Jag tror att en del av problemet ligger hos oss frihetsaktivister själva.
Vi har en tendens att uttrycka oss på ett sätt som visserligen är korrekt i sak – men svårtillgängligt för vanligt folk. Och om man ändå tar sig samman och uttrycker sig på ett vardagligt sätt, som människor kan ta till sig – då får man omedelbart bannor, tillrättavisningar och upprörda kommentarer från sina egna om att man avviker från korrekt liturgi eller rent av att man är oren i tanken.
En närliggande fråga handlar om kommunikation och känslor. Som det brukar uttryckas – högern har hjärna och vänstern har hjärta; högern argumenterar med fakta och logik medan vänstern använder känslor. Och visst är det så. Det är oerhört frustrerande när till synes oomkullrunkeliga fakta avfärdas med känsloargument. Problemet är dock att fakta och logik ofta inte alls är lika effektiva för att påverka människor som känslopjunk.
Skall frihetskampen vara mer än bara sekterism, då måste vi höja rörelsens sociala kompetens.
Det handlar inte om att ge upp fakta och logik – utan om att presentera budskapet på ett lättsmält sätt som berör människor.
Många gnäller på vänsterns inflytande, men högern har i mångt och mycket lämnat walk over, och gottat sig i sin egen inbillade förträfflighet och statusmarkörer som "fina" jobb, villor, bilar, kläder resor etc.
SvaraRaderaVänstern har mer eller mindre ostört kunnat utöva inflytande på skola, universitet, nöjesjournalistik, dvs alla de arenor där människor befinner sig under de unga vuxenåren, den tid de formas politiskt.
Har de konservativa national-etatisterna med deras Avpixlat, Fria tider, Nyheter idag etc lämnat walk over?
RaderaÄr de grupperna "konservativa" i den meningen? Snarare folkhemsnostalgiker skulle jag vilja säga.
RaderaI Sverige har gränsen mellan socialism och nationalkonservatism varit tämligen flytande. Folkhemmet är en konservativ ide socialdemokratin kapade.
Raderahttps://sv.m.wikipedia.org/wiki/Folkgemenskap
För att den frihetliga rörelsen skall kunna få någon inverkan, hade inte snarare strategin som haft framgångar i New Hampshire behövts?
SvaraRaderahttp://www.ncc-1776.org/tle2001/libe131-20010723-03.html
http://101reasonsfilm.com
Jag tror att den friheterliga rörelsen i Sverige måste fokusera på att vara jordnära och reformistisk. Sverige är trots allt ett av världens bästa länder att leva i, vår individuella frihet är i realiteten stor, vi har en generellt sett välfungerande marknadsekonomi och Sverige är världens mest sekulariserade land. Varför ska man ge upp det som fungerar för att driva en libertarianskt expriment? Som liberal måste man inse att man väger en ideologisk dröm mot en mycket väl fungerande verklighet.
RaderaMan måste också inse att man inte omvänder någon socialdemokrat genom att föreslå att välfärdsstatens ska skrotas eller narkotikan släppas fri av ideologiska skäl. Vill man driva politiken i frihetlig riktning så får man börja med att ta ett litet steg som ger en konkret förbättring. Och sedan jobba vidare.
Man kan också lära sig av vänstern och beväpna sig med en bunt känsloargument. Varför ska skatten sänkas till exempel? "Tänk på alla ensamstående mammor med låg inkomst - är det inte bättre att deras pengar går till julklappar till sina barn, än att pengarna går till överklassens operabesök?. Och är det verkligen schysst att samhällets allra svagaste medborgare stängs ute från arbetsmarknaden med så höga ingånglöner att enbart de högproduktiva får plats? Hur var det där med klasssamhälle egentligen? Ni i vänstern bygger verkligen ett klasssamhälle, där klassklyftan går mellan de som jobbar och inte jobbar - och dessutom permanentar ni det genom att ge säga till de icke-arbetande att "-sorry, du får inte komma in på arbetsmarknaden för då kan ni dra ner löneläget för de som är insiders, men här har du ett bidrag istället. Sådär, iväg och kolla på TV-shop nu."
Pelpet ett annat sätt att förstå saken på är att liberalism/(och eventuellt libertarianism) är ett verktyg för lyckomaximering. Man behöver då inte argumentera för dess/deras moralisk riktighet utan kan begränsa sig till deras pragmatiska verkan. Min hypotes är att liberalism (och eller en inte alltför extrem liberalism) är det bästa sättet att uppfylla det utilitaristiska riktighetskriteriet (om största möjliga lycka...). Man kan då utgå från en liberal hållning som utgångspunkt och endast bryta mot dessa när bevisen för att lyckan inte maximeras med liberalistiska principer, totalt sett och på lång sikt, är överväldigande. Liberalismen blir således en form av regelutilitarism/shortcut när informationen är knapphändig (som den är allt som oftast).
RaderaJa fast går man till botten kommer man alltid slutligen till känsloaspekten, t.ex. Varför mer lycka, allt annat lika är bättre än mindre lycka. Det handlar väl då snarare om att idioter saknar abstraktionsförmåga och därför missförstår faktasituationen (-de t.ex. kanske verkligen tror att sv narkotikapolitik räddar liv via signalpolitk eller dyl.).
SvaraRadera@ Hälsingen: med höger menade jag det som i dagligt tal i Sverige kallas "borgerligheten".
SvaraRaderaJag kan ju informera om att när man vill ta bort välfärd och skyddsnät, då får man fan inte många röster. Jag tycker att det är helt ok att betala skatt för välfärden. Att jag inte tycker att man skall tillåta en fet ineffektiv statlig, landsting och kommunal verksamhet (vilket vi har nu över hela linjen) är ju där vi närmar oss varandra. Plus att jag förstås tycker att man måste kunna få tjäna pengar och att utan ett bra företagsklimat så blir det bara skit med allt, men inte alls nödvändigtvis att det skall gå att tjäna pengar (eller bygga förmögenheter) på sådan verksamhet som bekostas av allmänna medel. Så jag antar att jag inte riktigt hör till er äkta liberala klick :-)
SvaraRadera