Politikerna vet inte själva vart vi är på väg, vart de vill föra oss eller varför

Politikerveckan i Almedalen är över för i år.

Jag har hört i vart fall delar av alla partiledares tal, oftast hela talet. Några halvfyndiga formuleringar dröjer sig kvar. Några krystade försök till skämt. Ett och annat utspel för att lappa på systemet.

Men årets politikervecka erbjöd inga synliga tecken på ledarskap. Några visioner syntes inte till. Ideologin var frånvarande. Den som hade hoppats på något att tro på eller kämpa för lär ha blivit besviken.

Nu anser jag visserligen att politiker skall göra så lite som möjligt – och låta folket, marknaden och spontana processer styra utvecklingen. Så egentligen borde jag vara nöjd med partiledarnas brist på politiska visioner.

Däremot vill jag peka på den svenska politikens självmotsägelse: Politikerna ger ständigt sig själva mer makt – men de tycks inte veta vad de skall göra med den.

Våra politiker säger sig vara alla goda gåvors givare. De styr och ställer över allt mer av människors liv och verksamhet. Politiken bestämmer över hur två tredjedelar av vårt produktionsvärde skall användas. Politikerna vill övervaka och kontrollera medborgarna, ha total koll på vår privatekonomi, stifta morallagar, styra kulturen, förbjuda, subventionera och tvinga sig på.

Men – de har inget att säga om vart vi är på väg, vart de vill föra oss eller varför.

Sverige står inför en del utmaningar. Flyktingkrisen skapar påfrestningar för offentlig sektor och för välfärdssystemen. Polisen fungerar så dåligt att det finns skäl att ifrågasätta om själva "samhällskontraktet" fortfarande gäller. Skolan dras med både ordnings- och kvalitetsproblem. Vi saknar förmåga att försvara landets gränser. Byråkratin är en gökunge som är på väg att knuffa olika former av offentlig kärnverksamhet ur boet. Folket formas till underkastelse och inlärd hjälplöshet.

Just därför hade det varit intressant att få veta mer om partiernas övergripande mål, visioner, människo- och samhällssyn. Inte bara för medborgarnas skull.

För om man inte vet vad man vill och vart man är på väg blir man snabbt omständigheternas hjälplösa offer.

– Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?
– Det beror på vart du vill komma, svarade katten.
– Det spelar inte så stor roll… sa Alice.
– Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar, sa katten. 

(Ur Lewis Carrolls Alice i underlandet)