Frågor från skogen

Frihetsfrontens Sommarseminarium rullar vidare.

I förmiddags talade två intressanta socialdemokrater. Dels Jonas Morian, som är ordförande i socialdemokratiska pressföreningen – och glädjande nog yttrandefrihetsfundamentalist. Dels Stig-Björn Ljunggren, som talade under dubbelämnet "Har nyliberalismen segrat eller förlorat – och hur nya är de nya moderaterna?"

I eftermiddag kommer vi att lyssna till Isobel Hadley-Kamptz som skall tala om den svenska angiveristaten. Ulrika Karlsson, redaktör för Svensk Tidskrift, kommer sedan att ta upp frågan om de största utmaningarna i den politiska debatten framöver.

Låt mig uppehålla mig en stund vid Stig-Björn Ljunggrens anförande...

Vi lever i ett samhälle som har "absorberat" mycket av det som i folkmun kallas den nyliberala politiken. (Strikt formulerad nyliberalism har haft det lite svårare, men nu använder vi ett för alla begripligt och vedertaget språkbruk.) Sverige har gått från att vara ett land med valutaregleringar, strikt etermediemonopol, de facto-förbud mot fria skolor med mera – till att bli ett land som liberaliserats på ett stort antal punkter. Jo, faktiskt! (Därmed inte annat sagt än att det är väldigt mycket av kontrollstat, socialism och elände kvar.) I dag lever människor mycket mer individualistiska liv än de gjorde för bara 10-20 år sedan.

Samtidigt har vi en politik som har avideologiserats. Socialdemokraterna har avsocialiserats och den moderata utslätningen är i princip helt genomförd – även om man kan debattera vad som egentligen har förändrats och hur mycket.

Detta får mig att fundera kring ett par frågor...

För det första: Är det så smart att vi som kämpar för friheten fortsätter att kalla oss nyliberaler? Är inte libertarianer ett bättre ord?

Ordet nyliberal har, för de allra flesta svenskar, en helt annan innbörd än för oss finsmakare. Det är en nästan oöverstiglig uppgift att vinna tillbaka ordet till dess ursprungliga och korrekta innebörd.

Är det då inte bättre att vi använder oss av etiketten libertarianer? Ordet har ingen belastning av att ha missbrukats, ha dålig klang eller förknippas med saker som vi inte står för. Tvärt om, libertarian är ett ord som väcker nyfikenhet och som uppfattas som något nytt och spännande...

För det andra: Vilka politiska och samhälleliga frågor är bubblare som vi nylib... eh... libertarianer kan och bör muta in?

Drogfrågan har vi. Öppna gränser är vår grej. Vi slåss för yttrandefriheten. Rättssäkerhet är en fråga som är svår, men som engagerar oss.

Men hur ser det ut runt hörnet? Vilka är de frågor som dyker upp i samhällsdebatten i morgon? (Sådant kan gå fort, se till exempel fildelningsfrågan.) Vilka frågor kan bli den frihetliga rörelsens nya käpphästar?

Och för all del... Vilka frågor, som de etablerade partierna överger, bör vi fånga upp och ta över?

Åsikter, någon?