5 juli-podden 23: CETA, fildelning, Bitcoin och censur

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.



Valloniet stoppade CETA-avtalet. Europeiska kommissionen föreslår ny taktik mot fildelningssajter. Europeiska centralbanken vill reglera elektroniska valutor. Och nu uppmärksammas så kallade skuggregleringar, där EU och regeringar skriver censuravtal med privata företag. Slutligen kort om sakernas internet och Rick Falkvinges angrepp på fingeravtryck som lösenord.

Med Karl Andersson och Henrik Alexandersson.

Soundcloud » | Youtube » | iTunes » | RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »

Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org

Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)

HAX 5 Juli-blogg (på engelska) »

Europeiska Centralbanken fruktar Bitcoin

Nybloggat på HAX.5July.org:

Central banks fear Bitcoin »

EU har än så länge legat rätt lågt vad gäller att reglera och kontrollera digitala valutor som Bitcoin. Men nu kräver ECB hårdare tag.

EU: Det finns ingen plan – bara mer av samma

Kommer Brexit att bli en väckarklocka? Eller kommer EU och dess ledare att fortsätta gå i sömnen – mot en ständigt allt tätare union, mer överstatlighet, mer kommandoekonomi och ett ständigt ökande demokratiskt underskott?

Den kritik mot EU som förekommer, den kommer främst från ytterkantspartier till höger och vänster – som råkat ha hamnat rätt i sak av fel skäl och som ofta är skvatt galna i övrigt.

Från EU, dess ledare och dess etablissemang kommer bara en signal: Mer av samma.

Vad man istället borde göra är att rulla tillbaka EU till ett mellanstatligt samarbete med ett enda syfte: Fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital.


Men hur gör man det när man är förenade vid höften av den gemensamma valutan, euron? Den kräver snarare hård centralstyrning, en fiskal union och upphävt nationellt ekonomiskt självstyre för att fungera.

Hur rullar man tillbaka ett EU som gör anspråk på att ha en gemensam flyktingpolitik – som man till råga på allt inte har någon egentlig kontroll över?

Därför ser det snarare ut som om vi kommer att få mer EU och mer överstatlighet. Nästa punkt på dagordningen lär för övrigt bli gemensam militär kapacitet.

Vad kan väl möjligen gå fel?


I slutet av sommaren kommer nästa akt i det grekiska dramat. Under tiden späder den Europeiska Centralbanken (ECB) ut valutan med minst 60-100 miljarder euro varje månad. Folkets pengar minskar i värde samtidigt som euro-ländernas skuldsättning ökar och därmed även notan till skattebetalarna. (Notera hur folket pungslås i båda ändar av denna scam.)

Utan britterna i EU och utan ett formellt undantag kommer Sverige förr eller senare att tvingas med i det vansinniga euro-samarbetet. Våra ledare kommer att hävda att situationen har förändrats – och de kommer noga att undvika en ny folkomröstning.

Man kan tycka att historien borde ha lärt oss att kommandoekonomi är en dålig idé. Man kan tycka att i vart fall borgerliga politiker borde ha något att invända mot en centralstyrning vars motstycke vi inte sett sedan Sovjetunionens sammanbrott. Men icke.


Det finns ingen plan. Det finns ingen sjukdomsinsikt. Allt som gäller är: Mer av samma.

Men om saker och ting får fortsätta att "fungera" som de har fungerat – då kommer det också att gå som det har gått. Då kommer problemen att bli värre och vansinnet att eskalera.

Till råga på eländet håller EU-motståndet i länder som Frankrike och Tyskland på att mutas in av partier som är främlingsfientliga, protektionistiska, småskurna och motståndare till allt som är bra med ett fritt och öppet Europa.

Och de etablerade partierna lämnar walk over... De är väl allt för förblindade av sin närhet till makten och köttgrytorna i Bryssel, kan man anta. De driver med strömmen. Mer av samma.


I längden kan överstatlighet, centralstyrning, kommandoekonomi och korporativism bara upprätthållas med ett stort mått av tvång och kontroll. Fast det kommer att kallas "harmonisering".

You have been warned.

Stöd denna blogg »

EU:s krig mot kontanterna gör medborgarna livegna

Kriget mot kontanterna fortsätter. Det senaste är att ECB planerar att sluta med 500 €-sedeln. [Länk»]

EU tänker också förbjuda kontantbetalningar över 5.000 €, registrera växling till och från digitala valutor och införa skärpta ID-krav vid betalning med förbetalda kreditkort. Till det skall läggas de redan strikta reglerna mot penningtvätt, som leder till mycket krångel vid kontanta bankaffärer och valutaväxling. EU och USA övervakar och analyserar dessutom sedan länge våra banktransaktioner, inom ramen för TFTP-programmet.

Allt motiveras med kamp mot brottslighet och terrorism. Men i själva verket handlar det om att ge staten mer makt över folket.

Pengar betraktas inte längre som något som tillhör den individ som arbetat ihop till dem. Istället leder det allt mer kontantlösa samhället till att människor blir utelämnade till myndigheternas goda vilja.

Vad gör man utan kontanter om bankerna plötsligt stänger på obestämd tid – som i Grekland?

Skall man behöva finna sig i att staten konfiskerar en del av medborgarnas banktillgodohavanden – som på Cypern?

Utvecklingen mot det kontantlösa samhället handlar om makt och kontroll. Den sker i en tid då alla våra elektroniska kommunikationer redan övervakas och registreras. Den sker i en tid då makthavarna känner att de behöver maktmedel mot folket.

Och den sker, utstuderat nog i tider av minusränta och euro-kris.

Vad kan möjligen gå fel?

Läs även: Till strid för kontanterna! »

Stöd denna blogg »

Sista rycket - nu går EU:s sedelpressar varma

På måndag gör den Europeiska Centralbanken, ECB, ett stödköp av statspapper från länderna i euro-zonen. Köpen uppgår till 60 miljarder euro (570 miljarder SEK). [Länk»]

Tydligen skall detta repeteras varje månad, i minst ett och ett halvt år framåt. Två miljarder euro varje dag, under överskådlig framtid.

Det finns mycket att säga om detta – som till exempel att man nu kommer att smygbeskatta medborgarna genom att vrida upp inflationen.

Det riktigt svindlande är att ECB nu går all in. Nu får det bära eller brista. Flyger det inte den här gången, då kommer det att gå åt helvete på allvar. Då är euro-projektet bortom all räddning.

En ny tumultartad euro-kris kan vara verklighet redan nästa vecka

Nästa vecka kommer att bli ovanligt intressant. I Grekland har folk börjat ta ut de pengar de till äventyrs har kvar från sina bankkonton. Man har en regelrätt bank-run. När det finansiella systemet stängde för helgen hade fyra grekiska storbanker begärt nödlån hos riksbanken, för att täcka utflödet av kontanter.

Ett problem är att den grekiska riksbanken knappast kan klara detta på egen hand. Den måste be den europeiska centralbanken (ECB) om hjälp. Och även om Tyskland sagt att det får vara nog nu, så har ECB inte så mycket val – eftersom Grekland trots allt fortfarande är ett euro-land. Man måste, tills vidare, rädda Grekland. Detta även om det innebär att förtroendet för euro-samarbetet skadas.

(En möjlighet är en "nödlånsmekanism" som i stora drag innebär att ECB tittar åt andra hållet medan Grekland får använda sina tryckpressar och centralbanksdatorer för att skapa mer pengar ur tunna luften. Vilket är oerhört omdömeslöst. Men inte unikt. Italien har redan tidigare fått göra det, fast av delvis andra skäl.)

Men detta är bara början. Om ett par veckor är det nyval i Grekland. Det kan mycket väl landa i att man får en vänsterregering. Och vänsterns ledare har ett tydligt budskap till trojkan (EU, ECB & IMF): Vi betalar inte!

Detta kommer att få flera konsekvenser. Den första är att Grekland, som i dag lever ur hand i mun, inte kommer att få låna några mer pengar. Vilket kommer att leda till ett ytterligare sammanbrott för det grekiska samhället. (Folket och företagen har dessutom gått i skattestrejk. Den senaste tiden har de grekiska skatteintäkterna sjunkit med 70-80 procent.)

Ett grekiskt sammanbrott kommer även att drabba andra som har lånat ut pengar till landet. Det gäller trojkan. Det gäller enskilda länder. Och det gäller banker i svajiga ekonomier som Spanien, Portugal och Italien. Vilket kommer att orsaka en domino-effekt som kan sträcka sig ända in i de svenska hushållens plånböcker.

Ur ett grekiskt perspektiv hjälper det knappt ens att lämna euron. En nationell grekisk valuta skulle omedelbart falla dramatiskt i värde. Vilket skulle innebära att landets lån i euro, USD, GBP och SFr skulle bli relativt sett mycket större och dyrare. Det är en sak att gå med i euro-samarbetet. Det är mycket svårare och stökigare att lämna det. (Dock skulle en ny grekisk valuta som faller i värde öka landets allmänna konkurrenskraft och gynna den lilla export som finns kvar.)

Detta kan aldrig sluta väl.

Och här är en del andra länkar till oroväckande nyheter, funderingar och rykten på ekonomiområdet:
# Eastern European Currencies Dive as Swiss Loan Costs Hurt Banks »
# The Greek Bank Runs Have Begun: Two Greek Banks Request Emergency Liquidity Assistance »
# The Greek Bank Run Spreads To All Four Largest Banks »
# Russia Just Pulled Itself Out Of The Petrodollar »
# Putin's Unreported Genius on Ukraine: Currency Warfare »
# Bulgaria says it will start talks to join the euro »
# Nytt beslut - bankerna får ta dina pengar och pension vid bankkris »

Köp konserver.

Eurokrisens nästa fas?

Jag har tidigare bloggat om att euro-krisen inom kort kan gå över i ett mer akut skede. En del läsare och kommentatorer har undrat vad jag bygger detta antagande på.

Det är faktiskt inte helt enkelt att ge ett exakt svar på. Här spelar många olika faktorer in, flera av dem irrationella och psykologiska. Så det är helhetsbilden som får mig att göra bedömningen att man nu är inne i den metastabila fas som brukar föregå stora omvälvningar.

Bevisligen klarar EU:s ledare inte att ta ett samlat grepp för att lösa euro-krisen. Möjligen på grund av att hela valutasamarbetet i sin nuvarande form är en omöjlig idé. Dessutom är stats- och regeringscheferna för splittrade för att kunna enas om något av substans. (Vilket man kanske, på sätt och vis, bör vara tacksam för. Alla EU-elitens idéer är nämligen inte helt rimliga eller trevliga.)

Under lång tid har marknadens omdömen åkt berg- och dalbana i takt med EU:s toppmöten. Bara att det hålls toppmöten kan få marknaden att ta tillfälliga glädjeskutt. Och om någon enskild nyckelspelare går ut och säger att "vi fixar naturligtvis det här" – då kan det vara solsken på marknaden i flera dagar. Men långsamt börjar marknadens aktörer (och media) inse att det faktiskt inte sker något avgörande i sak. Varm luft från EU:s ledare är, med andra ord, något som nu också sjunker mycket snabbt i värde.

Och så var det det där med verkligheten. Greklands problem är fortfarande inte lösta. Den spanska ekonomin håller på att utvecklas till ett svart hål. Det börjar bli uppenbart att det inte ser så trevligt ut bakom de italienska kulisserna. Eurons värde faller. Samtidigt faller förtroendet för den europeiska ekonomin i allmänhet snabbare än väntat. Och det tyska folkets tålamod tycks vara på upphällningen.

Det senaste stuntet från EU-nomenklaturan känns inte heller speciellt stabilt. Man tänker ta pengar som man inte har (utan bara hoppas att man kommer att få in) – för att i tysthet stödköpa spanska och italienska statspapper. Syftet är att hålla lånekostnaderna för dessa länder nere. Vilket är en balansakt på slak lina.

Om privata företag skulle göra samma sak – då skulle det kallas för att de manipulerar marknaden. Men politikerna hoppas komma undan med precis en sådan manöver, med exakt det syftet. De anser sig stå över grundläggande ekonomiska lagar och över allmän samhällsmoral. Det är kanske inte oväntat, men oroväckande. Dessutom löser detta, som vanligt, inget på sikt.

Euron – Scener ur ett tvångsäktenskap

Så var då det 18:de EU-toppmötet om eurokrisen på två år till ända. Som vanligt kom man inte fram till något.

Det vore kanske orättvist om just detta möte skulle lyckas där alla andra har misslyckats, kan man anta...

Här känns det lite frestande att citera Albert Einstein "Ett tecken på vansinne är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig olika resultat."

I själva verket förefaller det som om oenigheten bland EU:s ledare ökar. De bråkar om eurobonds och om skatt på finansiella transaktioner. Alla talar om tillväxt, men ingen vet hur det skall gå till. (Utom de som menar att ökade offentliga utgifter skall räknas som tillväxt.) Och de vet fortfarande inte hur de skall hantera Grekland.

Nere på golvet lånar Europeiska Centralbanken, ECB, ut astronomiska belopp till krisande banker. Men man håller hemligt vilka banker det handlar om. (Spanska banker på dekis, är kanske ingen vågad gissning.)

Man kan samtidigt fråga sig om enighet mellan alla EU:s ledare verkligen är önskvärd...

Olika länder kanske borde hantera den globala finanskrisen på olika sätt? Utifrån sina förutsättningar?

Det vore kanske bara bra om man prövade lite olika infallsvinklar – istället för att utgå från att det som EU kanske eller kanske inte kommer fram till är det allena saliggörande?

Men, något sådant finns som bekant inte på en härskande klassens karta.

En valuta, en växelkurs, en ränta, en modell för krishantering, en helig gral för tillväxt, en kommandoekonomi för alla – oavsett hur verkligheten ser ut i de olika euro-länderna.

Det är vad som ligger på bordet. Även om det ju inte går så överdrivet bra.

Jag är skeptisk...

Euro-krisen: Stormvarning

I Grekland har man problem med att få ihop en regering. Och om det ändå lyckas är det troligt att den kommer att avvisa de nu aktuella krispaketen. Och skulle man mot alla odds få ihop en regering som ställer upp på dessa, då måste hela härligheten ändå igenom det grekiska parlamentet. Ord som snöboll och helvete faller en in.

Och nu håller tyskarna på att ruttna på grekerna, på allvar. Om inte annat så är det inrikespolitiskt omöjligt för Merkel med en situation där grekerna glatt tar emot tyska skattebetalares pengar och sedan river skuldsedeln. Den allt mer utbredda tyska uppfattningen tycks vara att det är dags att kasta ut Grekland ur euro-samarbetet. Hur det nu skall gå till, rent praktiskt.

I Spanien har staten gått in med 10 miljarder euro för att rädda banken Bankia. Till att börja med tyder detta på att förra årets strukturreform i den spanska banksektorn inte flög. Det betyder dessutom att den spanska bankakuten nu är öppen, vilket med säkerhet leder till att fler krisande banker kommer att ställa sig i kö. Det har Spanien förmodligen inte råd med. Många påpekar också, mycket riktigt, att Bankias bailout bara är toppen av ett isberg.

Bailouts för de spanska bankerna sänder för övrigt en riktigt dålig signal vad gäller hela euro-samarbetet – inte minst då mycket tyder på att den europeiska centralbanken, ECB, kommer att behöva göra en seriös brandkårsutryckning här.

Och i Italien har självaste Mario Monti öppnat för att börja trixa med bokföringen. Ett ökat "icke officiellt" italienskt budgetunderskott är dock ett skott rakt mot trovärdigheten för EU:s nya, fina euro-pakt. Att sopa problem under mattan är ju precis det beteende som försatt euro-zonen i den kris den nu befinner sig i. I helgens italienska lokalval är den verkliga vinnaren Movimento Cinque Stelle – som leds av en stand up-komiker och som bland annat vill att Italien skall lämna euro-samarbetet.

Euro-pakten, ja... Den är inte i hamn ännu. Den 30 maj skall irländarna ha en folkomröstning om saken. Och i Tyskland är pakten inte ratificerad ännu, vilket är tänkt att ske i juni.

Samtidigt går länder som Belgien en balansakt på slak lina. Vilket ökar riskerna även för svenska banker och den nordiska finansmarknaden.

Vad kan väl möjligen gå fel..?

Detta kan sluta hur som helst. Inte minst med tanke på att den ekonomiska oron på vissa håll nu är på väg att följas av politisk instabilitet och oreda. Insatserna blir allt högre.

Den enda lösning jag kan se är att euro-samarbetet avvecklas (eller begränsas till en snäv krets av ekonomiskt likartade länder) under ordnade former – innan det måste ske, under totalt kaos och tumult.

"Fredsvaluta" – pyttsan!

Ekonomi-svep...

Bilden är satir. Tror jag.

Ekonomin är nu så skakig att bankerna börjar dra sig för att låna ut pengar till varandra. Vilket kan leda till att hela banksystemet går i baklås. Länk»

Europeiska Centralbanken, ECB, har redan tvingats gå in med nödlån till en stor bank i eurozonen. ECB vägrar dock att avslöja vilken. Länk»

Och i Slovenien har regeringen gått i putten. Vilket kan göra det svårare att få fram snabba beslut i euro-zonen. Länk»

Man kan för övrigt notera att den pågående finanskrisen sker under en period då politikernas makt över ekonomin har ökat – och den ekonomiska friheten i världen har minskat. Vilket naturligtvis inte hindrar politikerna från att försöka styra och ställa ännu mer. Länk»

Sök skydd! Men var?

Den tyska konstitutionsdomstolen har i dag gett sitt OK till att landet fortsätter betala räkningen för andra euro-länders lättsinne. Så den fruktade turbulensen uteblev. Men än är dagen inte slut, bör man kanske tillägga. Och de ekonomiska och politiska problemen kvarstår.

Det verkar som om de europeiska bankerna just nu har nerverna utanpå kroppen. I en sådan situation räcker det med att någon gör något dumt - eller bara överreagerar - för att cirkusen skall börja.

Mest högröd i ansiktet verkar UBS vara. I en rapport spekulerar banken kring till exempel omfattande företagskonkurser, den internationella handelns död, bank-kollapser och inbördeskrig i euro-krisens spår. Hoppsan.

Från EU:s sida talar man mest om att möta krisen med åtgärder som... tja... kanske bara gör den värre. Typ ökad centralstyrning, mer överstatlighet på det ekonomiska området, fördjupad "integration", fler brandkårsutryckningar från ECB, Eurobonds, EU-skatt och naturligtvis mer makt till Bryssel och Frankfurt över medlemsstaternas nationella ekonomier.

"Never Waste A Good Crisis!"

Grundläggande ekonomiska principer och de fyra räknesätten tycks dock inte stå speciellt högt i kurs.

Samtidigt, i Euro-zonen...

Det ekonomiska mullret i EU och EMU/Euro-zonen tilltar i styrka.

EU-kommissionär Michael Barnier är nu på väg att plocka upp ordförande Barrosos idé om att reglera och tygla kreditvärderingsinstituten. Det vill säga hugga huvudet av budbäraren - och förbjuda dåliga nyheter. Det känns som en mycket märklig och något klen plan.

Samtidigt blinkar varningslamporna ilsket vad gäller Italien. Siffrorna pekar tydligt på en fullständigt ohållbar situation. (Den europeiska centralbanken, ECB, stödköper för övrigt just nu italienska statspapper. Det kommer inte att hjälpa på sikt, men det ger kanske lite andrum att fundera på vad man skall göra.)

Strategin att isolera den ekonomiska krisen till Grekland, Irland och Portugal har uppenbart misslyckats. Nu är inte bara Italien, utan även Spanien på väg ner i det stora svarta hålet. Och fler står på kö.

Politikerna är villrådiga. Problemet ligger på deras bord - eftersom det är de som har skapat den centralstyrda valutaunion som nu är på väg att falla på sin egen orimlighet. Men vad skall de göra?

Man kan sluta kasta goda pengar efter dåliga och låta Grekland gå i "konkurs". Men kan en del av ett valutaområde verkligen göra det? Och vilka är spridningsriskerna?

Ett annat alternativ är konstgjord andning, genom att ECB ökar inköpen av statspapper från de länder som är i kris. Men det löser inget på sikt. Och det kommer att vålla ECB stora problem.

Eller också tar man fram storsläggan och skapar en fiskal union - det vill säga att alla Euro-zonens statspapper ersätts med "eurobonds". Det innebär i så fall att EU i praktiken tar kontrollen - den slutliga kontrollen - över medlemsstaternas ekonomier.

Vi lever i intressanta tider.

Europeiska Centralbanken på nattgammal is

Om man för en sekund bortser från frågan om det där med EMU och euron är bra eller dåligt: Hur sköts egentligen systemet?

Man kan notera att den Europeiska Centralbanken, ECB, har ett eget kapital och reserver på ungefär 82 miljarder euro. Samtidigt ligger ECB:s riskexponering mot EU:s krisekonomier på cirka 444 miljarder euro.

Totalt har ECB riskåtaganden på 24-25 gånger sitt eget kapital. (Att jämföras med till exempel Sveriges Riksbank, där siffran är mindre än fem gånger eget kapital.)

Om det blir en skuldavskrivning på 50 procent för Grekland, då kommer ECB att förlora någonstans mellan 45 och 65 miljarder euro. (Och dubbelt så mycket om Grekland går i putten helt.)

Det räcker för övrigt med att ECB ser värdet på sina tillgångar falla med lite drygt fyra procent för att hela dess kapitalbas skall vara utraderad.

Så oavsett om EMU och euron är bra eller dåliga - så lämnar ECB:s affärer en hel del i övrigt att önska...

Någon direkt oro från ECB:s sida syns dock inte. De kan ju alltid öka sin upplåning från medlemsstaterna. Eller trycka mer pengar. Vilket - i båda fallen - kommer att drabba vanligt folk.

Läs mer hos Open Europe: Pressmeddelande och rapport (PDF).

Farage vs. Barroso om ECB och Euro-krisen

Från Europaparlamentets senaste session. [Direktlänk]

Det är EU/EMU som är problemet

Estlands BNP sjönk 9,4 procent under det fjärde kvartalet jämfört med motsvarande kvartal 2007. Paniken är nära.

Men vems är felet? I svenska media får man lätt intrycket att esterna inte har ekonomisk kompetens – och att de svenska bankerna har ställt till det för landet.

En annan möjlighet kan vara att Estland har bundit sin krooni till euron. Fast växelkurs är en så dålig idé i kristider. Därmed är det också den Europeiska Centralbanken, ECB, som bestämmer räntorna. Mitt under brinnande inflation tvingas Estland alltså hålla samma styrräntor som till exempel Frankrike och Tyskland. Kan det gå på något annat sätt än åt skogen?

Om Estland hade haft en flytande valuta och möjlighet att sätta sin egen styrränta – då hade problemen i vart fall varit betydligt mindre.

Länk»

(Tipstack: Johan)

EU tar politisk kontroll över ECB?

På samma sätt som i Sverige är det en viktig princip i EU att centralbanken skall stå fri från politiken. Detta för att inte politikerna skall frestas att fatta kortsiktiga beslut vid tillfälliga problem – vilket kan skapa stora svårigheter på lång sikt.

Därför är det oroande att höra den franske presidenten, Nicolas Sarkozy, säga att "It is not possible for the eurozone to continue without clearly identified economic government."

Visserligen ger han fortfarande en läpparnas bekännelse till centralbanken ECB:s oberoende. Men han säger i samma andetag att det bara är medlemsstaternas politiska ledning som kan ge den europeiska finanspolitiken legitimitet.

Tjoho! Nu blir det åka av! Nu håller politikerna på att ta makten över sedelpressarna och räntan. Vilket är speciellt illa i en monetär zon som består av så olika ekonomier som Italien och Finland; Portugal och Irland; Grekland och Tyskland. Hur man än gör kommer det att bli fel för någon eller några. Och när sedelpressarna börjat rulla, då kommer inflationen.

Sarkozy kommer inom kort att kalla till ett nytt toppmöte om EU:s ekonomi, enligt mina källor. Det kan mycket väl bli mötet där Europa slutligen tar steget över till att bli en kommandoekonomi. Och då är det godnatt!

Länk»

Inget oberoende för ECB?

I det nya EU-fördraget finns inget som säger att den europeiska centralbanken, ECB, skall vara oberoende. Detta är förmodligen en medveten förändring, eftersom en sådan skrivning fanns i den fallna "konstitutionen".

Det betyder i så fall att EU:s politiker vill kunna utöva politisk makt mot och genom ECB.

Det är visserligen inte förvånande. Men illa. Då kommer vi att få en huggsexa, där medlemsländerna kommer att vilja anpassa räntor och annat till just det egna landets misskötta ekonomi. Det kommer att bli en soppa...

[Länk]

Hjälm på!

I dag har den europeiska centralbanken, ECB, "tryckt upp" nya euro motsvarande 872 miljarder kronor. Dessa pengar går direkt till de banker som inte anser sig ha lyckats låna upp tillräckligt på egen hand på marknaden.

Kanske borde någon ha ställt sig frågan varför det ser ut som det gör på marknaden och varför bankerna har svårt att få låna – innan man vidtog denna panikåtgärd. Detta kommer att straffa sig...

Länkar: The Prudent Investor | DI

(Tipstack: Simon)