Nu måste Sverige börja titta framåt!

Reglerna för flyktinginvandring är på väg att skärpas. Oavsett vad man principiellt tycker om detta – så innebär det på lite sikt att trycket på samhällsfunktioner och ekonomi kommer att bli mindre än om inget gjorts.

Ändå visar en opinionsmätning att två tredjedelar av svenska folket är oroligt eller mycket oroligt över flyktingsituationen. [Länk»]

Det är lätt att fastna i negativa tankespiraler kring situationen. Och en negativ inställning kan i sig göra situationen värre.

Nu måste vi försöka se framåt. Oavsett vad som händer eller inte händer i morgon, så är situationen just nu i dag som den är – och den måste hanteras.

Det offentliga Sverige är dåligt – mycket dåligt – på integration av flyktingar. Här finns en stor och viktig uppgift för civilsamhället. För vägen in i den svenska samhällskoden går genom dem som redan förstår den. Här kan alla göra en konstruktiv insats.

Att komma in i det svenska samhället innebär även att man behöver ett jobb. För den som är ny på arbetsmarknaden innebär detta som regel något slags enklare instegsarbete. Därför måste vi komma runt det skråväsende och det protektionistiska tänkande som ligger i vägen.

Framförallt måst vi vara lyhörda och beredda att släppa fram sådan verksamhet som de nya svenskarna själva kan skapa. Arbete skapas nämligen inte av politiker, utan av människor som vill tjäna pengar. En stark ekonomi byggs inte av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, utan av människor som skapar spontana samarbeten som alla tjänar på.

Samtidigt måste bostadsfrågan hanteras. Överdriven reglering och planering måste bort om det skall bli fart på byggandet. Det samma gäller hyresregleringen, som drabbar de svagaste på bostadsmarknaden hårdast.

I en fri ekonomi uppstår med tiden en balans mellan utbud och efterfrågan. Därför måste en liberalisering av bostadspolitiken ske omedelbart – om vi skall kunna hantera situationen.

(Om staten över huvud taget skall lägga sig i byggandet, då skulle den kunna släppa byggandet fritt med ett enda undantag: Att 15-20 procent av bygg- och bostadsbolagens nyproduktion skall bestå av enkla och billiga bostäder. Vilket är en idé som bland annat har framförts av ekonomihistorikern Jan Jörnmark.)

Tänk om alla kunde samla sig och verkligen försöka göra det bästa möjliga av den situation som råder. Hur skulle det vara om vi vågade tänka lite nytt och djärvt? Vad sägs om att släppa marknadens osynliga hand och människors företagsamhet fria? Är det inte dags att ge den spontana ordningen en chans? Är det inte hög tid att vi kavlar upp ärmarna och försöker vända en utmaning till en möjlighet? Varför inte sätta lite positiva målbilder istället för att deppa samman?

För vad är alternativet? Att bara gnälla kommer inte att göra något bättre.

Men även om svenska folket vill försöka göra det bästa möjliga av situationen, så är politikerna ett hinder på vägen. De kommer att fortsätta påstå att de vet bäst och att de måste få fortsätta bestämma – trots att politik och byråkrati redan haft sin chans och misslyckats.

Politiken är inte lösningen. Den är en betydande del av problemet.

Stöd denna blogg »