2016-07-02

Det blir ingen Brexit


Jag kan ha fel. Det är till och med troligt att jag har fel.

Men jag har en känsla som jag inte kan frigöra mig från: Det blir ingen Brexit.

Förvisso skulle detta vara en demokratisk härdsmälta. Men i många små steg går det – rent praktiskt – utmärkt att smussla in Brexit i frysboxen. Underskatta aldrig den härskande klassens fingerfärdighet.

Först och främst har vi det faktum att den brittiska folkomröstningen bara var rådgivande.

Dessutom bör – i rimlighetens namn – en Brexit formellt sett vara en fråga för parlamentet. Och det lär väl ha en majoritet av remainers? Tro inte annat än att det kan råka... hamna grus i maskineriet.

Det som talar emot en sådan utveckling är att Storbritannien har ett system med enmansvalkretsar – och att framförallt konservativa ledamöter som vacklar om Brexit kan komma att bli flådda levande av sina väljare.

Men i grova drag kan parlamentet stoppa, förhala eller sabotera en Brexit om det vill.

Sedan har vi den rättsliga sidan. Den sträcker sig över allt från frågan om folkomröstningen anordnades av legitima skäl eller för att rädda regeringspartiet igenom ett parlamentsval – till vilka institutioner som har rätt att besluta vad.

Skarpa jurister i mitt sociala flöde utesluter inte en situation där en Brexit under vissa förutsättningar kan komma att vara giltig under internationella regler, men samtidigt ogiltig under brittisk lag. Allt är möjligt.

Det största hotet mot en Brexit är samtidigt det minst spektakulära...

Frågan hamnar i långbänk. Bereds av byråkratin. Utredningar kommer att tillsättas. Formaliteter hamnar i vägen. Och plötsligt har det gått lång tid utan att något har hänt. Frågan blir till slut som kravet på republik för de svenska sossarna. Beslutet är förvisso fattat, men ingen vill gunga båten. Och så hamnar man i en situation där britterna har en vilande Brexit liggande på lut. Till slut har det gått flera år och ingen bryr sig längre.

Ja, ja... det är mest en känsla jag har. Men visst har vi sett våra kära ledare göra liknande saker förr?


2 kommentarer:

  1. Om det inte blir Brexit så är det ännu bättre än Brexit. Eftersom det ytterligare kommer ta ifrån härskarna deras legitimitet. Och det är ju vad som gör skillnad egentligen. Praktisk politik kan ej längre leverera i länder som är så splittrade och trasiga som våra.

    SvaraRadera
  2. Skulle inte förvåna mig ett dugg om det blir något sådant i den stilen...men det spelar så vitt jag kan se ingen roll, ty detta är fortfarande någon form av Rubicon för hela EU-maskineriet; för första gången så är det övertydligt att det A) Faktiskt finns ett omfattande missnöje med sakernas tillstånd och B) Att detta missnöje kan utkristalliseras till sådana här situationer. Till detta kan vi lägga till C) En obehaglig insikt kommer att sprida sig; nämligen att det här missnöjet även finns i Frankrike, Tyskland, Holland och medlemmarna i öst. Det här är helt enkelt inte bara en fråga om simpel populism; folk börjar bli sura på riktigt...

    Ergo; Brexit eller ej är av underordnad betydelse över hur Bryssel och Strasbourg kommer att reagera på det jäsande missnöjet i unionen i sin helhet. Det här är ingen Brexit-kris, det är en förtroendekris för EU i sin helhet som institution som just nu tagit form i Brexit.

    Så hvad göra? Hade jag vart i den sitsen hade jag på något sätt haft ett Saltsjöbadsmöte med alla av vikt i unionen (inklusive de EU-skeptiska) och försöka kohandla sig till en lösning. Om jag får gissa kommer tre frågor att utkristalliseras:

    -Invandring.
    Det börjar bli en kritisk massa stater som blåvägrar migrationspolitisk som EU tänkt sig den.

    -Socialsystemens förhållande till Schengen.
    Irritationen över hur vissa medlemsstater satt i system att skicka över en del av sina medborgare till en annan socialsystems-zon börjar bli svår att ignorera.

    -Enskilda medlemsstaters rätt.
    i praktiken veto i frågor som allvarligt stör eller manipulerar inrikespolitiska frågor.

    -EU:s kostnad.
    Säger sig självt, folk köper inte prislappen längre...

    Mitt förslag hade varit att göra om EU till någon form av konfederation; där några få, enkelt översiktliga gemensamheter är just gemensamma och resten blir kvar i nationalstaterna. Det blir en viss återgång, ja, men jag har svårt att se hur vi annars kan hålla ihop unionen med det missnöje som håller på att nå presidentpalats lite varstans nu...

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.