Video: Regeringen, rättssäkerheten och våra rättigheter

5 juli-stiftelsen uttrycker en from förhoppning om att vår nye justitieminister, Gunnar Strömmer (M), kommer att värna den demokratiska rättsstaten och våra fri- och rättigheter.

Youtube »

Lagförslag kan leda till att försvarsadvokater inte längre kan hålla motförhör med vittnen

Regeringen har nu presenterat sin lagrådsremiss om utökade möjligheter att använda tidiga förhör. Om förslaget blir lag kommer det att innebära att försvaret i vissa fall inte längre får möjlighet att fråga ut vittnen.

Av lagrådsremissen framgår att det redan finns möjligheter att ta upp vittnesmål innan en huvudförhandling i domstol. Dessutom gäller principen om fri bevisprövning, vilket innebär att rätten kan anse i stort sett vad som helst som giltigt bevis. Så frågan är om det behövs någon lagändring över huvud taget.

Regeringens förslag får därför tolkas som att man vill se en utökad användning av vittnesmål som lämnats innan rättegången. Annars skulle någon lagändring inte behövas. Det är också möjligt att förlaget läggs fram mest för att få regeringen att framstå som mer handlingskraftig, snarare än att tillföra något i sak.

(När man läser texten får man för övrigt ett intryck av att det i vart fall delvis handlar mer om att spara pengar och förenkla för landets åklagare än att värna om en fri, oberoende och rättssäker process.)

Från sidan 16:

»I de fall ett muntligt bevis har tagits upp inför rätten före huvudförhandling är utgångspunkten att beviset, om det kan läggas fram genom en ljud- och bildupptagning, inte ska tas upp på nytt (35 kap. 13 § RB). Det innebär att ett tidigt förhör i domstol med exempelvis ett vittne, som huvudregel, ersätter ett förhör vid huvudförhandlingen och att vittnet inte behöver inställa sig på nytt i domstolen (se avsnitt 6).«

Vilket innebär att försvarsadvokaten inte får möjlighet att fråga ut vittnet under huvudförhandlingen. 

Vilket återspeglas när man går igenom remissinstanserna, på sidan 17:

»Av de som är kritiska till förslagen kan nämnas JO, Hovrätten för Övre Norrland, Örebro tingsrätt, Gotlands tingsrätt, Stockholms universitet och Sveriges advokatsamfund. Invändningarna handlar i huvudsak om att förslagen innebär en klar försämring av den misstänktes möjligheter att förbereda sitt försvar, bl.a. möjligheten att hålla ett effektivt motförhör, och ett åsidosättande av principen om parternas processuella likställdhet. Sveriges advokatsamfund anför att det finns en obalans mellan åklagarens insyn och den misstänktes insyn i förundersökningsmaterialet vid tidpunkten för förhöret.«

Regeringen menar att skriftliga och bandade förhör tidigt i rättsprocessen minskar risken för att vittnen glömmer vad som skett eller att de ändrar sina vittnesmål efter hot.

Men redan med dagens lagstiftning och domstolarnas fria bevisprövning bör man kunna åberopa tidigare förhör (som är genomlästa och godkända) om särskilda skäl finns. Vilket även gäller förhör med den misstänkte. Men då som komplement, snarare än som ersättning för utfrågning under huvudförhandlingen.

Den oönskade effekten av regeringens förslag kan bli att incitamenten ökar för fler att tiga sig igenom en förundersökning. Vittnen som potentiellt kan komma att hotas kan då välja att inte tala med polisen över huvud taget, inte ens i ett tidigt skede i utredningen. Detta för att inte nämna att förslaget leder till att så gott som alla misstänkta kan vinna på att hålla tyst fram till huvudförhandlingen. Vilket i sin tur försvårar utredningsarbetet.

Skall man nämna något positivt, då är det att tidiga förhör eventuellt kan användas för att slippa hålla misstänkta häktade så lång tid. Men det är tveksamt, då häktning idag används i princip slentrianmässigt.

Det finns mycket mer som är märkligt med regeringens förslag och jag skall gräva vidare. Men en sak känns viktigare än allt annat:

Man får inte inskränka försvarets rätt och möjlighet att fråga ut vittnen och målsägande.

Skulle det ske, då har vi inte längre rätt till ett fullgott försvar - och då inte heller rättvisa och opartiska rättegångar, som de föreskrivs i till exempel Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Terrorister på våra gator? Det är ett politiskt beslut.

Svensk politik är ofta ängsligt handlingsförlamad och inkompetent. Nu har den försatt oss i en till synes omöjlig situation med de så kallade terror-imamerna och den för terror-finansiering dömde David Idrisson - som skall utvisas eftersom de hotar rikets säkerhet, men som försatts på fri fot på grund av verkställighetshinder.

Verkställighetshinder är - som isolerad företeelse - en riktig princip. Vi är en civiliserad, demokratisk rättsstat som respekterar de mänskliga rättigheterna. Därför skall vi inte utvisa människor till länder där de riskerar dödsstraff eller tortyr. (Även om det inte hindrat en tidigare S-regering från att sända människor till skenrätt och tortyr i Egypten, med första bästa lediga CIA-plan, utan att ens informera deras advokater i tid.)

Sedan har vi frågan om att hålla utländska medborgare som är ett hot mot rikets säkerhet i förvar. Detta kan ske i upp till ett år, om jag förstår det hela rätt. Vilket väcker frågan varför de nu aktuella personerna försatts på fri fot tidigare än så - när man från början varit mycket väl medvetna om att verkställighetshinder för utvisning föreligger. Detta är direkt obegripligt.

Tar man sedan ett steg tillbaka och betraktar helheten är det uppenbart att lagarna fungerar dåligt när de möter verkligheten. Vilket är resultatet av en politisk underlåtenhets-synd. Att inte fatta något beslut är också ett val - som får konsekvenser.

Även om avvisningsärenden av utländska medborgare som anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet är ett specialfall, med speciella regler, så kan man konstatera att rättssäkerheten här har sina fläckar. Till exempel är det vanskligt att inleda ett rättsligt förfarande mot någon - vem det än vara må - utan att personen ifråga får veta vad han anklagas för, vilket gör det omöjligt att försvara sig. Dessutom är det en viktig princip att människor inte får hållas fängslade utan rättslig prövning.

Rätten till en rättvis rättslig prövning är en princip som vi måste stå upp för. Det är vad som skiljer oss från många av vårt fria samhälles fiender.

Så hur skall man då hantera sådant här? Den enda rimliga möjligheten verkar vara att göra det möjligt att internera utländska medborgare - som utgör ett hot mot vår säkerhet men som inte kan utvisas - i längre tid än ett år. Vilket i så fall måste ske under rättssäkra former, med en rättvis och oberoende rättslig prövning.

Men sådan är inte lagen idag. Vilket är våra politikers fel. Så det är där ansvaret ligger för den nu uppkomna, helt orimliga situationen.

Vill man ha det på något annat sätt får man rösta fram andra politiker. Men urholka inte den demokratiska rättsstatens grundläggande principer - för det kan sluta hur illa som helst.

Moderaternas svek mot rättsstatens principer

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Moderaternas svek mot rättsstatens principer »

"Den demokratiska rättsstatens principer och våra grundläggande fri- och rättigheter är individens enda skydd mot övergrepp från staten. Och vi kan aldrig veta vad människor med makt kan få för sig. Eller vilket slags makthavare vi har i morgon."

Anonyma vittnen är en farlig idé

Politikerna är pressade för att komma till rätta med den grova brottsligheten och det våld den för med sig.

Ett av Moderaternas förslag är att införa anonyma vittnen. Det är en tanke som i och för sig går att förstå. Men den är verkligen inte oproblematisk. Och det gör mig en smula orolig att M inte (i vart fall i media) ens tycks reflektera över detta. Möjligen tror man att folket, media och de egna inte klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Möjligen har inte ens partiledningen tänkt tanken.

Grundläggande i en rättsstat är inte bara att få veta vad man anklagas för. (Allt annat vore Kafka-artat.) För att kunna försvara sig är det även av betydelse att veta vem som påstår att man gjort något. Det måste också vara möjligt att ifrågasätta ett vittnes trovärdighet. Och försvaret måste få en rimlig möjlighet att korsförhöra vittnen - och att förstå vittnets roll i situationen.

Annars kan vem som helst anklaga vem som helst för vad som helst - utan att den senare får en rimlig chans att försvara sig. Så kan - och får - det inte gå till i en rättsstat.

Så vad skall man göra åt brottsligheten, våldet och dödsskjutningarna?

En konkret idé är att lägga om den kontraproduktiva svenska drogpolitiken. Den skapar brottslighet och våld på samma sätt och av samma skäl som alkoholförbudet i USA för 100 år sedan skapade brottslighet och våld. Om man legaliserar (och reglerar) verksamheten - då slår man undan gängens ekonomiska bas.

Med tanke på att 89% av de narkotikabrott som polisen hanterar rör ringa brott (mindre innehav eller användning) - så skulle till exempel en avkriminalisering av innehav för personligt bruk och egen användning frigöra tusentals årstjänster inom polisen för viktigare saker. Som att upprätthålla allmän ordning och utreda brott som drabbar andra.

(Det finns olika beräkningar av detta. 1.300, 1.800 eller rent av 2-4.000 årstjänster skulle kunna frigöras för annat. Men även om man räknar konservativt - så skulle en avkriminalisering av bruk och innehav för personligt bruk omedelbart frigöra minst 1.000 poliser för andra uppgifter.)

Det vore dessutom ett sätt att ge sig på orsakerna till dagens problem - inte bara dess symptom.

Detta är möjligt att göra med ett klubbslag - om den politiska viljan finns...

Dagens nätnotiser

• Facebooks hemligheter exponerade »

• Bakslag för ”länkskatten” i Tyskland »

• Fortsatt rättsröta i jakten på fildelare »

Riksdagen både kräver och förbjuder samtycke vid sex

Nu har riksdagen klubbat den så kallade samtyckeslagen. [ Länk 1 | Länk 2 ] Den antagna texten säger...

"Gränsen för straffbar gärning ska gå vid om deltagandet i en sexuell aktivitet är frivilligt eller inte. Det ska inte längre krävas att gärningsmannen har använt sig av våld eller hot, eller utnyttjat offrets särskilt utsatta situation, för att kunna dömas för t.ex. våldtäkt."

Naturligtvis skall sexuella handlingar människor emellan vara frivilliga. Men lagen kör helt av vägen. Istället skapar man ett rättsligt gungfly.

Låt oss betrakta frågan ur ett principiellt perspektiv. Gränsen för en människas frihet bör gå där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Problemet med den lag som antagits i dag är att det inte krävs någon kränkning. Det sägs till och med rakt ut att det inte krävs något uppsåt, vilket är anmärkningsvärt.

Detta gör det svårt, i vissa fall kanske omöjligt, att i förväg avgöra om en handling är laglig eller ej. Detta för att inte tala om hur komplicerat bevisläget blir.

Enda sättet att vara på den säkra sidan är nu att dokumentera samtycke genom avtal innan man ägnar sig åt sexuella aktiviteter med andra. Vilket kan vara något av en turn-off.

Ironin i det hela är att en situation där det verkligen finns ett explicit samtycke – nämligen vid sexköp – är fortsatt förbjuden.

Dessutom kan man konstatera att principen om samtycke inte alls gäller när politikerna själva vill tvinga svenska folket till ditt och datt.

Färre lagar - mer ordning

Vi känner igen det från de amerikanska TV-deckarna, polisens "To serve and protect". Att tjäna och skydda allmänheten.

I Sverige tycks det råda en annan ordning. Staten och våldsmonopolet tycks mer intresserade av att "skydda" oss mot oss själva och mindre mot andra. Stora resurser läggs på att bekämpa brott utan offer, som inte borde vara brott över huvud taget. Man får lätt en känsla av att polisen är mer inriktad på att uppfostra folk än av att lösa allvarliga brott. Och av att skydda överheten mot folket.

Vi har oerhört många lagar, fler än de flesta vanliga människor kan förhålla sig till. Samtidigt har vi en polis som har urusla siffror vad gäller att utreda verkliga brott. En polis som är byråkratiserad och inte sällan är mer intresserad av politiskt korrekt trams än av att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. En polis som är så underbemannad att den allt för ofta blir trängd och måste kompensera detta med en inte sällan kontraproduktiv attityd.

Så behöver det inte vara.

Jag kan jämföra med egna erfarenheter från andra länder. I Tyskland har folk större frihet att göra som de vill - så länge de inte stör andra eller hotar någon annans säkerhet eller egendom. Hemma i Berlin rycker polisen ut även på små brott, till och med cykelstölder. Och den är så välbemannad att onödigt våld som regel kan undvikas, helt enkelt för att man sänder ut tillräckligt med poliser för att kunna kontrollera potentiellt stökiga situationer.

Så skulle det kunna vara även i Sverige. Det är bara en fråga om politisk vilja. Vi har dock (förvisso i god demokratisk ordning) valt en annan och uppenbart sämre väg.

Det är bara att inse att politikerna och deras funktionärer inom byråkratin har brutit sin del av "samhällskontraktet" - samtidigt som de kräver att folket skall hålla sin del, som foglig skatteboskap. Det är hög tid att sätta ned foten. Gör om och gör rätt, helt enkelt.

Men det kräver att svenska folket väljer rimligare politiska ledare - som sätter allmänintresset före sina privata maktambitioner.

/HAX

(Via brev från Kolmårdenanstalten)

Spridningskollen: Internetoperatörerna säljer ut sina kunder

Ingen har väl missat nöjesindustrins senaste tilltag i jakten på fildelare – Spridningskollen.se?

Ett antal medieföretag har slagit sig samman med en inkassobyrå för att sända ut kravbrev till misstänkta fildelare. Budskapet är: Betala 2.000 kr – annars går vi till domstol, vilket kan bli jobbigt och väldigt dyrt.

Utpressning, med andra ord. Upplägget har fått mycket kritik sedan det presenterades i går.

Här tänker jag fokusera på en intressant detalj. Det har spekulerats i hur Spridningskollen får tag i användarnas IP-adresser. Själva är de något svävande i formuleringarna. Men svaret verkar faktiskt finnas på deras hemsida...

Klicka på bilden för en lite större variant.

Som framgår av bilden finns två stora delar: Blått går till medieföretagen. Grönt, gult och orange går till inkassoföretaget Gothia, som sköter verksamheten. (Gothia ägs f.ö. av den tyska mediekoncernen Bertelsmann.)

Men den röda delen? Internetleverantören?

Är det så det går till: Spridningskollen betalar vissa internetleverantörer för att sälja ut sina kunder? Någon annan förklaring till att ISP:arna får pengar är svår att se.

Då behövs varken rättslig prövning eller något annat. ISP:arna spanar på sina egna, betalande kunder – och serverar deras IP-adresser och förmodligen även deras identitet till Spridningskollen på ett silverfat. Mot ekonomisk ersättning. (Är det ens lagligt?)

Detta är anmärkningsvärt: Internetleverantörer som säljer ut sina kunder till upphovsrättsindustrin.

Hur gör din internetoperatör?

Spridningskollen.se »
Motsiten Spridningskollen.org »

DN: Nät-vd Jon Karlung dömer ut kampanj mot fildelare »
Bahnhof: Spridningskollen gör varumärkesintrång »
DN: Roger Wallis – ”Det här ger så mycket badwill” »

Och nu... automatiserad nätcensur!

Nybloggat på HAX.5July.org:

And now… automated web censorship »

Nu kommer de automatiserade system som är till för att flagga material på nätet som innehåller övergrepp mot barn även att appliceras mot "extremt" och "hatfyllt" innehåll i sociala media. Det vill säga att vi kommer att få automatiserad nätcensur.

Vad kan väl möjligen gå fel?

Den nya nätcensuren

Facebook, Twitter, Youtube och Microsoft har förbundit sig att bekämpa näthat – i ett projekt tillsammans med EU-Kommissionen. Målet är att radera material och/eller stänga av användare inom 24 timmar.

Vad är egentligen näthat? Genom åren har vi sett exempel på människor som påstår sig ha blivit utsatta för näthat – när allt som hänt är att de fått mothugg och inte kunnat försvara sin position i en fri debatt. Att argumentera mot staten, lagarna och den parlamentariska demokratin, är det näthat? Hur mycket får man kritisera en enskild makthavare? Att kritisera religioner som gör anspråk på att styra och ställa över människors liv... näthat?

Det rimliga måste vara att samma regler som gäller i den fysiska världen också skall gälla på Internet. I samhället finns redan regler som gör det olagligt att framföra konkreta hot mot andras liv, säkerhet eller egendom.

Vad som är tillåtet på nätet måste därför vara en fråga om vad som är lagligt eller ej. Alternativet är orimligt. Men jag är inte helt säker på att rimlighet är ett prioriterat värde i den här processen.

Man skulle kunna misstänka att det hela är ett sätt för politikerna att tysta röster som de inte kan tysta med lagens hjälp. (Som när man använde betalningssystemens privata aktörer för att försöka kväva Wikileaks i samband med de läckta ambassadtelegrammen.)

För hur kommer sociala media att agera? Kommer de med salomonisk vishet att dra den enda och sanna gränsen? Eller kommer de att vara lite ängsliga och överambitiösa och hellre tysta för många än för få?

Tro mig, de kan tysta vem som helst. Det står reglerat i de användaravtal som du redan har godkänt.

Eller är tanken att Facebook, Twitter, Youtube och Microsoft skall ersätta våra domstolar i att avgöra vad som är lagliga respektive olagliga yttranden? Snabbt skall det ju gå också, inom 24 timmar.

Skall yttrandefrihetens gränser definieras av människorna på Facebooks abuse-avdelning? Bör verkligen medborgare i en demokratisk rättsstat kunna straffas – genom att få sin yttrandefrihet inskränkt – utan föregående rättslig prövning?

Detta handlar i allra högsta grad om yttrandefrihet. Den äger sitt största värde vad gäller sådant som andra inte vill höra, sådant som kan uppfattas som fult och stötande – sådant som avviker från normen, som utmanar konsensus och som tvingar människor att rannsaka sina sinnen.

Över detta skall alltså internets sociala nätverk agera åsiktspolis och smakdomare?

Vad kan möjligen gå fel?

SR: IT-jättar ska slå ner på hatpropaganda »

Stöd denna blogg med ett månadsbidrag »

Nu sätts Rättsstaten på prov

Det har väckts åtal för terroristbrott (alternativt folkrättsbrott och mord) mot två hemvändande IS-krigare.

Nu återstår att se hur fallet utvecklas. Bevisläget är till sin natur komplicerat, då brottet skall ha begåtts i Syrien. Men det finns enligt uppgift bildbevis, vars värde dock är omstritt.

Fallet är intressant i sig och det ställer många principiella frågor. Men detta går långt bortom målet som sådant. Frågan som hänger i luften är...

Skall det vara möjligt att sticka till Syrien och kriga för IS och sedan komma hem som om inget har hänt?

Frågan har många dimensioner. Ett par är uppenbara: Vi bör nog inte ha entusiastiska våldsverkare från en religiös dödskult strövande fritt bland vanligt, fredligt, hederligt folk. Och man skall inte tro att man kan komma undan med terrorism, våldtäkt och överlagt mord bara genom att hänvisa till något slags krigsliknande tillstånd.

Om inte annat skall krigets lagar upprätthållas. Man får till exempel inte avrätta fiendesoldater.

Samtidigt måste beviskraven vara höga och rättssäkerheten stor. Detta får absolut inte bli något slags skenrättegång för att statuera exempel.

Mycket står på spel. Detta måste skötas fläckfritt – oavsett vilket utfallet blir.

Länkar:
• Åtalas för terrorbrott i Göteborg »
• Göteborgare åtalas för folkrättsbrott och mord »

Mer övervakning är inte svaret

Förslaget om hemlig dataavläsning har dammats av igen. Trojaner och bakdörrar riskerar att göra oss alla mindre säkra, då de bygger på säkerhetsluckor som kan finnas i många olika system.



Och så skall vi komma ihåg att hela den gigantiska, kostsamma amerikanska övervakningsapparaten bara lett till en enda fällande dom. Den rör inte ens terrorism som sådan, utan handlar om en taxichaufför som skänkt 8.500 USD till en grupp i Somalia, år 2008. | Youtube »

Läs även: After Paris, it’s traditional detective work that will keep us safe, not mass surveillance »

Hemliga polisen och "22-åringen"

Det är möjligt att Moder Mothanna Magid är Mästerterrorist. Jag saknar kompetens att bedöma den saken.

Men en sak vet jag: Här luktar popcorn.

Så... hemliga polisen fick Sverige att gå in i panikläge nr 4, ordningspolisen att ta till övertid och människor att bli rädda. Men man hade varken knackat på MMM:s dörr eller kollat in hans Facebooksida.

I så fall är det faktiskt väldigt, väldigt orimligt – oavsett om MMM är skyldig eller oskyldig.

Inget förvånar dock längre. Vi skall hålla i minne att rättsväsendet för ett par år sedan granskade ett systematiskt övergrepp som Säpo (enhetscheferna för författningsskydd, kontraspionage, kontraterrorism, chefen för teknikenheten, en sektionschef samt ytterligare en person i ledande ställning) gjort sig skyldigt till och kom fram till följande: Säkerhetspolisen saknade den "erforderliga kompetens" som krävs för att kunna inse att den gjort något fel och olagligt. Det vill säga att de ansvariga var för dumma för att kunna dömas. [ Metro » | Aftonbladet » ]

Ett stalltips är att Säpo har reagerat i panik på något de fått från CIA eller britterna. Så har man gjort förr. Till exempel när man tillsammans med CIA sände två tämligen harmlösa asylsökande från Egypten till tortyr och skenrätt i... Egypten!

Men det finns andra tänkbara förklaringar. Till exempel massövervakningen. Med stora mängder ofta fragmentarisk data är det lätt hänt att en människa ser mönster där inga mönster existerar – eller att någon algoritm plötsligt flaggar något som egentligen bara är en "falsk positiv" träff. (Vilket den överväldigande delen av massövervakningens alla träffar är. Det kunde lika gärna ha varit du som blev flaggad.)

Det skall bli mycket intressant att se vad som sker nu.

En sak är säker: Säkerhetspolisen har varken råd eller för avsikt att förlora ansiktet just här och nu. Inte under några som helst omständigheter.

Moder Mothanna Magid sitter under tiden inlåst i ett förhörsrum hos Säpo i Solna.

Homeland möter kommissarie Clouseau, känns det som.

Läs mer:
• Säpo har en hel del att förklara efter gripandet »
• Många oklarheter kring terrorplaner »
• Forskare: Man ska inte gömma sig på ett asylboende »
• Bodström: Det blir ju problem för åklagaren »
• "Svårt att se att han skulle vara så farlig" »
• Terrormisstänkt hyllar Sverige på Facebook »

Myndigheterna klagar över att brottsmisstänkta försvarar sig

För andra gången på kort tid framför myndigheter åsikten att det är ett problem att människor som är misstänkta för brott försvarar sig.

Denna gång är det tolv samverkande myndigheter under det olycksbådande namnet Operativa rådet, OR, som klagar över att det är så besvärligt när misstänkta inte ger sig utan strid. Speciellt tycks detta gälla mål med hög profil, till exempel vad gäller ekobrott.

Vad är det då myndigheterna invänder mot? Några exempel...

• Misstänkta syns i media och deltar i samhällslivet.
• Misstänkta kommenterar vad som sägs och skrivs om målet, till exempel i sociala media.
• Misstänkta och deras advokater ifrågasätter åklagarnas arbete.
• Misstänkta och deras advokater påpekar brister och blottor i åklagarnas utredningar.
• Misstänkta hyr in sakkunniga experter för att granska processen.
• Åklagare tvingas försöka motbevisa påståenden som läggs fram av den misstänkte under den rättsliga prövningen.

Detta är uppseendeväckande.

Naturligtvis skall människor som är misstänkta för brott ha rätt att försvara sig.

Och att den som är misstänkt för brott syns i media deltar i samhällslivet – vad är det över huvud taget för problem med det?

Envar skall, som bekant, betraktas som oskyldig till dess motsatsen har bevisats.

Operativa rådets utspel är obehagligt. Speciellt med tanke på att vårt land har en justitieminister och en riksdag som inte visar någon större förståelse eller något större engagemang för rättsstaten och dess principer. Förslag om att inskränka misstänktas rätt att försvara sig har redan ventilerats – och skulle snabbt kunna landa i ändrade lagar och regler.

Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg är som väntat kritisk. På sin blogg skriver hon...

"En grundsten i det advokatetiska regelverket är advokatens lojalitetsplikt gentemot sin klient och skyldigheten att enbart verka för dennes bästa." (...)

"Det är inte advokatens uppgift att vara bekväm för åklagarsidan. I advokatens uppdrag ligger att ifrågasätta bevisningen och hitta alternativa förklaringar/händelseförlopp. I uppdraget ligger också att noga överväga om de processuella spelreglerna följs – av åklagarsidan och av domstolen. Är så inte fallet kan advokaten ofta ha anledning att protestera, i all synnerhet då ett processuella fel riskerar leda till en för klienten ofördelaktig utgång. Advokaten är inte till för att skapa en bekväm process vare sig för åklagaren eller för rätten. Hans intresse skall fokuseras på vad som är rätt för klienten. Det är samtidigt åklagarens skyldighet att iakttaga sin objektivitetsplikt och att styrka åtalet."

Just så!

Det enda som är upprörande med den rådande situationen är att inte alla misstänkta har möjlighet att försvara sig på ett fullgott sätt.

Läs mer:
• DN - Myndigheter rustar för direktörsattacker »
• Anne Ramberg - Åklagarnas spel med hög klubba »

Falk-fallet: Så här kan vi inte ha det!

Sverige måste vara en rättsstat där de myndigheter som ryms under benämningen "ordningsmakten" skall följa reglerna och respektera domstolarnas beslut.

Den senaste rättsliga processen mot Jonas Falk är kantad av skandaler. I detta stora narkotikamål finns åklagare som spelat falskt, poliser som med till visshet gränsande sannolikhet har manipulerat bevis, rekordlånga häktningstider och en tingsrätt som begått rättegångsfel. Men när hovrätten till slut frikände Falk hade man ändå kunnat hoppas att allt var över.

Falk fick bara vara ute i frihet i ett dygn. Sedan såg svenska och spanska åklagare till att få honom gripen igen – för att utlämnas till Spanien, som utfärdat en europeisk arresteringsorder, en EAW.

Det absurda är att det spanska målet mot honom går ut på att han skall ha tvättat pengar efter en narkotikaaffär där en svensk hovrätt har frikänt honom. Han åtalas alltså i princip en gång till för samma brott, fast i ett annat land. Vilket resulterat en juridisk härdsmälta. Om han inte är skyldig till narkotikabrottet – då finns det ju inte heller någon grund för något skattebrott kopplat till det icke existerande huvudbrottet.

Detta tycks vara den nya taktiken med EU:s rättsordning under Eurojust och EAW. Kan man inte fälla en person i ett land – då försöker man i ett annat. Den svenska hovrättens beslut ignoreras helt.

EAW är redan hårt kritiserad, eftersom den används betydligt mer frikostigt och vårdslöst än lagstiftarna hade tänkt sig. Till stor kostnad, skall tilläggas. Och nu missbrukas den alltså för att kringgå rättsstatens grundläggande principer.

EAW dras även med problemet att den bygger på "ömsesidigt erkännande" – vilket betyder att EU-länderna gått med på att okritiskt acceptera varandras rättssystem. Det är som ett dåligt skämt. Rättssäkerheten i länder som Spanien, Italien och Grekland lämnar mycket i övrigt att önska. Och i dysfunktionella medlemsstater som Bulgarien och Rumänien har rättssäkerheten till stora delar trängts undan av korruption och maktmissbruk. Det går helt enkelt inte att lita på att någon får en rättvis och rimlig rättslig prövning i dessa länder.

Egentligen är det ännu värre. Vi lever i en tid där människor som maktapparaten ogillar kan utsättas för snart sagt vilka internationella rättsövergrepp som helst. Fråga till exempel de två egyptier som sändes till tortyr och skenrätt i Egypten av Säpo, CIA och regeringen Persson. I denna bild är det som nu sker med Jonas Falk en förfärande men inte oväntad del.

Den enskilda medborgarens rättssäkerhet är satt ur spel. Ordningsmakten och maktapparaten pissar på de svenska domstolarna. Vi håller på att få en ordning som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat.

Och politikerna bara tiger. Möjligen begriper de inte vad rättssäkerhet är och varför den är viktig. Eller så bryr de sig inte. Vilket är synnerligen oroväckande.

Om folkets valda representanter inte ställer sig bakom rättsstaten – då måste de bort. Då förtjänar de inte längre medborgarnas förtroende.

Om folkets valda representanter inte förmår hålla ordning på ordningsmakten och se till att domstolarnas beslut respekteras – då är de antingen förfärande inkompetenta eller direkt ondskefulla. Då har de blivit vårt demokratiska samhälles inre fiende.

Om folkets valda representanter är så förblindade av EU:s strålglans att de inte längre är beredda att stå upp för våra grundläggande fri- och rättigheter – då har vi nått en punkt där medborgarna måste överväga att göra uppror. För att försvara den demokratiska rättsstaten.

Istället för att jönsa runt och hota att upplösa företag som har skev könsbalans i sina styrelser borde justitieministern omedelbart ta tag i fallet Jonas Falk. Svenska åklagare skall ges tydliga förhållningsregler om att inte kringgå domstolarnas beslut. De spanska myndigheterna måste få klart för sig att Sverige ser fallet Falk som ett tecken på att vårt land inte kan bedriva ordnat rättsligt samarbete med Spanien. Och EU måste få klart för sig att det ömsesidiga erkännandet av olika länders rättssystem måste bygga på att dessa länder faktiskt respekterar rättsstaten och dess grundläggande principer. Punkt.

Att inte göra något duger inte. Det är nämligen också ett val. Då kommer allt bara att bli värre. Mycket värre.

Länkar: Dagens Juridik » | Expressen » | Reclaim Justice »

Morgan Johansson (S) vill behålla den politiska makten över domstolarna

En av socialdemokratins mest obehagliga sidor är dess arroganta förakt för rättsstaten. Lidbomeriet, som det har uppkallats efter före detta statsrådet Carl Lidbom.

Socialdemokraterna är direkt fientligt inställda till en av den demokratiska rättsstatens grundpelare – åtskillnaden mellan den lagstiftande och den dömande makten.

För sossarna är lagstiftningen inte främst ett regelverk för fungerande samlevnad människor emellan i ett samhälle, utan ett politiskt verktyg. Därför vill de också ha kontrollen över domstolarna, så att lagarna tillämpas på ett politiskt korrekt sätt.

Åtskillnaden mellan den lagstiftande och den dömande makten är central. Den är till för att förhindra maktmissbruk, korruption och totalitära tendenser. Den är en del av läran om maktdelning – vars syfte är att ingen enskild institution i samhället skall kunna använda sin makt för egna, lömska syften. Den är en demokratisk säkerhetsventil.

Denna princip ogillas intensivt av socialdemokraterna.

Frågan har åter blivit aktuell i och med att justitieminister Morgan Johansson (S) låtit meddela att den politiska makten över utnämningen av nämndemän (lekmannadomare) i våra domstolar skall vara kvar. [Länk»]

Själva tanken på att politiker skall sitta och döma i våra lägre domstolar är vidrig. I en undersökning (Rundkvist, Stockholms Universitet, 1995) säger sig hälften av alla nämndemän vilja döma utifrån sina politiska sympatier. En tredjedel säger sig faktiskt göra det.

Dessutom är många nämndemän farligt inkompetenta. De är inte utbildade i juridik. I kunskapstest svarar drygt 60 procent av dem fel på viktiga juridiska frågor av samma typ som de möter i sina uppdrag i tingsrätten. (Diesen: Lekmän som domare) Ibland blir det rent hårresande. En av fyra nämndemän anser att om bevisningen är för svag – då kan man ändå fälla, men ge ett mildare straff. (Diesen: Lekmän som domare) Först och främst måste man ju avgöra om en person är skyldig eller oskyldig – och den som anses vara oskyldig skall naturligtvis inte straffas över huvud taget.

Se mer i senare delen av dokumentärreportaget nedan, som jag gjorde för TV8 år 2006.


Rätten och rättvisan from Henrik Alexandersson on Vimeo.

Vimeo »

Svensk moralisk imperialism

"Ett borttagande av kravet på dubbel straffbarhet skulle innebära att det blir möjligt att i Sverige lagföra köp av sexuell tjänst som skett utomlands oavsett om gärningen är kriminaliserad i den stat där den begåtts eller inte. En sådan förändring skulle tydliggöra samhällets inställning till det oacceptabla utnyttjande av människor som köp av sex är, säger justitieminister Morgan Johansson."

Länk: Lagföring i Sverige av sexköp utomlands ska utredas »

Internetföretag dras in i War on Terror?

Nybloggat på HAX.5July.org:

ISPs to be dragged into the War on Terror? »

I går möttes EU:s inrikesministrar, EU-kommissionen och USA:s justitieminister för att diskutera hur man skall fortsätta kriget mot terrorismen. I mötets slutdokument finns en del oroväckande skrivningar – som kan öppna för att göra internetoperatörerna ansvariga för att censurera visst innehåll.

EU gör medborgarna rättslösa

Det håller på att skapas något slags klimat av rättslöshet i EU. Möjligen är det kopplat till att USA allt mer håller på att förvandlas till en polisstat. Och uppenbart är de flesta politiker inte intresserade av rättssäkerhet.

Det började med den europeiska arresteringsordern (EAW). Den var medvetet till för att undergräva rättssäkerheten. Tanken var att man skulle kunna skeppa svartmuskiga potentiella terrorister mellan EU-länderna, utan att behöva krångla med rättslig prövning och formalia. Vilket naturligtvis är oacceptabelt i sig.

I dag används EAW i en omfattning som nog ingen hade föreställt sig. Ofta handlar det om skitbrott, där utlämning helt enkelt inte står i proportion till brottet. Och det börjar bli gott om fall där EAW har använts för att djävlas med obekväma medborgare i exil.

En nödvändig grund för EAW är att EU:s medlemsstater erkänner och respekterar varandras polis- och rättsväsende. Vilket är ett absurt antagande, eftersom rättssäkerheten suger (och korruptionen blommar) i många EU-länder. Men så har man bestämt att det skall vara, oavsett hur det är i verkligheten.

Dock gäller detta bara ibland: När det är till den misstänktes nackdel.

Däremot respekterar man inte varandras rättssystem när en enskild människa lyckas försvara sig.

Det mest uppseendeväckande fallet är Jonas Falk, som efter en EAW nu är utlämnad till Spanien – misstänkt för skattebrott i samband med narkotikaaffärer som en svensk hovrätt kommit fram till aldrig har ägt rum. Vilket är helt orimligt.

Ett annat fall är Pirate Bay-grundaren Gottfrid Svartholm Warg, som just fällts för ett dataintrång i Danmark – där bevis och omständigheter är identiska med ett fall där en svensk hovrätt har friat honom.

Om vi alls skall ha en europeisk arresteringsorder, då måste vi också ha något slags regel om double jeopardy. Det vill säga att om en domstol friar någon för misstanke om ett brott – då skall ett annat EU-land inte automatiskt kunna få personen i fråga utlämnad för samma brott (eller ett annat brott som förutsätter skuld i det överordnade fallet).

Men våra politiker tycks inte se att det finns något problem på området. Tvärt om, efter den europeiska arresteringsordern följer nu den europeiska utredningsordern – som kommer att tvinga polisen i vårt land att utreda saker som är olagliga i andra EU-länder (som abort eller hädelse). Och därefter kommer den europeiska beslagsordern – som låter till exempel bulgariska, italienska och grekiska myndigheter beslagta tillgångar i Sverige, automatiskt och utan föregående svensk rättslig prövning.

Vad kan väl möjligen gå fel?

Tanken är gissningsvis att EU skall fungera som om det vore ett enda land. Vilket är dumt, farligt och omdömeslöst – när ordningsmakt och rättsväsende i en del EU-länder inte uppfyller de mest grundläggande krav på rimlighet och rättssäkerhet.