Politiken och valfriheten

Varje gång den socialdemokratiska partikongressen (eller för all del riksdagen) samlas - så minskar valfriheten.

I de politiska beslutens natur ligger, i en representativ demokrati, en maktmonopolism. En sanning skall voteras fram. Ett alternativ skall ersätta alla andra. En storlek förutsätts passa alla.

Men sådan är, naturligtvis, inte verkligheten. Människor är olika. Vi har alla olika intressen, förutsättningar, önskemål, livsprojekt och smak.

Om målet är största möjliga lycka för största möjliga antal människor (ur ett lite mjukare, inte nödvändigtvis utilitaristiskt perspektiv) - då är det inte säkert att det är majoritetens vilja som skall fram. Då handlar det inte bara om att vara först med att samla 51 procent bakom sin politik.

Är det människors lycka man eftersträvar - då bör politikerna hålla fingrarna borta från så många områden som möjligt. Då är det inte patentlösningar som skall till. Istället handlar det då om att låta människor välja de alternativ som passar dem själva bäst.

Detta är ett synsätt som inte möter speciellt stor förståelse på (s)-kongressen i Malmö i veckan. Där marscherar man, i rätt rask takt, åt rakt motsatt håll.

Detta säger också en del om det alternativ som måste till i svensk politik. Utmanarna måste visa att de är beredda att respektera människor, deras olikheter, fria val och önskemål.

Jag är inte helt säker på att alla i den borgerliga alliansen tänker i dessa banor...