Censurdebatten: Nyspråk i EU

Det är en sak som buggar mig med diskussionen om att EU-Kommissionen vill ha blockering av websidor som visar övergrepp på barn: Man hävdar att det inte handlar om censur.

Skälet till att det inte skulle vara censur - menar man - är att övergrepp mot barn är så förfärliga att skildringar av sådana inte kan anses vara ett yttrande eller falla under yttrandefriheten. Och om de inte är yttranden... voila! - då är det inte censur att hindra människor från att titta på dem.

Jag anar en lucka i argumentationen.

När blev förfärlig information inte längre information? Och får det, i så fall, inte en del konstiga konsekvenser vad gäller vissa andra former av förfärlig, stötande eller jobbig information?

Riktigt absurt blir detta om man betänker att exakt samma saker som är olagliga att skildra på bild (faktiskt) är fullt lagliga att skildra i ord. Till exempel i en bok. Då är samma sak ett yttrande. Och det går att beskriva en hel del motbjudande och fullständigt överjävliga saker med ord.

Antingen låter man människor ta del av all information som finns mer eller mindre offentligt tillgänglig i olika former (text, bild, film...). Då har man inte censur. Eller också hindrar man människor från att se saker. Då har man censur. Svårare är det inte.

Att kalla censur för något annat än censur blir bara fånigt, orimligt och en smula orwellskt.

Nu kan man naturligtvis tycka att det skulle vara mer rakryggat av politikerna att säga att de tycker att bilder på övergrepp mot barn är så förfärliga att de vill censurera dem. Men det går inte för sig. Förmodligen för att det skulle störa politikernas bild av sig själva som goda och pålitliga demokrater.

Frågan om den förbannade barnporren är tillräckligt infekterad och uppskruvad som den är. Inget blir bättre av att man förvirrar det hela med nyspråk.