Är demokrati - i sin vidare och djupare mening - värd att försvara, som sådan?
Eller är demokrati bara ett verktyg att använda när det passar ens syften - men något som kan offras för andra ändamål?
Frågan har aktualiserats efter att Miljöpartiet lanserat ex-tv-väder-gubben Pär Holmgren som en av sina toppkandidater till vårens EU-val. Han har i olika sammanhang gett stöd för åsikten att demokratin bör offras för klimatfrågan.
Detta blir extra anmärkningsvärt då MP är ett av de partier som mest högljutt kritiserar SD för bristande demokratisk trovärdighet. Men det är alltså inte demokratin i sig som är ett överordnat värde för partiet. Vilket är intressant och viktigt att notera.
Här finns en återkoppling till de delar av den gröna rörelsens mörka idémässiga rötter som ser människan som ett problem - som behöver... åtgärdas.
Mönstret är det klassiska. Man utmålar något (en företeelse eller en grupp) som ett hot som måste hanteras. För att kunna göra detta måste demokratins folkvälde, rättsstaten, våra fri- & rättigheter och det öppna samhället offras. Så har totalitära rörelser och regimer alltid resonerat.
Detta kräver total lojalitet från folkets sida samt ett totalt herravälde över såväl individen som kollektivet. Det bygger på en föreställning om en ståndpunkts överlägsenhet över alla andra.
En central fråga är hur den Holmgrenska demokratifria staten tänker hantera avvikande budskap och individer. I ett icke demokratiskt samhälle är all information hårt kontrollerad och avvikande budskap som regel bannlysta. Individer som ifrågasätter, motsätter sig eller protesterar mot överhetens dogmer tystas. I ett sådant samhälle är fri information och fri debatt störningsmoment som inte kan accepteras.
I sitt standardverk om totalitarismens rötter skrev Hannah Arendt - i skuggan av vad som skedde i Tyskland och Sovjetunionen - att »Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.« På denna punkt lämnar historien upprepade och tydliga varningar.
I grunden är det hela en fråga om huruvida våra fri- & rättigheter skall vara beroende av överhetens nycker - eller om de skall vara orubbliga och grundade på universella principer.
Hur Pär Holmgren vill ha det har han själv klarlagt.
