2016-07-28

Postmodernismens kommunikativa singularitet


Jag börjar få nog av postmodernt trams.

Visst, verkligheten kan vara oerhört komplicerad och den är inte sällan motbjudande. Men det är den vi har att förhålla oss till. Allt annat är fantasier, önsketänkande, metafysik eller dogmer.

När människor hävdar att det inte går att säga vad som är rätt och fel, sant eller falskt – då misstänker jag att de intar denna pose på grund av att de inte kan argumentera för sin sak utifrån fakta, logik och verkliga förhållanden.

Då uppstår något slags kommunikativ singularitet, där allt och inget förutsätts vara möjligt – vid vilken ett rationellt samtal inte längre kan föras.

1 kommentar:

  1. "När människor hävdar att det inte går att säga vad som är rätt och fel, sant eller falskt – då misstänker jag att de intar denna pose på grund av att de inte kan argumentera för sin sak utifrån fakta, logik och verkliga förhållanden."

    Ja, eller så kan de råkat lyssna på kursansvarige på miljövetarprogrammet i Norrköping. När jag var där på en avslutning för två år sedan står han och mässar för alla som avslutar sin utbildning att egentligen vet vi ingenting, allt finns i betraktarens ögon. Den fysik och matematik som utvecklats och stötts o blötts i århundraden ska man förhålla sig mycket skeptisk till.

    Hemsk upplevelse och dessutom vara tvungen att hålla masken för den allmänna trivselns skull.

    Självklart ska man vara skeptisk men det jag upplever nu när jag träffar en del av dessa "vetare" är att istället för att komma med sakliga argument när de inte håller med tycker de att det räckar att säga, så tycker inte jag.


    SvaraRadera

Kommentarer skall vara sakliga och hålla god ton. De skall föra diskussionen framåt - och får gärna vara intressanta, underhållande och intelligenta. Se det som en insändarsida: Kvalitet ökar chansen att kommentarer publiceras.