2015-11-03

Fail: EU:s nätneutralitet öppnade för vägtullar på internet


I begynnelsen skapade forskarna på Cern ordning i kablar och datorer som visserligen kunde kommunicera med varandra – men inte på ett strukturerat och användarvänligt sätt. Hypertextprotokollet växte till the World Wide Web - WWW.

Dessutom skänkte dessa forskare i ett anfall av storsinthet webben till mänskligheten. Vilket kanske inte var mer än rätt – eftersom i vart fall Europas skattebetalare har pumpat in astronomiska mängder pengar i Cern.

Det hade nog blivit något slags struktur ändå. Eller snarare olika strukturer, på ett balkaniserat internet. Förmodligen hade det slutat med flera olika nätverk: Microsoft hade säkert byggt ett eget. Fransmännen hade byggt vidare utifrån kalkontjänsten Minitel. (Jodå, Sverige hade också en variant av MinitelTeleguide som drevs av Televerket, IBM och Esselte. Jag hade en terminal.) Kabel-tv-bolagen skulle vilja bygga egna små inhägnade nät. Och AOL hade kanske fortfarande varit branschens lysande stjärna.

Men så blev det alltså inte. WWW var tidigt ute, hade ett begripligt koncept, var mest användarvänligt – och öppet för alla som ville synas och utbyta information. Snabbt skapades ett globalt nätverk som har bundit samman och lyft mänskligheten vad gäller kunskap, kultur, pornografi, demokrati, sociala kontakter, yttrandefrihet, bilder på söta katter och inte minst företagande.

Plötsligt kunde alla företag som ville exponera sina varor och tjänster dygnet runt, alla årets dagar, för en global publik. Dessutom hade små företag möjlighet att göra sig gällande nästan på samma sätt som stora. Det var ett gigantiskt kliv framåt för fritt företagande och fri konkurrens.

Men det fanns en välgrundad misstanke om att de som hellre hade sett ett balkaniserat internet lurade i vassen. Därför formulerade aktivister och akademiker olika deviser för att försvara ett fritt och öppet internet. Detta var de ursprungliga, någorlunda rimliga försöken att etablera en princip om nätneutralitet.

Min favorit är: Internet skall vara öppet för alla lagliga tjänster och applikationer som inte medför teknisk skada för nätet – och man skall behandla alla sådana tjänster och applikationer lika utan att diskriminera med avseende på innehåll.

Med "man" menas här alla de olika aktörer (och de är väldigt många) som på något sätt kan sägas bära upp ett gemensamt internet.

Nu kan man förvisso anföra att företag skall ha rätt att sälja vilken skit som helst – om kunderna är OK med det. Till exempel en uppkoppling till ett intranät som bara erbjuder Aftonbladet, Blocket, Disney, TV3 och Hotmail för 25 spänn om året. (Eller "gratis" genom annonsfinansiering.)

Visst. Men – då skall man inte kalla den produkten för internet. Att göra det vore helt enkelt att ljuga och vilseleda kunderna. Säljer man uppkoppling till internet, då är det hela internet kunderna skall kopplas upp till.

En del kabel-tv-bolag var länge inne på tanken med fristående intranät. Och TeliaSonera har för inte alls länge sedan lekt med tanken på ett nät där de själva producerar innehållet för en portal som alla kunder möter så fort de kopplar upp sig. Det skulle förmodligen vara tämligen lönsamt. Men idén tycks, tack och lov, inte flyga. (Den lever i dag främst kvar i länder där totalitära och auktoritära regimer försöker kontrollera informationsflödet.)

Men åter till själva nätneutraliteten. Att det som kallas internet också skall vara internet är en sak. Problemet som uppstår är när frågan lyfts över till politiken. Då får man inget så enkelt och klart som definitionen ovan. Speciellt inte när lobbyister och särintressen lägger sig i – i syfte att få till lagstiftning som gynnar dem, men missgynnar deras konkurrenter och hindrar nya aktörer. (Jag har varnat för detta i åratal.)

I USA har frågan om nätneutralitet sorterats in under den klåfingriga, nymoralistiska och kartellvänliga radio- och tv-myndigheten FCC – vilket nog inte är helt lyckat.

Och i EU har man just klubbat ett regelverk som är snårigt och långt ifrån så tydligt och minimalistiskt som min favoritprincip ovan. Egentligen har den europeiska debatten handlat om något helt annat än den ursprungliga neutralitetsprincipen: Gräddfiler.

Det finns en utbredd oro för att om man tillåter nätoperatörer att sälja snabbare trafik till ett högre pris, då kommer hastighet och kvalitet på det "vanliga" internet att sjunka. Själv är jag teknikoptimist och inte så oroad över den saken. Jag tror att allt kommer att bli snabbare, hela tiden. (Och att olika snabb uppkoppling har olika pris, det är ju redan en självklarhet i konsumentledet.)

Men det finns andra, mer lömska sidor av saken.

I EU:s beslut öppnar man för gräddfiler med extra snabb trafik för "specialiserade tjänster". Detta exemplifieras med HD-tv och telekirurgi. Well, man kunde tagit vilka exempel som helst. Det är nämligen inte att vissa aktörer kan köpa snabbare nättrafik som är problemet. Och jag tror som sagt inte heller att detta i praktiken kommer att leda till långsammare och mer instabil trafik för alla andra. (Även om det finns avskräckande exempel på sådant, främst i USA.)

Problemet är att telekomjättarna tolkar det nya regelverket som att de med vett och vilje kan hota att strypa specifik trafik.

Här skall nämnas att den europeiska telekomlobbyn domineras av gamla statliga monopolföretag som tyska Deutsche Telekom (grundat 1947, som en del av federala Postverket) och spanska Telefonica (grundat 1924) – uppbackade av sina nationella politiker i EU:s ministerråd. Detta är stora företag med stora nät, en mängd dotterbolag i olika länder och väldigt många privatkunder.

Så vad är det då de försöker göra?

Anta att du har ett internetbaserat företag. Du köper uppkoppling med den hastighet och volym du behöver. I andra ändan av linan sitter användarna. De betalar också, för tillgång till bland annat dina tjänster. Allt är betalt, till marknadsmässiga priser. Två gånger.

Sedan börjar du tjäna pengar på din verksamhet. Då kommer telekomoperatörerna och säger att de vill ha en procentuell andel av ditt företags vinst för att kunna garantera att din uppkoppling har en kvalitet som din verksamhet behöver. Med tanke på att operatörerna som regel sitter så väl på ditt företags uppkoppling som på näten ut mot de privata användarna, så finns det flera punkter där bolagen kan klämma åt dig.

Vi vill ha ett par procent av ditt företags vinst. För det skulle ju vara tråkigt om något skulle hända din fina app... Typ.

Illa. Men OK, då vänder man väl sig bara till en konkurrerande operatör istället? Kanske inte. Detta är ett koncept som den samlade europeiska telekomlobbyn står bakom. Och tillsammans har de en förödande dominans på marknaden. (Förvånansvärt få moderbolag står bakom den uppsjö av telekomoperatörer som verkar under olika varumärken runt om i Europa.) Skrider de till handling, då kommer de med största säkerhet att göra det tillsammans. En kartellbildning, helt enkelt. Som de för övrigt kan komma undan med – eftersom de hävdar att de tolkar EU:s nya regler om nätneutralitet som att konceptet är tillåtet.

Det är rent av så att det mer eller mindre kommer att krävas branschsamordning. Låt säga att ditt förtags uppkoppling är beroende operatören X. Vanligtvis har X även ett nätverk av användare / privata slutkunder som de också kontrollerar din tillgång till. Men det senare gäller även nätoperatör Y, Z, Å, Ä och Ö. Även de kan strypa din trafik mot slutkund om du inte hostar upp pengar till dem. Detta kommer i stort sett att vara ohanterligt om inte alla inblandade operatörer samordnar sina krav på en andel av ditt företags omsättning.

(Annars blir det som för Youtube, som möts av ett ormbo av ekonomiska krav från ett stort antal olika nätoperatörer, på grund av att deras trafik är så tung. I sammanhanget tas ingen hänsyn till att Youtube / Google antingen har egna kablar eller köper tillräcklig kapacitet för sin utgående trafik – och att slutkunderna i andra ändan betalar sina operatörer för att få tillgång till bland annat Youtube. Alla på vägen vill ha del i företagets vinst, i vissa fall flera gånger.)

Så vad är nu detta för slags konspirationsteori? Har jag några belägg för det jag skriver?

Här vill jag börja med att hänvisa till vad jag själv upplevt i diskussioner på möten och seminarier i Europaparlamentet, där telekomlobbyn har medverkat. Detta är deras våta dröm. Vid upprepade tillfällen har de även försökt sälja in konceptet till enskilda ledamöter. Vilket uppenbarligen har lyckats.

Och så har vi ju Deutsche Telekoms chef, Timotheus Höttges – som direkt efter att EU spikat sina regler för nätneutralitet förklarade att detta öppnar för att DT kan kräva en procentandel av startupföretags omsättning för att "garantera" dem den kvalitet de behöver för sin uppkoppling ("guaranteed good transmission quality"). Vilket implicerar att det inte räcker med att köpa en uppkoppling med nödvändig volym och hastighet för att vara "garanterad" tillräcklig kvalitet.

Detta är den nya affärsmodellen. De stora telekomoperatörerna tänker inte nöja sig med att ta betalt för företagens uppkoppling och av de slutkunder som vill ha tillgång till tjänsterna. De tänker även införa vägtullar på internet.

Det finns massor av praktiska problem med DT&Co:s upplägg. Till exempel har det hitintills varit näst intill gratis att testa olika startup-idéer på nätet. Det har bara varit att köpa uppkoppling, testa och experimentera sig fram – till dess att idén bär eller brister. Men nu måste man alltså utgå från att man behöver göra upp om att betala beskyddarpengar, om man över huvud taget vill komma igång. Vilket kommer att begränsa kreativiteten och kväva många nya företag i sin linda.

Tråkigt.

Det är så här det blir när saker och ting tröskas genom politikens korporativistiska kvarnar i EU. (Ta aldrig en fråga, hur mycket du än brinner för den, till EU-nivå – om du inte redan från början är helt säker på att det är din linje som till sist kommer att vinna.)

Till skillnad från vad folk påstått när jag skrev om detta på annan plats härom dagen vill jag inte alls ha någon ny lagstiftning på området. Putsar man på dåliga lagar, då blir de inte sällan ännu sämre. Speciellt när alla politiska förutsättningar är de samma som tidigare. (Möjligen skulle man kunna sända hela lagpaketet i papperskorgen, men det kommer inte att hända.)

Istället vill jag att den fria marknadens aktörer, entreprenörer, internetanvändare och media skall upptäcka vad som är i görningen. Jag hoppas att marknaden kommer att döda idén om vägtullar på internet – på det mest gruvliga sätt.

Och jag hoppas att de små och oberoende internetoperatörer som finns kvar inser vad som är på väg att hända – i tid för att hinna utnyttja den fördel de faktiskt har av att "bara leverera dum kabel" till företag och allmänhet.

Diskutera!

• Carrier DT Targets Startups After Europe Agrees Net Neutrality Rules »
• Deutsche Telekom chief causes uproar over net neutrality »

3 kommentarer:

  1. Betala extra för garanterad funktion - klassisk maffia-metod ...

    SvaraRadera
  2. Det du beskriver är precis vad YouTube/Google råkat ut för. Peering-avtal kallas dessa avtal för.

    De stora operatörerna pressar det mindre. Som ex-vis Bahnhof som för något år sedan blev (ut)pressade av Telia, de ville ha mer betalt så Bahnhof lade om sin svenska trafik till att peera via Berlin, med Sverige. Då gick det i snigelfart....

    Av den anledningen har bl.a YouTube/Google numera egna servers och förindelser direkt till de största operatörerenas knutpunkter, så att operatörerna inte kan slå ned på att det tar för mycket trafik i operatörernas nät.

    Med programmet "Current Ports" kan man enkelt se vilka servers ens webläsare kopplar upp sig mot. http://www.nirsoft.net/utils/cports.html

    Exempel: alltele.cache.google.com

    SvaraRadera
  3. Säg till ett barn "Sätt inte handen på plattan, det gör ont!" så kommer barnet sätta handen på plattan. Och bränna sig. Rejält.

    Ibland måste barnet till och med göra om detta mistag flera gånger innan det inser vilken dålig ide det var.

    Precis likadant är det med både internetlagar och integritetsskydd verkar det som. Enda sättet att få politikerna och andra maktinstanser att inse vad korkade de är, är att låta dem bränna ut sig på dessa galna ideer.

    Vilket skapar ett stort mått lidande, såklart.

    SvaraRadera

Kommentarer skall vara sakliga och hålla god ton. De skall föra diskussionen framåt - och får gärna vara intressanta, underhållande och intelligenta. Se det som en insändarsida: Kvalitet ökar chansen att kommentarer publiceras.