Regeringen vill förbjuda förnekelse av Förintelsen.
»Förintelsen är världshistoriens största brott mot mänskligheten, och det får inte glömmas. De som försöker få världen att glömma och blanda bort korten, de måste stå till svars för det« säger justitieminister Morgan Johansson, S.
I sammanhanget kan konstateras att nazismen krävde i runda tal 21 miljoner människoliv. Utan att på något sätt förringa dess vidriga brott mot mänskligheten bör det dock även påpekas att kommunismen krävt minst 89 miljoner människors liv.
Vilket innebär att Morgan Johansson antingen har fel i sitt uttalande eller att han själv försöker blanda bort korten.
Så om man skall förbjuda förnekelse av Förintelsen - bör man då inte i konsekvensens namn också förbjuda förnekelse av kommunismens brott mot mänskligheten?
Sedan är frågan om man bör eller ens kan förbjuda felaktiga, motbjudande åsikter och yttranden. Att lagstifta om vad människor får tycka är förtryckets verktyg, inte demokratins.
I detta fall är risken uppenbar att det kommer att skapas myter om »sanningen som inte får yppas« - vilket riskerar att stärka dem som förnekar Förintelsen. Idiotiska åsikter skall bemötas i en öppen debatt, inte gömmas undan på platser där de får gro och stå oemotsagda.
Att hantera problematiska åsikter genom att sopa dem under mattan är sällan en framgångsrik taktik.
Slutligen är det rätt uppenbart vad Morgan Johansson sysslar med. Han vill få SD-svansen att gå igång, för att ytterligare kunna demonisera partiet inför valrörelsen. Det handlar mindre om att »stå på rätt sida i historien« och mer om att säkra Socialdemokraternas maktinnehav. Det är ovärdigt. Inte minst i förhållande till Förintelsens offer.
Men vilka politiker i de traditionella partierna kommer att våga stå upp mot Morgan Johanssons förslag - och därmed riskera att brunsmetas av regeringen, även om motståndet grundas i omsorg om det demokratiska samhället?