2005-11-16

På utflykt i rättsstaten

Under torsdagen blir det förmodligen inget bloggande förrän framåt kvällen. Jag skall ut med ett tv-team och snoka i det svenska rättsväsendet.

Det finns mycket, så mycket, att gräva i.

En detalj (som möjligen är svår att få en bredare allmänhet att bli upprörd över) är den politiska makten över rättsskipningen. Till exempel är majoriteten av domarna (nämndemännen) i brottsmål i våra tingsrätter politiker.

Det är som regel politikens c-lag - de som inte platsar för andra uppdrag - som är satta att döma i svåra fall. Fall vars där besluten kan få synnerligen allvarliga konsekvenser för den misstänkte, för brottets offer och för samhället.

Nämndemännen är inte jurister. De får ingen juridisk utbildning. De får inte ens genomgå något prov som visar om de kan något, alls, om juridik.

Och ofta blir det galet. Undersökningar som gjorts, visar att nämndemännen oroväckande ofta har helt fel uppfattningar om vad som gäller när man skall döma i ett brottsmål.

Om bevisen är svaga, då skall man inte alls vara säker på att de hellre friar än fäller. Istället säger sig en fjärdedel av nämndemännen fälla i dessa fall - men då ge ett lindrigare straff. Således gäller inte principen att du skall betraktas som oskyldig till dess motsatsen är bevisad bortom rimligt tvivel.

Dessutom säger sig hälften av dem vilja ha möjlighet att låta sina politiska åsikter göra sig gällande i dömandet...

Snacka om att även den som är oskyldig har rätt så mycket att frukta.

Man blir mörkrädd.

Resultatet av mitt snokande kommer i tv under vintern.

5 kommentarer:

  1. Hax! För bövelen! Kan du inte ta med en sån här grej i ett sånt TV-program:

    "Det sitter c-politiker som nämndemän i tingsrätterna. Egentligen borde det sitta någon annan där. Kanske du själv? Vill du bli nämndeman? Så här gör du..."

    Det kunde väl vara konstruktivt? Jag VET att jag skulle bli en hyfsad nämndeman, men jag har ingen aning om hur jag skulle bära mig åt för att bli en. Hur f-n kombinerar man det med ett vanligt daytime job t.ex.?

    SvaraRadera
  2. De lagfarna domarna är ett lika stort hot mot rättssäkerheten som nämndemännen.

    "Inkompetenta nämndemän"

    SvaraRadera
  3. Johan L skrev "tingsrätt: tre nämndemän, en domare".

    I brottsmål, ja. I civilmål som gäller minst ett halvt basbelopp - tre lagfarna domare.

    Således:

    Om man tvistar om vem som äger en bil - då avgörs saken av proffs.

    Om man med samma bil kör ihjäl någon - då hanteras frågan av ett proffs och tre amatörer.

    Wolfenstein: TV8 i vinter.

    SvaraRadera
  4. HAX. Du verkar vilja framställa detta som ett misstag som vi alla är drabbade av.

    Det finns en ur rättslig synvinkel samhällelig central poäng med att nämndemännen är lekmän, och det är just denna som gör att motsatsen lika gärna skulle kunna beskrivas som skandal på det sätt som du gör.

    Sättet man utser nämndemän på är i högsta grad välgenomtänkt och motiverat!

    SvaraRadera
  5. Jag tycker nog ändå att det är ett problem att den lagstiftande makten (politiken) även har kontroll över en nivå av den dömande. Maktdelning är bra.

    Lekmän som sådana (ej politiker) har jag iofs egentligen inget emot. Men då måste de få viss skolning för sitt uppdrag. I dag är de kass på bevisvärdering och gärningsvärdering. Det finns det siffror på.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.