Europaparlamentet skall rätt snart rösta om förlängd upphovsrätt för fonogram (inspelad musik). Förslaget är att utöka tiden för denna upphovsrätt från 50 till 95 år.
Sverige har redan sagt nej till en sådan förlängning på nationell nivå, men kan nu alltså tvingas att genomföra denna förändring som medlemsstat i EU.
Jag återkommer med en post med lite principiella funderingar. Till dess – kika på filmen nedan. Det är en partsinlaga, men den innehåller mycket intressant att fundera kring...
Varför just 95 år? Varför inte föreslå att rätten ska gälla i all evärdelig tid, och se om någon börjar skruva på sig för att konsekvenserna blir så orimliga?
SvaraRaderaVar ligger argumentet, för övrigt? Hur mycket musik säljs, egentligen, som skapades för mer än 50 år sedan? Den allra mesta musiken är ju färskvara, och om någon vill kopiera ens låtar gratis 50 år efter att man skapat dem så skulle i alla fall JAG se det som en ära.
Upp till 50 år kan jag förstå lite granna iaf. Man har vissa grupper som betytt mycket för musiken, och som bör få betalt för det (dock ej skivbolagen). Ta t ex Kraftwerk, Pink Floyd m.m.
SvaraRaderaMen det finns en rimlighetsgräns. 95 år är inte rimligt!
Om gränsen ska flyttas åt något håll, så bör den väl snarare sänkas. Redan 50 år är (för) långt.
SvaraRaderaDet är inte orimligt att anta att detta kommer med anledning av att vi närmar oss 2013, vilket är det år då The Beatles album börjar ramla ut i public domain. "Please please me" kom 1963. Avslutnigen, "Let it be", 1970. Jag kan tänka mig att samtliga beatlesalbum fortfarande säljer.
SvaraRaderaRolling Stones ligger också där, i tiden.