I dag fyller IPRED, lagen om jakt på fildelare, ett år.
Ingen har fällts. Ännu.
Det är tveksamt om fildelningen har minskat speciellt mycket.
Men vi har fått en lag som hotar rättssäkerheten och som ger privata aktörer större befogenheter än polisen.
Lagen har även givit den svenska korporativismen ett ansikte. (Vem hade väntat sig att korporativismens intåg skulle vara så klichéartat?)
Lagen är dessutom både integritetskränkande och ett hot mot internets frihet.
Prosit!
DN | SvD | SvD
Fler som uppmärksammar ettårsdagen:
På SvD Brännpunkt skriver Per Strömbäck på Netopia att "Ipreds belackare hade fel om integriteten". Hur han nu kan veta det, eftersom nöjesindustrin inte hunnit bli varm i kläderna ännu. Vi får väl se hur det blir om masstämningarna kommer igång.
Och Svenska Förläggarföreningen jublar över lagen på Newsmill. De har även köpt en uppdragsgranskning på Second Opinion.
"Privata aktörer större befogenheter än polisen". Och denna ordning skulle vara ett problem för en nyliberal som du HAX ?
SvaraRadera"ger privata aktörer större befogenheter än polisen".
SvaraRaderaVad jag förstår så ger IPRED-lagstiftningen inga tvångsmedel till privatpersoner.
Det enda är att rättighetsinnehavarna kan begära "informationsföreläggande" i en domstol så man får ut namnet på innehavaren av en IP-adress.
Det är ett normalt förfarande i andra civilmål.
OM ett upphovsrättsintrång har skett behandlas först därefter i vanlig ordning.
Claes Leo Lindwall
Anonym:
SvaraRadera"... Och denna ordning skulle vara ett problem för en nyliberal som du HAX ?..."
Jag är helt övertygad om att de allra, allra flesta frihetsliberaler helt enkelt föredrar en nattväktarstat, framför att låta Hells Engels m.fl. ha komparativa fördelar när det gäller våldsutövning!
...Hells Angels...
SvaraRadera@Claes Leo:
SvaraRaderaIntrångsundersökning är dock inget som är normalt förfarande i andra civilmål.
En sådan intrångsundersökning, dvs. civil husrannsakan, kan göras på mycket lägre misstankegrad än vad som gäller för husrannsakan i förundersökningar.
@unohansson:
SvaraRaderaNja, jag tror de flesta ultraliberaler helt enkelt gör tankemisstaget att man tror att frihet existerar av sig självt.
Tvärtom är det den starka staten som garanterar den individuella friheten och det demokratiska inflytandet. Utan den skulle vi snart se en utveckling mot klansamhället och den lilla människan skulle inte veta av någon frihet alls.
@Tjäder: Din lilla misantrop. :-)
SvaraRaderaÄr det valår, eller är det valår?
Vem pratar om att "göra sig av med" staten? Ultraliberaler? Vilka är det? Är det några att räkna med? Var är dom?
SvaraRaderaSträvan mot en minimal (minimalare) stat är och borde vara en dygd.
Villkorad frihet är ingen frihet.
SvaraRaderaTillit verkar åt båda håll, serru.
Saxat från Erixon idag, apropå din tanke om den starka Staten, Tjäder: "Det är inte staten som byggt svensk välfärd, utan folkrörelser i frivilligt socialt arbete i civilsamhället. Drivkraften var att minska den materiella nöden."
SvaraRaderaBåde informationsföreläggande och intrångsundersökning kan göras först efter domstolsprövning medan husrannsakan kan beslutas av polis och åklagare.
SvaraRaderaI samtliga fall gäller proportionalitetskravet.
Jag kan inte se att "privata aktörer därmed har större befogenheter än polisen".
Det är domstolen som har befogenheterna - inte några "privata aktörer".
Claes Leo Lindwall
@LD:
SvaraRaderaErixon fattar som vanligt ingenting.
Social trygghet tenderar att byggas på endera av tre relationer.
Familjen - Individen (typ USA)
Staten - Familjen (typ Tyskland)
Staten - Individen (typ Sverige)
I Sverige och Norden väljer vi traditionellt den sista. Det välfärd som byggts upp kring statsapparaten är ett uttryck för insikten att staten inte tar ställning till personliga omständigheter. Välfärden är generell och ges till alla - utan ifrågasättande.
Detta har vi i Sverige helt enkelt funnit är det som bäst stödjer den individuella friheten. Individuell frihet har sina för och nackdelar, men det är den som har varit fokus och det är därför vi svenskar byggt en stark stat.
De socialdemokrater som tror att svenska folket är socialistiskt torde få en överraskning.
Johan Tjäder:
SvaraRaderaMen vadå!
Det ena behöver väl inte utesluta det andra. Det viktiga är en frihet, öppenhet och transparens. Det är statens konstitution - med dess individuella frihetsrättigheter - som skall övertrumfa stupida demokratiska beslut om morallagar och korporativism genom författningsdomstolen. I en nattväktarstat kan det sedan finnas hur många medlemsbaserade "välfärdsregioner" som helst bara det finns en ovillkorlig negativ föreningsrätt. Välfärdsregionens försäkringsorgan kan dessutom ha valfria avgiftsbaserade tillval efter vars och ens tycke och smak.
Nej, "informationsföreläggande" är inte ett normalt förfarande i civilmål i Sverige. Det är ett krav som i vissa fall kan riktas mot en tredje part vid utredning av brott mot marknadsföringslagen, och numera även vid immaterialrättsliga tvister.
SvaraRaderaInte heller är "intrångsundersökning" något som förekommer utanför just immaterialrätten, och även där är det en relativt ny företeelse. Den infördes dock inte förra året i och med IPRED, utan för drygt tio år sedan, med hänvisning till TRIP:s-avtalet. Regeringen skriver i prop. 1998/99:11 Ny skyddsåtgärd vid immaterialrättsintrång, sidan 48:
I många andra länder finns en möjlighet att inom ramen för ett civilrättsligt förfarande genomföra en undersökning i syfte att säkra bevis hos den som kan misstänkas för ett intrång i en immateriell rättighet. Inom Europeiska unionen finns denna möjlighet i flertalet medlemsstater. Möjligheten finns också i många andra industrialiserade länder med vilka Sverige har ett omfattande handels- och tjänsteutbyte. I vissa fall gäller denna möjlighet generellt inom civilrätten, men många gånger är den begränsad till immaterialrättsliga intrång. Från flera av dessa länder har kritik riktats mot Sverige för att det här inte finns någon motsvarande möjlighet.
Att flera andra länder erbjuder enskilda möjligheten att avkräva sina motparter information om privata förhållanden innebär inte att det är en bra idé att införa det också i Sverige. Snarare har Sverige fått ge efter för utländska påtryckningar, vare sig det gynnar vårt rättsväsende eller ej. Dessutom kan man misstänka att hänsynen till privatlivet inte alls står särskilt högt i kurs i de länder där lagen medger sådana här undersökningar vid alla slags civilmål, inte bara immaterialrättsliga mål, samt dessutom i enskildas bostäder. För övrigt skriver regeringen på sidan 86:
Skyddet för hemfrid och privatliv måste särskilt beaktas. En intrångsundersökning i en bostad torde därför i regel endast bli aktuell vid allvarliga immaterialrättsintrång.
Jag föreställer mig att regeringen här hade lastpallar med kopierade CD i åtanke, inte fildelning på hemdatorn i tonårsrummet.
Lagen gör redan undantag för "privat bruk". Om det påstådda intrånget inte kan observeras av vem som helst på allmän plats, utan bevisningen kräver husrannsakan eller intrångsundersökning i bostaden, då är verksamheten enligt min mening att betrakta som privat.
Undantaget för "privat bruk" (före 2005 "enskilt bruk") gäller dock inte datorprogram, och det var just olovlig kopiering av sådana som regeringen anförde som ett av motiven för 1998 års lagändring (sidan 44).
Skälet till särbehandlingen av datorprogram är att de för 30 år sedan inte såldes i miljoner exemplar på en massmarknad, utan genom enstaka licenser till en väldigt liten (men penningstark) kundkrets. Kanske utvecklades ett program rentav bara för en enda kund! De var med andra ord lika exklusiva som byggnadsverk, och då gick det inte för sig att tillåta ens ett enstaka "exemplar" för enskilt bruk.
Därefter har undantaget från undantaget blivit regel. Proportionalitet, javisst.
se så rädd han ser ut, tomåringen.. han har skräck i ögonen den du, den lille kanaljen.
SvaraRaderahö hö hö hö..
"tomåringen" ska läsas på bizarr dialekt.
SvaraRadera@unohansson: det där blir alldeles för komplicerat tänk för dom som redan köpt välsignelse och åsiktskapital av den starka centralstatsbyråkratin. Sen förutsätter det ju en tro på människan, enligt nyliberal, neoliberal, klassiskt liberal, libertariansk frihet. Allt annat är enbart förvanskade former och nykonstruktioner av begreppet Frihet för att tjäna maktpolitiska syften.
SvaraRadera@Anders Andersson
SvaraRaderaDet är fortfarande så att det är domstolen som förfogar över såväl informationsföreläggande som intrångsundersökning.
Inte "privata aktörer" ..som fått "större befogenheter än polisen".
Om det handlar om "privat bruk" eller inte så är det just sådant som domstolen bl a bedömer innan den beslutar om informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
@HAX
SvaraRaderaJag har inte nämnt polisens befogenheter, utan påståendet att "intrångsundersökning" skulle vara ett normalt civilrättsligt förfarande. Peka på eventuella felaktigheter i min argumentation i stället för att upprepa sådant som jag inte kommenterat. Och håll reda på vem du diskuterar med, så att jag slipper yttra mig i andras ställe.
@Anders Andersson
SvaraRaderaJag vet inte om din sista replik är felriktad - men vad jag kan se är det ingen som påstått att "intrångsundersökning" skulle vara vanlig i civilmål.
Vad gäller "informationsföreläggande" så skriver Jakob Heidbrink följande:
"Bevismaterialet utgörs av en enda kategori, nämligen att man visar vilka IP-adresser som varit involverade i dataöverföringen. Bevisningen kan åtkommas endast genom att en tredje part som inte har med tvisten mellan upphovsrättshavaren och den påstådde fildelaren att göra, nämligen den som innehar den relevanta servern, tvingas att lämna ut sina tekniska arkiv över datatrafiken. Någon som inte har med tvisten att göra skall alltså tvingas att möjliggöra för den ena parten i den egentliga tvisten att konkretisera sina misstankar.
Det här är principiellt sett i och för sig inget nytt. Enligt rättegångsbalken kan den som innehar material som kan antas ha betydelse för en brottsutredning tvingas lämna ut det materialet. Även i civilmål kan en domstol förelägga tredje man att lämna ut skriftlig bevisning. Det som skulle ske genom Ipred-lagen är alltså att man skulle bredda skyldigheten att bidra med bevismaterial till en rättegång."
http://jheidbrink.wordpress.com/2008/11/12/inte-helt-enkelt/
(Mina markeringar)
Och du har själv konstaterat att "informationsföreläggande" förekommer i marknadsföringslagen.