Den svenska politiska debatten står möjligen inför något slags skifte eller tipping-point.
Folk börjar få nog av politiskt trams, inkompetens och planlös alarmism. Vanligt folk är definitivt inte intresserat av att offra sitt välstånd, sin trygghet och samhällets framåtskridande på de rödgrönas och finvänsterns altare. Folket börjar dessutom på allvar inse att den politiska eliten lever i ett elfenbenstorn.
Vänstern - i ett vidare begrepp - har alltid varit verklighetsfrånvänd. Men nu har den - i delar - blivit stolligare än vanligt. Så stollig att den gamla mainstreamvänstern börjar dra öronen åt sig. Sossarna fattar att det gått så långt att deras makt hotas. Och för dem går som bekant makten framför allt annat. Även den gamla hardcore-vänstern sparkar bakut. (Tidningen Proletären uttrycker nuförtiden åsikter som inte ens SD vågar säga högt.) Splittring och förvirring råder.
Samtidigt har debatten fått ett högre tonläge och ett snabbare förlopp. Media - som är angelägna att behålla sitt grepp om agendan - driver politikerna framför sig i högt tempo. Nyhetscykeln har snabbats upp av att vi lever i ett uppkopplat samhälle. Politiska skeenden som förr tog veckor kan nuförtiden vara över på en eftermiddag. Samtidigt ifrågasätts medias intentioner, trovärdighet och verklighetsbild allt mer.
Internet låter engagerade medborgare säga sin mening, granska makten och bygga nya opinioner. Sådant som förr sades över en grogg sägs nu halv-offentligt. Vilket varken politiken eller systemmedia gillar. Plötsligt har yttrandefriheten blivit en konfliktyta.
Den svenska samhällsdebattens kontinentalplattor har börjat röra sig i en riktning där M+KD+SD mycket väl kan få egen majoritet i riksdagen. Om det sker kommer vänstern att gå fullständigt bananas - vilket i så fall knappast kommer att vara till dess fördel. Vi kan mycket väl få en amerikansk situation med en högerregering och en kolerisk vänster som är sin egen värsta fiende.
Min spaning är att den svenska samhällsdebatten befinner sig i ett meta-stabilt tillstånd. Det vill säga ett tillstånd där stora förändringar kan ske plötsligt och oväntat. Och där de kan orsakas av mindre händelser, som blir droppen som får bägaren att rinna över.
Om inte annat, så når vi väl förr eller senare en punkt där folket helt enkelt får nog av trams och inkompetens.
