Assange-affären: Reality check

Det utredningsmaterial om sexmålet mot Wikileaks talesman Julian Assange – som The Guardian har publicerat – bekräftar i allt väsentligt den bild som tidigare varit mer eller mindre känd. Möjligen tillför det en och annan pikant detalj.

Av det som framkommit får jag en känsla av att man skulle kunna få allt detta ur världen rätt snabbt, så att man istället kan fokusera på Wikileaks och dess arbete för fri och öppen information.

Det råder knappast något tvivel om att Assange är en kåt rackare. Och en rätt knepig människa. Det senare är kanske inte så konstigt – med tanke på att han går i närkamp med mäktiga och ofta mörka krafter världen över. Man måste nog vara lite speciell för att klara av att göra det. Att han dessutom blivit en smula nojig av att vara föremål för regeringars, underrättelseorgans och storföretags vrede är i sammanhanget inte alls konstigt.

Men det bästa vore nog om Assange kom till Sverige för förhör. Alla som känner det svenska rättsväsendet vet att det är enklast att spela enligt regelboken. Det är när man sätter sig på tvären som allt kan gå helt över styr. Det är Assange långt ifrån det enda exemplet på.

Min analys är att man snabbt skulle få denna affär ur världen. Inte ens i Sverige är det förbjudet att vara kåt och en smula kantig. Och inte ens de inblandade damerna tycks ju se det som skett som skäl för någon rättssak. Ett par förhör, och jag är rätt säker på att utredningen läggs ner.

Men nu vill Assange alltså inte komma till Sverige. Han är rädd för att vi skall utlämna honom till USA. I dagsläget tror jag att den risken är rätt liten. Och det politiska priset skulle, som jag tidigare har skrivit, bli oerhört högt. Att dra ut på processen försämrar dock oddsen. Ännu har USA inte lyckats sy ihop någon hållbar anklagelseakt mot Assange. Men det kan snabbt ändras. Och då vore det bra om han hade denna affär bakom sig, så att han får sin rörelsefrihet åter.

Men ändå – om USA lyckas konstruera ett mål mot honom, så är jag inte helt säker på att Assange är tryggare i husarrest i England än i Sverige. Britterna har ett mycket nära samarbete med amerikanerna. Dessutom har de en historia av tveksamma utlämningar till USA. I Sverige skulle det, å andra sidan, vara krångligare att få honom utlämnad. Dels skulle det kräva en svensk rättsprocess. Men det skulle även kräva en brittisk process, i det fall han har utlämnats till oss därifrån.

Nå väl. Positionerna tycks vara låsta. Assange har skäl att vara orolig för sin säkerhet. Svenska åklagare har betett sig märkligt och klantigt. Och allt blir extra skruvat på grund av att Assange måste anföra något slags politiska skäl för att slippa bli utlämnad, eftersom det i princip är det enda sättet att komma runt en europeisk arresteringsorder.

Någon måste stiga ner från sina höga hästar. Enklast tror jag att det vore om en svensk åklagare och en utredare satte sig på planet till London, för att förhöra Assange på brittisk mark. Det må gå utanför de gängse rutinerna. Och det får vara hur jävla mycket julhelg det vill. För det är liksom inte varje dag som den svenska ordningsmakten har att hantera ett fall med geopolitiska implikationer.

Att fortsätta tjura kommer bara att undergräva den svenska åklagarens sak och att misstänkliggöra dess syften.

Om åklagaren skulle ha vänligheten att resa till England, då skulle vi kunna bli av med dokusåpafaktorn – och istället kunna fokusera på det som är relevant. Det vill säga på Wikileaks arbete och på det ful- och dubbelspel från våra politiker som det avslöjar.

Se även: DN | UPI