Religion eller frihet?

En undersökning från Integrationsverket visar att svenska folket är positivt till öppenhet och mångfald - men att det samtidigt blivit mer misstänksamt mot muslimer.

Som vanligt kan svenska folket inte hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Begreppsförvirringen när det gäller muslimer, islam och islamism tycks total.

De flesta muslimer är inte mer religiösa än det svenska folk som lite slarvigt kan etiketteras "kristna". Islam är i sig bara ännu en knasig religion - som innehåller en del hårresande dumheter, på samma sätt som kristendomen. "Muslimer" är på det hela taget inte farligare eller sämre än "kristna".

Vad folk privat bekänner sig till för tro är den resandes ensak.

En helt annan sak är om man kräver att ett samhälle skall styras av religiösa principer. Då är man farligt ute. Då kommer tro och hokus-pokus att ersätta vett, logik, rimlighet och öppenhet. Det är riktigt, riktigt dåligt - oavsett vilken religion det handlar om.

Och alla religioner har sina tokstollar. I Sverige har vi Ulf Ekman i Livets ord och pingstpastor Åke Green på Öland. USA fullständigt svämmar över av märkliga kristna evangelister och tv-predikanter - och laget toppas med certifierade galningar, som den snart sverigeaktuelle pastor Phelbs. I den arabiska världen finns det gott om fundamentalistiska mullor som kräver att samhället skall fungera efter en bokstavstroende tolkning av Koranen - de så kallade islamisterna. Obalanserade företrädare för judendomen saknas inte heller. Så fort det finns en tro, så finns det också galningar.

Islamism är, för visso, en vidrig grund att bygga ett samhälle på. På samma sätt som all slags religiös fundamentalism. Religion bygger på ett vi-och-dom-tänkande som är fullständigt otidsenligt. Att påstå att lagarna i ett modernt samhälle skall bygga på mångtusenåriga religiösa påfund är så dumt och anti-intellektuellt att man får mjäll.

Ett öppet och tolerant samhälle kan aldrig byggas på att människor definieras och grupperas utifrån en viss tro. Sådan kollektivism bygger på destruktiv konfrontation. Som den så kallade klasskampen, ungefär. Riktigt skruvat blir det när uttolkarna av ditt eller datt hävdar att människor föds in i - och därmed skall kollektivansultas till - respektive religion. Vilken synnerligen människofientlig uppfattning!

Religion, tro och samhällsbyggande hör helt enkelt inte ihop.

I ett öppet, tolerant samhälle finns det andra regler. De bör vara få, men tydliga. Och de skall inkludera alla medborgare oavsett tro, ursprung, hudfärg eller läggning. De bör bygga på respekt för varje individ och hennes grundläggande rättigheter.

Vi har grälat om detta i kommentarerna till en tidigare bloggpost. Men jag kan fortfarande inte se annat än att det bara finns en hållbar sådan princip:

Alla människor skall ha så stor frihet som möjligt.

Gränsen för denna frihet går där man kränker någon annans frihet eller rättigheter.

Alla skall ha lika rättigheter.

Sedan är det skit samma som man är kristen, jude, muslim, zen-buddist, hindu eller ateist. Vad folk har för privat tro - if any - det har samhället inte med att göra.

I ett öppet och tolerant samhälle finns det plats för alla!

Länk