I morgon skall övergångsregeringen presentera sin »opolitiska« övergångsbudget. Den kommer att följas av minst en budgetmotion, från Moderaterna - och förmodligen från fler partier. Möjligen från alla, inklusive Socialdemokraterna. Det kan bli rörigt, speciellt om mittenpartierna fortsätter driva sin linje mot SD i botten.
Inom kort måste också den tillfälliga överenskommelsen om migrationsfrågorna upp till förnyad behandling. Det kan också bli en soppa. Men där finns det faktiskt något slags samsyn mellan de konservativa delarna av S samt M, SD och möjligen KD. Frågan är dock om sakpolitik har någon chans när all prestige satsas i kampen om makten.
Jag tycker fortfarande att en M+KD-regering är den mest logiska lösningen på regeringsfrågan. Men dit är det en lång resa. Möjligen kan en sådan komma upp till ny prövning i en fjärde och sista votering innan ett extraval måste utlysas. I så fall blir det förmodligen inte förrän framåt jul.
Samtidigt verkar krafterna för något slags mitten-vänster-regering, även om en sådan kommer att kräva aktivt stöd från V. Men om C och L är beredda att luta sig mot kommunisterna (samtidigt som de vägrar acceptera en borgerlig regering som passivt stöds av SD) - då är de körda för all överskådlig framtid.
Värt att notera är att om det blir ett extraval - då saknar Alliansen nu all trovärdighet som regeringsalternativ. Då blir det vart parti för sig självt. Vilket på sätt och vis skulle kunna vara en bra sak. Ett reningsbad, typ.
Till exempel skulle det tvinga Moderaterna att kontrollera sina premisser - och kanske bli ett modernt, ideologiskt, principfast och konsekvent högerparti. Vilket är en position i svensk politik som nu varit ledig i 15 års tid. Partiet behöver helt enkelt ett syfte och en identitet. En USP. Fast jag måste medge att det känns lite som önsketänkande...
