Miljöpartiets totala svek om övervakningen

Miljöpartiet håller kongress. I opinionsmässig kris. Vilket delvis kan bero på att verkligheten hunnit ikapp dem. Delvis på att de regerat sönder sig – och svikit i kärnfråga efter kärnfråga.

I raddan av svek har ett kommit i skymundan, trots att det är totalt – massövervakningen.

MP har röstat nej till att riva upp FRA-lagen. De har röstat nej till att utreda samarbetet med amerikanska NSA. De sitter i en regering som gör allt för att fortsätta med datalagringen – trots att EU-domstolen två gånger sagt att den inte är OK.

Före förra riksdagsvalet var det andra tongångar. Då utmålade MP sig själva som en garant för individens rätt till privatliv. Då sa de bestämt nej till både FRA och datalagring. Sedan hamnade de i regeringen... och gjorde precis tvärt om.

Före valet var MP engagerade i frågan om att jakten på fildelare riskerar att ödelägga internets frihet, leda till censur och bana vägen för fler former av övervakning. Efter valet har de helt släppt den bollen. Kulturminister Alice Bah Kuhnke och språkröret Isabella Lövin har istället vridit politiken i rakt motsatt riktning.

I grunden handlar detta om människosyn. Om rätten till privatliv. Om medborgarnas rätt till fri information. Om balansen mellan individ och överhet. Här står MP i dag på Storebrors sida.

Miljöpartiet valde helt enkelt makten framför sina principer och framför sina löften till väljarna.

Och inte gör massövervakningen oss tryggare heller. Så gott som alla terrorattentat i Europa på senare år har utförts av individer som redan varit flaggade av polis och säkerhetstjänster – men som man inte klarat av att hålla ögonen på, eftersom man lagt resurserna på att övervaka hela befolkningen istället. Massövervakningens alla falska flaggningar gör det närmast omöjligt att sålla ut vad som är verkliga hot. Till och med seniora säkerhetsforskare (som Wilhelm Agrell) oroas över att all ny teknisk övervakning av alla svenskar går ut över det enda som visat sig vara effektivt för att komma till rätta med terrorhot – nämligen traditionellt mänskligt underrättelsearbete.