2016-08-06

Har samhällsdebatten helt tappat kontakt med verkligheten?


Det har startats en kampanj för att folk skall bära kors i solidaritet med världens förföljda kristna. Jag vet inte vilka som står bakom eller om det finns något ytterligare, underliggande syfte. Det hela har hur som helst väckt viss uppmärksamhet.

Folk får hylla sina kringsvävande andeväsen bäst de vill, så länge de inte försöker tvinga sig på andra. Organiserad religion är enligt min mening en villfarelse som bygger på att makthavare kapat människors behov av andlighet och missbrukat det för att befästa närmast feodala maktstrukturer.

Det gäller de flesta religioner. Vissa mer än andra, beroende på hur långt respektive samhälle har utvecklas. Religionens inflytande över samhällsstrukturen tycks vara större på platser som saknar fungerande institutioner, demokratiska traditioner och folklig bildning.

Den aktuella kors-kampanjen sägs vara i solidaritet med förföljda människor, så låt oss ändå utgå från att den är ärligt menad och tänkt att vara en god sak – som enskild företeelse betraktad.

Men en kors-kampanj går naturligtvis inte opåtalad förbi i dagens Sverige. Kritiken ser ut ungefär så här: I dessa tider av turbulens kan det vara en upptrappning i motsättningen religioner emellan om fler människor springer omkring med religiösa symboler. (Speciellt kristna symboler – eftersom de i något slags postmodern, identitetspolitisk kontext säkert kan tolkas som förtryck, härskarteknik, nykolonialism, patriarkal historieskrivning eller någon annan slags abstrakt kränkning.)

Man kan diskutera den saken. Men det som är verkligt uppseendeväckande är att det är Svenska Kyrkan som torgför åsikten att det inte är bra om folk springer omkring med kors runt halsen. Det är verkligen att ta begreppet "att vända andra kinden till" så väl till en ny tolkning som en ny nivå.

(Detta skulle – möjligen – vara intressant om det vore på riktigt, som något slags handling i besinnad trotsighet. Som när kristna påstås ha mött lejonen med frid i sinnet, typ. Men det är Svenska Kyrkan vi talar om. Så risken är uppenbar att det istället kommer att tolkas som underkastelse. Vilket i så fall sänder en hel del konstiga signaler.)

Sett i detta ljus kan jag förstå om människor blir upprörda. Gröna faran är trots allt ett av de mest populära samtalsämnena i dagens svenska samhälle. Och Svenska Kyrkan är ett ovanligt fånigt trossamfund. Detta är en perfekt storm i den svenska ankdammen.

Själv accepterar jag dock inte grundpremissen. Detta handlar om hokus-pokus, sagor och metafysikens liturgi. Det handlar om konstruerade konflikter, om fantasifoster som inte borde ha någon plats i vårt moderna samhälle – utom möjligen i det rent privata.

Vi har verkliga problem att hantera istället.

Och det finns fler aspekter.

Skall vissa få exponera religiösa attribut i det offentliga rummet, då skall alla få göra det. Skall vissa religiösa symboler avvisas, då skall alla religiösa symboler avvisas.

Tanken att vissa grupper bör vara undfallande inför andra är farlig – precis som ett motsatt förhållande. Alla skall ha lika fri- och rättigheter. Det är den liberala, västerländska rättsstatens grundpelare.

Vad svenska kyrkan gör är att leda oss ut i ett etiskt gungfly där vi riskerar att förlora principer som är viktiga på riktigt, i ett demokratiskt samhälle och för dess medborgare. Även om detta kanske sker med de bästa intentioner eller på grund av att man agerar nyttiga idioter.

Vi kan inte hålla på med sådana här dumheter. Men min vana trogen vill jag helst undvika att varesig tvinga eller förbjuda någon att göra ditt eller datt. Dock har jag en klar bild av hur staten bör förhålla sig till religion:

Det rimliga vore att omedelbart dra in alla offentliga bidrag till alla religiösa samfund. Man kanske inte kan hindra folk från att kufa, men då får de göra det på egen bekostnad. Skattepengarna skall användas till verkliga saker i den verkliga verkligheten.

4 kommentarer:

  1. "För att få ett rätt perspektiv på vad som nu händer med det svenska samhället måste man gå nästan tusen år tillbaka i den Svenska historien. Egentligen bör man börja redan 4000 år bakåt i tiden, till uppkomsten av de s.k. Abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen, och islam. Deras profeter Moses, Jesus och Muhammed var enligt urkunder ättlingar till patriarken Abraham.

    Vad det ursprungligen handlade om, var att de ledande i det dåvarande starkt patriarkala samhället ställde samman sin bloddrypande skrift det Gamla Testamentet som man påstod var den dyrkade gudens ord. I realiteten handlade det om att forma en av dem själva dikterad ideologi för att konsolidera sin egen makt. På detta sätt skapade man en härskarklass som vi lärt känna som Saddukéerna och även deras motståndare Fariséerna. De utmärktes genom sin traditionalism och bokstavstrogna efterlevnad av patriarkernas stadgar.

    Dissidenten Jesus dök upp för 2000 år sedan och ifrågasatte makthavarna (överstepräster och andra) och lanserade sin egen humana ideologi som handlade om kärlek till nästan, om tolerans mot alla människor, ickevåld m.m.. Alla hans lärjungar var dock män även om han avvek genom att visa respekt även för kvinnor. Jesus reagerade bl.a. mot bestialiska straffmetoder som stening av människor som inte underordnade sig patriarkatets regler. Alla vi som gått i söndagsskola som små har Jesus ord i bakhuvudet; Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.

    Precis som dissidenter i dagens samhälle blev han ett hot mot makten och avrättades. Jesus ideologi blev själva basen för det som kom att kallas Kristendomen och som finns beskriven i Nya Testamentet. Sexhundra år efter Jesus dök profeten Muhammed upp och formulerade sin egen ideologi Islam som nedtecknats i den likt Gamla Testamentet bloddrypande Koranen. Jag anar att hotet mot patriarkernas traditionella ställning från den mer humana Kristendomen kan ha varit en anledning.

    Idag kallas dessa patriarkala ideologier för religioner eftersom man försöker framställa dem som kommande från en gud. Jag tror det är ytterst viktigt att vi slutar att ge gudomliga ideologier någon sorts särställning och istället jämställer dem vid marxism, nazism, liberalism, ekologism, konservatism m.fl."

    / Lars Bern

    https://anthropocene.live/2016/04/22/ett-stort-steg-800-ar-bakat-i-tiden/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med Lars att religioner borde jämställas med alla andra -ismer. Men, det som många ateister glömmer ofta bort är orsaken till kristendomens formidabla succé under Antiken. Faktum är att Jesus avskaffade slaveriet i Romarriket. Har ni någonsin tänkt på det?
      Jag tror att vi borde vara tacksamma för den samhällsförändring som Kristendomen gav upphov till...

      Radera
  2. Som aktivt kristen kuf så håller jag med om det du skriver (förutom din analys om vad organiserad religion är, iaf min). Låt människor vara sina egna, bekosta sina egna intressen och livsstilar. Och Svenska kyrkan... Det sorgliga är att jag inte blir förvånad över deras undfallenhet. Men i förlängningen så är det väldigt farligt. Enbart därför så stödjer jag kampanjen, jag blir liksom lite barnsligt tvärtemot. Men kors använder jag inte som symbol, jag låter det liv jag lever vara symbolen för min tro. Tack för ditt inlägg i debatten.

    SvaraRadera
  3. Då blir frågan om vi skall acceptera att islamister tvingar fram separata badtider i svenska simhallar eller att man tvingar unga flickor att klä sig heltäckt.
    Liberaler är uppenbart konfunderade i denna fråga då man inte vågar peka ut detta som anti-liberalt eftersom det samtidigt krockar med visionen om öppna gränser. Man kan dock inte vara tolerant mot inteoleranta och illasinnade personer.

    SvaraRadera

Kommentarer skall vara sakliga och hålla god ton. De skall föra diskussionen framåt - och får gärna vara intressanta, underhållande och intelligenta. Se det som en insändarsida: Kvalitet ökar chansen att kommentarer publiceras.