Flyktingkrisen: Gör så här. Och gör det snabbt.

Flyktingströmmen visar inga tecken på att avta. Tvärt om. Och från kommuner och landsting kommer signaler om att saker och ting är på väg att gå över styr. [Länk»]

Det är inte konstigt att så många flyktingar kommer till Sverige. Föreställ dig att du själv flyr undan krig, förföljelse eller fattigdom. I ett land är chansen stor att du kan få permanent uppehållstillstånd och en ekonomisk grundtrygghet av det offentliga. Naturligtvis är det dit du beger dig.

Detta är inte flyktingarnas fel, utan politikernas.

När flyktingarna väl kommer hit kommer de att upptäcka att det inte går att finna några enkla instegsjobb. De kommer också att inse att det inte finns några bostäder. Men det är så dags då.

Istället slussas de in i migrationsbyråkratins, socialtjänstens och arbetsförmedlingens värld. De passiviseras under en lång väntan i osäkerhet; de inkvarteras ofta långt bort från städer och från de landsmän som har lyckats etablera sig; de bollas mellan olika myndigheters tillfälliga insatser – och till slut hamnar många av dem i ett liv av sociala problem, bidrag och utanförskap.

Det är varken hållbart eller humant.


Naturligtvis kan vi hjälpa människor som är på flykt. Av humanitära skäl. Men att slussa dem rakt in i den svenska socialstaten är varken bra för dem eller för svenska folket.

När staten ger flyktingar en fristad, då skall utgångspunkten vara att skyddsbehovet är tillfälligt. Därför skall även deras uppehållstillstånd vara tillfälliga. (Jobb eller annan egen försörjning bör dock vara en biljett till permanent uppehållstillstånd.)

Vi kan ge flyktingar kost, logi och tillgång till akut sjukvård. Men det finns inget som säger att de automatiskt skall ha tillträde till våra omfattande trygghetssystem. (Om de inte skaffar ett jobb och på så sätt kan kvalificera sig för dem.)

I ett land skall alla medborgare (och självförsörjande människor med permanent uppehållstillstånd) behandlas lika. Men detta handlar inte om medborgare. De flesta flyktingar kan helt enkelt inte leva upp till de skyldigheter som "samhällskontraktet" kräver. Och de har då inte heller samma rätt till systemets alla förmåner.

Om man slår fast dessa principer, då skulle flyktingströmmen till Sverige minska – tämligen omgående. Folk skulle fortfarande fly till Europa. Men det extraordinära trycket på just Sverige skulle minska.

Det är inte raketforskning, bara sunt förnuft.

Om den politiska viljan finns, då kan systemet snabbt förändras på detta sätt. Men uppenbarligen saknas sådan politisk vilja.

Det räcker inte med att bara tala om situationens allvar. Kumbayah, konferenser och plattityder åstadkommer inte något av betydelse här och nu. Något måste göras. Det enda som över huvud taget kan förändra situationen är handling. Och det börjar bli bråttom.


I sammanhanget bör man skilja mellan invandrare och flyktingar.

Jag är för fri invandring. Men det förutsätter att de som kommer kan försörja sig själva. Flyktingar kan bli invandrare och så småningom "svenskar" – om de skaffar sig ett jobb. Det vore en enkel, begriplig och inte minst rättvis regel.


Avslutningsvis, åter till min libertarianska tes: Människor skall ha frihet att bo var de vill. Men inte på andras bekostnad. Gränsen för denna frihet – som all annan frihet – går där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

Jag är rätt övertygad om att de flesta sansade människor håller med.

Stöd denna blogg »