Rättegången mot »Soffan« riskerar att bli ett politiskt spektakel

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Rättegången mot »Soffan« riskerar att bli ett politiskt spektakel »

"Sverige kommer undan med sina politiserade domstolar. Hade det varit i Polen eller Ungern – då kan man räkna med att det hade blivit ett jävla liv om saken. Man kan – och bör – fundera över varför Sverige kommer undan med sådant som andra länder hade ställs vid skampålen för."

ASAP Rocky vs. staten

Den här ASAP Rocky-historien är intressant. Det är inte allt buller jag tänker på. Och jag är inte alls säker på vad som verkligen skett eller vem som är skyldig till vad.

Till att börja med sätter händelsen ljuset på de svenska häktningarna. Överanvänds de? Används de för att »mjuka upp« folk? Och hur kommer det sig att ordningsmakten i andra länder - som är betydligt mer sparsamma med häktningar och häktningstider - är bättre på att lösa brott än de svenska kollegorna?

Dessutom skall det bli intressant att se hur domstolen ser på rätten till försvarbart självförsvar. Om man får tro de uppgifter som sipprar ut kan det vara ungefär så här:

Unga invandrargrabbar mopsar, en (som tidigare är dömd för bl.a. misshandel) kastar sina hörlurar på artistens följe och vill sedan ha tillbaka lurarna. Det knuffas. Mopsandet fortsätter. Det knuffas mer. Mopsandet fortsätter. Mopsarna får ett ordentligt kok stryk - förmodligen bortom gränsen för vad som kan betraktas som självförsvar.

Hur mycket hotfullt beteende skall människor tåla innan det smäller? Och hur mycket våld får användas om hotet inte försvinner? Finns det situationer där den som blir misshandlad i någon mening kan sägas ha sig själv att skylla? Hur fungerar sådant i praktiken i Sverige år 2019?

Det är vad som är viktigt. På meta-fronten skulle jag inte bli förvånad om artisten och hans assistenter får fängelse - och att Sverige då drabbas av en amerikansk nöjesbojkott.

(Se även Henrik Jönssons lördagsvideo.)

Jönssons lördagsvideo: ASAP Rocky

Youtube: JUSTICE A$AP: The Rocky Horror Sweden Show »

Affären Assange - vad händer nu?

En video-uppdatering från 5 juli-stiftelsen.

Youtube »

USA hotar Julian Assange med 175 år i fängelse

USA kompletterar med 17 nya åtalspunkter mot Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange. I värsta fall riskerar han nu 175 år i fängelse.

Uppdatera dig och följ utvecklingen hos 5 juli-stiftelsen:

USA hotar Julian Assange med 175 år i fängelse »

"Vad vi i grunden ser är hur grävande publicistisk verksamhet - i allmänhetens tjänst - klassas som spioneri. För folket. Mot staten."

Se även den videofilm om det aktuella läget i Assange-affären som 5 juli-stiftelsen publicerade så sent som i förrgår: Länk »

Fallet Assange - en uppdatering

Youtube » | 5 juli-stiftelsen »

Fallet Assange - intrigen tätnar

För dig som försöker förstå och följa fallet Assange kommer här två intressanta videofilmer.

Den första är från Wikileaks presskonferens dagen innan Assange anhölls - och visar bland annat hur han övervakats inne på den ecuadorianska ambassaden:



Youtube »

Den andra ger en någorlunda saklig analys om USA:s begäran om att Assange skall utlämnas:



Youtube »

Läs även: Assange's indictment is Trump's next step in his war on press freedom »

Skilj domstolarna från politiken!

Det har väckt en del uppmärksamhet och ilska att Hovrätten har beslutat att inte utvisa två palestinska medborgare som kastade brandbomber mot den judiska synagogan i Göteborg i slutet av förra året.

Utöver själva sakfrågan riktar detta ljuset mot problemet med vårt politiserade rättsväsende.

Enligt kristen alternativmedia (visserligen andrahandsinformation, men den förefaller korrekt) är en av de politiskt utsedda nämndemännen som deltog i beslutet aktiv vänsterpartist, med förflutet i Israel-kritiska rörelser.

Där har vi problemet med politiskt utsedda lekmannadomare (nämndemän) i ett nötskal. Det kan inte uteslutas att de sätter politiska hänsyn framför lagen. Vilket i så fall är totalt oacceptabelt.

På samma sätt kan rättsväsendets opartiskhet ifrågasättas när till exempel nämndemän från SD dömer i mål med invandrare, FI-nämndemän i sexualrelaterade mål eller S/V-nämndemän i skattemål.

• Det måste vara vattentäta skott mellan politik och rättsväsende, mellan den lagstiftande och dömande makten.
• Denna maktdelning är en bärande princip för en demokratisk rättsstat.
• Den är till för att hindra den politiska makten från att begå övergrepp mot enskilda individer.
• Den måste upprätthållas!

Systemet med politiskt utsedda domare måste skrotas.

---

Se även den tv-film jag gjorde om det svenska rättsväsendet i början av seklet - och som fortfarande är allt för aktuell: Länk »

Detta är vad som är viktigt i Assange-affären

Läs min senaste postning hos 5 juli-stiftelsen:

Detta är vad som är viktigt i Assange-affären »

Varför vill USA komma åt Julian Assange och Wikileaks? Svaret är enkelt: För att han avslöjat sanningen.

Brott mot staten, del 4: Straff

Tiden rusar och inom ett par veckor kommer staten att ha isolerat mig från resten av samhället – som straff för att jag under ett antal år har ignorerat skatteverket.

Jag vill inte gnälla. Även orättfärdiga lagar måste gälla lika för alla. Och även om Högsta Domstolen vägrat pröva frågan om dubbel straffbarhet i just mitt fall, så har ärendet i vart fall tröskats genom systemet – och jag har aldrig förnekat de faktiska omständigheterna. Det hela är snarast en principfråga, för både mig och staten.

Men jag blir inte riktigt klok på hur det här med straffet fungerar.

Naturligtvis är det tråkigt att bli isolerad från omvärlden. Jag kommer att sakna mina vänner och de långa, vimsiga promenaderna. Jag kommer att sakna tillgång till internet, dess fria debatt och bredare nyhetsflöde. Och jag tycker att det är en smula småaktigt att man inte får ta med sin e-bokläsare – men jag får väl driva den som är ansvarig för biblioteket till vansinne istället.

Jag kommer ändå på mig själv med att tycka att ett år i lugn och ro, med tid för kontemplation och skrivande, helvit, med tillgång till träningsutrustning, utan att behöva tänka på att dra in pengar och med tre gratis mål mat om dagen kan bli rätt så... skönt. Nu kanske jag äntligen får tid att meditera på ett seriöst sätt.

Naturligtvis kan man oroa sig för att bli kastad huvudstupa in i en helt okänd och möjligen komplicerad social kontext. Men eftersom det inte är något jag kan påverka är det inte heller meningsfullt att oroa sig. Jag gör väl som vanligt och försöker behandla andra hyggligt och hoppas att de gör det samma mot mig.

Men jag har en misstanke om att det – i många fall – inte är själva straffet som är straffet.

Snarare är en rättsprocess som drar ut i åratal en större pina än de flesta kan föreställa sig. Att en fängelsedom ofta leder till att människor med annars ordnade förhållanden blir arbetslösa och bostadslösa, det är förvisso ett straff om än väldigt kontraproduktivt. Att tvingas lägga sitt liv i statens händer istället för att själv få ta ansvar kan säkert vara själsdödande för många.

Men att älta det som varit eller oroa sig för framtiden är meningslöst. Det är att plåga sig själv helt i onödan. Det enda tillfälle man kan påverka är nuet – att välja att handla på ett sätt som ger ett rimligt bra utfall. Så jag finner inget större skäl till att hetsa upp mig. Snarare ser jag fram emot en intressant upplevelse och att få lära känna nya, färgstarka människor.

Och jag tycker fortfarande att skatt är stöld och att den härskande politiska klassen är parasiter som plundrar folket och vansköter den samhälleliga kärnverksamheten. Jag får väl se min tid i finkan som att jag är ställföreträdande lidande för alla andra som inget annat kan än att knyta handen i byxfickan.

Länkar: Brott mot staten del 1 » | Del 2 » | Del 3 » | Realtid »

Brott mot staten, del 3: Processen

Min tid i frihet är på väg att rinna ut, så jag tänkte att det kan vara på sin plats att fortsätta berättelsen om min strid mot staten.

Bakgrundsinformation:
Brott mot staten, del 1 » | Brott mot staten, del 2: Razzia! » | Realtid »

I denna bloggpost tänker jag utveckla några tankar kring den rättsliga processen.

Jag började ana att det var fara å färde när den åklagare som plötsligt dök upp i mitt liv visade sig ha en lång rad komplicerade insidermål bakom sig, att han nu för tiden ägnar sig åt att komma åt folk som olagligt roffat åt sig hundratals miljoner kronor – och som inte alltid tar hänsyn till rättsstatens mer skira nyanser.

Mitt skatteärende rör sig ju inte alls i den divisionen. Mitt fall är inte ens komplicerat: Jag ignorerade skattemyndigheten under ett flertal år och gjorde inte ens något för att sopa igen mina spår.

Så jag antog att det var mitt mångåriga politiska krypskytte mot makten som provocerat fram en extra kraftig reaktion. Mentalt förberedde jag mig på att förklara varför jag anser att skatt är stöld, varför det är fel att bidra till finansieringen av dagens vanskötta och otyglade statsapparat – och varför det är rätt att sätta sig upp mot ett orättfärdigt system.

Naturligtvis kom rättsprocessen inte att handla om något av det där. Men den blev ändå politisk.

Åklagaren gjorde ett nummer av att jag förmodas vara piratpartist.

Och det stämmer att jag jobbat för en av Piratpartiets ledamöter i Europaparlamentet. Jag var till och med partimedlem en kort period, innan jag insåg att partiets inre liv mest påminner om den kinesiska kulturrevolutionen. Men är jag piratpartist? Partiet har förvisso i stora stycken mina varma politiska sympatier. Men det kan man även säga om till exempel Liberala Partiet.

Alexandersson är piratpartist – en medlöpare till Pirate Bay, en person som sätter sig upp mot systemet, en person som hotar den samhälleliga ordningen.

Helt galen är beskrivningen kanske inte – även om just infallsvinkeln var oväntad. (Jag fildelar inte ens.) Men varför var frågan om dessa, mina förmodade politiska sympatier så viktiga att framhäva? Piratpartism har ju över huvud taget inget med målet att göra.

Svaret är uppenbart. Rättens nämndemän (lekmannadomare) är tillsatta av de politiska partierna.

Så när åklagaren förklarade att jag representerar den politiska gren av The Pirate Bay-härvan som tagit mandat i Europavalet – från de riktiga partierna – då var det uppenbart vart det hela var på väg.

Och mycket riktigt. Nämndemännen (som alltså är tillsatta av dessa politiska partier) mulnade betänkligt och undvek från den stunden ögonkontakt.

Nu är jag förvisso skyldig till ohörsamhet mot staten, genom att ha ignorerat skatteverket. Och lagarna, även de dåliga lagarna, måste tillämpas lika för alla.

Men min advokat tvekar inte att påstå att 18 månaders fängelse är ett osedvanligt hårt straff – om man ser till fallets natur, omfattning och omständigheter.

(Hade jag istället ägnat mig åt våld eller egendomsbrott mot mina medmänniskor hade jag i de flesta fall kommit lindrigare undan. Eller, för all del, om jag i chefsposition läckt hemligstämplade register från Transportstyrelsen. Vilket säger en del om vårt land.)

Men det här är väl vad man har att vänta sig när samma politiska partier som höjer och lever loppan på skatterna har makt över domstolarna.

Signalen är tydlig: Skattebasen måste till varje pris upprätthållas. Börjar folk göra motstånd – då blir det inga fler kommunala kamelcenter, utskottsresor till Rio eller identitetspolitiska kurser på universiteten.

Det är också uppenbart att staten inte är det minsta intresserad av en principiell diskussion om vem som har rätt till den enskilda individens egendom och på vilka grunder. Hela systemet bygger nämligen på tro – på ett system som inte respekterar människors rätt till frukterna av sitt eget arbete.

Och om systemet är orättfärdigt – då måste man göra motstånd.

Maktkorruption och rättsröta

Nu är det väl ändå bevisat att den härskande politisk-byråkratiska klassen står över lagen?

Transportstyrelsens sparkade generaldirektör Maria Ågren fattade – enligt Säpos förundersökning – ett fullt medvetet beslut att bryta mot ett antal lagar, trots upprepade varningar från medarbetare längre ner i organisationen.

Trots att Ågren erkänt detta slår åklagare Ewamari Häggkvist som genom ett trollslag fast att brottet begåtts utan uppsåt. Ågren gjorde det hon gjorde trots att hon var medveten om att det var olagligt. Vad är väl det, om inte uppsåt?

Sedan har vi straffet för den värsta säkerhetsläckan sedan Wennerström - ett strafföreläggande om 70.000 kr i böter.

Från Åklagarmyndighetens hemsida...

"Man får bara ge strafföreläggande vid mindre allvarliga brott som till exempel snatteri, stöld eller små trafikbrott."

Från Wikipedia...

"Strafföreläggande är möjligt för brott där påföljden är begränsat till böter och/eller villkorlig dom. Exempel på sådana brott är stöld, snatteri och trafikförseelser."

På så sätt undvek man en rättegång och eventuellt fängelsestraff. Vilket säkert var skönt för generaldirektörskan. Dessutom hade en offentlig rättslig prövning kunnat ge allmänheten och media besvärande insikter om ledningens inkompetens och verksamhetens brister. (Kom ihåg att detta skedde vid en tid då de tidigare statsråden Johansson & Ygeman gjorde vad de kunde för att tysta ner historien.)

Så särbehandlar rättsväsendet makthavare. Kontrasten mot hur vanligt folk hanteras är uppenbar och stötande.

Stöd denna blogg »

Domen mot Ekeroth är problematisk (uppdaterad)

Jag har inget till övers för SD-riksdagsmannen Kent Ekeroth – som i dag fälldes av Stockholms Tingsrätt för ringa misshandel.

Det är möjligt att det finns tydlig bevisning. Och det är troligt att han fått vad han förtjänar.

Ändå finns det ett problem med dagens dom.

Saken är att tingsrättens lekmannadomare – nämndemännen – är utsedda av de politiska partierna. De kan, på goda grunder, antas tycka illa om både Ekeroth och hans parti. De avskyr SD för att de förstört deras fina blockpolitik och gjort landet svårt att regera. De har ett komplicerat förhållande till SD, som bidragit till att göra problemen med flyktinginvandringen oberörbara.

Så det går inte – allt annat lika – att utesluta att de dömande politiska förtroendemännen i tingsrätten har särbehandlat Ekeroth på grund av vem han är.

Systemet med politiskt tillsatta nämndemän är problematiskt, olämpligt och ovärdigt en demokrati. Den dömande makten måste stå oberoende från den lagstiftande och verkställande makten. Det måste finnas vattentäta skott. Det får inte ens finnas en misstanke om politiska hänsyn i rättsskipningen.

Uppdatering:

Det har kommit till min kännedom att Tingsrätten faktiskt plockat bort nämndemännen i fallet. Vilket naturligtvis är bra. Men...

– Kanske ville man slippa diskussionen om att nämndemän är politiskt tillsatta - att det blir jävsinlämningar om en nämndeman till exempel är sverigedemokrat eller sosse, säger chefsåklagare Lena Kastlund. 

Men rådman Maria Hölcke, som är domare i målet, förnekar att ett något sådant övervägande spelat in. Hon pekar på rättegångsbalken, vars regler styr i vilka mål som domstolen ska kalla nämndemän.

Så någon verklig insikt om vad som är fel och varför tycks ändå inte finnas – och grundproblemet kvarstår.

DN: Nämndemän togs bort i Ekerothmålet i sista stund »

Assange – vad händer nu?

Nybloggat på HAX.5July.org:

The Assange case – now what? »

Åklagare Marianne Ny har beslutat att lägga ner förundersökningen kring Wikileaks grundare Julian Assange. Så vad händer nu?

På 5 juli-bloggen ger jag en översiktlig bild av läget. Räkna dock med att situationen kan komma att förändras snabbt.

Total rättsröta i Assange-fallet

Sverige beter sig skamlöst i fallet med Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange.

Han har i fyra-fem års tid haft sin tillflykt hos Ecuadors ambassad i London, där han beviljats asyl.

Vad gäller det svenska rättsfall som ligger till grund för allt detta – så är det värt att notera att Assange inte ens är åtalad för något.

Den europeiska arresteringsorder (EAW) som Sverige utfärdat handlar om att man vill förhöra Assange. (Vilket verkligen är att tänja på reglerna för en EAW, speciellt som Assange frivilligt har förhörts redan tidigare och gått med på nya förhör där han befinner sig.)

Nu är Assange till sist ändå förhörd. Men från svenskt håll händer – som vanligt – inget. Åklagarmyndigheten sägs för tillfället överväga andra utredningsåtgärder.

Detta är fullständigt oacceptabelt. Syftet med den EAW Sverige utfärdat är nu uppnått – i och med att förhör har genomförts.

Arresteringsordern bör återkallas – eller ogiltigförklaras av brittisk domstol.

Nu får åklagarmyndigheten ta och kamma till sig. Åtala eller lägg ner utredningen!

Men istället fortsätter man att förhala ärendet. Kanske för att den djupa staten i västvärlden anser att det är bekvämast att ha Assange instängd där han är. (Vilket för övrigt är något som FN:s människorättspanel protesterat mot.)

Samtidigt är det klarlagt att USA nu förbereder ett mål mot Assange – för att ha avslöjat maktelitens verkliga politik för folket.

Länkar:

• Radio Sweden: Ecuador concerned by Sweden's "lack of progress" in Assange case »

• Radio Sweden: Assange lawyer calls for Sweden to drop charges after US statement »

• BBC: Julian Assange: Ecuador 'concerned' over lack of progress »

Stephen Fry anmäld för hädelse

Nybloggat på HAX.5July.org:

Stephen Fry to be charged with blasphemy? »

"(W)hy shouldn’t we be allowed to criticize religion? It makes claims about how things should be done and organized in society – so, we must be allowed to criticize and even mock it."

Går Assange-fallet mot sitt slut, eller inte?

Läs min senaste text på HAX.5July.org:

The Assange case – coming to a close, or not?

"This is no longer about justice. It’s about Sweden handling this case in a biased and unjust way – because of who Julian Assange is."

Dagens bidrag till uppmärksamhetsekonomin

Realtid.se: Mitt fängelsestraff intressant för fler än mig »

Se även: Brott mot staten, del 1 »

Fortsättning följer.

Brott mot staten, del 1

Efter åratal av mentalt utmattande rättslig strid med myndigheterna har min skatteprocess nått vad som verkar vara vägs ände. Jag förlorade i Hovrätten och fick inget prövningstillstånd i Högsta Domstolen. (Mer om det senare nedan.) Vilket lär leda till att jag kommer att bli satt i fängelse ett tag, dock oklart när.

Det är så det kan bli när man bott utomlands något tiotal år och saker hamnar mellan olika stolar. (Ett tips: Tro aldrig att staten släpper greppet om dig, bara för att Skatteverket tvångsutskrivit dig ur landet.)

Det är som det är och jag tar det hela med jämnmod. Jag anser ju faktiskt att skatt är stöld och att våra politiker redan har på tok för mycket makt och pengar – som de dessutom hanterar mycket illa.

Skattedomar förbigås ofta i tysthet, men jag tycker att det finns skäl att vara öppen med vad som sker. Speciellt som delar av en sådan här process pekar på uppenbara problem vad gäller den svenska rättsstaten.

Så jag kommer att återkomma i bloggposter framöver för att beskriva hur en skatteprocess kan gå till, från insidan. Men jag måste börja den här historien bakifrån...

-

I ett mycket kort, uppenbart standardiserat beslut från Högsta Domstolen meddelas att jag inte får prövningstillstånd. Nu är det förvisso det normala. Att få prövningstillstånd skall vara svårt. Men jag vill ändå protestera – trots att beslutet knappast lär kunna överklagas.

Vad det handlar om är nämligen förbudet mot dubbelbestraffning i skattemål (eller som det heter »förbudet mot dubbla förfaranden« eller på juristspråk »ne bis in idem»).

Jag hävdar att då denna rättsliga princip gäller, då skall den gälla alla – även mig.

På samma sätt som HD just viftat undan min invändning viftade den en gång bort hela principfrågan om dubbelbestraffning – tills den fick bakläxa i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Så det börjar kanske bli dags att påminna staten om denna princip. Min advokat är redan i färd med att skriva en inlaga till Europadomstolen.

Oavsett vad man tycker i övrigt, så är det anmärkningsvärt att HD inte ens tar upp frågan till prövning, då den faktiskt är »av vikt för ledning av rättstillämpningen«. Min gissning är att man vill hålla förbudet mot dubbelbestraffning så snävt som möjligt – och därför helst lägger locket på.

Hur det blir med detta återstår att se. Men det är inte det enda som sticker ut...

-

Beslutet i Högsta Domstolen är fattat av justitierådet Göran Lambertz.

Man kan väl inte säga att vi är personliga vänner. Men en gång i tiden – innan Quick-fallet gick Lambertz på hjärnan – var han en av den svenska rättsstatens modigaste försvarare. Han medverkade bland annat i sin roll som Justitiekansler i en kontroversiell tv-dokumentär som jag gjorde om det svenska rättsväsendet. [Länk»] I samband med att filmen visades gjorde Lambertz och jag en grej i media om att landets åklagare ofta inte är så oväldiga som de förutsätts vara. Vilket orsakade en del buller.

På senare år händer det att vi brukar gilla eller kommentera varandras Facebookposter – och vi brukar skicka ömsesidiga födelsedagshälsningar. Vi finns alltså på något sätt i varandras medvetande.

Nu kan Lambertz förvisso inte misstänkas för att ha gynnat mig på något otillbörligt sätt, eftersom han avslog min begäran om prövningstillstånd. Men rent teoretiskt skulle han även kunna ha fattat sitt beslut för att visa att han inte tar hänsyn till ytligt bekanta – snarare än på fakta i målet.

Hur som helst är det ett anständighetskrav att funktionärer i våra domstolar inte sätter sig till doms över folk som de har något slags relation till. Det skall inte ens få finnas en misstanke. På juristspråk talar man om »delikatessjäv«.

Att bråka om detta lär väl knappast gynna min sak. Men jag vill att folk skall känna till hur vårdslös den svenska rättsskipningen kan vara. Även i högsta instans.

-

Den närmaste tiden kommer jag som sagt att skriva fler bloggposter om hur det egentligen kan gå till i en svensk skatteprocess. (Vissa saker har jag berört tidigare, fast då mer i förbigående. Länk»)

Stay tuned.

TPB-domen är problematisk även på andra sätt

Det finns finns mer än bara sakfrågan att reflektera över vad gäller veckans dom som tvingar Bredbandsbolaget att blockera The Pirate Bay.

Christine Lager är hovrättslagman och har varit ordförande i målet i Marknads- och Patentöverdomstolen.

Lager har tidigare varit departementsråd på Justitiedepartementet, tydligen med ansvar för att utforma den lag som tillämpats i målet.

Att samma person är med och stiftar en lag och sedan leder tillämpningen, det dömande arbetet utifrån samma lag – det är ett hån mot allt vad maktdelning heter. Så skall det inte gå till i en demokratisk rättsstat. Här skall finnas vattentäta skott, för att undvika eventuellt maktmissbruk.

Detta är till och med värre än det faktum att nämndemän i våra domstolar utses av de politiska partierna. I deras fall är invändningen i huvudsak principiell. I Lagers fall tycks kopplingen vara direkt och konkret. Det ger henne möjlighet att påverka upphovsrättsfrågor utifrån andra prioriteringar än allmänintresset – om hon skulle vilja.

Vi måste börja ta sådana här frågor på allvar.