Enligt SIFO leder de borgerliga med 7,9 procent. Detta i en mätning som är gjord efter katastrofkommissionens rapport.
Men räcker det? 7,9 procentenheter är lite, tio månader före valet.
Dessutom kommer hela svenska folket att ha glömt katastrofkommissionens rapport om... sisådär en månad.
Ingen skulle bli gladare än jag om sossarna fick respass, som straff för tsunamiklantigheterna, teledatalagringen, Egypten-affären, skygglapparna mot folkmordet i Darfur och en massa annan skit.
Regeringar bör för övrigt, liksom kalsonger, bytas ofta - och av ungefär samma skäl.
Men det här räcker inte. 7,9 procent kan (s) ta in på två-tre månader.
Nu krävs det antingen att borgerligheten skärper ihop sig rejält - eller att det kommer ett antal nya skandaler, tillräckligt substansiella för att bryta igenom regeringens teflonpansar.
Länk
Spin on... (lite dumt att spinna offentligt kanske, men vi bloggare i pjamas... :-)
SvaraRadera--
Om alliansen ända över målsnöret utstrålar förtroende och regeringsduglighet genom sammanhållning, bra intern stämning och en oförblommerad/"illa dold"/väl förmedlad vilja att regera så tror jag de vinner. Så här:
Politik är väl inte bara att ta poäng i replikskiften utan att sälja in sig hos väljaren på alla sätt som är väljarnas (kanske både medvetna och omedvetna) bevekelsegrunder för att välja ett regeringsalternativ. Övertyga med att utstråla regeringsduglighet.
Sen behandlas naturligtvis alliansen orättvist i media. (Att skolrapporten sprack har exvis inte media drivit hårt som splittring i vänsterblocket, medan varenda liten skillnad i det ickesocialistiska blocket körs som splittringsexempel och även när det inte uppstår splittring så beskrivs det ofta som att "denna gång var dom i alla fall eniga [implicit: ...men...]".) Media kan naturligtvis inte gnällas på (ger bara ett än sämre intryck och återspeglas även det av den media som inte lär bli snällare av den kritiken). Kan bara hanteras just som den är.
Jag tror att tappet före katastrofkommissionens rapport delvis kan bero på självförvållad brist på positiv exponering (se näst-nästa stycke nedan). I och med rapporten fick ju även de borgerliga en större exponering i media (och kombinationen av detta och regeringskritiken kan nog ha gett 5, 6 eller 7 procent). Mitt intryck är att media sällan låter borgerliga kommentera sosseskandaler, medan vänsterdebattörer eller politiker själva kommenterar vänsterskandaler (i dagens Godmorgon Världen fick t ex Yrsa Stenius i en helt okritisk men öppet instämmande intervju spinna att rapporeringen om katastrofkommissionens rapport var ett övergrepp mot de drabbade, (med avslutande stämningsfull musik av Hugo Alvén)). Det vore intressant att kvantitativt räkna på exponering av "höger-" och "vänster"kommentarer vid olika typer av politiska inslag )även om de ickesocialistiska partierna aldrig bör gnälla på media; de ska stångas och envisas utan gnäll; gnäll på media är i deras position snarast rättshaveristiskt och inger inte duglighet).
Det om att utstråla duglighet tycker jag Reinfeldt lyckades bra med i partiledardebatten i Agenda i höst, där genomgång av sakfrågor tog mindre plats till förmån för förtroendeargumentation. Annars kanske det varit en typisk nackdel hos de ickesocialistiska partierna att vilja vinna sympati genom att logiskt överbevisa att det politiska programmet i detaljer är det bästa, snarare än att nöja sig med "bredsidor" som appellerar till folks vardag. Ett säljande budskap istället för en defensiv detaljredovisning! (Kan detta vara ett utslag av en borgerlig grabbighet; lätt "autistisk"? ;-) Men detta har ju i alla fall Reinfeldts moderaterna nu rättat till!
Dock anser jag att Reinfeldt _utstrålat_ en viss oro i att förklara kritik mot intern splittring mellan alliansens partier, och detta har snarast gett _sken av_ en genom svaghet bristande regeringsduglighet. Reinfeldt tycks gära pudlar för all kritik, hur substanslös den än är. En akilleshäl?
Att delvis avfärda och inte ta till sig (Fredriks "vi tar till oss det") all mer eller mindre substanslös kritik samt att lite oftare med fast blick i kameran begära folkets förtroende tror jag skulle bidra till att förmedla en känsla av ett dugligt regeringsalternativ; ett alternativ som tror på sig självt.
--
Spin off... (och ändå optimistisk att det blir maktskifte!)
"Egypten-affären"? Vad menar du?
SvaraRaderaMVH Humle
Jag vill absolut inte ha borgerling regering efter nästa val och jag vill absolut inte ha socialdemokratisk regering nästa val. Vad göra, vad göra? :)
SvaraRadera