2019-12-08

Mini-podcast: Allt kommer att bli bra





Utskrift finns i beskrivningarna på Youtube, Vimeo och Soundcloud.



Ta det lugnt! (Den stoiska metoden)



Youtube: Stoicism | The Art Of Tranquility (Seneca's Wisdom) »

2019-12-07

Jönssons lördagsvideo: De lutande siffrorna i PISA



»Är PISA-siffrorna ett hedersbetyg till det svenska skolväsendet, eller är de en glädjekalkyl med stort mörkertal? Meningarna går isär, beroende på vem man frågar. I veckan kom siffror som visar att svensk utbildningskvalitet skjuter i höjden. Samtidigt framförs kritik om att en alltför stor grupp svagpresterande elever exkluderats från undersökningen. Vad är sant? Hur görs urvalet? Och hur ska man tolka undersökningens resultat? Dessa frågor tar jag upp i veckans video.«

Youtube »

Några intressanta bonus-videos:

• Hur kan vi #11 Jens Ganman - "Vi lever i en värld där media vrider på verkligheten" »

• Slavoj Zizek - en kritisk marxistisk analys av Metoo-rörelsen »

• The Psychology of Envy and Social Justice »

• Hire Minorities to express your Minority Opinions »

2019-12-06

Gör Gunnar Hökmark till högerns statsministerkandidat!


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"Det hela är enkelt. Socialister vill centralisera makt och bestämma över folk. Borgerliga vill låta civilsamhället ta hand om så mycket som möjligt – frivilligt, spontant och kompetent! Att vara borgerlig är att lämna tillbaka makt till medborgarna och att sätta individen, hennes frihet och hennes rättigheter i centrum. Samt att noga hushålla med statskassan."

2019-12-03

Det är hög tid för Sverige att ta sig samman


Läs min senaste krönika hos Mårtensson:


"På något sätt känns det som om Sverige som nation har glömt bort vad som är viktigt – och som att vi blivit allt för bekväma och flata. Vilket är en känsla som blir extra påtaglig när man betraktar Sverige från kontinenten, där man fortfarande spacklar över kulhålen från det senaste världskriget."

2019-12-02

Är det verkligen så här vi vill ha det?


De senaste tio åren har fruktan långsamt stärkt sitt grepp om Sverige.

Fruktan för att staten inte längre förmår upprätthålla den allmänna ordningen. Fruktan för terrorism. Fruktan inför övervakningsstaten. Fruktan för att de där nya människorna som inte ser ut som oss, talar som oss eller har våra traditioner på något sätt kanske kan vara farliga. Fruktan för att det välfärdssystem som är uppbyggt som ett pyramidspel kommer att haverera. Fruktan för att vi varken kommer att få pension, vård eller omsorg när vi blir gamla. Fruktan för att en sviktande tillväxt kommer att gå ut över vårt välstånd och vår välfärd. Fruktan för att vi alla kommer att dö en kvalfull klimatdöd, om Greta har rätt. Fruktan för energibrist. En oro över vad som egentligen håller på att hända med vår demokrati och våra medborgerliga fri- och rättigheter. En tilltagande känsla av att det kan vara farligt - eller i vart fall olämpligt - att säga vad man tycker.

Misstanken om att vi kan ha blivit lurade eller offrade i något oklart syfte. Eller helt enkelt bara dumpade, av politikens inkompetenta idioter.

Huruvida all denna fruktan verkligen är berättigad är omstritt. Vilket knappast gör oss speciellt mycket tryggare. Möjligen ökar det istället vår fruktan och frustration. För hur är något tänkt att hanteras om vi inte ens kan komma överens om vilka problemen är och hur de ser ut?

I detta känner många vanliga människor vanmakt, eftersom de inte ser vad de själva kan göra åt situationen. Eftersom de känner att de inte längre har kontrollen ens över sin egen livssituation. Eftersom de är utelämnade till en överhet som uppenbarligen varken är särskilt kompetent, begåvad eller ens förankrad i verkligheten.

I krissituationer finns det några vanliga reflexmässiga reaktioner. Att fly. Att slåss. Eller att bli paralyserad. Reptilhjärnan tar över och känslorna blockerar rimligare, alternativa och konstruktiva strategier.

För att alls kunna förhålla oss till allt detta måste vi försöka betrakta saker och ting för vad de verkligen är. Inte hur vi känner inför dem. Inte vad vi tror eller tycker. Utan för vad de verkligen är. Då kan vi möjligen börja hantera saker och ting på ett rationellt, effektivt sätt - med bibehållen respekt för individens rättigheter och människovärde.

För enda sättet att få utvecklingen att gå åt rätt håll är att identifiera och åtgärda de problem vi möter. Eller hur?

(Att - som nu - inte göra något är förvisso ett alternativ. Men även ett sådant val får konsekvenser. Närmare bestämt just de konsekvenser som så många fruktar.)

Släpp nu allt trams, lullull, poserande, tyckande och kännande - och fokusera på sådant som är viktigt, medan det fortfarande är möjligt att styra upp saker och ting.

Det är dags för folket att börja utkräva ansvar.

2019-12-01

Det moraliska herrefolket?


Sverige tycks ha drabbats av något slags moraliskt storhetsvansinne.

Det är som att vi tror att den svenska värdegrunden är den mest högstående moraliska ståndpunkt som är mänskligt möjligt att uppnå. Och som att målet för alla andra människor i världen är att till slut se ljuset och stiga in i den Moraliska Stormaktens upplysta rike.

I själva verket är det oklart om vi överhuvudtaget har någon begriplig värdegrund. Att tala om »allas lika värde« är förvisso väldigt vackert - men till intet förpliktigande och i princip omöjligt att mäta, observera eller upprätthålla.

Hade man däremot talat om att alla skall ha lika rättigheter inför det offentliga - då hade man istället fått något konkret, observerbart att hålla sig till och en stark princip som till och med går att hävda rättsligt.

Men en sådan passar naturligtvis inte ihop med den identitetspolitik som ständigt måste peka ut olika grupper som särskilt skyddsvärda (eller klandervärda).

Min teori är att en värdegrund inte kan pådyvlas människor uppifrån. Den måste växa underifrån, utifrån något slags idé om en minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge.

En sådan har faktiskt redan utvecklats under årtusenden, här i västerlandet: Behandla andra människor som du själv vill bli behandlad.

Men eftersom denna princip implicerar såväl frihet som respekt och ansvar - så passar den illa ihop med projektet om den nya, socialistiska människan.