Ge inte religionen monopol på andligheten

De flesta människor tycks ha något slags behov av andlighet.

Detta har i årtusenden utnyttjas av dem som vill ha makt över andra.

Det är synd. En smula "andlighet" kan hjälpa människor att finna sig själva och sitt sammanhang, hjälpa oss att koppla av och att nå tillstånd av målmedvetenhet eller eufori. Den kan förbättra våra relationer till andra. Och den kan vara en spännande, sinnesutvidgande upplevelse.

Det finns så mycket utanför de organiserade religionerna att uppfyllas av och förundras över. Universums mysterier. En blommas skönhet. Kreativitetens mirakel. Kärleken till både sig själv och andra. Återhämtning och fokusering av kraft i form av meditation, fysisk aktivitet eller musik. Kraften i ett positivt mindset.

Det behövs inget hokus pokus, inga kringsvävande andeväsen, ingen given liturgi för att komma i kontakt med sin "andliga" sida. Det finns inget rätt sätt. Alla är fria att finna sina egna vägar – eller att utforska dem tillsammans med andra.

Det behövs inga gudar för att göra det "rätta" och det "goda". Tvärt om ökar förutsättningarna för sådant om man själv får granska sina premisser, analysera olika möjligheter och försöka skapa win-win-situationer. Man kanske till och med vågar erkänna att "göra gott" kan vara något som har en egoistisk dimension, att det kan få en att känna sig till freds med sig själv.

Organiserad religion innebär ofta underkastelse och olika former av offermentalitet – att man trycker ner kärleken till sig själv. Detta trots att älska sig själv möjligen är en förutsättning för att man skall kunna acceptera, respektera och älska sina medmänniskor. Att älska sig själv är dock inte så lätt som det låter. Inte för att man inte förtjänar det – utan för att det är en stor, utmanande och omskakande upplevelse som vi inte är vana vid. Men som vi behöver och förtjänar. Och som bidrar till ett harmoniskt samhälle.

Organiserad religion har givit andlighet dåligt rykte. Därför krävs det ett visst mått av mod för att komma i kontakt med sin andliga sida. Detta trots att sökandet efter balans och harmoni i livet ibland kan vara det mest rationella en människa kan ägna sig åt.

För övrigt är "andlighet" ett djävligt dumt ord i sammanhanget. Men jag har valt att använda det av det enkla skälet att folk då förstår vad man menar.