4 oktober - kampen mot socialismen fortsätter

Denna dag, den 4 oktober, för 32 år sedan hölls en av landets största demonstrationer. Det var dagen då svenska folket sa nej till att göra Sverige till ett rent socialistiskt land. Det var dagen man stoppade löntagarfonderna (i sin ursprungliga form).

Löntagarfonderna skulle finansieras genom att konfiskera företagens "övervinster" och använda dem för att köpa upp svenskt näringsliv. "Med fonderna tar vi över steg för steg" förklarade LO.

Planen var alltså att låta näringslivet betala för sin egen socialisering. Sedan skulle arbetarna ta över. Eller i vart fall deras representanter. Det vill säga fackpamparna. "LO:s pampar på folket trampar" skanderade folket i protest mot idén.

Till slut blev det ett slags löntagarfonder light, som sedan avskaffades av riksdagen ett par år senare.

Löntagarfonderna stoppades. Men striden fortsätter. För socialdemokraterna är det fortfarande ett överordnat mål att flytta makt från näringsliv och marknad till facket och politiken.

Häri ligger ett av socialdemokratins största problem. Istället för att bli ett modernt socialdemokratiskt parti som samverkar med näringslivet, satsar på tillväxt och som tillvaratar entreprenörskap har man grävt ner sig i gamla skyttegravar. Varje försök till förnyelse av partiet har stoppats. I grund och botten är sossarna fortfarande gammelsocialister. Nu dessutom med en fackpamp som partiledare och statsminister.

Detta går igen i så många frågor. Med höga skatter vill S överföra makt från medborgarna till politiken. Arbetsmarknadspolitiken syftar till att ge facket makt över andra snarare än att skapa nya jobb och välstånd. Bostadspolitiken är centralstyrd och genomreglerad, vilket skapat en akut bostadsbrist.

Samtidigt skapar Socialdemokraterna ett nytt proletariat. Det är till exempel alla unga som inte kommer in på arbetsmarknaden, invandrare som inte kan hitta enkla instegsjobb och alla småföretagare och frilansare som får vara med och betala en välfärdsstat som i stora delar inte ger dem något tillbaka. Sossarna har blivit ett parti för dem som redan har – och som jävlas med alla andra.

Partiet saknar fullständigt sjukdomsinsikt, självdistans och förmåga att anpassa sig till ett föränderligt samhälle.