligheten som den är – då får vi flytta på dem.

Kommentarer?

15 kommentarer:

  1. Varför inga fler miljonprogram?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av medmänsklighet. Folk vill bo i städer, inte i betongöknar.

      Radera
    2. Men alternativen är väl betongöknar vs kåkstäder av kartonger och korrugerad plåt? Då är Albys betongklossar som palats!

      Radera
  2. För familjer är idrottsplatser, kolonilotter och natur trots allt av värde.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet med kolonilotter och somliga naturområden (inte alla!) är att alternativkostnaden att inte förtäta dessa inte motsvarar betalningsviljan vare sig hos de som "konsumerar" ytorna eller aggregerat. (Ungefär som hyresregleringen..)

      Radera
  3. För att kunna bygga riktigt små lägenheter måste undantag få göras gällande handikappanpassning, jmf att nästan hälften av bostadsytan i skatteskrapan utgörs av handikapptoaletter...

    SvaraRadera
  4. Många bra förslag, vist kan man bygga höga hus på varenda lite "underexploaterad" yta, vist kan vi bygga omänskliga miljöer, där tex barn hänvisas till små fyrkanter av asfalt och betong.

    Men varför ska vi göra det i just Sverige, det torde finnas väldigt bra platser i Afghanistan, Libanon, Jordanien osv.

    Jag anser att vi måste bryta våra låsningar kring avvisningar, med en kombination av piskor och morötter, kan vi avlägsna hundratusental. Tänk viken injektion i ursprungsområdena om alla dessa högmotiverade och högutbildade individerna kan bygga upp riktiga liv i samhällen de känner samhörighet med, och om de dessutom har kapital i form av återvändarbidrag.

    SvaraRadera
  5. Men självklart måste vi sluta fundera över dessa saker. Istället bör all uppmärksamhet riktas mot att Maria Sveland kränkts av Horace (som tydligen haft fräckheten att ej ha dolt att han är mer bevandrad inom litteraturvetenskap). Läs själva i statligt subventionerade ETC, http://www.etc.se/kronika/en-gang-lange-sen-rakade-jag-hamna-bredvid-horace-pa-ett-tag-fran-berlin-till-leipzig. (OBS ironi!)

    SvaraRadera
  6. Hittade denna sidan när jag var på kommunala social kontoret. Dock tar det väl lång tid från att man kommer till Sverige till man hamnar på socialkontoret.
    https://www.informationsverige.se/Svenska/Samhalle/Sidor/Boken-Om-Sverige-på-flera-språk.aspx

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tittade igenom den. Ömsom vin ömsom vatten. Vad jag saknar är förklaringar till *varför* vi har våldsmonopol, fri- och rättigheter och lika rättigheter.

      Men det finns mycket om t.ex. föräldraförsäkringen.

      Radera
  7. En intressant skrift. På någon sida står att Riksdagen minsann bestämt att ordet "våld":s betydelse också skall innefatta frivilligt sexuellt umgänge mellan två vuxna personer om monetära aspekter finns dem emellan. För en engelsman finns således, enligt Riksdagens dekret, inget svenskt ord att översätta "violence" med.. (Naturligtvis vill Riksdagen låna lite av den prejorativa belastning som ordet har för att smeta detta på aktiviteter som man finner anstötliga som Monetärt orsakat sexuellt umgänge.)

    SvaraRadera
  8. Ennagel: ja, man kan kalla det en subvention att inkludera grönytor där fattiga familjer ska bo. Rätt utformade tror jag det är en bra investering i form av högre välbefinnande och mer harmoniska barn och vuxna.

    SvaraRadera
  9. Samtidigt så går det ju att kombinera hög exploateringsgrad med högkvalitativa grönområden. Någon studie för ca 10 år sedan visade t.ex. att innerstadsbor överlag hade bättre tillgång till högkvalitativa grönområden än många förorter. Det behöver ju iinte råda ett motsatsförhållande. Samtidigt måste man ju kunna vara beredd att ompröva nödvändigheten av koloniområden (1930-talets politik). Vad jag (och säkert fler) vänder mig emot är en fundamentalistisk attityd att allt som är grönt på översiktsplanen är skyddsvärt. Stockholm är inte landet utan vår huvudstad. Stockholms Handelskammare visade för några år sedan att vi skulle kunna få in ett Stockholm till om man ruckade lite på "de gröna låsningarna".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är nog överens i princip om än inte detaljerna kanske. Att jag tjatar om kolonilotter är för att jag sett att de kan vara en bra kontaktyta mellan svenskar och invandrare. Vid ansträngd hushållsekonomi kan de göra viss nytta rent produktionsmässigt förutom rekreationsvärdet.

      Radera
  10. Ja det kan nog vara så. Min tanke är bara att vi är ett land med enorma arealer, med lite förenklade regler lite så borde man kunna rulla ut villamattor (alternativt mattor med townhouses) runt Stockholm -på exempelvis Ekerö finns enorma obebyggda områden. När man bygger utanför Stockholm finns ingen anledning att bygga flerbostadshus. Med en effektivare markexploatering (där kommunen inte har veto) skulle villatomtpriset utanför Stockholm kunna möjliggöra "villaboende" till rimlig kostnad. Mark är knappast en bristvara om man avreglerar det kommunala monopolet och ersätter det med mer generella regler. Idag tillgodoser kommunpolitikerna vad väljarna vill ha - inte viljan hos presumtiva köpare till tomtmark.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.