Tja, å andra sidan - vad skulle de annars säga? "Jo, vi förtrycker folk därhemma. The Chinese way, you know. Vi gillar sådant." hade kanske inte varit så diplomatiskt jättelyckat.
Enligt Freedom House så är Kina ungefär lika fritt som Vitryssland, Ekvatorialguinea, Eritrea, Haiti, Laos, Somalia, Uzbekistan, Vietnam och Zimbabwe.
Snäppet sämre är Burma, Kuba, Libyen, Nordkorea, Saudiarabien, Sudan, Syrien och Turkmenistan.
Adekvat frihet? Om man tycker att det är kul att sitta i fängelse så visst.
Kan inte följande stämma:
- I Kina kör man med censur och spontona avrättningar och är på så vis i sociala frågor mer socialistiska än Sverige.
- I Kina är skatten betydligt lägre och är därmed i ekonimiska frågor mer liberalt än Sverige.
Nix, det är skitsnack om sverige.
Sverige (pl 24/127) är eknomiskt friare än Kina (pl 86/127) och censur och avrättningar har ingenting med den demokratiska socialism som (S) står för att göra. Hade vi haft Lars Ohly som diktator kanske saken hade varit en annan.
"[..]censur och avrättningar har ingenting med den demokratiska socialism som (S) står för[..]".
Må så vara att (S) inte verkar särskilt avrättningsbenägna (även om de däremot tycks mer än villiga i att bistå med hjälp när det gäller att utvisa människor till tortyr) men angående censur så är ju inte (S) direkt blyga när det kommer till att urholka yttrandefriheten..
Pelpet. Den beskattningen och transfereringa man mäter i undersökningen du refererade visar att Kina är avsevärt mycket liberalare än Sverige! (3.0 mot 4.1).
Sverige är sämst av alla 127 länder beträffande statens skatte- och utgiftnivåer! Även arbetsrätten är Kina mycket bättre! I arbetsrätten är Cypern, Mali och Senegal (3 länder) sämre än Sverige (index 3.2).
Liberala Polen placerar sig på den undre halvan, alldeles intill Kina.
Ett annat generellt problem med index torde vara att de mer reglerade länderna "kommer undan" genom att många oliberala regleringar s a s faller mellan stolarna, där indexet endast innefattar ett antal av de vanligaste regleringarna.
Man mäter t ex tillgänglighet till investeringskapital. Detta får väl delvis se som en slags "positiv" definition av liberala förhållanden. Gynnar det redan rika länder? Inflationstakten antyds sänka indexet, vilket drabbar tillväxtnationer med hög (men stabil) inflation (kanske inte helt logiskt heller genom att "myntet har två sidor" i o m gynnsamma realräntor?).
Något mått på investeringsvilja innefattas väl inte heller indexet. Det är ju det som vi spontant brukar se som ett resultat av en fungerande liberal marknad och nästan vant oss att använda som en slags lackmusindikation på liberal ekonomisk politik. Om kapitaltillgång är en faktor så kan väl utfallet av kapitalinsatser, d v s investeringar vara nog så intressant?
Ett problem med indexet kan ju också vara att en av de åtta delarna kan vara extremt förstörande för ett lands ekonomi. Om Sverige t ex fått 0.1 i skatte-delen av indexet (90-100% av BNP i skatt???), så hade vi troligen gjort bra ifrån oss i de övriga delarna men ekonomiskt lidit större skada än andra länder. Trots att vi i handelspolitiken är oerhört liberala.
Utöver Sveriges jumboplats rörande liberala skatter samt nästan jumbo rörande liberal arbetsrätt:
Att indexet har avigsidor kanske också kan skönjas i det att exvis länder som Kenya och Paraguay och liknande fattiga och ekonomiskt mindre väl fungerande länder kommer före exvis Polen och andra länder vi normalt betraktar som bättre fungerande liberala marknadsekonomier?
Sätta ihop index kan man alltid göra, men de kan alltid ha olika mer eller mindre allvarliga brister beroende på hur de satts ihop. Att Sverige om vi plötsligt inför 100% skatt torde klara oss hyggligt i indexet (och inte faller i skatte-rankingen!) kanske bör tas i beaktande?
Index är däremot inte fel, att de existerar! Tvärtom. I detta fall är kanske de delar som mäts intressantare än totalen (jämföra mellan länder samt hur dessa delar förändras för enskilda länder).
Olika delar bidrar ju nämligen olika mycket till enskilda länders problem. Skatterna och arbetsrätt bidrar nog t ex mycket till Sveriges problem. Där var vi sämst respektive nästan sämst.
Tja, å andra sidan - vad skulle de annars säga? "Jo, vi förtrycker folk därhemma. The Chinese way, you know. Vi gillar sådant." hade kanske inte varit så diplomatiskt jättelyckat.
SvaraRadera//JJ
Enligt Freedom House så är Kina ungefär lika fritt som Vitryssland, Ekvatorialguinea, Eritrea, Haiti, Laos, Somalia, Uzbekistan, Vietnam och
SvaraRaderaZimbabwe.
Snäppet sämre är Burma, Kuba, Libyen, Nordkorea, Saudiarabien, Sudan, Syrien och Turkmenistan.
Adekvat frihet? Om man tycker att det är kul att sitta i fängelse så visst.
Kan inte följande stämma:
- I Kina kör man med censur och spontona avrättningar och är på så vis i sociala frågor mer socialistiska än Sverige.
- I Kina är skatten betydligt lägre och är därmed i ekonimiska frågor mer liberalt än Sverige.
Nix, det är skitsnack om sverige.
Sverige (pl 24/127) är eknomiskt friare än Kina (pl 86/127) och censur och avrättningar har ingenting med den demokratiska socialism som (S) står för att göra. Hade vi haft Lars Ohly som diktator kanske saken hade varit en annan.
"[..]censur och avrättningar har ingenting med den demokratiska socialism som (S) står för[..]".
SvaraRaderaMå så vara att (S) inte verkar särskilt avrättningsbenägna (även om de däremot tycks mer än villiga i att bistå med hjälp när det gäller att utvisa människor till tortyr) men angående censur så är ju inte (S) direkt blyga när det kommer till att urholka yttrandefriheten..
Pelpet. Den beskattningen och transfereringa man mäter i undersökningen du refererade visar att Kina är avsevärt mycket liberalare än Sverige! (3.0 mot 4.1).
SvaraRaderaSverige är sämst av alla 127 länder beträffande statens skatte- och utgiftnivåer! Även arbetsrätten är Kina mycket bättre! I arbetsrätten är Cypern, Mali och Senegal (3 länder) sämre än Sverige (index 3.2).
Liberala Polen placerar sig på den undre halvan, alldeles intill Kina.
Ett annat generellt problem med index torde vara att de mer reglerade länderna "kommer undan" genom att många oliberala regleringar s a s faller mellan stolarna, där indexet endast innefattar ett antal av de vanligaste regleringarna.
Man mäter t ex tillgänglighet till investeringskapital. Detta får väl delvis se som en slags "positiv" definition av liberala förhållanden. Gynnar det redan rika länder? Inflationstakten antyds sänka indexet, vilket drabbar tillväxtnationer med hög (men stabil) inflation (kanske inte helt logiskt heller genom att "myntet har två sidor" i o m gynnsamma realräntor?).
Något mått på investeringsvilja innefattas väl inte heller indexet. Det är ju det som vi spontant brukar se som ett resultat av en fungerande liberal marknad och nästan vant oss att använda som en slags lackmusindikation på liberal ekonomisk politik. Om kapitaltillgång är en faktor så kan väl utfallet av kapitalinsatser, d v s investeringar vara nog så intressant?
Ett problem med indexet kan ju också vara att en av de åtta delarna kan vara extremt förstörande för ett lands ekonomi. Om Sverige t ex fått 0.1 i skatte-delen av indexet (90-100% av BNP i skatt???), så hade vi troligen gjort bra ifrån oss i de övriga delarna men ekonomiskt lidit större skada än andra länder. Trots att vi i handelspolitiken är oerhört liberala.
Utöver Sveriges jumboplats rörande liberala skatter samt nästan jumbo rörande liberal arbetsrätt:
SvaraRaderaAtt indexet har avigsidor kanske också kan skönjas i det att exvis länder som Kenya och Paraguay och liknande fattiga och ekonomiskt mindre väl fungerande länder kommer före exvis Polen och andra länder vi normalt betraktar som bättre fungerande liberala marknadsekonomier?
Sätta ihop index kan man alltid göra, men de kan alltid ha olika mer eller mindre allvarliga brister beroende på hur de satts ihop. Att Sverige om vi plötsligt inför 100% skatt torde klara oss hyggligt i indexet (och inte faller i skatte-rankingen!) kanske bör tas i beaktande?
Lite till bara:
SvaraRaderaIndex är däremot inte fel, att de existerar! Tvärtom. I detta fall är kanske de delar som mäts intressantare än totalen (jämföra mellan länder samt hur dessa delar förändras för enskilda länder).
Olika delar bidrar ju nämligen olika mycket till enskilda länders problem. Skatterna och arbetsrätt bidrar nog t ex mycket till Sveriges problem. Där var vi sämst respektive nästan sämst.