Sista försvarslinjen mot terrorism är vi själva

Hundratals gånger har jag passerat genom Bryssels flygplats, Zaventem. Många gånger har jag haft anledning att fundera över säkerheten där. Idag känns det olustigt, milt uttryckt.

(Den värsta riskzonen är nu visserligen borta. Det var den gamla säkerhetskontrollen vid Schengen-terminalen – under jord, där många hundra människor kunde vara samlade på en liten yta utan annan föregående kontroll än att uppvisa boardingcard. Det finns ju ingen säkerhetskontroll innan säkerhetskontrollen. Hade attacken skett där kunde den ha blivit mycket värre.)

Det som nu skedde var tydligen att en första, mindre explosion inträffade vid en incheckningsdisk i den bortre delen av avgångshallen. Detta fick folk att fly mot huvudingången, där en ny bomb exploderade vid Starbucks.

Det är svårt att veta vad man skulle göra i en sådan situation. Att stanna är farligt – då det kan finnas beväpnade terrorister kvar eller ännu en tickande bomb, avsedd att döda räddningspersonal. Att följa med folkströmmen är inte heller bra, vilket dagens händelse med all önskvärd tydlighet visar. En strategi kan vara att ta sig bort, men en alternativ väg. Vilket inte alltid är det lättaste. Så det gäller att vara medveten om den miljö man vistas i.

Tunnelbanebomben vid Maelbaek, däremot... Hur skyddar man sig mot sådant?

Oavsett vilka terroristerna är och oavsett hur omfattande säkerhetsarrangemang man har kommer terroristattacker att drabba oss även i framtiden. I slutändan handlar det om att vara uppmärksam och förutseende, utan att för den sakens skull drabbas av hjärnspöken. Det kommer vi att få leva med.

Tyvärr.