2018-09-23

Störta Firman!

Någonstans i demokratins väsen ligger tanken att vi skall styras av våra likar, av vanliga människor.

Vilket är en skojig idé. I teorin.

På den punkten får Sverige i vart fall höga poäng för anspråkslöshet. I en internationell jämförelse är den svenska regeringen uppseendeväckande måttligt utbildad. Så blir det också som det blir. De var inkompetenta från början och nu håller de på att tappa greppet helt.

Alternativet är att våra politiska ledare är onda genier som ägnar sig åt att ödelägga samhällelig kärnverksamhet med flit - vilket kanske är att ta i lite.

Kalla mig elitist om ni vill. Men om vi nu nödvändigtvis måste ha en generell välfärdsstat med ett stort mått av centralstyrning - vore det då inte en god idé att hitta lite meriterat och kompetent folk att ta hand om ruljansen? Speciellt som uppgiften i princip är övermänsklig.

Meritokrati - med folk som vet och förstår vad de gör.

Det är inte så att någon i ett vidare mänskligt perspektiv nödvändigtvis är »bättre« eller »sämre« än någon annan. Men det handlar om att olika människor är olika bra på olika saker.

Politiker kan naturligtvis vara framgångsrika och dugliga även utan en god utbildning eller erfarenheter från näringslivet. Utan att ha haft ett riktigt jobb. Men, kunskap och kontakt med verkligheten ökar ändå chansen för att de fattar vad de sysslar med.

En teknokratregering är naturligtvis inte heller bra. Människor som leder ett land bör ha något slags idémässig klangbotten, förankring och i god demokratisk ordning gå att ställa till ansvar i allmänna val. Men finns det verkligen inget mellanting? Något bättre än... det här?

Borde man inte kunna proklamera en regering som man själv vill ha den? Och så kräva att riksdagen ger den sitt stöd? (Med folk som har lite integritet - som Inga-Britt Ahlenius, Anders Kompass, David Eberhard, Lottie Knutsson, Cecilia Stegö Chilò, Micke Odenberg och Gun Hellsviks vålnad.)

Dagens politiker är oerhört fixerade vid makten som sådan. Men det är inte helt uppenbart att de förstår vad de skall göra med den. Visst, de kan vräka ekonomiskt apanage över kamraterna i den tjattrande klassen och sända skattepengar till terroristliknande organisationer i andra länder. Dock är det inte nödvändigtvis något som folket blir speciellt mycket gladare av.

Till stor del handlar det nog om att vara med i klubben. I Firman. Som är lika ovillig att släppa in SD som kompetent folk i sitt frimureri, eftersom sådant skulle rubba ordningen. Ingen utomstående skall komma här och ifrågasätta, stöka runt och lägga sig i. Cirkulera, här finns inget att se...

Under tiden jäser politikerföraktet. Vilket, givet omständigheterna, möjligen är en bra sak.

Sverige behöver inte en bred regering, utan en kompetent regering.

2018-09-22

Video: Jönsson granskar valresultatet



Youtube »

2018-09-21

Den ständiga jakten på lycka

Redan de griniga gamla grekerna...

Jag är utvecklingsoptimist, mer för en fri marknad än de flesta andra och jag trivs utmärkt i vårt konsumtionssamhälle - som ger mig möjlighet att välja fritt ur ett stort och varierat utbud av varor och tjänster.

Men om vi försöker hålla flera tankar i huvudet samtidigt - så är jag även lite fundersam över svenska folkets ständiga jakt på ytliga nöjen, behov av omedelbar tillfredsställelse och forcerade livshållning. De flesta av oss har det bättre än någonsin, men lider samtidigt av något slags livsstress.

Låt mig presentera en tes: Man kan inte vara lycklig om man inte är nöjd med det man har.

Det kan låta som en plattityd, men har en rätt stark inre logik. Om man inte är nöjd, då är man förmodligen inte heller lycklig.

Det senaste året har jag haft tid att läsa en del av de gamla grekiska och romerska stoikerna. Deras grundtes är, enkelt uttryckt: Det är inte händelser, människor, deras ord eller handlingar i sig som gör oss olyckliga - utan våra egna tolkningar av allt detta. Vill vi, då kan vi vara herrar över våra egna känslor.

Flera av stoikerna påpekar att en av de företeelser som har störst negativ inverkan på vår sinnliga harmoni är åtrå. Viljan att ha sådant vi inte har. (Och om man åtrår sådant som man aldrig någonsin kan få, då kan man helt enkelt aldrig bli riktigt lycklig.) Därför bör man släppa sådana tankar.

Här förgrenar sig stoicismen. Från surmulna asketer till glada festprissar - som trots sin grundsyn inte förnekade de nöjen och njutningar som trots allt råkade komma deras väg. Vilket visade sig vara en hel del tjosan.

Nu tycker jag att vi närmar oss något intressant: Att vara nöjd med det man har, kanske rent av tacksam. Och att se sådant som ändå kommer ens väg, sådant man plötsligt har råd med som glada överraskningar.

Om man väljer ett mer avslappnat, mindre forcerat förhållningssätt - då tror jag att man helt enkelt får ut lite mer av livet.

Just sayin'.

2018-09-20

Video: Frédéric Bastiat - The Law



En del gamla tänkare är aktuellare än någonsin, så här i vår tid.

Youtube »

Skilj domstolarna från politiken!


Det har väckt en del uppmärksamhet och ilska att Hovrätten har beslutat att inte utvisa två palestinska medborgare som kastade brandbomber mot den judiska synagogan i Göteborg i slutet av förra året.

Utöver själva sakfrågan riktar detta ljuset mot problemet med vårt politiserade rättsväsende.

Enligt kristen alternativmedia (visserligen andrahandsinformation, men den förefaller korrekt) är en av de politiskt utsedda nämndemännen som deltog i beslutet aktiv vänsterpartist, med förflutet i Israel-kritiska rörelser.

Där har vi problemet med politiskt utsedda lekmannadomare (nämndemän) i ett nötskal. Det kan inte uteslutas att de sätter politiska hänsyn framför lagen. Vilket i så fall är totalt oacceptabelt.

På samma sätt kan rättsväsendets opartiskhet ifrågasättas när till exempel nämndemän från SD dömer i mål med invandrare, FI-nämndemän i sexualrelaterade mål eller S/V-nämndemän i skattemål.

  • Det måste vara vattentäta skott mellan politik och rättsväsende, mellan den lagstiftande och dömande makten.
  • Denna maktdelning är en bärande princip för en demokratisk rättsstat.
  • Den är till för att hindra den politiska makten från att begå övergrepp mot enskilda individer.
  • Den måste upprätthållas!

Systemet med politiskt utsedda domare måste skrotas.

---

Se även den tv-film jag gjorde om det svenska rättsväsendet i början av seklet - och som fortfarande är allt för aktuell: Länk »

Hur stor kan staten egentligen bli?


Läs min senast krönika hos Mårtensson:


"Det vore intressant att få veta hur stor Socialdemokraterna anser att staten kan bli. Finns det över huvud taget någon gräns? Har de ens tänkt tanken? Det verkar inte så."

2018-09-19

Missnöjesvalet 2018


Inte för att jag har något direkt till övers för SD. Men gnället över valresultatet börjar bli påfrestande.

Det är så här demokrati fungerar. Makthavarna gör något som folket inte gillar. Folket röstar på någon annan. I grunden handlar det om att utkräva ansvar. Om att folket vill ändra kurs på skutan.

Kanske - men bara kanske - börjar det sjunka in att det faktiskt inte går att avfärda alla som oroas av skenande kommunalskatter, fördubblade pensionsåtaganden och positiv särbehandling som rasister.

Men migrationsfrågorna är bara halva sanningen. Om man ser till SVT:s Valu-undersökning, då var de faktiskt inte det viktigaste skälet för SD-väljarnas partival. På första plats kom en allmän misstro mot den härskande politiska klassen.

Polisen fungerar inte. Försvaret är ett skämt. Vårdköerna växer. Ungarna får inte den utbildning de behöver. Energipolitiken är dårhusmässig. Och så vidare.

Så väljarna röstar på något annat. Även om detta »annat« inte har några direkt konkreta lösningar på de aktuella problemen. Det viktiga för väljarna är att ge maktapparaten fingret.

Frågan är om även detta börjar sjunka in hos de etablerade partierna. Jag är tyvärr inte helt övertygad om den saken...

Video: Decentralisering och frihet



Youtube »

2018-09-18

Att offentlig verksamhet fungerar illa är inget att förvånas över


I dagens krönika hos Mårtensson påpekar jag det uppenbara:

Att offentlig verksamhet fungerar illa är inget att förvånas över »

"Den nu klassiska frågan om vad f*n vi får för skattepengarna förtjänar att tas på allvar. Den ställs inte bara av direktörer med konton i skatteparadis, utan alltmer också av vanligt folk. Människor som arbetat och betalat skatt hela livet kan inte undgå att notera att staten allt oftare bryter sin del av det så kallade samhällskontraktet."

2018-09-17

EU:s censurmaskin är även en övervakningsmaskin


Läs min senaste post på 5 juli-bloggen:


"Skall man filtrera material måste allt som läggs upp förhandsgranskas. Alla de bilder du lägger upp. Alla texter du skriver. Alla videosnuttar och ljudfiler."