2023-12-03

Våra politiker lever i en fantasivärld


Många människor - inte minst politiker - lever i en fantasivärld. De förhåller sig till verkligheten utifrån hur de tycker att den borde vara. Inte utifrån hur den verkligen är. Vilket är ett problem.

Häromdagen såg jag premiären av SVT-programmet Teodorescu & Suhonen, som försöker föra ett seriöst politiskt samtal. Ämnet var Israel-Palestina-konflikten.

Programmet hade titeln »Vad ska Israel göra då?«. Vilket var en fråga som flera gånger återkom från höger. Hur skall Israel hantera situationen, givet de verkliga förutsättningarna? Något konkret svar kom aldrig från vänster.

Vilket är rätt typiskt. Det känns som att de rödgröna inte alltid tänkt igenom saker och ting. Vilket lett till systemkritiska problem vad gäller till exempel energi och migration.

Frånvaron av logiskt tänkande och konsekvensanalys är emellanåt häpnadsväckande. Som sömngångare driver rödskäggen igenom saker som uppenbart kommer att gå åt helvete. För att de kan. 

Men det är inte som att alla andra saknar skuld. Vi har på tok för länge låtit vänstern komma undan med att driva sådant som låter bra, men som får allvarliga konsekvenser när det omsätts i verkligheten.

People will give you as much bullshit as you can take.

Vi måste bli besvärliga och käfta emot, även när det är utanför vår småborgerliga bekvämlighetszon.

Vilket inte är så svårt. En bra början är att fråga: Hur?

Hur har man tänkt sig att vi skall få el om man stänger ner baskraft innan det finns någon stabil och fungerande ersättning?

Hur skall den där klimatomställningen egentligen gå till? Vilka blir konsekvenserna för vanligt folk? Och hur har man tänkt sig hantera det hela, om det visar sig att en omställning till stenåldern saknar demokratiskt mandat?

Hur har man tänkt sig införa socialism utan ett stort mått övervakning, tvång och förtryck?

Hur skall Israel göra, givet att Hamas målmedvetet dödar alla judar de kommer åt och försöker utplåna Israel? Hur skall man hantera att Hamas använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar? Hur?

Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr för att se om det är någon hemma, som fransmännen brukar säga.

Och att ställa frågor kan ibland leda till att den svarande måste ompröva sina ställningstaganden. Om samtalet sker under lugna och ordnade former.

Ge din motpart en bild av hans åsikt eller påstående som ni båda kan vara överens om. Sedan kan du börja plocka sönder den aktuella tesen med relevanta frågor och precision i sak - istället för att ge dig på vad du tror, anser eller hoppas att den andre tycker.

Man kan i sammanhanget notera att vänstern inte sällan avfärdar fullt logisk kritik och analys som hat och hot. Speciellt på nätet. Det man förlorat i sak tar man igen med känslomässiga reflexer.

Kärnkraften, klimatet, flyktingarna, Gaza... Exemplen på känsloladdade frågor är många. Tyvärr trumfar känslor ofta fakta och förnuft. Vilket begränsar människors förmåga att ta in relevant information.

Det är lätt att låta ogenomtänkta känsloreaktioner styra ens handlande. Men inte lämpligt. Den som reagerar känslomässigt har sämre möjlighet att fatta rationella och väl underbyggda beslut.

Detta har drivit samhällsdebatten till något slags strid mellan känsla och förnuft. Vilket inte är speciellt konstruktivt.

Och inte blir det bättre av att många makthavare inte begriper vad de sysslar med.

I bästa fall är de i händerna på kloka, hederliga och rättrådiga tjänstemän som styrs av sin objektiva ämbetsmannaheder.

Mer vanligt är att de improviserar, är systemets fångar och genomför ideologiskt styrda (eller godtyckliga) samhällsförändringar utan att ha eller ta till sig relevant information.

Ingen politiker kan hinna läsa och sätta sig in i allt de beslutar om. Som regel litar de på att någon annan har koll. Inkompetens, lättja och en vag ångest över sin egen otillräcklighet är vanligt förekommande drag.

Än värre blir det om man kastar in utopiska ideologier i leken. Sådana blockerar politikernas varseblivningsförmåga - och är motsatsen till objektiv analys, verklighetskontakt och utveckling.

Samhället är en dynamisk process utan bestämt slutmål. En sådan passar inte in i utopiska mallar. Den låter sig inte planeras. Den blir aldrig färdig.

Men politik i allmänhet och utopiska projekt i synnerhet stör den spontana utvecklingen och framåtskridandet.

Bristande förmåga till logiskt tänkande och konsekvensanalys. Känslor och dogmer som blockerar varseblivningen. Inkompetens, missriktad välvilja och storhetsvansinne. Vad kan väl möjligen gå fel?

Det är hög tid för en reality check. Och det gäller inte bara de rödgröna.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem och länkar till min övriga produktioin direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

2023-11-27

Jag kandiderar till Europaparlamentet, för MED


Jag kandiderar till Europaparlamentet i sommarens EU-val, den 9 juni. För Medborgerlig Samling, på plats nummer sju på listan.

Vad har jag nu gått med på? Jag vet ju hur det här fungerar - en tröstlös kamp mot politisk klåfingrighet och byråkratins svarta hål...

Högar av dödligt tråkiga EU-dokument som måste lusläsas, där djävulen bor i detaljerna. Flängande fram och tillbaka till Bryssel och Strasbourg. Gyttjebrottning med den arroganta eurokratin och allehanda särintressen. Det olidliga von oben-perspektivet i Elfenbenstornet.

Det går att sitta i Europaparlamentet och glida fram på en räkmacka (och med ett glas champagne). Allt för många gör det.

Men det går också att jobba hårt och faktiskt ändra på saker om man fokuserar. Kasta grus i maskineriet för orimliga förslag. Ifrågasätta. Vara besvärlig, så att andra tvingas tänka efter före.

De grundläggande rättigheterna måste försvaras i EU. Det har vi till exempel sett i striden om Chatcontrol.

Praktiskt nog är MED ett liberal-konservativt parti - så de värden, principer och rättigheter som bygger den västerländska civilisationen finns med i baspaketet. Lite som de gamla Moderaterna, på Bohmans tid.

Under den kommande legislaturen lär övervakning och rätten till privatliv vara ständigt aktuella frågor. Chat Control 2 kommer att släpa över in i nästa mandatperiod. Och det smids planer på ett nytt datalagringsdirektiv.

Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra hela tiden, är i sammanhanget en god princip. Jaga buset istället för att snoka i vanliga hederliga människors privatliv. Vilket för övrigt är vad EU-domstolen ständigt påpekar. 

Yttrandefriheten är en annan grundläggande rättighet som kommer att utmanas på EU-nivå. Bryssels makthavare kan inte dölja sin avsky mot att vanligt folk nu kan delta i debatten, ifrågasätta och käfta emot i sociala media.

Mandatperioden som gick infördes de övergripande regelverk som ger politiken makt över internet. Mandatperioden som kommer kan vi vänta oss att EU-maskineriet börjar använda sig av dessa nya verktyg.

Striden om det fria ordet har redan börjat med att kommissionen hotar sociala media, speciellt X. Här behövs parlamentariker som håller ögonen på det som sker - och som inte drar sig för att hålla kommissionen ansvarig för sina handlingar. 

Vad gäller internet i ett vidare perspektiv har politisk klåfingrighet, missriktad välvilja och orimliga regelbördor drivit bort mycket av nyföretagandet och nytänkandet till andra delar av världen. Vi behöver ett bättre företagsklimat på IT-området för att Europa inte skall hamna på efterkälken.

Som om inte detta räcker kommer EU nu att sätta fart på sitt förnyelsearbete - mot en ständigt allt mer fördjupad politisk union. Mer överstatlighet. Mer centralstyrning. Mer makt till Bryssel. Detta måste stoppas.

Idealt borde man rulla tillbaka EU till ett mellanstatligt samarbete för frihandel. Sedan kan de länder som vill vara med på tillval som fri rörlighet för människor eller en gemensam valuta. Men det är inte vad som ligger på bordet.

Nu gäller det först och främst att begränsa skadan. Att hejda den ständiga överföringen av makt från individ till politik, från medlemsstater till EU och från institutionerna till Bryssels icke-valda eurokrater.

Någon måste göra något åt allt detta. Jag har redan varit inne i lejonets kula, så jag har en rätt god uppfattning om hur det går till. Jag har dessutom tid och möjlighet att satsa helhjärtat, om jag får förtroendet.

Så, visst. I can do this. Men det kräver i så fall massor med personkryss.

Till MEDs pressmeddelande, med hela listan »

2023-11-26

En bättre värdegrund - för ett fredligt, ordnat samhälle med tillit


Den officiella svenska värdegrunden om »allas lika värde« är lika vacker som meningslös.

Värde är som regel subjektivt. I ett skarpt läge skulle knappast någon tillmäta massmördaren Breivik samma »värde« som sin lilla rara mormor.

Värde är dessutom svårt att observera eller mäta. I en praktisk verklighet är lika värde mest en banal, till intet förpliktigande kliché.

Lika rättigheter är däremot något som är observerbart, mätbart och möjligt att praktiskt upprätthålla med rättsstatens medel.

Plus att det är en av den demokratiska rättsstatens grundläggande principer: Allas likhet inför lagen och lika rätt inför det offentliga.

Det är när principen om allas lika rättigheter bryts som porten öppnas för övergrepp mot individer och grupper av människor. Historien ger otaliga mörka exempel.

Lika rättigheter implicerar dessutom i en modern västerländsk rättstradition rätten till självbestämmande, kroppslig autonomi samt det statliga våldsmonopolets skydd vad gäller säkerhet och egendom.

Det är detta som skiljer oss från diktaturer, teokratier, klansamhällen och andra system där individen reduceras till en del av ett kollektiv och ett verktyg för andras syften.

Till skillnad från religioner och ideologiska projekt är principen om lika rättigheter inte född ur någon utopisk vision - utan ur praktiska erfarenheter och tusentals år av trial and error.

De grundläggande mänskliga rättigheterna är alltså resultatet av en evolutionär process snarare än en eller annan fix idé.

Våra grundläggande, »naturliga« rättigheter är den minsta gemensamma nämnare som utkristalliserats för fredlig, civiliserad mänsklig samexistens.

De utgör - där de tillämpas - grunden för människans förmåga att lösa konflikter utan våld. Vilket är vad som skiljer oss från djuren.

De bygger på respekt för själva livet - och individen som dess yttersta uttryck. De är grunden för den enskildes frihet att göra sina egna livsval och fatta sina egna beslut i en mångfald av skiftande förutsättningar och önskemål.

Ett rättighetsbaserat förhållningssätt skapar dessutom de bästa förutsättningarna för respekt människor emellan. Det implicerar att individen skall behandlas med värdighet.

Ett rättighetsbaserat samhälle är den mylla ur vilken rimliga sociala normer växer fram - vilka i sin tur är en förutsättning för tillit människor emellan.

Detta är grunden för ett normsystem som premierar att människor handlar rimligt förutsägbart och i en anda av samarbete.

Konsekvent tillämpad är detta en väldigt stark princip som främjar ordning, samarbete och ansvar. En princip som skapar ett drägligt samhälle även för den som inte besitter ett stort våldskapital.

Med risk för att upprepa mig: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går där man inkräktar på någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför det offentliga.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem och länkar till min övriga produktioin direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

2023-11-23

Europaparlamentet kräver ett allt mer överstatligt EU


Europaparlamentet har antagit en resolution om att ändra EU:s fördrag. Mer makt till parlamentet och skrotade veton för medlemsländerna är ett par av förslagen.

Låt oss titta lite närmare på dokumentet...

Idag kan bara EU-kommissionen föreslå direktiv och förordningar. Även Europaparlamentet vill ha sådan initiativrätt. Vilket kommer att orsaka en lavin av lagstiftningsförslag.

Parlamentet vill utse EU-kommissionens ordförande och döpa om kommissionen till »Europeiska Verkställande Myndigheten«.

Man vill stärka arbetsmarknadens parter, lägga sig i mer av social-, sysselsättnings- och ekonomisk politik och ha exklusiv befogenhet när det gäller biologisk mångfald och klimat.

Man vill att EU skall få större makt vad gäller folkhälsa, civilskydd, industri och utbildning. Detta gäller även energi, utrikes frågor, yttre säkerhet, försvar och gränsskydd.

Parlamentet vill avskaffa medlemsstaternas de-facto-veto i utrikesfrågor, bygga upp en försvarsunion med militära enheter, lägga till ett socialt protokoll till fördragen och ha gemensam standard för utbildning.

Man vill ställa etiska krav och hållbarhetskrav på handelspolitiken. Man vill utöka skyddet mot diskriminering till fler grupper. Och göra klimatfrågan till ett överordnat mål för unionen.

Parlamentet vill vidare se en europeisk energiunion som bygger på låga priser (!), energieffektivitet och förnybar energi. (Inte fossilfri, så kärnkraft ingår inte.)

Europol skall få mer makt och det skall arbetas fram en gemensam rymdstategi. Med mera.

En union med ett ständigt fördjupat samarbete, som det brukar heta. Till dess Bryssel styr och kontrollerar allt. Tills allt är likadant överallt oavsett om det är lämpligt eller möjligt eller ej.

Detta när inget nytt. Starka krafter har dragit och kommer att fortsätta dra åt mer överstatlighet under överskådlig tid. (Videoklippet är från 2011.)

Så här kan vi inte ha det. Rulla tillbaka EU till ett mellanstatligt samarbete för frihandel. 

Sedan kan de medlemsstater som vill vara med på projekt som fri rörlighet för människor eller en gemensam valuta.

I övrigt bör makten föras tillbaka till medlemssaterna - eller om möjligt decentraliseras till en ännu lägre nivå.

Detta är frågor som kommer att avgöras under mandatperioden 2024-29. Så välj dina representanter till Europaparlamentet med omsorg...