En svensk myndighet har satt sig över lagen och skitit i det blå skåpet.
Regeringen har känt till detta i minst ett och ett halvt år – och försökt lägga locket på. Man sägs till och med ha uppmuntrat det sanslösa säkerhetshaveriet.
Men tro inte att detta kommer att få några större konsekvenser. Inte den här gången heller. Det kommer att blåsa över och glömmas bort. Inom kort är det som om denna affär aldrig har inträffat.
Cirkulera, här finns – som vanligt – inget att se.
Den politisk-byråkratiska maffian kommer aldrig att släppa sitt grepp om myndigheternas chefsposter. Transportstyrelsens nya ledning är tydligen karriärbyråkrater de också – istället för dokumenterat dugliga och kompetenta människor.
Folket kommer knappast att resa sig för att kräva ändring. Byter vi regering kommer allt att fortsätta som vanligt, fast med andra ansikten framför kamerorna. (Justitieminister Tobé, tanken svindlar.) Och att ge makten till SD vore att lägga landets förvaltning i händerna på de verkliga blåbären.
Jag känner inte till en enda svensk politiker som har ambitionen eller kompetensen att röja upp i det byråkratiska träsket. Alla är med i samma klubb. Alla har fingrarna i syltburken.
Det finns helt enkelt inget bättre att hoppas på.
Vilket innebär att vanstyret kommer att fortsätta – och att samhällelig kärnverksamhet, de höga skatterna till trots, kommer att fortsätta förfalla.
När folket ändå – till sist – vill säga upp det värdelösa samhällskontraktet, då kommer repressionen och tvånget att öka. Det kommer att vara enda sättet för den härskande politiska klassen att försöka rädda systemet och sin egen makt.
Sverige är i princip ett kontantlöst samhälle, staten har full insyn i alla människors privatekonomi, svenska folket är noga registrerat och kontrollerat och det finns en övervakningsapparat på plats för att se till att alla lyder. (Till exempel har Skatteverket varit en av de stora användarna av datalagringen av våra telekommuniktioner.)
Individen är chanslös. Staten har redan kopplat greppet.
Vi varnade er. Men ni brydde er inte.
