Just nu visas någon sällsynt tråkigt hearing med forskare på SVT 24. Men ämnet, det är högintressant: Reformering av den svenska grundlagen. Några tankar slår mig...
Man kan undra om arbetet med en ny grundlag kommer att bli en teknokratisk lekstuga för forskare i statskunskap. Eller kommer man att ge utrymme för principiella och filosofiska resonemang? Maktdelning? Rättssäkerhet? (Det finns en risk att sådana frågor kan komma att anses allt för "politiskt laddade" för en grundlagskommitté - trots att det är just sådant den borde diskutera.)
Arbetet med en svensk grundlag kommer förhoppningsvis inte att bli en huggsexa mellan olika särintressen - som EU:s så kallade konstitution blev. Men det finns hot. Ett av dem lär komma från pärmbärarna.
Varje "expert" som lägger sig i processen har sina egna projekt - som lokal demokrati, genusfrågor, regional utjämning m.m. Alla dessa projekt anses - naturligtvis - så viktiga av sina tillskyndare att dess aspekter måste tas in i diskussionen. Här finns en uppenbar risk för att en ny grundlag kan bli rena julgranen, totalt överhängd av politiskt korrekt organisatoriskt lullul.
På samma sätt som en grundlag bör vara politiskt minimalistisk (inte gynna någon speciell politisk grupp) bör man ta en funderare kring om den inte också borde vara tekniskt minimalistisk (enkel, överblickbar utan onödigt organisatoriskt lullull).
För, uppriktigt sagt, när är folkväldet störst?
Är det när våra valda representanter, efter votering och majoritetsbeslut, låter byråkraterna styra hur allt skall fungera och hur alla skall leva?
Eller är det när staten är minimalistisk och människor får bestämma så mycket som möjligt över sina egna liv?
Grundlagsarbetet är en process som vi bör hålla under ständig uppsikt. I dragkampen om makten mellan folket och politikerna kommer folket alltid att förlora - om politikerna i lugn och ro själva får bestämma spelreglerna.
En grundlag bör vara en "metaforisk pistol" riktad mot staten av folket.
SvaraRaderaDe flesta stater i historien har varit grundade på en eller annan form av gangster-välde med syfte att berika de ledande på de ledas bekostnad med "Statens intressen" som rättfärdigande, därmed bör en grundlag vara ett vapen folket kan använda mot sina ledare, inte tvärtom.
Därför anser jag att en grundlag bör vara, liksom du skriver, minimalistisk, men egentligen inte definiera ett enda dugg om vad folk får och inte får göra, utan snarare tydligt begränsa vad staten får och inte får göra (risken att staten gör något "dumt" och kommer undan med det är avsevärt större än att en individ lyckas med samma konststycke).
Den amerikanska konstitutionen anser jag i detta avseende vara perfekt i sin andemening, dock gjorde de amerikanska landsgrundarna en stor miss: de lämnade för mycket utrymme för tolkning, vilket innebär att politiker idag dagligen pissar på den ursprungliga andemeningen hos konstitutionen.
En grundlag som gör mycket annat än definierar statens legitima verkningsområde och områden där dess verkan är illegitim är inget annat än papper man lämpligast torkar sig där bak med.
Jag misstänker dock att en svensk grundlag kommer att sluta som du säger, en lekstuga och ett plotter av diverse särintressen, pålagor och regleringar på folks liv, utan ett enda ord om vad staten får och inte får göra.
Någon forskare från Göteborg satt och talade om politisk *responsivitet*. Det låter oroväckande. Ett forskningsområde som går ut på att politikerna skall hoppa högre och oftare så fort media och lynchjustisen börjar yla..?
SvaraRadera