Vad skall en »gammal moderat« rösta på?

I morgon skall jag gå till ambassaden och rösta. Nu skall jag tänka högt för att reda ut vem som får min röst.

Den rödgröna röran går bort. Inte kaos, bråk, identitetspolitik, socialism, energikris och skakig säkerhetspolitik igen. Det gäller även Centern, som i årtionden varit ett hinder för borgerlig politik i Sverige. (Centerpartister borde rösta på Liberalerna istället.)

Medborgerlig Samling syns tyvärr inte i de nationella mätningarna. Eftersom jag vill att min röst skall påverka valresultatet går de bort även denna gång. Hade jag haft rösträtt i svenska lokalval hade jag dock röstat på dem. (De verkar bland annat bubbla i Göteborg.)

Då återstår Tidö-samarbetet som vänt ekonomin från bland de sämsta i EU till en av de bästa. Som vill att vi skall ha en stabil elförsörjning med kärnkraft som baskraft. Som lagt om kursen för att knäcka gängbrottsligheten. Som återupprustar det svenska försvaret. Som vill ha ett bättre företagsklimat, även om mycket återstår att göra där. Skatten har sänkts. Man är till och med bland de bästa i klassen vad gäller klimatutsläppen.

Liberalerna känns teknikfientliga och är för socialliberala för min smak. Även om Simona Mohamsson är en frisk fläkt och Romina Pourmokhtari är en stjärna.

Kristdemokraterna känner jag ingen direkt samhörighet med. Ebba Busch är skicklig, men hennes stunt med att hemligstämpla offentlig finansiering av gröna projekt får mina varningsklockor att ringa.

Sverigedemokraterna är i stora delar sossiga, känslodrivna och oproffsiga. Möjligen att jag kan tänka mig att rösta på dem i EU-valet, där de ligger rätt vad gäller internetfrågorna och EU:s makt. Men inte nu.

Moderaterna? Det är många frågor där jag är på kant med dem, som massövervakning och drogfrågan. Partiets märkliga turer om juridiskt kön ger dåliga vibbar. Att man inte lyckades desarmera frågan om tonårsutvisningarna innan den blev ett problem var oskickligt. Att inte hantera frågan om kompetensutvisningar och övergångsregler för spårbytare likaså. (Man skall inte jävlas med folk som sköter sig, jobbar, betalar skatt och gör allt rätt.) Fullmaktslagen. Anonyma vittnen. Dousas friflygande i Mellanöstern-frågorna. Med mera.

Å andra sidan har jag hellre Gunnar Strömmer (M) än Teresa Carvalho (S) som justitieminister. Under hans tid har Sverige till och med lyckats få gängkriminella utlämnade från länder som annars är mycket svåra att samarbeta med.

Pål Jonson (M) är en oerhört kompetent och klok försvarsminister. Att ersätta honom med Peter Hultqvist (S) - som ser försvaret som en regional- och arbetsmarknadspolitisk åtgärd - vore en katastrof.

Carl-Oskar Bohlin (M) är inte bara en fantastiskt duktig civilförsvarsminister. Han är dessutom en politiker som inte tar hur mycket skit som helst. Vilket är uppfriskande.

Moderaterna är dessutom ett parti med en realistisk energipolitik. Och de är i förhållandevis god kontakt med verkligheten.

Det kokar ner till att jag - under protest - kommer att rösta på Moderaterna.

Och mitt personkryss går till Carl-Oskar Bohlin, igen.

Låt inte Arga Andersson & Co ta över!

Magdalena Anderssons bistra stil lär komma väl till pass om hon skall tvångsblanda befolkningen, fördriva näringslivet ur landet och riva friskolorna. Sådant kräver hårda nypor.

Det är lätt att glömma att Socialdemokraterna fortfarande betecknar sin ideologi som demokratisk socialism. Medlen är demokratiska, men målet är en långtgående politisk kontroll över ekonomi och samhälle.

De flesta torde vara överens om att alla skall ha samma regler och samma rättigheter. Vara lika inför lagen.

Socialismen nöjer sig dock inte med lika regler och rättigheter. Den vill också politiskt utjämna människors materiella utfall tills alla blir lika fattiga.

Frågan är hur långt staten kan gå i sin strävan efter materiell jämlikhet utan att urholka äganderätten och principen att människor skall behandlas efter samma generella regler.

Att ta från de rika och ge till de fattiga kräver per definition att staten behandlar människor olika.

Sedan har vi frågan om alla oss som inte vill ha socialism. Människor som vill behålla frukterna av sitt arbete. De som tycker att andra system är bättre.

Ju mer långtgående den politiska kontrollen blir, desto större blir också konflikten med dem som inte vill delta.

Socialismens historia visar hur lätt den leder till tvång, förtryck och våld. Det finns inget utrymme för oliktänkande. Målet är överordnat medborgarnas fri- och rättigheter. Alla skall med.

Vi har också frågan om vem som skall betala för kalaset. Hur har man tänkt sig skapa värde i ett samhälle som tagit bort incitamenten för människor att anstränga sig, jobba hårt och bygga framgångsrika företag?

Tanken på en förmögenhetsskatt tilltalar vänstern. Ta från de rika och ge till de fattiga. Man kan fråga sig med vilken rätt. Svaret lär vara den starkes rätt, förkroppsligad av statens våldsmonopol.

Ett problem i sammanhanget är att rika människor inte badar i kontanta pengar som Farbror Joakim. Deras tillgångar är i allt väsentligt investerade i företag, fastigheter, obligationer (som bland annat finansierar staten) och annan verksamhet i vårt samhälle.

Om en företagare tvingas betala förmögenhetsskatt på värdet av sitt företag måste han skaffa fram likvida medel till skatten. Det kan tvinga honom att sälja delar av verksamheten, skuldsätta sig eller ta ut pengar som annars hade kunnat användas till att skapa jobb, investeringar och utveckling. Eller att lämna landet.

Socialismen ger inga rimliga eller acceptabla svar på frågan: Hur är detta tänkt att genomföras utan att samtidigt skada friheten, äganderätten och den ekonomi som skall betala för kalaset?

När Socialdemokraterna talar om att Sverige skall bli mer som Sverige antar jag att de menar som förr: Sossesverige, där allt skulle regleras och framgångsrika människor flydde.

»Det är viktigt att politiken tar kontroll över utvecklingen«, som Arga Andersson sa om internet.

CC0 | Patreon »

Stoppa Putins terrorbombningar!

Ryssland under Putin är en ondskefull imperialistisk stat som förtrycker sitt eget folk.

Ryssland tänker bomba Ukraina till stenåldern.

Ryssland bombar bostäder, sjukhus och elsystemet.

Ryssland bombar sönder den ukrainska livsmedelsindustrins distributionscentraler.

Ryssland bombar där man bombade nyss, för att även döda räddningspersonal.

Ryssland har kidnappat tiotusentals ukrainska barn.

Ryssland håller tiotusentals ukrainska krigsfångar under tortyrliknande former.

Ryssland dödar krigsfångar och jagar civila med drönare.

Detta är vidrigt!

Vi i resten av Europa hade redan från början chansen att ge Ukraina vad som krävdes för att vinna kriget, innan allt går över styr. Vi tog den inte.

Stridande nordkoreanska förband står nu på europeisk mark. Ett stenkast bort, för oss på kontinenten. Nordkoreaner! Femtiotusen till är på väg. Tanken svindlar.

Nu producerar Putin och Kim ballistiska missiler i en takt där all världens Patriot-robotar inte räcker som försvar speciellt länge. Det är verkligen inte bra.

Det minsta vi i Europa kan göra är att på alla upptänkbara sätt hjälpa Ukraina att hålla sitt luftrum fritt.

Ge Ukraina de långdistansvapen och de underrättelser som kan slå ut Putins missilfabriker. Och de nya ryska militära satelliternas länkstationer. De är fullt legitima mål.

När stor kille klår upp liten kille är det moraliskt rätt att hjälpa den lille killen att försvara sig. Speciellt när det är en fråga om liv och död.

Vinner Putin, då fortsätter han, gissningsvis med de baltiska staterna. Det är hans grej.

Putin flyttar helt enkelt fram positionerna tills någon stoppar honom.

Vi måste stoppa Putin, nu. Att inte göra något lär få värre konsekvenser. 

Ge genast Ukraina allt de behöver - så att vi kan få stopp på det här vansinnet.

Välkommen till Frihetsfrontens (sen)sommarseminarium!

Välkommen till Frihetsfrontens (sen)sommarseminarium!

Bromma, Stockholm den 18-20 september 2026 (helgen efter valet)

Lyssna till intressanta talare, umgås och festa med andra frihetsvänner.

Seminariet är öppet för alla intresserade – då Frihetsfronten är ett löst sammanhållet nätverk för frihetlig debatt och aktivism.

Vi börjar kl 14 på fredagen och slutar med frukost på söndag. (Inga talare på söndag.)

Talarbokning pågår. Redan bokade är:

• Johan Norberg, idéhistoriker, Peak Human / Civilisationens topp (fredag)

• Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör Svenska Dagbladet, Sverige efter valet (fredag)

• Patrik Strömer, snusgeneral - om Snuskriget (lördag)

• Mosa Sebdani, systemutvecklare och samhällsdebattör, De låga förväntningarnas rasism (lördag)

• Mattias Svensson, ledarskribent SvD, Världen efter 11 september (lördag)

Detta ingår: Middag på fredag och lördag, lunch lördag, frukost lördag och söndag.

Vin, öl och cider kommer att finnas till försäljning till vänliga priser.

• Pris inklusive övernattning i huvudbyggnaden (begränsat antal) eller i stugor på närliggande camping: 2.200 SEK / 1.700 SEK för studerande och värnpliktiga

• Pris utan övernattning: 1.700 SEK / 1.200 SEK för studerande och värnpliktiga.

• Om du bara vill vara med en dag är priset 800 SEK för fredagen och 900 SEK för lördagen.

Visst utrymme finns för stipendie om någon skulle sakna resurser för att medverka.

Anmälan sker genom betalning till PlusGiro 449 71 84-4. Betalningsmottagare Nyliberalt Forum. OBS! Glöm inte att ange e-postadress för bekräftelse och praktisk information.

Svensk borgerlighet behöver en vision

Det här håller ju inte. Argument och fakta biter inte på stora väljargrupper.

Borgerligheten måste både ha rätt och vara omtyckt. Den måste få en massa knepiga människor att känna att det är hos den de vill hänga.

Vilket inte är det lättaste när man är stirrig och stressad av opinionssiffrorna.

En stor del av väljarkåren bryr sig inte så mycket om politik. Om de alls röstar, då röstar de för att de känner att de gillar någon eller något i politiken.

Var det inte Erik Hörstadius som menade att människor röstar på dem som de kan tänka sig att bada bastu med?

Knepigt det här. En gång i tiden var det inne att vara moderat. I de hemliga väljarundersökningarna fick partiet betyget kompetent och konsekvent.

Men det var kanske mest framgångsvågen som folk surfade på då. Thatcherismen. Partisekreteraren mumlade något om att folk gillar vår politik, men de gillar inte oss.

Svensk borgerlighet behöver en vision. Som ger människor något att tro på. Som kittlar deras drömmar. Som kan motivera folk. Hopp om en ljus framtid, trots orostider. En känsla.

Ett budskap om frihet och ansvar skulle kunna vara en idé. Ett gott samhälle där människor samexisterar under fredliga, civiliserade former. Det borde låta lockande.

Vad kan man till exempel inte göra med budskapet: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en persons frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

Vore inte det en värdegrund värd att kämpa för? Garanterad med allas likhet inför lagen och lika rättigheter inför staten. Ett samhälle som ständigt utvecklas till det bättre, utan något utopiskt slutmål.

Budskapet är begripligt och går att komma ihåg. Det rimmar med allmänt rättsmedvetande. De flesta vanliga människor håller reflexmässigt med.

Mot framtiden!

CC0 | Patreon »

Det är du som får betala för utsläppsrätterna

Är det där med utsläppsrätter för CO2 så fiffigt?

Till att börja med gör de europeiska saker och ting dyrare - direkt och indirekt - för alla européer. Hundratals miljarder SEK per år. Det är själva syftet.

Värst drabbas elproduktion, tung industri, flyg och sjöfart. Och utsläppsrätterna blir dyrare över tid, i takt med att utsläppstaket sänks varje år.

Ser man sedan till omvärlden så finns förvisso även utsläppsrätter i en del andra länder. I Kina är priset 7-12 €/ton medan det är 60-100 €/ton i EU. Vissa delstater i USA har utsläppsrätter. I Kalifornien är priset c:a 35 €/ton.

För resten av världen blir europeiska produkter således dyrare och därmed mindre konkurrenskraftiga. Vilket leder till minskad europeisk export. Vilket i sin tur leder till minskade inkomster och minskad tillväxt. Vilket i sin tur ger mindre pengar till skola, vård, omsorg, kollektivtrafik, SFI, försvar och allting annat.

Om jag förstår rätt har EU även koldioxidtullar (CBAM) för att utländska produkter skall bli lika dyra för oss européer som europeiska. Vilket också måste betalas av oss slutkunder.

Min misstanke är att utsläppsrätterna gör oss onödigt fattiga.

(Dessutom har vi koldioxidskatt på transporter, uppvärmning med mera - vilket också gör allt dyrare.)

Pengar växer inte på träd.

Arga Andersson

Hon är väldigt allvarlig, Magdalena Andersson. Uppenbarligen har hon även kort stubin. Arga Andersson har blivit ett begrepp.

På något sätt märks det att hon studerat i Östtyskland. Jag känner igen den där avskalade stilen. Den humorlösa bisterheten.

Generellt sett verkar det inte vara så muntert inom socialdemokratin. Och det är klart, socialism är inget att skratta åt.

Politik som vill forma människor och samhälle efter ett på förhand bestämt kollektivt mål tenderar att kräva allt mer styrning när verkligheten inte fogar sig.

Det kommer att behövas en del socialistisk dådkraft för att till exempel tvångsintegrera befolkningen. De som står i vägen måste man då... hantera.

För det är ju där socialismen hamnar förr eller senare, oavsett om den införs med revolutionära eller demokratiska medel. Det finns inget utrymme för dem som inte vill vara med på tåget mot lyckans land.

I Östtyskland behövde man inte ens vara uttalad motståndare till systemet för att råka illa ut. Det kunde räcka med bristande entusiasm.

För socialdemokraterna är samhället något som skall styras, kontrolleras och lekas dockskåp med. Sverige skall bli mer som gamla Sossesverige igen.

Alternativet är bättre: En spontan evolutionär utveckling utan bestämt slutmål. Som bygger vidare på sådant som visat sig fungera bra. Där människor skapar värde genom frivillig interaktion som gynnar alla.

Men så enkelt vill sossarna inte ha det. Istället kommer de att lägga sig i saker de inte begriper, störa ekonomins självreglerande mekanismer, ändra på folk, slå sönder fungerande strukturer och centralstyra.

Vi vet ju hur det brukar gå. Incitamenten att arbeta, investera och ta risker försvagas. Allas ansvar är ingens ansvar. För att allt skall snurra på ändå krävs ett ständigt ökande mått av kontroll och repression. Regleringarna blir fler, byråkratin och köerna växer. Välståndet och utrymmet för kritik krymper.

Magdalena Andersson kunde se detta med egna ögon när hon läste tyska i DDR. Men uppenbarligen lärde hon sig inget. Eller så blev hon inspirerad, vad vet jag.

Så när man tänker efter passar Magdalena Anderssons bistra uppsyn rätt bra. Kampen för den socialistiska utopin kräver hårda nypor.

CC0