"Jag drömde att Göran Persson steg ut på ett stort torg, någonstans i en stad i Centraleuropa, och föll på knä och bad om förlåtelse. Han bad om förlåtelse för vår flathet inför nazism och kommunism, sveket mot våra grannar, vars lidande så länge det gick vi inte låtsades om, samtidigt som vi ropade högt och pekade finger åt dem som befann sig på behörigt avstånd."
(...)
"Än i dag slår några av våra mest högröstade talesmän och -kvinnor dubbelknut på sig själva i ivern att uttrycka förståelse för terror och tyranni, och förakt för marknadsekonomi och demokrati. Från neutralitet via kålsuparteorin till rena nihilismen. Det sätt man här behandlar litauiska byggjobbare, polska rörmokare, apatiska flyktingbarn och den armé av svartjobbande "illegala" invandrare som håller undan vår skit visar också med all önskvärd tydlighet att svensk solidaritetär en abstraktion som hör hemma i självförgyllande högtidstal."
Läs hela texten här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.