EU blåser nya gröna bubblor

EU-kommissionen vill införa »naturkrediter«.

Den som genomför en åtgärd (på sin mark) som förbättrar naturen och som uppfyller de byråkratiska kraven skall kunna utfärda och sälja »naturkrediter«.

Dessa naturkrediter är i själva verket inga krediter - utan certifikat, som man förväntar sig att aktörer som vill framstå som gröna och miljövänliga skall köpa.

Köparen får således ett certifikat och möjlighet att få pluspoäng i sin hållbarhetsrapport och sin ESG-rapport (environment, social & governance).

Köparen kan även använda detta i sin marknadsföring. Eller för att få mer förmånliga krediter och försäkringspremier.

Kopplingen till krediter och försäkringspremier känns extra märklig. Man skall alltså kunna köpa sig en grön image även om man inte är särskilt grön själv. Detta skall sedan ersätta de marknadsmekanismer som i vanliga fall fastställer balanserade räntor och premier utifrån reella ekonomiska parametrar.

Kan inte detta få underliga och oönskade konsekvenser? Är det klokt att bygga finansiella subinstrument som i allt väsentligt är gröna bubblor?

Är det rimligt att kunna tillgodogöra sig miljövinster i andra ekonomiska entiteter som man inte har någon annan relation till än ett certifikat på väggen? Är inte det själva definitionen av greenwashing?

Det hela påminner rätt mycket om systemet med klimatkompensation. Ett slags avlatsbrev som ger innehavaren rätt att glänsa med sin godhet. Ett system med marginell effekt och hög risk för skojeri.

Jag är skeptisk.

• EU-kommissionen: Nature Credits Roadmap to reward nature-positive action and boost private finance »

CC0 | Patreon »

EU måste ta sig samman!

Det här håller inte! EU har blivit ett hot mot vårt välstånd och vår frihet.

Vi kväver näringslivet med regleringar och byråkrati. Vi har blivit bekväma. Vi har tagit vårt välstånd för givet. Vi skapar lyx-problem.

Samtidigt har vi låtit vårt försvar förfalla till den punkt där vi inte kan försvara oss ordentligt nu när det nu drar ihop sig till skarpt läge.

Detta är EU:s makthavare medvetna om. EU-senioren Mario Dragi har skrivit en rapport om att allt kan gå spektakulärt illa om vi inte slutar strypa det näringsliv som i slutändan måste betala kalaset.

Tillväxt, välstånd och säkerhet kräver hårt arbete. 

Mycket av dagens problem går att hänföra till klimatomställningen, med dess svajiga energipriser och långtgående byråkrati.

Som det brukar bli när man sätter politiska mål framför verkliga förhållanden och grundläggande ekonomiska samband. Eller framför fysikens lagar.

Samtidigt skapar EU ständigt nya regleringar och lägger sig i nya saker de inte begriper.

Att stimulera näringslivet har i sig utlöst en lavin av förslag till nya regler och finansiella instrument (som i slutändan måste garanteras av skattebetalarna).

EU producerar årligen 3.000-3.500 rättsakter varav 2.500 är bindande regler.

Och klimatomställningen fortsätter att rullas ut. I en öppen flik hittar jag en artikel på Europaportalen: EU satsar 100 miljarder för grönare industri. »

»Syftet är att stärka EU-företagens konkurrenskraft, påskynda den gröna omställningen och främja cirkulär ekonomi.«

Vilket rymmer en viss inre konflikt. Speciellt då symbolpolitik på klimatets område ofta står i strid med ekonomiska och tekniska realiteter. Vilket drabbar de företag man samtidigt påstår sig vilja stärka.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen säger »Idag står vi återigen vid ett vägskäl i vår historia, och jag vet att vi tillsammans är redo för förändring.«

Enligt kommissionär Stéphane Séjourné dubblar EU nu sin omställning mot av-kolning och re-industrialisering.

Kommissionär Wopke Hoekstra vill stärka konkurrenskraften och öka den strategiska självständigheten.

Såpass. Återstår bara att ta reda på hur.

Europaportalen rapporterar att planen är att förenkla regelverk, stimulera efterfrågan på hållbara produkter och göra EU självförsörjande på energi och råmaterial.

Vilket inte heller riktigt heller svarar på frågan hur? Detaljerna skall mejslas fram av samma EU-byråkrati som skapat dagens problem. Jag är skeptisk.

Man kan tycka vad man vill om en Swexit. Men Sverige är just nu och under överskådlig tid med i EU. Vilket vi måste förhålla oss till.

De beslut som fattas kommer även att drabba oss. Därför måste EU genomgå ett kulturskifte, illa kvickt.

Men någon politisk vilja till sådant finns nästan inte.

De borgerliga partierna är så glada för att få vara med i EU att de går med på nästan vad som helst.

De rödgröna använder EU för att uppnå sina politiska mål för hela kontinenten samtidigt.

Det är en ständigt pågående process som leder till fler regler och mer byråkrati.

EU måste ta sig samman. Det går inte att hålla på så här.

Om allt får fortsätta på samma sätt som nu, då kommer det att gå illa. VERY BAD! Det borde vara uppenbart för alla.

Så vad gör vi då?

För vad det är värt matade jag in frågan och ovanstående text i Chat GPT som svarade:

»EU borde inrätta en oberoende konkurrenskraftskommission med mandat att granska och rensa bland regler som hämmar tillväxt.

Mer makt borde föras tillbaka till medlemsländerna – så att beslut bara fattas på EU-nivå där det verkligen tillför något.

Unionen borde fokusera på det väsentliga: en europeisk Marshallplan för energi och försvar, med investeringar i verklig infrastruktur snarare än symbolpolitiska projekt.

Kort sagt: förenkla, fokusera, förankra. Och arbeta hårt.«

Inget om klimatomställning. Jag har sett sämre förslag.

CC0 | Patreon »

Lägg ner den gröna el-idiotin!

Sverige behöver stabil baskraft som puttrar och går dygnet runt, året runt - även när vinden inte blåser. Som inte utsätter nätet för svajiga prövningar. Ett elsystem vi inte behöver oroa oss över. Som ger oss trygghet och välstånd. Till ett rimligt pris.

Sverige hade ett sådant elsystem. Världens miljövänligaste. Tills de rödgröna förstörde det - genom att stänga ner CO2-fri kärnkraft och istället fylla på med sådant som passar den gröna ideologin. Men som inte fungerar på ett rimligt sätt i verkligheten.

Så nu står vi här och tvingas på kort sikt bygga ännu mer vindkraft för att täcka upp för de stängda kärnkraftsreaktorerna. Trots att det utsätter elsystemet för än större instabilitet och påfrestningar. Och det finns idag inget rimligt sätt att lagra elektricitet i stor skala.

Sverige har ett akut behov av svängmassa. Stora generatorer som snurrar och går dygnet runt och skapar stabilitet i elnätet. Så att det inte går som i Spanien.

Kärnkraft och vattenkraft är en perfekt kombination. Men nu verkar det ta ett tag innan vi får ny kärnkraft på plats. Så det behövs annat - med svängmassa.

En enkel idé är att göra vad den förra rödgröna regeringen stoppade: Backa upp gasförbindelsen med Danmark. Se till att det västsvenska gasnätet är modernt och fungerande. Bygg en LNG-hamn och ett gas-eldat kraftverk på Västkusten. (Det står en tom tomt och väntar i Lysekil.) Koppla sedan samman det västra och östra gasnätet. Koppla gärna in Norge.

Så att industrin får den gas den behöver. Så att vi kan ta fram de kemikalier som krävs för att rena vårt dricksvatten. Så att elnätet i södra Sverige får mer svängmassa.

Bygg sedan ett gaskraftverk till i närheten av Barsebäck. Och ett på Ostkusten. De går snabbt att bygga och har en livslängd som räcker för att vi skall kunna ersätta dem med kärnkraft under ordnade, stressfria former under de närmaste årtiondena.

Sverige behöver inte fler vindsnurror som ägs av mystiska företag i Luxemburg som lever på den gröna energins statliga kreditgarantier. (Med vilka risken förflyttats till skattebetalarna.)

Sverige behöver moderna, rena och miljövänliga gaskraftverk för att återställa ett säkert och fungerande elsystem utanför den gröna bidrags-kapitalistiska bubblan. Inte fler vindsnurror.

CC0

Cirkus Trump - mot stupet i CAPS LOCK

Framåt kvällen börjar klippen från Trumps möten med pressen rulla in. Nästa morgon får vi de första svenska reaktionerna. Senare får dyker de mer kvalificerade kommentarerna upp i internationell media.

Att följa vad som sker är ett dygnet-runt-jobb. Den ena lögnen från Trump följs raskt av nästa absurda påstående i en aldrig sinande ström. Jag är fullständigt utmattad.

Man hinner knappt reagera förrän nya galenskaper pockar på uppmärksamhet. Flood the zone with shit, som Steve Bannon formulerade strategin.

Effekten blir att sanningen drunknar i kaoset. På så sätt kan Trump komma undan med nästan vad som helst. Ingen hinner hugga på allt.

Trumps vårdslöshet med fakta gör mig upprörd. Hans bristande förståelse för logik och grundläggande samband är häpnadsväckande. Hans nonchalans mot rättsstaten och dess institutioner gör mig rädd. Hans krypande för Putin är alarmerande.

Det Trump nu gör med den fria ekonomin och världshandeln är lika tokigt som när andra politiker försöker styra marknaden med pekpinnar och fixa utopiska idéer. Kommandoekonomi, helt enkelt. Det kommer inte att sluta väl den här gången heller.

Trumps förtjusning i att förnedra andra gör mig beklämd. Att behandla medmänniskor och allierade som skit är knappast en konstruktiv strategi. Att driva ett skräckregemente och omge sig med ja-sägare brukar straffa sig.

Dessutom lär Trump i slutändan komma att svika sina väljare.

Trump är en reaktion mot - eller möjligen konsekvens av - vänsterns tokerier, woke-ism, identitetspolitik, nedlåtande elitism och bristande kontakt med verkligheten och dess folk.

Hans mandat skulle kunna använts för att göra upp med DEI-trams, myndighetsaktivism, byråkrati, slöseri och institutionaliserad korruption - med kompetens och finess - istället för att braka in som en elefant i en porslinsbutik.

När Trump av okunskap och ointresse förstör viktiga saker, då vänder han även den tänkande delen av sina sympatisörer mot sig. Med rätta.

Tänk vad som hade kunnat uträttats av någon rimlig människa som förstår vad han/hon sysslar med, begriper enkla samband och har förmåga att ta till sig relevant information. Men nu ser det mer ut att bli kaos och pannkaka av alltihop.

Vad Trump nu gör är att kratta manegen för en motreaktion som kan rulla tillbaka allt han eventuellt lyckas åstadkomma. Även sådant som till äventyrs är bra.

Vill man nå verkliga, hållbara och långsiktiga resultat krävs hårt arbete, kompetens, ett öppet sinne, tålamod och fokus. Vilket inte är Trumps starka sidor. Och - tyvärr - inte heller något väljarna tycks efterfråga.

CC0

Ondskans imperium och dess ledare

I sagans värld vinner de goda. När allt känns hopplöst anför Gandalf kavalleriet som krossar ondskan. I verkligheten är det inte ett givet utfall. Det är upp till oss själva och våra handlingar.

Jag brukar inte kalla någon för ond. Men i Putins fall skall jag göra ett undantag.

Han förtrycker sitt folk. Han lägger hellre resurser på krigföring än folkets bästa. Han knaprar i sig grannländer en bit i taget. Han förvandlar städer till grushögar. Hans krig har fört med sig ohyggliga grymheter och övergrepp.

Vad som förvånar mig är att detta kommer som något slags överraskning för många.

Jag kämpade för de östeuropeiska folkens frihet under kalla kriget. Jag kan de sovjetiska knepen. Jag känner mina löss på gången.

Jag var där. Jag såg det. Jag hatade det. Och jag tänker göra vad jag kan för att det inte skall bli så igen.

Det vi ser nu är en fortsättning på Sovjetunionens imperialistiska ambitioner. Putin var en av dess funktionärer då. Idag är han Rysslands diktator.

Redan på säkerhetskonferensen i München 2007 sa han upp bekantskapen med de västerländska demokratierna. Skälet han angav var NATO:s expansion.

Som om han skulle behöva känna sig hotad? Ryssland är ett genomruttet, fallfärdigt utedass. En våldsam rövarekonomi utan fungerande institutioner. Ingen vill ha det.

Ingen skulle bli gladare än de västerländska demokratierna om Ryssland skötte sitt och byggde upp ett stabilt och fungerande samhälle med ökad levnadsstandard.

Att de europeiska stater som frigjorde sig vid Sovjetunionens fall frivilligt anslutit sig till den västerländska försvarsalliansen är en rimlig, normal och sund reaktion.

Man vill inte leva under ryskt förtryck igen.

Putin visar själv varför NATO behövs, genom aggressiva handlingar i sitt närområde och mot allt och alla som står i hans väg.

Fria, demokratiska länder måste sluta sig samman för att skydda sig mot honom.

Om någon svävar i okunnighet om vad som är på gång kan vi ta en titt på den ryske utrikesministern Lavrovs uppmärksammade skrivelse från december 2021, ett par månader innan invasionen av Ukraina.

Han krävde att omvärlden förbjuds leverera vapen till Georgien och Ukraina. (Av den enkla anledningen att de då blir lättare att invadera.)

Han krävde inte bara ett stopp för NATO:s expansion. Han vill att allt skall återgå till 1997 års ordning. Det vill säga med Central- och Östeuropa i den ryska intressesfären.

Sedan kom invasionen. Nu har NATO fler medlemmar än någonsin. Ryssland har fått ytterligare 1.340 kilometer direkt gräns mot NATO. Prosit.

Ett medlemskap i NATO kräver enhällighet bland dess medlemmar. Någon sådan fanns inte när frågan om ukrainskt medlemskap först aktualiserades (då var det Västeuropa som sa nej), den finns inte idag och det ser inte ut att finnas någon sådan under överskådlig framtid.

Lavrov krävde även ett förbud mot att stationera missiler och tyngre vapen i Rysslands närhet. Det fanns i princip inga sådana där då. Sedan kom invasionen. Nu finns det sådana vapen där. Prosit.

Talet om ett hot från NATO är en dimridå. Dels för Putins imperialistiska ambitioner. Dels för att ett fritt, demokratiskt och välmående Ukraina skulle kunna ge ryska folket idéer om något liknande.

Även talet om att befria de »ryska« delarna av Ukraina är varm luft. Innan kriget var det bara Krim som hade en majoritet etniska ryssar, c:a 59%. I Donetsk var siffran 38%, i Luhansk 39%, i Cherson och Zaporizjzja 15-20%.

Och att vara etnisk ryss är inte samma sak som att stå på Rysslands sida i kriget. (President Zelensky kommer från den rysktalande delen av befolkningen.)

Vad gäller president Zelenskys legitimitet valdes han med en majoritet på 73% i andra valomgången år 2019. Även i de senare ockuperade sydöstra områdena fick han en majoritet av rösterna.

Att hålla nya, fria och rättvisa val under krigstillstånd är i praktiken omöjligt. Ukrainas författning förbjuder det. På samma sätt som till exempel den svenska grundlagen.

Ukraina har uppenbart en del fel och brister. Men Ukraina och dess folk har rätt till självständighet och självbestämmande. Ukrainarna har rätt till demokrati, frihet och att bli lämnade i fred.

Med en Donald Trump som beter sig som en rysk propagandist i Vita Huset är det högst oklart om Gandalfs kavalleri alls skulle dyka upp, till Ukrainas eller ens Europas räddning om det kniper.

Kanske får vi vara glada om vi får handla vapen och ammunition till de amerikanska vapensystem vi redan har. Samtidigt måste vi bygga upp allt vi behöver på egen hand, ifall USA formellt eller i praktiken skulle lämna NATO.

Enda sättet att ge Putin en näsbränna är att kasta ut de ryska trupperna ur de ockuperade delarna av Ukraina. Tyvärr verkar förutsättningarna för det inte optimala.

Men att låta Ryssland behålla de ockuperade områdena vore inte bara att belöna angriparen. Det ger även Putin rådrum att rusta upp för nästa angrepp - mot Ukraina, Estland, Lettland och/eller Georgien. Eller mot Litauen och/eller Polen via Belarus och Kaliningrad.

Nästa stora ryska militärövning äger rum i Belarus i september. Det skulle inte förvåna om Putin använder den för att testa NATO:s kapacitet och försvarsvilja genom något slags provokation.

Eftersom den uttalade ambitionen är att återupprätta Sovjettidens intressesfär kräver Ryssland uttryckligen att följande länder lämnar NATO: Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien, Rumänien, Slovenien, Albanien, Kroatien, Montenegro, Nordmakedonien - samt Finland och Sverige.

Störst är risken för angrepp mot de baltiska staterna. I ett sådant scenario blir herravälde över Östersjön en avgörande faktor. Det skulle kräva att Ryssland tar kontroll över Gotland och möjligen även delar av Blekinge.

Ryssland gör precis det man offentligt sagt sig vilja göra. Därför måste dess hot tas på allvar.

Nu är det upp till Europa att skapa och långsiktigt underhålla en militär kapacitet som är tillräcklig för att avhålla Ryssland från ytterligare angrepp, eller om så krävs slå tillbaka sådana.

Europas länder och EU har många fel och brister. Men vi har ett stort mått av frihet, rätt att kritisera och möjlighet att ställa politikerna till svars eller byta ut dem i allmänna val.

Vi har grundläggande mänskliga rättigheter som är resultatet av årtusenden av trial and error för att finna en formel för fredlig mänsklig samexistens under civiliserade former.

Inget av detta gäller i Ryssland. Eller i av Ryssland ockuperade territorier. Där härskar våldet. Där råder förtryck och armod.

Vi måste vinna det här. Det är en existentiell fråga. Det kräver att vi enas och handlar med kraft. Med eller utan stöd från USA.

CC0

Samhällspendeln slår tillbaka - med full kraft

Efter årtionden av wokerier, klimatalarmism och migrationskaos har folk fått nog.

Nu slår pendeln tillbaka, med full kraft.

• Därför ser vi populistiska partier växa i styrka. Folk vill ha något annat, och är inte alltid så petiga när det gäller vad detta alternativ är. Proteströster är oftare röster mot än för.

Till exempel mot en invandring som är större än vi kan hantera under ordnade former. Tyvärr är sådana partier ofta lika känslodrivna och trångsynta som sina motpoler.

• Därför ser vi motkrafter till det gamla etablissemanget, som Trump. Någon som rör runt i träsket. Någon som människor upplever står på deras sida och ser dem.

Men som tyvärr inte har någon känsla för grundläggande institutioner och maktdelning. Eller hyfs.

• Därför ser vi Musk gå fram som en elefant i en porslinsbutik i den amerikanska administrationen.

Tänk så mycket som hade kunnat uträttas av någon med samma energi, ambition och befogenheter - men som vet hur systemet faktiskt fungerar.

• Därför ser vi svenskar sympatisera med Putin och Orban när det gäller HBTQI-bokstavssoppan.

Att ge bögar lika rättigheter är nu för tiden självklart för de allra flesta. Men när allt går över i något slags identitetspolitisk vänsterideologi som skall skrivas alla på näsan, då får folk nog.

Då förlorar man tyvärr mycket av den acceptans som man nyss vann. Kanske mer.

• Därför ser vi EU-kritiska partier växa.

I klimatets namn offrar EU jordbruket, skogsbruket, förbränningsmotorn, industrin, energiförsörjningen och den tillväxt som i slutändan behövs för att betala notan för kalaset.

Lägg till det unionens uppblåsta klåfingrighet, byråkrati, maktkorruption, centralstyrning, arrogans och motvilja mot det fria ordet...

EU ägnar sig åt för mycket och åt fel saker. Vilket mycket snabbt kan göra oss alla fattiga. Vi har ägnat oss åt lyxproblem och trams samtidigt som vi misskött det som är viktigt.

• Allt detta är en konsekvens av att den gamla borgerligheten inte lyckats hålla gränsen.

Vi har låtit vansinnet breda ut sig utan att sätta ner foten på allvar. Vi har varit lata. Och fega.

Vi har okritiskt tramsat med för att idioti »låtit bra«. För att det krävs mer energi för att bekämpa trams än för att skapa trams. För att vi glömt vad vi kämpar för.

Steg för steg har högern internaliserat de rödgrönas verklighetsbeskrivning, begreppsvärld och agenda.

Vi behöver en tydlig, smart, sexig, rolig, frimodig och sympatisk höger. I Sverige, Europa och USA.

»Till socialister i alla partier« dedikerade F.A. Hayek sitt verk Vägen till träldom.

I det påpekar han att friheten alltid måste försvaras, av varje ny generation - annars går den förlorad. Kanske för alltid.

CC0

Patreon »

Stoppa Bakdörrs-lagen! (Blogcast)

I helgen skrev jag i Svensk Tidskrift om regeringens förslag om att installera bakdörrar för att komma åt medborgarnas elektroniska meddelanden.

Ovan återvinner jag delar av texten som en podcast. Hela texten kan du läsa här:

• Regeringens bakdörrar hotar säker elektronisk kommunikation i hela världen »

• Youtube: Stoppa Bakdörrs-lagen! »