Svensk borgerlighet behöver en vision

Det här håller ju inte. Argument och fakta biter inte på stora väljargrupper.

Borgerligheten måste både ha rätt och vara omtyckt. Den måste få en massa knepiga människor att känna att det är hos den de vill hänga.

Vilket inte är det lättaste när man är stirrig och stressad av opinionssiffrorna.

En stor del av väljarkåren bryr sig inte så mycket om politik. Om de alls röstar, då röstar de för att de känner att de gillar någon eller något i politiken.

Var det inte Erik Hörstadius som menade att människor röstar på dem som de kan tänka sig att bada bastu med?

Knepigt det här. En gång i tiden var det inne att vara moderat. I de hemliga väljarundersökningarna fick partiet betyget kompetent och konsekvent.

Men det var kanske mest framgångsvågen som folk surfade på då. Thatcherismen. Partisekreteraren mumlade något om att folk gillar vår politik, men de gillar inte oss.

Svensk borgerlighet behöver en vision. Som ger människor något att tro på. Som kittlar deras drömmar. Som kan motivera folk. Hopp om en ljus framtid, trots orostider. En känsla.

Ett budskap om frihet och ansvar skulle kunna vara en idé. Ett gott samhälle där människor samexisterar under fredliga, civiliserade former. Det borde låta lockande.

Vad kan man till exempel inte göra med budskapet: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en persons frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

Vore inte det en värdegrund värd att kämpa för? Garanterad med allas likhet inför lagen och lika rättigheter inför staten. Ett samhälle som ständigt utvecklas till det bättre, utan något utopiskt slutmål.

Budskapet är begripligt och går att komma ihåg. Det rimmar med allmänt rättsmedvetande. De flesta vanliga människor håller reflexmässigt med.

Mot framtiden!

CC0 | Patreon »

Det är du som får betala för utsläppsrätterna

Är det där med utsläppsrätter för CO2 så fiffigt?

Till att börja med gör de europeiska saker och ting dyrare - direkt och indirekt - för alla européer. Hundratals miljarder SEK per år. Det är själva syftet.

Värst drabbas elproduktion, tung industri, flyg och sjöfart. Och utsläppsrätterna blir dyrare över tid, i takt med att utsläppstaket sänks varje år.

Ser man sedan till omvärlden så finns förvisso även utsläppsrätter i en del andra länder. I Kina är priset 7-12 €/ton medan det är 60-100 €/ton i EU. Vissa delstater i USA har utsläppsrätter. I Kalifornien är priset c:a 35 €/ton.

För resten av världen blir europeiska produkter således dyrare och därmed mindre konkurrenskraftiga. Vilket leder till minskad europeisk export. Vilket i sin tur leder till minskade inkomster och minskad tillväxt. Vilket i sin tur ger mindre pengar till skola, vård, omsorg, kollektivtrafik, SFI, försvar och allting annat.

Om jag förstår rätt har EU även koldioxidtullar (CBAM) för att utländska produkter skall bli lika dyra för oss européer som europeiska. Vilket också måste betalas av oss slutkunder.

Min misstanke är att utsläppsrätterna gör oss onödigt fattiga.

(Dessutom har vi koldioxidskatt på transporter, uppvärmning med mera - vilket också gör allt dyrare.)

Pengar växer inte på träd.

Arga Andersson

Hon är väldigt allvarlig, Magdalena Andersson. Uppenbarligen har hon även kort stubin. Arga Andersson har blivit ett begrepp.

På något sätt märks det att hon studerat i Östtyskland. Jag känner igen den där avskalade stilen. Den humorlösa bisterheten.

Generellt sett verkar det inte vara så muntert inom socialdemokratin. Och det är klart, socialism är inget att skratta åt.

Politik som vill forma människor och samhälle efter ett på förhand bestämt kollektivt mål tenderar att kräva allt mer styrning när verkligheten inte fogar sig.

Det kommer att behövas en del socialistisk dådkraft för att till exempel tvångsintegrera befolkningen. De som står i vägen måste man då... hantera.

För det är ju där socialismen hamnar förr eller senare, oavsett om den införs med revolutionära eller demokratiska medel. Det finns inget utrymme för dem som inte vill vara med på tåget mot lyckans land.

I Östtyskland behövde man inte ens vara uttalad motståndare till systemet för att råka illa ut. Det kunde räcka med bristande entusiasm.

För socialdemokraterna är samhället något som skall styras, kontrolleras och lekas dockskåp med. Sverige skall bli mer som gamla Sossesverige igen.

Alternativet är bättre: En spontan evolutionär utveckling utan bestämt slutmål. Som bygger vidare på sådant som visat sig fungera bra. Där människor skapar värde genom frivillig interaktion som gynnar alla.

Men så enkelt vill sossarna inte ha det. Istället kommer de att lägga sig i saker de inte begriper, störa ekonomins självreglerande mekanismer, ändra på folk, slå sönder fungerande strukturer och centralstyra.

Vi vet ju hur det brukar gå. Incitamenten att arbeta, investera och ta risker försvagas. Allas ansvar är ingens ansvar. För att allt skall snurra på ändå krävs ett ständigt ökande mått av kontroll och repression. Regleringarna blir fler, byråkratin och köerna växer. Välståndet och utrymmet för kritik krymper.

Magdalena Andersson kunde se detta med egna ögon när hon läste tyska i DDR. Men uppenbarligen lärde hon sig inget. Eller så blev hon inspirerad, vad vet jag.

Så när man tänker efter passar Magdalena Anderssons bistra uppsyn rätt bra. Kampen för den socialistiska utopin kräver hårda nypor.

CC0

Ny lag mot folkhemskorruption

Det ser ut som att en majoritet av svenska folket tänker ge makten till ett parti som under senare år haft återkommande problem med infiltration och otillbörlig påverkan från gängkriminella.

Problem som förgrenar sig ända in i Socialdemokraternas ledning. Vilket är samma människor som kan få tillsätta nästa justitieminister. Det känns inte särskilt betryggande.

Botkyrka är säkert inte det enda fallet. Men det blir komplicerat när en del av partiets väljare och funktionärer har alternativa värderingar jämfört med den arbetarrörelse som på många håll sitter på makten och stålarna. Här finns ett lojalitets- och värdegrundsglapp.

Utvecklingen är oroande, även i ett vidare perspektiv och oavsett parti. Vi kan inte ha förtroendevalda och tjänstemän som sätter annat - som till exempel släktband, egen vinning eller hämndlystnad - före allmänintresse och en sund användning av skattepengarna.

Därför är det bra att en ny lag om utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar träder i kraft den 1 augusti. Och att den även gäller politiskt förtroendevalda.

Regeringen säger att syftet är att stärka skyddet mot korruption, maktmissbruk, otillbörlig påverkan och att stärka allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet.

Detta är egentligen inte ett »återinfört tjänstemannaansvar« i den mening som ibland diskuteras. Tjänstefel har hela tiden varit straffbart och där höjs minimistraffet nu. Det som brukar kallas »det gamla tjänstemannaansvaret« avskaffades inte. Däremot begränsades det år 1976.

Det viktiga med den nya lagen är att vi får en ny brottsrubricering: missbruk av offentlig ställning.

Det träffar den som inom offentlig verksamhet medvetet bryter mot lag eller annan författning för att ge sig själv eller någon annan en otillbörlig förmån, eller otillbörligt missgynna någon annan.

Straffet är böter eller fängelse i högst två år. För grovt brott är straffet fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.

Det nuvarande brottet tjänstefel gäller huvudsakligen vid myndighetsutövning.

Det nya brottet gäller bredare: vid utövande av offentlig tjänst, offentligt uppdrag eller annan offentlig verksamhet.

Det innebär att även handlingar som inte formellt är myndighetsutövning kan bli straffbara.

Eftersom lagen uttryckligen omfattar »offentligt uppdrag« kan även politiker och andra förtroendevalda träffas av reglerna när de utövar sådana uppdrag.

Detta kan vara ett användbart verktyg för att bekämpa korruption och kompisupphandlingar.

Likaså kan lagen skapa ett tydligare personligt ansvar om skattemedel fördelas i strid med gällande regler, till exempel till olika organisationer som står beslutsfattarna nära.

Och den kan göra det svårare för tjänstemän som har en egen agenda att medvetet sätta sig över lagar och demokratiskt fattade beslut.

Sossarna - som är experter på att slussa skattepengar in i Rörelsen - och som har problem med gängkriminalitet och vissa av sina väljares värdegrund - röstade nej till lagen. Tillsammans med V, MP och C.

CC0

Patreon »

Tysk politik närmar sig en brytpunkt

Tyskland står inför en besvärlig politisk situation. Högerradikala Alternativ för Tyskland (AfD) växer så det knakar samtidigt som de gamla statsbärande partierna krisar.

I Bundestag (630 mandat) har regeringen med borgerliga CDU/CSU och socialdemokratiska SPD en knapp majoritet med (208+120) 328 mandat.

Men det var i förra valet, i februari 2025. De aktuella opinionssiffrorna visar att CDU/CSU (valresultat 28,6%) har tappat sex procentenheter och att SPD (valresultat 16,4%) har tappat ungefär var fjärde väljare.

Om det vore val idag och om man vill upprätthålla den politiska »brandmuren« mot AfD, måste i princip alla andra partier gå ihop i en enad front.

Då riskerar alla andra politiska frågor att bli underordnade. Vilket möjligen gynnar AfD ytterligare.

Redan dagens regering har svårt att hantera angelägna problem som industrikrisen, energikrisen, eftersatt infrastruktur, långsam digitalisering, förlamande byråkrati, höga skatter, demografin och kvarvarande dynamiska effekter av en hård lockdown.

På vissa områden skulle CDU/CSU och AfD kunna driva igenom viktiga reformer. Men även om AfD har förhållandevis rimliga idéer på vissa områden är partiet helt orimligt på andra.

Till exempel AfD:s svansande för Putin och partiets bristande stöd för Ukrainas frihet. Sådant gör allt samarbete med partiet omöjligt. På goda grunder.

För övrigt skulle en regering med eller med direkt eller indirekt stöd av AfD inte accepteras av den tyska vänstern, oavsett hur stort folkligt stöd en sådan skulle ha. Det skulle kasta Tyskland in i massprotester och politiskt kaos.

Samtidigt resulterar regeringens och de andra partiernas oförmåga (och ovilja) att genomföra nödvändiga och tydliga reformer i att AfD fortsätter att växa.

Många väljare tycks mena att AfD är det enda parti man kan rösta på om man vill ha en annan politik – även om man inte delar partiets grundläggande värderingar.

Vad händer om den här utvecklingen fortsätter? Snart kan vi få veta. Den gamla östtyska delstaten Sachsen-Anhalt går till val i höst. Där trendar AfD så starkt att inget realistiskt regeringsalternativ kan bildas utan att frågan om brandmuren ställs på sin spets. (Se nedan.)

• Se även DW:s intrssanta studiosamtal på engelska om tysk politik, AfD och Sachsen-Anhalt »

Irans regim är en ondskefull dödskult

I mitt flöde på X följer jag vad som händer i Iran, nästan i realtid. Mycket av det som sker rapporteras först dagar senare av traditionella medier. Om alls.

Just nu kommer stora grupper militanta islamister från grannländerna över gränsen för att hjälpa mullorna att förtrycka det iranska folket.

I flödet ser jag en strid ström av rapporter om unga människor, människorättsaktivister och andra som försvinner, döms till döden eller redan har hängts.

Som om det inte räckte med de tiotusentals demonstranter som regimen nyligen hade ihjäl på gatorna, avrättar man till och med läkare för att de har givit skadade från denna massaker vård.

Det är en aldrig sinande ström av skakande människoöden som passerar revy. Unga människor som avrättas bara för att de vill ha frihet. Mullorna låter till och med tortera och avrätta barn.

Om allt detta ser man väldigt lite, om ens något i svenska medier.

Det som sker är ren ondska som utövas i ett totalitärt religiöst system. Det fyller mitt bröst med vrede.

Grundproblemet med fundamentalistisk islam är att den kräver att alla andra skall underkasta sig – om så krävs med tvång och våld som verktyg.

Avfällingar döms till döden. Människor tillåts inte tro på något annat än den enda sanna läran om att Gud är större och inte kan eller får ifrågasättas.

Därför kommer inget att förändras förrän den iranska religiösa förtryckarregimen är krossad.

Varför har unga blivit mindre toleranta mot homosexuella?

I veckan presenterades nyheten att svenska skolungdomar har blivit mindre toleranta mot homosexuella. Det förklarades i media med allt från extremhögerns lömskhet till internet och Trump.

Ur Forum för levande historias sammanfattning av undersökningen...

»Den största förändringen handlar om attityderna till homosexuella, bisexuella och transpersoner. I undersökningen 2013 utgjorde dessa den kategori som eleverna i störst utsträckning uppvisade positiva attityder till. I undersökningen 2024/2025 utgör de i stället den kategori som eleverna i störst utsträckning uppvisar negativa attityder till.«

Jag har ett par teorier. En är att detta polskifte sammanfaller med den flyktingvåg som toppade 2015. I huvudsak med folk från kulturer som inte accepterar homosexualitet.

Vilket också bekräftas av sammanfattningen...

»Elever med utländsk bakgrund uppvisar mer negativ inställning till hbt-personer, judar och samer, jämfört med eleverna med svensk bakgrund.«

Det är alltså inte raketforskning. Vi måste inse att det tyvärr är så här verkligheten ser ut, för att kunna förhålla oss till den på ett rationellt sätt. Även om ämnet är känsligt blir problemet bara värre om vi på grund av finkänslighet blundar för dess orsaker.

Min andra teori är att vanliga ungdomar är trötta på att ständigt bli pådyvlade HBTQI-ideologi.

Detta har inte att göra med om någon är bög eller flata. Det handlar snarare om att vänstermänniskor har tagit över och gjort sexuella preferenser till ett kvasi-akademiskt ideologiskt projekt. Så långt från Tom of Finland man kan komma.

Att acceptera att andra är homosexuella tror jag de flesta är helt OK med. Men att kräva att Queer-frågor skall genomsyra allt och skrivas alla på näsan i alla sammanhang... not so much.

Sveriges homosexuella har fått sina lika rättigheter. Vilket är fantastiskt bra. Alla skall ha lika rättigheter.

Men att ständigt tvångsmatas med HBTQI-bokstsvssoppa riskerar att göra folk mindre vänligt inställda och toleranta. Det är kontraproduktivt.

Detta speciellt när den toppas med trans-frågan. Inget fel med transor, även om de var roligare förr.

Men när barn som inte kan bedöma de långsiktiga konsekvenserna förleds till könsbyte av människor som vill göra något slags politisk markering är det dags att dra öronen åt sig. Det är inte rimligt. Vuxna människor får göra som de vill, men barn kan inte alltid förväntas fatta rationella beslut.

Här någonstans tycker de flesta att det gått för långt. Och det gäller inte bara skolungdomarna.

• Forum för levande historia: Unga tycker om andra »

• Direkt till sammanfattningen (PDF) »

• Direkt till rapporten (PDF) »