De positiva sidorna av slutförvaringen

Det är förvisso medias uppgift att bedriva kritisk granskning. Men jag tycker det finns en del aspekter av den svenska slutförvaringen av använt kärnbränsle som de missar.

Det kommer att ta tio år innan något kärnbränsle kan börja lagras över huvud taget. Vilket ger gott om tid att forska vidare om till exempel de omdiskuterade kopparbehållarna - och om så krävs alternativ till dessa.

Det kan även nämnas att den bentonitlera som är tänkt att omge kapslarna med avfall bara blir hårdare och tätare med tiden och/eller om den utsätts för tryck.

Om tio år kommer det dessutom att finns ny, modern kärnkraft - som går att driva med gammalt kärnavfall. Denna minskar den totala mängden avfall till ungefär 1/100-del och dess lagringstid till 1/1000-del. Vilket gör att den nu beslutade slutförvaringen kommer att räcka under all överskådlig framtid.

Dessutom kan modern kärnkraft inte explodera, eftersom den inte arbetar med övertryck. Och det kan inte bli någon härdsmälta, eftersom bränslet redan är i flytande form.

Med modern kärnkraft kan vi producera all el vi kan tänkas behöva - CO2-fritt, säkert, förutsägbart och utan att vara beroende av vädret eller andra länder. Bränslet har vi redan och avfallsfrågan är klart hanterbar.

Precis som allt annat utvecklas kärnkraftstekniken. Det är dags att lämna 60- och 70-talets teknik bakom oss och kliva in i det 21:a århundradet.