SR Kulturkrönikan handlade i dag om psykologiprofessorn Barry Schwartz bok Valfrihetens tyranni. I den torgför han åsikten att vi har för mycket valfrihet och för många valmöjligheter.
Krönikan visade sig vara en rätt hysterisk litania om varför det är så jobbigt med 13 olika sportdrycker och 270 olika tv-kanaler. Vi får dock inget svar på frågan om hur många sportdrycker som skulle vara "lagom" på marknaden. Inte heller får vi veta vilka som skulle ha rätt till yttrandefrihet i etern om vi började släcka ner tv-kanaler.
Professor Schwartz ojar sig över att han måste välja mellan olika passform när han köper byxor. Men han ger inget svar på frågan vilka av varianterna slim fit, easy fit, relaxed fit, baggy eller extra baggy som skall bort. Vi får aldrig veta om det är de som trivs i relaxed fit som skall tvingas in i slim fit eller tvärt om.
Över huvud taget fick vi höra väldigt lite om hur det är tänkt att gå till när vår valfrihet skall minskas i Schwarts "lyckorike". Det kan man förstå – eftersom det bara kan ske med olika grad av tvång. Och våld mot dem som inte accepterar tvånget.
Det är möjligt att Barry Schwartz och SR Kulturs Johannes Ekman skulle trivas i ett land där det bara fanns tre sorters småkakor, en sorts sportdryck, två tv-kanaler och en enda passform på byxorna. Jag vet dock att för inte så länge sedan var detta precis vad som gällde – i de forna öststaterna. Och det var ingen vacker syn.
I sin iver att kverulera över att vi har det för bra, hamnar de politiskt trendiga och korrekta gnällspikarna allt för ofta i väldigt dåligt sällskap.
Länk till SR Kulturkrönikan...
I-landsproblem.
SvaraRaderaNär kommer krönikorna om hur jobbigt det är när det är slut på 100-lappar i bankomaten så man tvingas ta ut femhundralappar istället.
Det där med 500-lappar är ett riktigt problem när man har väldigt ansträngd ekonomi och inte ens har 500:- på kontot =/
SvaraRaderaFörvisso kan man betrakta Schwartz som ännu en gnällig gubbe, men det är värt att fundera lite djupare på hans krönika. Kan det vara så att den utbredda "valfriheten" maskerar det faktum att den verkliga valfriheten idag är mer kringskuren än någonsin? Är utbudet av kaffe och brallor i själva verket en bekväm potemkin-kuliss, som tillåter vänstern att fortsätta yra om "nyliberalismens utbredning", trots att den offentliga sektorn växer över alla gränser och byråkrati och skattetryck ökar stadigt? Är friheten att välja kaffe den enda VERKLIGA friheten som vi har vunnit under åren?
SvaraRaderaI så fall är det nog fler än en rådvill gammal gubbe som borde bekymra sig över det oöverskådliga utbudet på cafeerna. Espresso är gott, men som liberalt alibi åt byråkratvänstern har det en besk bismak.