Morgan Johansson, Förintelsen och demokratin

Regeringen vill förbjuda förnekelse av Förintelsen.

»Förintelsen är världshistoriens största brott mot mänskligheten, och det får inte glömmas. De som försöker få världen att glömma och blanda bort korten, de måste stå till svars för det« säger justitieminister Morgan Johansson, S.

I sammanhanget kan konstateras att nazismen krävde i runda tal 21 miljoner människoliv. Utan att på något sätt förringa dess vidriga brott mot mänskligheten bör det dock även påpekas att kommunismen krävt minst 89 miljoner människors liv.

Vilket innebär att Morgan Johansson antingen har fel i sitt uttalande eller att han själv försöker blanda bort korten.

Så om man skall förbjuda förnekelse av Förintelsen - bör man då inte i konsekvensens namn också förbjuda förnekelse av kommunismens brott mot mänskligheten?

Sedan är frågan om man bör eller ens kan förbjuda felaktiga, motbjudande åsikter och yttranden. Att lagstifta om vad människor får tycka är förtryckets verktyg, inte demokratins.

I detta fall är risken uppenbar att det kommer att skapas myter om »sanningen som inte får yppas« - vilket riskerar att stärka dem som förnekar Förintelsen. Idiotiska åsikter skall bemötas i en öppen debatt, inte gömmas undan på platser där de får gro och stå oemotsagda.

Att hantera problematiska åsikter genom att sopa dem under mattan är sällan en framgångsrik taktik.

Slutligen är det rätt uppenbart vad Morgan Johansson sysslar med. Han vill få SD-svansen att gå igång, för att ytterligare kunna demonisera partiet inför valrörelsen. Det handlar mindre om att »stå på rätt sida i historien« och mer om att säkra Socialdemokraternas maktinnehav. Det är ovärdigt. Inte minst i förhållande till Förintelsens offer.

Men vilka politiker i de traditionella partierna kommer att våga stå upp mot Morgan Johanssons förslag - och därmed riskera att brunsmetas av regeringen, även om motståndet grundas i omsorg om det demokratiska samhället?

Vi måste acceptera att leva med människor som har fel

Vänstern anser att högern är girig och ond. Högern anser att vänstern är dum i huvudet och allmänfarlig.

Vänstern anser att högern bara ser till sig själv, att marknaden suger ut arbetare och konsumenter och att kapitalister är parasiter.

Högern menar att vänstern lever i en ogenomtänkt, ologisk tankebubbla där kollektivet överordnas individen fram till den punkt där tvång och förtryck blir konsekvensen.

Vänstern ser sig själv som god och är aldrig sen att anamma allt som låter snällt eller fint - även sådant som i verkligheten är kontraproduktivt, även i förhållande till vad den själv tror sig vilja uppnå. Så länge utopin låter bra, så länge tänker vänstern inte ta någon hänsyn till om den är kompatibel med verkligheten.

Högern ser sig som de som genom hårt arbete och entreprenörskap bygger företag, skapar jobb, genererar tillväxt, frambringar välstånd - och plockar upp notan för samhällsbygget och även för alla som inte kan eller vill försörja sig själva. Och som tycker att det är viktigt att något slags fungerande ordning upprätthålls.

Om ingen av sidorna uppnår total dominans - vilket väl knappast kommer att ske - måste dessa två grupper av människor lära sig att leva tillsammans.

Vänstern måste inse att utan kapitalism skulle det inte finnas något värde att fördela. Den måste utforska tanken att vinstintresset skapar varor, tjänster och verksamheter som annars inte skulle existera. Och den måste acceptera tanken att den som riskerar sitt kapital och investerar sin tid måste få belönas för sina insatser - om vi alls skall ha någon utveckling.

Hur vackert det än var tänkt måste ett socialistiskt samhälle även vara ett totalitärt samhälle, då det inte går att upprätthålla på frivillig grund. Det lär oss, om inte annat, historien.

Högern skulle å sin sida må bra av att bli en liten smula mer empatisk, pedagogisk och frimodig, Det räcker inte att ha rätt i sak och att ha logik och verklighet på sin sida. Och det duger inte heller att be om ursäkt för sin existens.

Även om alla människor njuter av kapitalismens frukter och på de flesta sätt lever bättre än världens rikaste människa för, låt säga 100 år sedan - så kan den fria marknaden inte tas för given, utan måste ständigt förklaras och försvaras mot sina fiender.

Och alla borde inse att det är den västerländska liberala, demokratiska traditionen - med människans rättigheter som huggna i sten - som är vårt samhälles kollektiva själ.

Tyvärr ser vi idag hur våra grundläggande rättigheter urholkas i många små steg. Uppenbarligen stämmer det att demokratins dilemma är att den kan avskaffa sig själv. Går man för långt, då finns det ingen väg tillbaka. Då är det dystopiska samhället över oss.

Låt oss istället skapa ett samhälle där individen har ett stort mått av frihet och i möjligaste mån lämnas ifred av staten. Där politiken fokuserar på att få sådant som verkligen är viktigt att funka - istället för att vara en ovärdig maktkamp. Och där medborgarnas rätt till valuta för skattepengarna är en prioriterad fråga.

Samarbeta för att få skutan på rätt köl igen, istället för att ödsla tid på att motarbeta varandra. Var konstruktiva, inte destruktiva. Och vi får nog finna oss i att det alltid kommer att finnas folk som har fel.

Vi är alla fångade i den sociala marknadsekonomin. Så intressant. Då får vi väl lära oss att leva med det. Tillsammans, under civiliserade former. Vänstern kommer aldrig att få sitt nya DDR. Sverigedemokraterna kommer aldrig att få till något slags etniskt homogen befolkning. (Om det nu är det de vill.)

Det blev ingen revolution och the libertarian moment infann sig inte. I vart fall inte just nu. Det är den verklighet vi har att leva med.

Jönssons lördagsvideo: SVT:s vinklade siffror

Youtube »

Bonusvideo: Fear and Social Control

Youtube »

Lagförslag kan leda till att försvarsadvokater inte längre kan hålla motförhör med vittnen

Regeringen har nu presenterat sin lagrådsremiss om utökade möjligheter att använda tidiga förhör. Om förslaget blir lag kommer det att innebära att försvaret i vissa fall inte längre får möjlighet att fråga ut vittnen.

Av lagrådsremissen framgår att det redan finns möjligheter att ta upp vittnesmål innan en huvudförhandling i domstol. Dessutom gäller principen om fri bevisprövning, vilket innebär att rätten kan anse i stort sett vad som helst som giltigt bevis. Så frågan är om det behövs någon lagändring över huvud taget.

Regeringens förslag får därför tolkas som att man vill se en utökad användning av vittnesmål som lämnats innan rättegången. Annars skulle någon lagändring inte behövas. Det är också möjligt att förlaget läggs fram mest för att få regeringen att framstå som mer handlingskraftig, snarare än att tillföra något i sak.

(När man läser texten får man för övrigt ett intryck av att det i vart fall delvis handlar mer om att spara pengar och förenkla för landets åklagare än att värna om en fri, oberoende och rättssäker process.)

Från sidan 16:

»I de fall ett muntligt bevis har tagits upp inför rätten före huvudförhandling är utgångspunkten att beviset, om det kan läggas fram genom en ljud- och bildupptagning, inte ska tas upp på nytt (35 kap. 13 § RB). Det innebär att ett tidigt förhör i domstol med exempelvis ett vittne, som huvudregel, ersätter ett förhör vid huvudförhandlingen och att vittnet inte behöver inställa sig på nytt i domstolen (se avsnitt 6).«

Vilket innebär att försvarsadvokaten inte får möjlighet att fråga ut vittnet under huvudförhandlingen. 

Vilket återspeglas när man går igenom remissinstanserna, på sidan 17:

»Av de som är kritiska till förslagen kan nämnas JO, Hovrätten för Övre Norrland, Örebro tingsrätt, Gotlands tingsrätt, Stockholms universitet och Sveriges advokatsamfund. Invändningarna handlar i huvudsak om att förslagen innebär en klar försämring av den misstänktes möjligheter att förbereda sitt försvar, bl.a. möjligheten att hålla ett effektivt motförhör, och ett åsidosättande av principen om parternas processuella likställdhet. Sveriges advokatsamfund anför att det finns en obalans mellan åklagarens insyn och den misstänktes insyn i förundersökningsmaterialet vid tidpunkten för förhöret.«

Regeringen menar att skriftliga och bandade förhör tidigt i rättsprocessen minskar risken för att vittnen glömmer vad som skett eller att de ändrar sina vittnesmål efter hot.

Men redan med dagens lagstiftning och domstolarnas fria bevisprövning bör man kunna åberopa tidigare förhör (som är genomlästa och godkända) om särskilda skäl finns. Vilket även gäller förhör med den misstänkte. Men då som komplement, snarare än som ersättning för utfrågning under huvudförhandlingen.

Den oönskade effekten av regeringens förslag kan bli att incitamenten ökar för fler att tiga sig igenom en förundersökning. Vittnen som potentiellt kan komma att hotas kan då välja att inte tala med polisen över huvud taget, inte ens i ett tidigt skede i utredningen. Detta för att inte nämna att förslaget leder till att så gott som alla misstänkta kan vinna på att hålla tyst fram till huvudförhandlingen. Vilket i sin tur försvårar utredningsarbetet.

Skall man nämna något positivt, då är det att tidiga förhör eventuellt kan användas för att slippa hålla misstänkta häktade så lång tid. Men det är tveksamt, då häktning idag används i princip slentrianmässigt.

Det finns mycket mer som är märkligt med regeringens förslag och jag skall gräva vidare. Men en sak känns viktigare än allt annat:

Man får inte inskränka försvarets rätt och möjlighet att fråga ut vittnen och målsägande.

Skulle det ske, då har vi inte längre rätt till ett fullgott försvar - och då inte heller rättvisa och opartiska rättegångar, som de föreskrivs i till exempel Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Aktuella nätnyheter

...från 5 juli-stiftelsens blogg:

• EU satsar 5M€ på att knäcka 5G-kryptering »

• Problemen med automatiserad ansiktsigenkänning »

• Nygammal tysk lag om massövervakning klubbad »

• Chat Control – slutet för privat korrespondens online »

• Frågetecken kring polisens hemliga dataavläsning »

• Medborgarrättsorganisationer rasar mot EU:s nya nätcensur »

• Facebooks position om sektion 230 kan göra alla webhotell och internetoperatörer ansvariga för att kontrollera allt deras kunder gör »

• Facebook lanserar policy för mänskliga rättigheter »

• Om rätten till privatliv och privat kommunikation »

Youtube »

Jönssons lördagsvideo: Liberalernas vägval

Youtube »

Bonusvideo: 42 tips från Jordan B Peterson på tre minuter

Youtube »

När ingen styr kan ingen hållas ansvarig

»Bureaucracy or the rule of an intricate system of bureaus in which no men, neither one nor the best, neither the few nor the many, can be held responsible, and which could be properly called rule by Nobody. 

If, in accord with traditional political thought, we identify tyranny as government that is not held to give account of itself, rule by Nobody is clearly the most tyrannical of all, since there is no one left who could even be asked to answer for what is being done.«

Hannah Arendt, On Violence