Visar inlägg med etikett verkligheten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett verkligheten. Visa alla inlägg

2023-12-03

Våra politiker lever i en fantasivärld


Många människor - inte minst politiker - lever i en fantasivärld. De förhåller sig till verkligheten utifrån hur de tycker att den borde vara. Inte utifrån hur den verkligen är. Vilket är ett problem.

Häromdagen såg jag premiären av SVT-programmet Teodorescu & Suhonen, som försöker föra ett seriöst politiskt samtal. Ämnet var Israel-Palestina-konflikten.

Programmet hade titeln »Vad ska Israel göra då?«. Vilket var en fråga som flera gånger återkom från höger. Hur skall Israel hantera situationen, givet de verkliga förutsättningarna? Något konkret svar kom aldrig från vänster.

Vilket är rätt typiskt. Det känns som att de rödgröna inte alltid tänkt igenom saker och ting. Vilket lett till systemkritiska problem vad gäller till exempel energi och migration.

Frånvaron av logiskt tänkande och konsekvensanalys är emellanåt häpnadsväckande. Som sömngångare driver rödskäggen igenom saker som uppenbart kommer att gå åt helvete. För att de kan. 

Men det är inte som att alla andra saknar skuld. Vi har på tok för länge låtit vänstern komma undan med att driva sådant som låter bra, men som får allvarliga konsekvenser när det omsätts i verkligheten.

People will give you as much bullshit as you can take.

Vi måste bli besvärliga och käfta emot, även när det är utanför vår småborgerliga bekvämlighetszon.

Vilket inte är så svårt. En bra början är att fråga: Hur?

Hur har man tänkt sig att vi skall få el om man stänger ner baskraft innan det finns någon stabil och fungerande ersättning?

Hur skall den där klimatomställningen egentligen gå till? Vilka blir konsekvenserna för vanligt folk? Och hur har man tänkt sig hantera det hela, om det visar sig att en omställning till stenåldern saknar demokratiskt mandat?

Hur har man tänkt sig införa socialism utan ett stort mått övervakning, tvång och förtryck?

Hur skall Israel göra, givet att Hamas målmedvetet dödar alla judar de kommer åt och försöker utplåna Israel? Hur skall man hantera att Hamas använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar? Hur?

Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr för att se om det är någon hemma, som fransmännen brukar säga.

Och att ställa frågor kan ibland leda till att den svarande måste ompröva sina ställningstaganden. Om samtalet sker under lugna och ordnade former.

Ge din motpart en bild av hans åsikt eller påstående som ni båda kan vara överens om. Sedan kan du börja plocka sönder den aktuella tesen med relevanta frågor och precision i sak - istället för att ge dig på vad du tror, anser eller hoppas att den andre tycker.

Man kan i sammanhanget notera att vänstern inte sällan avfärdar fullt logisk kritik och analys som hat och hot. Speciellt på nätet. Det man förlorat i sak tar man igen med känslomässiga reflexer.

Kärnkraften, klimatet, flyktingarna, Gaza... Exemplen på känsloladdade frågor är många. Tyvärr trumfar känslor ofta fakta och förnuft. Vilket begränsar människors förmåga att ta in relevant information.

Det är lätt att låta ogenomtänkta känsloreaktioner styra ens handlande. Men inte lämpligt. Den som reagerar känslomässigt har sämre möjlighet att fatta rationella och väl underbyggda beslut.

Detta har drivit samhällsdebatten till något slags strid mellan känsla och förnuft. Vilket inte är speciellt konstruktivt.

Och inte blir det bättre av att många makthavare inte begriper vad de sysslar med.

I bästa fall är de i händerna på kloka, hederliga och rättrådiga tjänstemän som styrs av sin objektiva ämbetsmannaheder.

Mer vanligt är att de improviserar, är systemets fångar och genomför ideologiskt styrda (eller godtyckliga) samhällsförändringar utan att ha eller ta till sig relevant information.

Ingen politiker kan hinna läsa och sätta sig in i allt de beslutar om. Som regel litar de på att någon annan har koll. Inkompetens, lättja och en vag ångest över sin egen otillräcklighet är vanligt förekommande drag.

Än värre blir det om man kastar in utopiska ideologier i leken. Sådana blockerar politikernas varseblivningsförmåga - och är motsatsen till objektiv analys, verklighetskontakt och utveckling.

Samhället är en dynamisk process utan bestämt slutmål. En sådan passar inte in i utopiska mallar. Den låter sig inte planeras. Den blir aldrig färdig.

Men politik i allmänhet och utopiska projekt i synnerhet stör den spontana utvecklingen och framåtskridandet.

Bristande förmåga till logiskt tänkande och konsekvensanalys. Känslor och dogmer som blockerar varseblivningen. Inkompetens, missriktad välvilja och storhetsvansinne. Vad kan väl möjligen gå fel?

Det är hög tid för en reality check. Och det gäller inte bara de rödgröna.

- o -

Numera publicerar jag även mina längre texter på Substack. Där kan man prenumerera för att få dem och länkar till min övriga produktioin direkt med e-post, även kostnadsfritt. Klicka här »

2023-10-31

Israel-Palestina och striden om verklighetsbilden

En känd, men missvisande karta

Jag försöker uppdatera mig på Israel Palestina-frågan. Jag kan ha fel. Men jag tror mig ha kommit fram till ungefär följande.

I mitten av 1940-talet fanns en utspridd judisk befolkning i de norra och västra delarna av det som idag är Israel och palestinska områden.

Landområdet var då under brittisk kontroll och tidigare ottomansk. Någon palestinsk stat existerade inte.

Den ökända kartan ovan ger därför en missvisande bild (panel 1).

Det är inte som att hela det gröna området var fyllt av araber. Liksom judarna var araberna utspridda, i huvudsak på vad som idag är Västbanken och Gaza/Sinai. Det gröna området var till största delen tomt och öde.

1947-48 slår världssamfundet i form av FN fast att området skall delas i israeliska och arabiska delar, i stort sett enligt geografin / demografin ovan. (Panel 2.)

Araberna vägrade dock att gå med på en tvåstatslösning, då de inte accepterade Israels rätt att existera. Varpå alla grannländer anföll Israel. Men Israel vann kriget. (Panel 3.)

Att Västbanken är helt grönfärgad beror på att den vid tillfället var ockuperad av Jordanien - inte att den var under någon palestinsk myndighets kontroll. Och Gaza styrdes då av Egypten.

Panel nr 4 ger intrycket av att Palestina i princip trängts undan. - Men den arabiska befolkningen befinner sig fortfarande i grova drag där den befann sig från början. (Plus en del människor som grannländerna dumpade under kriget.)

Att de gröna områdena på Västbanken inte är sammanhängande verkar bero på att detta är gränsen för vad den gravt dysfunktionella palestinska myndigheten där förmår kontrollera.

Således kan man tycka att den väl spridda kartan ovan är missvisande. Den vädjar till oreflekterade känsloreaktioner som inte nödvändigtvis stöds av fakta.

Det är även värt att notera att de palestinska ledarna två gånger tackat nej till en tvåstats-lösning, när en sådan erbjudits under fredsförhandlingar.

2005 drog Israel sig tillbaka från Gaza. 2006 vann Hamas valet där. 2007 avskaffade Hamas demokratin och kastade ut den palestinska myndigheten med våld.

Varken Hamas i Gaza eller Fatah på Västbanken erkänner Israels rätt att existera. Och Hamas omsätter återkommande sin åsikt i konkret handling.

Israel kan säkert kritiseras på olika sätt. Men än så länge tycks situationen återspegla en utveckling där Israel i huvudsak handlat i berättigat självförsvar - givet att omgivningen vill utradera landet från jordens yta.

Sedan kan man fundera på vilket samhälle man vill ha. Varken Hamas eller den palestinska myndigheten tycks värna de egna medborgarnas välstånd eller säkerhet. Inte heller respekterar de demokratin eller rättsstatens principer.

Detta sagt är det som nu sker i regionen en stor djävla tragedi.

2023-09-26

Medborgerlig Samling - 2024 års Junilistan?


Jag besökte Medborgerlig Samlings partistämma i helgen.

MED beskrivs ibland som ett SD fast utan rasism. Jag skulle hellre kalla dem för de nya gamla moderaterna. Ett stabilt liberal-konservativt parti med en bred kontaktyta mot verklighetens folk.

Ett parti för dem som oroas över samhällsutvecklingen. För dem som tvingas betala notan för alla vansinnigheter. För dem som vill ha mer personlig frihet och som vill bli lämnade ifred av staten. För dem som är i kontakt med verkligheten.

Spontant känns MED som ett parti som delar min värdegrund: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en människas frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Plus att alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter inför staten.

Till skillnad från många andra småpartier har MED en fungerande organisation, utan att för den sakens skull ha en kvävande byråkrati. Det är en bra början.

På stämman lämnade Ilan Sadé ordförandeskapet. Han är kanske mest känd för att MED inte fick vara med i Pride-tåget, trots att Ilan är den ende partiledare som faktiskt är gay. För att vänstern fått för sig att MED är dödsmördarnazister. Vilket naturligtvis inte stämmer.

Till ny partiledare har man valt Daniel Sonesson - en trevlig entreprenörssjäl från Österåker som säger det som vanliga borgerliga väljare och många andra tänker. Lyssna till honom i videon ovan. Jag tror att detta går hem i stugorna.

Med några undantag är MEDs aktivistkår framvuxen utanför den politiska broilerfabriken. Partiet är en samling människor som ofta själva kommit fram till en rimligt frihetlig och verklighetsförankrad syn på saker och ting. Vilket känns äkta och befriande.

Speciellt tror jag att MEDs no-nonsense-inställning till EU kommer att flyga. Fokusera på frihandeln, stoppa EU:s klåfingrighet och centralstyrning.

Varför skulle inte EU kunna vara ett smörgåsbord - där frihandeln står i centrum och medlemsstaterna sedan kan välja vad de vill vara med på, som fri rörlighet och en gemensam valuta?

Det behövs fler besvärliga människor som ifrågasätter och käftar emot i Europaparlamentet. Ledamöter som inte ställer upp på premissen om en ständigt allt mer fördjupad politisk union. Vilket i sig är en tillräckligt lockande valplattform.

Europas storhet byggde på en mångfald som gav oss skiftande erfarenheter och institutionell konkurrens. Därför bör så mycket makt som möjligt återföras till medlemsstaterna. För vad är det väl för vits med fri rörlighet om allt är precis likadant överallt?

Dessutom är EU-valet inte avgörande för makten i Sverige. Här kan borgerliga väljare som tycker att deras riksdagspartier är menlösa rösta på ett alternativ som faktiskt kan orsaka buller och göra skillnad.

Plus att MED är emot EUs värsta tendenser när det gäller att massövervaka folket. Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra, hela tiden.

MED kan mycket väl vara rätt parti, på rätt plats, vid rätt tidpunkt - i nästa års EU-valrörelse.

En annan fråga som intresserar mig är drogfrågan. Där finns motstridiga åsikter i partiet.

Men MED är tydligen redan för innehav för eget bruk, vilket känns klokt. Och man har kommit fram till att frågan om legalisering av cannabis bör utredas.

Vilket är mer än man kan säga om riksdagens förment borgerliga partier - som var för att utreda förbudet mot innehav och personligt bruk i opposition, men som är emot en sådan utredning nu när de sitter i regeringsställning.

Evidensbaserad politik är bra. Och jag har mina aningar om vart en sådan leder. Det är en process.

För att knyta ihop säcken har MED svängrum för att vara lite sexigare och lite roligare än de andra partierna. Man har större utrymme att säga vad man faktiskt tycker. Och MED är inte sammanväxt med systemet. Vilket som sagt känns uppfriskande.

2023-06-27

Rödgrön politik ger bruna röster


Här i Tyskland växer högernationalistiska Alternative für Deutschland så det knakar.

Med 20% är AfD nu något större än sossarna i opinionen. CDU/CSU är störst med 27%. Gröningarna har 14%, FDP 7% och Linke 4%.

Det verkligt intressanta är att 60% av dem som säger sig vilja rösta på AfD samtidigt säger sig ogilla partiet eller inte dela dess värderingar. På goda grunder, då AfD i delar är ett riktigt obehagligt parti.

När man ser intervjuer med AfD-väljare säger många av dem uppgivet att det helt enkelt inte finns något annat att rösta på.

Regeringen (SPD, die Grüne & FDP) driver en klimat- och energipolitik som bokstavligen talat riskerar driva folk från hus och hem. Plus att man har omfamnat mycket av den radikalt gröna agendan i övrigt.

CDU har total beröringsskräck mot AfD och vill helst fortsätta berömma sig själva för att ha dragit igång avvecklingen av kärnkraften och den generösa invandringspolitiken 2015. Dessutom kopplas CDU samman med de impopulära pandemi-åtgärderna. 

Verkligt motstånd mot den gröna omställningen - och försvar för den tyska tillväxten och välståndet - finns bara hos AfD.

Och ju mer AfD växer, ju hårdare försöker framförallt de gröna forcera sin agenda i regeringen. Vilket i sin tur ger AfD ännu fler väljare.

I helgen vann AfD fyllnadsvalet till Landrat i Sonneberg, Thüringen. Med 52,8%.

Rödgrön politik ger således bruna röster. The irony.

2023-06-08

Politikerna begriper inte vad de sysslar med


Ett modernt, utvecklat samhälle är oerhört komplext. En evolutionär process utan bestämt slutmål.

Det naturliga sättet för ett samhälle att utvecklas är genom att bygga på erfarenheter, trial and error, spontant samarbete, naturligt framväxta strukturer och största möjliga frihet.

På så sätt skapar man inte bara ett stabilt samhälle.

Genom att verksamhet utförs av många olika aktörer begränsas skadan om någon skulle få för sig att göra fel.

I den politiska staten centraliseras makten. Mångfald ersätts med enhetlighet, vilket i sin tur skapar single points of failure. Naturligt framväxta strukturer ersätts med ideologiska experiment.

I den politiska staten begränsas tankens frihet. Utopier och dogmer blockerar varseblivningsförmågan. Kommittéer är sämre på att skapa utveckling än entreprenörer.

I en stat med färre fria aktörer kommer färre nya idéer att prövas. Vilket håller tillbaka utvecklingen.

På en fri marknad kan aktörerna snabbt anpassa sig till förändrade förhållanden. I offentligt driven verksamhet tvingas man hålla fast vid ett visst sätt att göra saker, även om det visat sig vara olämpligt.

För att ett centralstyrt samhälle skall kunna lyckas med sina föresatser krävs till att börja med att beslutsfattarna har tillgång till all relevant och relaterad information. Vilket är en omöjlighet.

Den enda mekanism som finns för att synkronisera utbud och efterfrågan är marknaden. Och bästa sättet att skapa utveckling är genom frivilligt, spontant samarbete i en fri ekonomi.

I en marknadsekonomi är medborgaren genom sina decentraliserade val ständigt med och påverkar utvecklingen. I en politisk stat formas framtiden av ombud, som inte alltid sätter allmänintresset främst.

Dessa ombud - våra politiker - vet allt för ofta inte vad de sysslar med. Enter energikris, vårdköer, poliskris och en massa annat som är konsekvensen av metvetet fattade politiska beslut.

Det är som att vissa politiker saknar förmåga till konsekvensanalys och logiskt tänkande. De verkar inte heller förstå att de har med ett dynamiskt system att göra - med massor av oförutsedda och oönskade konsekvenser. 

Politiken missköter den samhälleliga kärnverksamheten. Och drar sig inte för att istället fylla den med ideologiska projekt, till föga eller ingen nytta för medborgarna.

Det finns de som ser verkligheten som den är. Och så finns det de som ser den som de tycker att den borde vara. Den senare gruppen tenderar att fatta beslut som inte är förankrade i verkliga förhållanden.

Vilket i sin tur ökar risken för att dessa beslut är felaktiga, suboptimala eller direkt farliga.

2023-03-18

Matpriserna: Exakt vilka mellanhänder är det Anders Lindberg vill kapa bort?


Prisreglering på mat, kräver vänstern.

Frågan man då måste ställa sig är: Hur?

Låt säga att man lagstiftar om ett maxpris för en viss vara. Vad kommer då att hända om kostnaderna i produktions- och leveranskedjan ändå ökar?

Svaret är enkelt: Det håller inte att betala mer än man själv kan ta betalt. Så då blir det inget. Alls.

Resultatet blir det samma som alltid, när det gäller socialistiska ambitioner att styra prissättningen: Brist - och sönderslagna försörjningskedjor.

Sedan undrar jag om de mellanhänder som Aftonbladets Anders Lindberg vill kapa bort för att pressa priserna.

Frågan är: Vilka?

Låt oss ta en förpackning köttbullar som exempel.

Först har vi bonden, som fått ökade kostnader för bränsle och el. Sedan har vi djurtransporten som kör djuren till slakt. Den har drabbats av ökade bränslekostnader. Och så har vi slakteriet och beredningen som också drabbats av högre elkostnader och ett allmänt högre kostnadsläge. Därefter skall ännu en åkare med ökade bränslekostnader köra ut köttbullarna till ett centrallager någonstans, som likaledes drabbats av ökade elkostnader och kostnader i övrigt. Nästa steg är distribution - åter med höjda bränslekostnader - till en butik som drabbats av skenande elpriser.

Detta är förvisso en mycket förenklad bild. Ofta krävs fler steg än så för att leverans-, förädlings- och distributionskedjan skall fungera beroende på produkt. Men att ökade kostnader leder till högre priser är knappast raketforskning.

Så, exakt vilka av dessa steg är det Anders Lindberg vill kapa bort? Och hur har han tänkt sig att vi skall få våra köttbullar då?

Allt vänsterpopulisterna ägnar dig åt är tomt prat, utan förankring i verkligheten.

Att kriget är inflationsdrivande kan vi kanske inte göra något åt. Men de höga el- och bränslepriserna är entydigt de rödgrönas fel.

Socialistisk populism kan kanske plocka billiga poäng. Men som vanligt kan den inte omsättas i praktiken. I vart fall inte utan allvarliga problem för hela vårt samhälle. Och med största säkerhet inte utan ett stort mått av kontroll, tvång och misshushållning.

Historien ger oss otaliga exempel på detta.

2022-12-29

Det tänks för lite - och då går det som det går


Jag stör mig på att det tänks för lite. Inte för att jag själv är någon intellektuell gigant. Det är mer som att det saknas sunt förnuft och kontakt med verkligheten.

Det krävs inte speciellt mycket tankemöda för att inse att vänsterns helt jämlika samhälle inte går att uppnå med mindre än ett stort mått av tvång, våld och förtryck. Och det börjar sjunka in att gröningarnas klimat-panik håller på att få (förutsägbara) katastrofala konsekvenser.

Det är som om det saknas förmåga till konsekvensanalys. Vilket möjligen kan förklaras med att de som har en utopisk eller dogmatisk uppfattning ofta förlorar sin förmåga till varseblivning. De blir oförmögna att ta till sig information som strider mot deras egna fixa idéer. Och vem vill väl ha sin världsbild krossad?

Problemet blir värre av de sansade människornas tystnad. När rimligt folk borde ifrågasätta är de allt för ofta för lata, fega eller dåligt pålästa. Och då går det som det går.

2022-11-30

Bygg oljekraftverk - eller frys i mörker och fattigdom

Det börjar bli uppenbart för allt fler att det är en dålig idé att basera landets elproduktion på en kraftkälla som bara levererar när det blåser. Om inte annat bör de höga elpriserna ha drivit hem den poängen.

Kärnkraft är den enda rimliga, rationella lösningen.

Men det kommer i bästa fall att ta 8-10 år innan nya kärnkraftverk kan börja leverera el. Och under tiden ökar vårt elbehov markant.

Ekvationen går helt enkelt inte ihop. När nu hälften av landets kärnkraft är avvecklad, då har vi inte tillräckligt med el när den behövs.

Sverige måste ha stabil el dygnet runt, året runt. Vid lunchtid idag stod vindkraften för 3,5% av vår elproduktion - eftersom det inte blåser. Det varnas för att elen kan komma att kopplas bort i vissa områden.

Det Ryssland gör med bomber mot Ukrainas elförsörjning, det har S+MP+C+V gjort mot sitt eget land genom medvetet fattade beslut.

Detta måste hanteras. Och det måste ske omedelbart - innan problemen blir ohanterbara.

Till dess en stabil och förutsägbar elproduktion åter kan garanteras finns inte så många alternativ. De enda kraftverk som kan ge tillräcklig och stabil elproduktion på kort sikt är sådana som eldas med kol, gas eller olja.

Kol och gas går nog bort. Då återstår olja. Vilket naturligtvis inte är bra, men förmodligen nödvändigt.

(Är man smart bygger man sådana kraftverk så att pannan kan ersättas med en liten kärnreaktor, när de finns tillgängliga. Turbinhall och nätanslutningar kan vara desamma.)

Alternativet är en krympande ekonomi, urholkad välfärd, fortsatt höga elpriser, uteblivna investeringar, konkurser, arbetslöshet, kyla, mörker och fattigdom.

Ironisk nog kommer den kontraproduktiva rödgröna klimatomställningen att leda till ökade CO2-utsläpp.

Men det är ju så det blir när dogmatiska politiker inte tänker igenom saker och saknar förmåga till konsekvensanalys.

2022-05-29

Kärnavfall är inte det problem MP vill göra det till


Kärnkraftsavfall är inget större problem. Om man besvärar sig med att lyssna till vetenskapen.

Bäst vore naturligtvis att återanvända gammalt kärnkraftsavfall som bränsle i nya, moderna kärnkraftverk - då endast 5% av dess energiinnehåll har utnyttjats.

Gammalt avfall skulle kunna ge oss all den el vi behöver under överskådlig framtid. Helt CO2-fritt.

Men låt säga att vi ändå vill eller anser oss behöva slutförvara existerande kärnkraftsavfall. Det finns modeller för lagring i kapslar som är tänkta att förvaras i hundratusentals år en halv kilometer ner i berggrunden. Vilket väcker en del frågor och farhågor.

Saken är bara att den allmänna bilden av problemet är felaktig.

Det högaktiva avfallet är inte alls farligt i hundratusentals år - utan möjligen ett par hundra år. Det lågaktiva avfallet har visserligen en halveringstid på 24.000 år - men är inte farligare än att det är fullt hanterbart.

Jan Blomgren är professor i tillämpad kärnfysik. I en läsvärd artikel hos Timbro skriver han:

»När man klyver uran bildas ämnen som är ungefär hälften så tunga som uran. Dessa ämnen mitt i det periodiska systemet är nästan alla kraftigt radioaktiva, och sönderfaller relativt snabbt till stabila ämnen, de flesta inom några timmar. Några av dem kan vara mycket skadliga om man inte har ett strålskydd motsvarande ungefär en meter vatten. Efter 300 år är en tusendel kvar, och då är det inte farligare än att det kan hanteras med normala laboratorieskydd.

Den andra typen av avfall skapas då neutroner fångas in i uran och bildar tyngre grundämnen, med plutonium som den vanligaste. Dessa ämnen sänder ut strålning som stoppas efter bara 5 cm i luft, och är därför i praktiken ofarliga om man inte får in dem i kroppen. Ett bra tips är därmed att inte äta, dricka eller andas in plutonium. Dessa ämnen är alltså inte särskilt farliga, men mycket långlivade; plutonium-239 halveras på 24 000 år.«

Vilket ju är en bild som dramatiskt skiljer sig från den allmänt vedertagna uppfattningen - som är resultatet av propaganda från kärnkraftsmotståndarnas sida. Desinformation, om man så vill.

Jag har själv gått på det. Och då har jag ändå kampanjat för kärnkraft sedan folkomröstningen 1980.

Jag har dock betraktat den lösning för slutförvar som presenterats som tillräcklig och trovärdig. Nu inser jag att den även är extremt överdimensionerad.

Kärnkraftsavfall är helt enkelt inte det problem man påstått att det är.

Speciellt inte som ny, modern kärnkraft kan drivas med gammalt avfall - och då reducera dess volym med 95-99%.

2022-04-14

Välkomna till verkligheten, ungdomar!


Jag minns kalla kriget. I det kollektiva medvetandet fanns insikten att mänskligheten riskerade att förgöra sig själv med mycket kort varsel. Att detta faktiskt kunde vara vår sista dag. Några gånger var det ruskigt nära.

I trappuppgångarna fanns informationstavlor om hur man förväntades bete sig om kriget kom. Sverige hade massor av stridsflyg. Kalla kriget var väldigt närvarande i våra liv. 

Insikten om att allt faktiskt kan vara över redan inom ett par timmar är intressant. En aning sinnesutvidgande, typ.

Jag tror att sådant får en att uppskatta det innevarande ögonblicket. Vilket kan vara bra på flera sätt. Det blir viktigare vad man faktiskt gör. Man inser vad som är viktigt. Man blir mer närvarande.

Att ett land i dagens Europa kan invadera ett självständigt grannland för att ödelägga liv, skjuta sönder städer, våldta, mörda, plundra och ägna sig åt kulturell eller möjligen etnisk rensning är oerhört.

Men det är den verklighet vi har att förhålla oss till. Det är på riktigt nu. Nu hotas även vår fred, vår och våra grannländers frihet. Att vi blir indragna i krig är en påtaglig risk.

Nu är det nya generationer som ställs öga mot öga med ett existentiellt hot. Det kan kanske vara nyttigt, mitt i allt det hemska. En påminnelse om allt vi inte kan ta för givet.

2022-03-05

Kan kriget få oss att inse vad som är viktigt?


Läs min senaste krönika i Bulletin. Ingen betalvägg, öppen för alla.

Kan kriget få oss att inse vad som är viktigt? »

"Vi lever i skuggan av ett existentiellt hot. Kan kriget i Europa få oss att nyktra till och förhålla oss till verkligheten som den faktiskt är istället för hur vi tycker att den borde vara?"

2021-12-09

Demokrati är bättre för klimatet än panik


Demokrati är inget perfekt system. Ibland kan det bli konstigt.

Men demokratin är det bästa vi har. Demokratin har visat sig vara det enda relativt hållbara systemet för fredlig samexistens under civiliserade former. Vi röstar om saker istället för att tillgripa våld. På så sätt kan man (fram till en viss punkt) skapa ett stabilt och förutsägbart samhälle med något slags grundläggande ordning.

Raketforskare eller stenkorkad, aggressiv eller pacifist, stark eller svag, ung eller gammal. En man, en röst i allmänna val. Alla kommer sedan att behöva kompromissa. Idén med systemet är att försöka samexistera med minsta möjliga inslag av tvång och våld. Och minoritetens grundläggande rättigheter måste alltid värnas mot majoriteten. Ett civiliserat, humant samhälle helt enkelt.

Men så blev det klimatnödläge. Greta och hennes kompisar med tveksam tilltro till det demokratiska systemet vill uttryckligen att vi skall drabbas av panik. "I want you to panic!"

Klimatbranschen sätter sin affärsidé före demokratin. Och vi vet hur det brukar gå när folk sätter sina världsfrånvända utopiska visioner före de demokratiska värdena. Gröna khmerer, typ.

Problemet är - som vanligt - att folk inte tänker igenom saker innan de sätter igång. Det är en sak hur man vill att saker skall vara. Men tar man inte hänsyn till verkliga förhållanden, gör man ingen konsekvensanalys och tänker man inte längre än näsan räcker - då är risken överhängande att ens projekt kommer att motverka sitt eget syfte, krascha och dra med sig alla andra i sitt fall. 

Nu har Greta fått sin panik. Politikerna är halsstarriga och gör ogenomtänkta, ofta tokiga saker.

Men om klimatet är en akut fråga - borde vi då inte istället lugna ner oss och vara rationella?

Hantera frågan under ordnade demokratiska former - där alla åsikter och idéer kan diskuteras och prövas mot verklighet och logik. Så att vi förbättrar våra chanser att finna lösningar som fungerar och som inte raserar vårt välstånd.

2021-11-29

Krönika: Det politiska samtalet har brutit samman


Läs min senaste krönika i Bulletin - dock bakom betalvägg, för prenumeranter:


"Politik handlar främst om att framställa motståndaren i dålig dager. Men om vi vill föra något framåt krävs riktiga samtal. Annars kommer vi att vara fast i en debatt som kortsluts av känslor och dogmer som bortser från verkliga förhållanden."

2021-06-08

Politikens bunkermentalitet


Politiken är inte bara fixerad vid sin kamp om makten. Den är även låst av dogmer och utopiska idéer, blockerad av tvivelaktiga överenskommelser och prestige. Det enda viktiga tycks vara att klämma åt motståndaren utan att själv förlora ansiktet. Vilket inte är ett speciellt konstruktivt förhållningssätt.

Psykoanalytikern Josef Maureder påpekar att det sunda omdömet är beroende av inre frihet. Vilket ju i någon mening är politikens antites.

Maureder påpekar att om inre frihet saknas, då förvrängs varseblivningen och rationella grunder överskuggas då av emotionella låsningar. Vilket i sin tur leder till att beslutsförmågan blockeras.

För politiker är fakta, ny information och nya idéer snarare problem än möjligheter. Uppgiften är att försvara partilinjen till sista blodsdroppen - även om den är på kant med verkligheten.