Politikens problematiska förhållande till verkligheten

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Politikens problematiska förhållande till verkligheten »

»Verkligheten är förvisso ofta obekväm och inte sällan motbjudande. Men den är vad vi har att förhålla oss till. Att förneka dess existens är självbedrägeri, ett utslag av vanföreställningar och att leva i en illusion.«

Ord på vägen...

Video: Miljöpartiets skandaler

Youtube »

Att förbjuda nazister är både dumt och farligt

Regeringen vill utreda ett förbud mot rasistiska och nazistiska organisationer. Och Moderaterna vill göra det brottsligt att delta i eller stödja våldsbejakande organisationer.

Båda förslagen är problematiska, fast på lite olika sätt.

Regeringen begår ett misstag om den tänker olagligförklara vissa specifika organisationer.

Till att börja med bör den dörren hållas stängd. I Sverige skall det inte normaliseras att politiker förbjuder organisationer. Sådant medför med nödvändighet en subjektiv bedömning och det är att stiga ut på ett sluttande plan.

Att inskränka föreningsfriheten är inte demokratins verktyg, utan förtryckets. Det är att gå fiendens ärenden, att låta mörkermännen vinna på walk over.

Skall det alls lagstiftas, då skall det lagstiftas mot alla våldsbejakande och/eller anti-demokratiska organisationer. Alla skall behandlas lika. Då skall inte bara NMR förbjudas, utan även grupper ur våldsvänstern och möjligen också vissa muslimska grupperingar.

Men även det kan vara problematiskt. Är man till exempel anti-demokratisk om man är för en konstitutionell republik?

Förbjuder man en organisation, då dyker det snart upp en ny. Nya NMR, typ. Detta kommer att leda till ett ändlöst harvande i rättssystemet - vilket bara kommer att ge mörkermännen gratis uppmärksamhet och publicitet.

Och vad är egentligen en »organisation«? Är det helt självklart att samhällsomstörtande krafter organiserar sig med styrelse, protokoll, årsmöten, revisionsberättelser, organisationsnummer och kommunalt aktivitetsstöd? Naturligtvis inte. Det går lika bra att bränna, misshandla och spränga ändå.

Moderaternas förslag lider delvis av samma problem som regeringens. Plus att det på ett olyckligt sätt upphöjer politiska våldsverkare till något slags martyrer för de egna - vilket är helt kontraproduktivt.

Misshandel, mord, mordbränning, olaga hot med mera är redan olagligt. Förberedelse, stämpling och medhjälp till dessa brott likaså. All lagstiftning som krävs mot de enskilda brottsliga aktiviteterna finns redan. Det handlar snarare om att upprätthålla den.

Det är redan ett problem att man stiftar en massa nya lagar när man inte klarar av att upprätthålla de som redan finns. Vi behöver inte fler lagar - utan mer ordning.

Den typ av lagstiftning som nu föreslås dras även med problemet att två identiska brott kan värderas olika beroende på vem som utfört dem. Så är till exempel redan fallet med hat- och terroristbrott. Vilket i sig är att upphöja gärningsmannens motiv och att behandla människor olika inför lagen.

Om uppsåt föreligger, då måste en demokratisk rättsstat behandla alla lika inför lagen.

In i det längsta höll britterna fast vid denna princip. Man gav inte IRA:s våldsverkare »äran« att bli upphöjda till terrorister - utan dömde dem som de simpla mördare och våldsverkare de var. Genom att låta bli att särbehandla gärningsmännen undvek man också att ge dem en särställning som kunde användas av deras egna för att rättfärdiga eller glorifiera deras gärningar. Detta resonemang tycker jag är värt en del eftertanke.

För övrigt är jag inte helt övertygad om att det i dessa tider av turbulens, inskränkningar av det fria ordet och massövervakning är helt lyckat att dessutom inskränka föreningsfriheten.

Om inte annat för att vi inte vet vem eller vilka som kommer att ha den politiska makten i vårt land om 50, tio, eller fem år. Eller ens i mitten av september. Är det verkligen så klokt att servera framtidens makthavare verktyg som kan användas för att förtrycka folket, på en silverbricka?

Läs även:
• Brottsbalken bör inte underskattas »
• Experter skeptiska till förbud av rasistiska grupper »
• Experter varnar om regeringens förbudsförslag »

Tro inte att Sverige har världens bästa sjukvård

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Tro inte att Sverige har världens bästa sjukvård »

Den politiska styrningen av sjukvården ger oss sämre och dyrare vård.

Vänstern förstör allt. Med vilje.

DDR

Enligt uppgift är bara politiska organisationer som ställer sig bakom identitetspolitiken välkomna i årets Pride-parad. Och tydligen har flatorna åsikter om att transorna stör den radikalfeministiska agendan. En glad manifestation för all slags kärlek och tolerans har blivit en tävling i esoterisk vänsterorienterad korrekthet. Tyck som vi, annars kan ni sticka.

Det hela börjar påminna om stridigheterna inom 1970-talets bokstavsvänster. Och i stort sett är det ju samma krafter som är i rörelse.

För vänstern är allt politik.

1968 gick ett demonstrationståg på väg till amerikanska ambassaden fel och marscherade in på Sveriges Radio och Sveriges Television. Sedan dess får inte underhållning vara underhållning, fakta vara fakta eller nyheter vara nyheter. Allt måste ha en politisk agenda eller vinkel.

När jag är hemma i Berlin brukar vi se de tyska tv-nyheterna och i direkt anslutning SVT Rapport. I de tyska nyheterna får man veta vad som har hänt. I de svenska vad man förväntas tycka.

Inom kulturen räcker det inte längre med att något är vackert, intressant eller skickligt framfört. Det måste finnas en vinkel, om inte klass så identitetspolitik. Och sådant som inte möter tidens ideologiska krav skall rensas ut ur bibliotekens hyllor, museernas samlingar och historiens rullor.

Till och med konstnärliga provokationer måste vara rätt sorts provokationer för att tillåtas. Misshagliga konstnärer kastas rent av i fängelse. Normkritiken måste vara rätt sorts normkritik, vilket är den nya tidens övergripande norm - som inte får kritiseras.

Själva språket skall förändras och sådant som egentligen bara är beskrivande och inte på något sätt illa ment fördöms plötsligt som kränkande. Den som inte håller tand för tunga kan råka illa ut.

Inget får vara sant eller falskt, rätt eller fel. Och skulle något ändå vara rätt eller fel, då beror det tydligen inte på vad någon gör utan vem denna någon är. Vilket är en spikrak väg till helvetet och total begreppsupplösning.

Det är helt klart DDR-vibbar i luften. Och - åter - är det i stort sett samma politiska krafter i rörelse. Jag känner igen socialismens ordningsmän när jag ser dem.

Jag är så hjärtligt trött på alla pekpinnar, all illa förtäckt propaganda, alla politiska glidningar, allt magsurt moraliserande och allt trams.

Jag vill att nyheterna ger en så korrekt bild av vad som sker som möjligt. Jag vill att konsten skall vara fri och kunna uppskattas bara för att den är vacker. Jag vill kunna läsa även texter som är skrivna av författare som uttryckte sig i enlighet med sin tids samhällsanda. Jag vill kunna se klassisk scenkonst som inte nödvändigtvis är intryckt i en politisk agenda. Jag vill att politiken skall grundas på fakta. Jag vill att människor skall hållas ansvariga för sina handlingar enligt den humanistiska måttstocken att man inte skall kränka andras frihet, säkerhet eller egendom. Jag vill se logik, rimlighet och respekt människor emellan.

Jag vill bli lämnad ifred.

Jag vill bli behandlad som en vuxen människa.

Jag vill ha rätt att tänka själv.

Frihet bygger ett fungerande samhälle

Ett stabilt och fungerande samhälle växer underifrån. Det är decentraliserat. Det växer ur erfarenhet, kreativitet, entreprenörskap, frivilligt samarbete, ansvar och frihet. Det ger människor många alternativ att välja mellan, där det som fungerar bäst får mest plats. Det byggs upp spontant, av vanligt folk, utan order uppifrån.

Ett topp- och centralstyrt samhälle däremot... Ett sådant skapar köer, likriktning, otrivsel, konflikter och instabilitet. Det skapar single points of failure. Och när makthavarna samlar på sig mer makt än de kan hantera, då upphör även sådant som bör vara gemensam samhällelig kärnverksamhet att fungera.

Därför måste politikens makt minskas - och folkets frihet bli större.

Dags för räfst och rättarting i svensk politik

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Dags för räfst och rättarting i svensk politik »

"Att peka på de styrandes dubbelmoral är ett utmärkt sätt att ta enkla men hederliga pedagogiska poäng. Speciellt när det är andra språkröret i rad som blir påkommet med fingrarna i bränsletanken. Men den här historien har något mer att berätta. Detta handlar inte bara om hur en arrogant överhet inte lever som den lär. Det som fascinerar mig är nämnda överhets totalt bristande insikt om att detta är ett problem."

Så fixar vi skolans problem, på nolltid

Svenska skolan uppvisar svajiga resultat. Vilket får politiker att komma med det ena förslaget till förändring efter det andra. "Reformerna" på skolans område avlöser varandra.

Men politiker är inte experter på utbildning. De kan möjligen ange vilka resultat man rimligen kan förvänta sig av en offentligt finansierad skola. Men all deras micro management stör bara skolans arbetsro.

Därför vill jag komma med ett enkelt förslag, klart att sjösättas direkt:

Betala först när eleverna har nått de kunskaps- och färdighetsmål som sätts upp.

Med andra ord: Sluta betala i förskott, utan först vid leverans. Då skall ni se att det illa kvickt blir ordning på torpet. Då finns plötsligt incitament för att skärpa till sig.

Eftersom skolpengen följer eleven oavsett om det handlar om en kommunal skola eller en friskola borde detta vara lätt att ordna.

Det kräver visserligen en opartisk, objektiv och rättvis examinering mot uppsatta mål. Men en sådan bör vi ju ha ändå, för att inte famla i blindo. På detta sätt skulle vi dessutom komma till rätta med frågan om betygsinflation och glädjebetyg.

Eftersom skolan idag finansieras med offentliga medel (skattepengar) måste naturligtvis alla skolor vara beredda att ta emot alla elever, med ett rättvist kösystem till de skolor som har fler sökande än platser.

Här blir debatten om vinst i välfärden på skolans område helt ointressant. Vilket ekonomiskt resultat en skola uppvisar är inget staten har med att göra - så länge den levererar vad som beställts.

Krångligare än så behöver det inte vara. Egentligen handlar det bara om sunt förnuft och en skissartad uppfattning om hur det där med incitament fungerar.

Sedan kan jag tycka att det är rätt oväsentligt vilken pedagogik en skola väljer att använda, hur många år ungarna tillbringar i skolan eller om utbildningen ens bedrivs i en traditionell skolmiljö. För min del skulle det vara OK om det räckte med att ge ungarna ett kunskapspiller. Det är inte viktigt - så länge skolan levererar det som har beställts.

(Allt det ovanstående i kontexten att vi måste försöka styra upp det system vi de facto har - även om det i ett vidare perspektiv finns andra, bättre alternativ till ett offentligfinansierat utbildningsväsende.)

P.S.

Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »

Stöd denna blogg på Patreon »