Katastrofhantering

Viss förvirring råder kring regeringens framtida katastrofhantering.

Statsminister Persson föreslog för ett par veckor sedan att en sådan skall finnas i regeringskansliet. Sedan kom Katastrofkommissionen och sade att det var otillräckligt, att man ville gå längre.

Så vad är då skillnaden mellan de två alternativen? Låt mig använda den breda penseln...

Göran Perssons modell innebär att det alltid bör finnas någon i tjänst som förväntas titta på tv, surfa på nätet och som har en någorlunda aktuell atlas i bokhyllan. Skiter sig något skall denna person ringa till någon som kanske ringer till någon som möjligen ringer till statsministern.

(Detta kommer regeringen att försöka framställa som en högteknologisk krisledningscentral med blinkande kartor på väggarna, inkommande satellitbilder, dämpad belysning och skinnfåtöljer kring ett runt bord i en bunker.)

Katastrofkommissionens modell innebär att man har en verksamhet som leds av folk som har rutin på att värdera och analysera information. I toppen finns någon som har ett exekutivt ansvar, som kan sätta igång saker på eget bevåg, som kan jaga upp andra departement och myndigheter och som har mandat att samordna insatser med andra länder.

Det vill säga allt som Göran Persson tycker illa om att dela med sig av...