Festen är över

Socialdemokraternas partikongress har avslutats.

En kongress där Göran Persson visat att han gör som han vill. Visserligen påstår han sig ha ångrat att han sagt till media att det inte blir någon "individualisering" av föräldraförsäkringen oavsett vad kongressen beslutar. Men notera hans ordval. Han ångrade bara att han hade sagt det högt...

Frågan om föräldraförsäkringen handlar för övrigt inte alls om "hänsyn till opinionen" som (s) partiledning vill göra gällande. Jämför till exempel med kärnkraften, där man driver en avveckling, trots att de flesta svenskar har en helt annan uppfattning. Nej, det handlar om balansen mellan förnyare och traditionalister i partiet. Om allt för mycket av den sociala ingenjörskonsten bygger på till exempel feministiska principer är partistrategerna rädda för att tappa stöd bland traditionalisterna, inte minst inom LO-kollektivet.

Det finns mer av maktkamp inom (s) än vad som visats i tv. Men mycket av den har hanterats i de slutna utskotten, på kongressens första dag. Därför fick vi bara se några enstaka nederlag för partiledningen inför öppen ridå. (Vilket i och för sig kompenserades av att en fly förbannad Göran Johansson från Göteborg tågade in på kongressen och framförde sin kritik mot partiets ledning framför ett upphetsat mediauppbåd.)

Aftonbladets Olle Svenning skriver initierat om kampen mellan förnyare och traditionalister i boken Göran Persson och hans värld "Arbetarklassen är generellt sett mer homofobisk, mer Europaskeptisk och antiliberal än medelklassen. I denna omvandling [partiets förnyelse i fri- och rättighetsfrågor] finns politisk dynamit; den har redan sprängt bort vänstern från regeringsställning i flera EU-länder. Balansen går att upprätthålla så länge vänstern förmår skapa arbeten, garantera välfärdssystemet och driva viss utjämningspolitik. Men när de uppgifterna uppfattas som överskuggade av fri- och rättighetspolitiken, är vänstern politiskt illa ute."

Detta ger en rätt god bild av vad Göran Persson har att brottas med.