En sak har slagit mig under det halvår som jag har jobbat med
Christian Engström för Piratpartiet i Europaparlamentet. Det är när man träffar olika lobbyister och särintressen på upphovsrättsområdet...
De verkar inte ha fattat vad som har hänt. Inte över huvud taget.
De tycks inte ha begripit att vi har gått till att leva i ett informationssamhälle med hyperdistribution. I den mån några av dem har börjat ana det, då verkar det som om de tror att det är Piratpartiet eller Christian som har uppfunnit internet, det fria informationsflödet och fildelningen. (Christian brukar då försvara sig med att det var en mycket smartare kille som gjorde det. Det skämtet faller nästan alltid på hälleberget.)
Vad Piratpartiet gör är "bara" att peka på politiska alternativ i ett helt nytt samhälle.
Miljarder människor är uppkopplade. Alla dessa människor kan, i vart fall i teorin, nå varandra. Och det är ofta förvånansvärt få led eller länkar mellan person B och person Q. En tanke, idé eller applikation kan spridas över världen som en löpeld, på bara ett eller ett par dygn om det vill sig. Allt sådant som finns på min dator kan finnas på din dator om ett par minuter. Eller på en dator som tillhör en chilensk cykelreparatör. Om det är bra och intressant nog, vill säga.
Vissa företagare fattar detta. De drar igång nätapplikationer, web-butiker (ju smalare de är, ju mer framgångsrika är de ofta), egna mediekanaler och nya samarbetsprojekt. Som regel är kostnaden försumbar. Och om de vill, då är marknaden global.
Men, för att återvända till upphovsrättsindustrin: Den vägrar att se eller acceptera den verklighet vi lever i. Den surar för att folk inte längre vill åka till Åhléns och köpa deras produkter präglade på plastskivor. Den tar till indignerade brösttoner när någon delar den information som han eller hon har köpt av dem med någon annan. Den förbannar nätet. Den vill övervaka, filtrera, kontrollera och stänga av. Den vill göra världen sämre för alla andra – för de företagare, forskare, studenter, aktivister, kulturskapare, debattörer och vanliga människor som spontant fyller nätet med liv och kreativitet.
Men vad de inte gör – upphovsrättslobbyisterna – det är att acceptera, omfamna och utnyttja den nya verklighet som vi de facto lever i. De skulle kunna göra det. Och de skulle kunna tjäna stora pengar på att göra det. Men än så länge verkar de märkligt oförmögna och ovilliga att tänka utanför boxen.
Ibland blir man rent paff. För en tid sedan träffade vi en representant för bokbranschen. Den personen menade, på fullt allvar, att nätets öppenhet och mångfald var ett problem – eftersom ingen då kan sköta
urvalsprocessen för vilken litteratur som skall släppas fram eller ej. Snacka om von oben-perspektiv!
Ett uppkopplat informationssamhälle med mångfald och hyperdistribution
är den nya marknaden. Och det är i mångt och mycket en betydligt mer fri marknad än den gamla. Det är bara att acceptera det, eller att stiga åt sidan.
And let's face it. En del produkter, företagsmodeller och koncept kommer att gå i graven eftersom de inte passar in i vårt moderna samhälle. Och de
bör gå i graven – för att istället släppa fram sådant som är nytt, framåtblickande, livsdugligt och blomstrande.
Ingen kan veta hur morgondagens affärsmodeller, koncept och företag ser ut. Men det är inget att oroa sig över. Det löser sig. Av sig självt. Det kommer alltid att finnas driftiga människor som skapar ny verksamhet som är anpassad till en föränderlig verklighet. Spontan ordning. Utveckling. Den osynliga handen. Dynamiska effekter. Kalla det vad du vill.
And – trust the Force!
[
This blog post in English]
Inlägg
