Partipolitik är en vidrig verksamhet

Strunt samma vilka goda intentioner du har. Ägnar du dig åt partipolitik, då förutsätts du kasta dina värderingar och principer över bord. Gör du inte det, då ligger du löst till.

Sitter man i riksdagen, då får man ofta rösta på saker man inte tror på. Ibland för att stoppa något ännu värre. Eller för att förslaget kommer från det egna laget.

Så är det med förslaget om FRA-avlyssning. Vänstern använde (tack och lov) minoritetsskyddet för att bordlägga frågan i ett år. Att det skulle ske, det stod klart i god tid. Ändå ven partipiskan med kraft inom borgerligheten.

I går träffade jag några av de inblandade. De verkade rätt skakade.

Moderaten Henrik von Sydow var killen som på sätt och vis släppte ut katten ur lådan. I en debattartikel kritiserade han tidigt förslaget till FRA-avlyssning. Detta resulterade bland annat i att självaste partiledaren i pricnip ställde kabinettsfråga på riksdagsgruppen. Och med sådana insatser, vad gör man? Nu kom von Sydow undan med att bli utkvittad under voteringen. Formellt av andra skäl. Men han slapp i vart fall trycka på knappen.

Centerns Fredrick Federley valde att löpa gatlopp. Typ. Eftersom även hans partiledning gjort det fullständigt klart att ett nej skulle få väldiga konsekvenser valde han att trycka på avstår-knappen. De kunde alltså till sist inte tvinga honom att rösta ja. Jag skulle tro att han kommer att få mycket skit för detta i sitt parti. Vi andra bör därför göra vad vi kan för att visa centerledningen att Federleys motstånd är rättfärdigt.

Annie Johansson i centern valde en tredje väg för sitt motstånd. Hon försökte få till ett så starkt integritetsskydd som möjligt i det förslag som ändå de facto lades fram. Till viss del lyckades hon faktiskt. Men hur skulle hon rösta? Ett nej var verboten. Och att trycka på avstår blir ju fånigt när man själv står har skrivit en del av texten. Så hon röstade ja. Därmed räddade hon sig även kvar som partiets talesman i integritetsfrågor, vilket jag tror kan vara en bra sak i långa loppet.

Bråka och kvittas ut. Bråka och rösta avstår. Bråka och försöka ändra något dåligt till något mindre dåligt. Jag vet faktiskt inte vilket som var bäst.

Men alla tre gjorde motstånd mot FRA-avlyssningen. Var och en på sitt sätt. Så jag har svårt att vara upprörd på dem, trots att ingen av de tre röstade nej.

Däremot är jag upprörd på all den övriga röstboskapen i borgerligheten som inte bråkade och som röstade ja till förslaget.

Och på regeringen. Dels för att den lagt fram detta gamla sosseförslag som för oss in i Storebrorstaten. Dels för att den använde partipiskan så hårt, trots att det var rätt uppenbart att det ändå skulle bli bordläggning.

Och på sossarna – som bara bordlade av taktiska skäl. För att vinna röster. Inte av omsorg om vår integritet. Nästa gång kommer de att släppa igenom FRA-avlyssningen, tro mig. Det är ju deras eget förslag från början.

Så skäll på de borgerliga partiledarna. På försvarsminister Odenberg. Och på skenheliga sossar.

Men ta det lite lugnt med von Sydow, Federley och Johansson. De gjorde faktiskt vad de kunde för att stoppa galenskaperna.

Nästa rond i denna match går om ett år – då frågan kommer upp på riksdagens bord igen.

Vad kommer du att göra för att bilda opinion för ett nej?