Propagandakriget om massövervakningen

Propagandakriget om massövervakningen rasar för fullt. Detta krig är fyllt av plattityder, halvsanningar, illa förtäckta hot, avledande manövrar, vilseledande information och rena lögner.

Det är så staten reagerar när dess makt utmanas.

Det har visat sig att FRA-lagen är så luddigt skriven att den tillåter nästan vad som helst. Vilket är raka motsatsen till hur den marknadsfördes.

När det visar sig att FRA hackar datorer och att de har tillgång till amerikanska NSA:s gigantiska databas – då är de politiska kommentarerna så intetsägande att de blir parodiska.

När Europaparlamentet artigt frågar FRA om de kan tänka sig att komma och kommentera att de anklagas för att vara en filial till NSA – då blir svaret ett torrt nej.

Säkerhetspolisen försöker hota sig till hemlig, automatiserad, direkt tillgång till tele- och nätoperatörernas data om kundernas kommunikationer. När teledatalagringen infördes (EU:s datalagringsdirektiv) var ett argument från regeringens sida att data inte var omedelbart tillgänglig för staten, eftersom den skall lagras hos operatörerna. Vilket alltså är vad hemliga polisen nu försöker kringgå.

När Europaparlamentet skulle dela ut sitt människorättspris, då var NSA-whistleblowern Edward Snowden en av de nominerade. Vilket ledde till att USA sände en före detta utrikesminister för att tala allvar med de europeiska folkvalda.

När Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter nu skall få en chans att ställa frågor till Edward Snowden – då sänder USA över en delegation för att framföra regelrätta hot. Parlamentets konservativa försöker hindra utfrågningen. Och borgerliga EPP vill ha en utfrågning under former som skulle göra det möjligt för NSA att på ett ögonblick fastställa exakt vart Snowden tagit sin tillflykt.

I USA har massövervakningen utretts i expressfart. Drygt 40 förslag till förändringar har lagts fram. Vilket är vad man hoppas att folk skall komma ihåg. Huruvida några av dessa förslag kommer att bli verklighet är en helt annan fråga.

I detta propagandakrig måste varje ord granskas och ifrågasättas. Till exempel har det ju visat sig att NSA – trots sin världsomspännande massövervakning – inte har lyckats få en enda terrorist ställd inför rätta och fälld. Bluffen synades.



Samtidigt driver makten en andra front mot nätaktivister och journalister som granskar hur USA outsourcar underrättelseverksamhet, disinformation och känsliga delar av det statliga våldsmonopolet till privata företag. (Som vanligtvis är ljusskygga.) Whistleblowers som drivs av demokratins och medborgarnas bästa jagas och sätts i fängelse. I Storbritannien går säkerhetstjänsten in på en tidningsredaktion för att förstöra hårddiskar med redaktionellt material.

Andra pusselbitar är att EU:s medlemsstater och Big Data gör allt för att sabotera att Europa skall få ett starkt persondataskydd. Cybersäkerheten är på väg att läggas i militära händer. Instrument som den europeiska arresteringsordern används för att hålla efter människor som staten tycker är besvärliga. Åsiktslagar införs ett litet steg i taget, samtidigt som yttrandefriheten inskränks. I Sverige har vi just kapat bort en del av vår offentlighetsprincip. Och så vidare. Allt detta för övrigt beslutat i "god demokratisk ordning".