Alla människor ogillar förändring. Man vet vad man har, men inte vad man får. Och så vidare...
Men, ibland bör man kanske vänta ett ögonblick - innan man drar allt för långtgående slutsatser när saker och ting ändå förändras.
I den liberala sfären spekuleras det just nu en hel del om de förändringar som är på gång på Timbro. Eftersom inte heller jag vet något, så tänker jag inte bidra till dessa spekulationer.
Vi kan bara konstatera att nätpublikationen Smedjan.com har lagts ner, sitt starka varumärke till trots.
Vi kan också konstatera att magasinet Neo inom kort kommer att presenteras.
Mer vet vi inte. Vi kan tycka att det är tråkigt att Smedjan försvinner. Vi kan gissa ditt eller datt om Neo. Och vi kan fundera över om det finns någon ny, långsiktig strategi hos Timbro.
Men eftersom vi inte vet, eftersom täckelsen inte har fallit ännu, så är det meningslöst att spekulera. Det blir i bästa fall bara gissningar. I värsta fall skitsnack.
I vart fall jag ser, med viss spänd förväntan, fram emot de nya greppen. Och sedan, när vi vet vad som sker - då kan jag tänka mig att ha en åsikt. Men jag känner mig inte direkt orolig.
Den som saknar Smedjan allt för mycket skulle kunna göra något själv. Det är bättre än att gnälla. Vi kan inte förvänta oss att andra alltid skall servera oss allt på ett silverfat. Så varför inte ta det som var Smedjan ett steg längre - den som har tid, lust och ork?
Problemet med den frihetliga rörelsen är att vi är väldigt energiska när det gäller att ha åsikter - men mindre bra på att sjösätta genomtänkta, slagkraftiga och långsiktiga projekt själva.
Vi är helt enkelt lata. Det leder till att vi börjar frukta förändring. Och att vi väntar oss att andra skall göra vårt jobb åt oss. Det är inte konstruktivt.
Tycker jag, i all anspråkslöshet.
Jag hoppas att du inte åsyftar mitt inlägg på min blogg. I sådana fall har du inte läst tillräckligt noga. Tycker jag, i all enkelhet.
SvaraRaderaJust nu gnälls och spekuleras det i var och varannan buske, så ingen behöver känna sig utpekad.
SvaraRaderaDet jag blir så trött på är hela attityden i den frihetliga rörelsen. Det finns gott om baksätesförare. Men betydligt färre som är beredda att göra något konkret. Det läggs oerhört mycket tid på att sitta på nätterna och diskutera privata motorvägar över billigt rödvin. Men det läggs betydligt mindre kraft på att försöka påverka opinionen.
Och när någon trots allt tar sig samman och gör något - då blir ofta uppslutningen mindre än den borede och skulle kunna bli.
Det är därför jag blir irriterad på fenomenet att folk har så mycket åsikter om en av de liberala krafter som trots allt gör många och bra saker, d.v.s. Timbro - innan man vet vad förändringarna innebär och hur det resoneras.
Det är upp till var och en att avgöra om han eller hon skall känna sig träffad. Jag har ingen enskild i åtanke.
En sak till:
SvaraRaderaI fem-tio år har det talas om att det borde startas en "riktig" liberal tidskrift med bred distribution, färgtryck, vettig finansiering och en massa annat fint.
Och när det till slut sker - då möts det med gnäll.
Har du verkligen tänkt igenom vad du skriver? Att förändringar sker tillhör livet. Däremot brukar organisationer kommunicera ut vad tanken med vissa grepp är. Detta är något Timbro inte har gjort.
SvaraRaderaNu kommer som en blixt från klar himmel att Smedjan läggs ned. Först skriver Carl Rudbeck och Kristian Karlsson att de lägger ned när de är på topp osv. Bara någon timme senare finns ett annat ganska intetsägande meddelande upplagt från Timbros VD. Det är knappast konstigt att det då uppstår spekulationer.
Sedan, vad gäller Neo kan jag inte uttala mig om innehållet. Jag kan mycket väl tänka mig att den innehåller massor med intressant och spännande läsning.
Det jag kan uttala mig om är den typ av människor man vill attrahera i sin läskrets. Jag kan då konstatera att jag faller utanför denna grupp. För min del struntar jag fullkomligt över vilken typ av kaffe man dricker. Jag gillar svart starkt kaffe utan en massa saker i som förstör kaffet. Emellertid försöker jag inte motivera min preferens med ideologi utan jag konstaterar att jag gillar sådant kaffe. Vad andra gillar ger jag blanka fasen i.
Dessutom har jag ingen lust att lägga ut nästan 500 kronor på en produkt som är helt okänd för mig. Jag kan tänka mig att betala för distibutionskostnaden för ett nummer för att se om det är något för mig. Annars kommer jag inte att skaffa den.
Till sist, vad gäller att starta en egen version av Smedjan torde du förstå att det inte låter sig göras såvida man inte har en del egna pengar att ta av. Smedjan är en av få, om inte den enda, högerpublikationer som betalat sina skribenter. Om vi räknar med 40 nummer per år och 5 artiklar per nummer blir det 200 artiklar. Om man allt inkluderat betalat i snitt 2 500 kronor per artikel blir det en halv miljon kronor per år. Hade jag råd att finansiera det skulle jag kanske göra det.
Där är nästa problem med den frihetliga rörelsen: Vi är skitdåliga på att fixa finansiering av saker och ting.
SvaraRaderaMedan vänstern lever loppan och ger ut högvis av tidskrifter och annat på skattebetalarnas bekostnad - så sitter vi och surar istället för att bedriva proffsig foundraising för frivillig finansiering av våra projekt.
Ok, då skall vi kanske sluta att sitta på läktaren och gnälla och gå ut och fundraisa i stället. Har du någon bra idé om hur man kan finansiera en film om en svensk narkotikapolitik? ;=)
SvaraRaderaÅ andra kanske en del drar sitt strå till stacken genom att försöka genomföra en akademisk karriär...
SvaraRaderaVidare kanske en del är för unga eller helt enkelt inte alls efterfrågat liberala kulturtidningar.
I vilket fall tycker jag att det är ohederligt att läsa mitt inlägg som Fan läser bibeln och missförstå allting. Det enda jag gjort är att sammanfatta en diskussion och skrivit att det inte går att spekulera vidare mycket.
Kanske beror dessutom det faktum att man skriver om detta på att Timbro är den enda liberala opinionsbildande organisationen av rang i Sverige.
Kanske ska man bli smickrad istället för defensiv och sur.
Vidare är det så att bokförläggandet verkar ligga på is samtidigt som nya medarbetare mer håller på med partipolitik än långsiktigt opinionsbildande.
Sebastian behöver fortfarande inte känna sig träffad. Vad jag har triggat igång på är att hela den frihetliga rörelsen kommit att bestå av allt fler baksätesförare och allt färre aktivister. Jag upplever det som ett problem - som behöver åtgärdas.
SvaraRaderaJag vet att det finns bra förklaringar till att folk inte kan, vill eller orkar lägga all vaken tid på att kämpa för friheten. Men det är likfullt ett problem att det är svårt att få folk att engagera sig och att många väntar sig att få allt serverat, utan att behöva göra något själva.
Gott. Då är jag nöjd.
SvaraRaderaAlla kan dock inte vara flagviftande revolutionsromantiker. Vissa av oss tror att vi har fler komparativa fördelar vad gäller mossigt akademiskt arbete.
Jag kan inte låta bli att undra. Du klagar på att det spekuleras och gnälls i varenda buske. Samtidigt har du ingen i åtanke och ingen skall heller känna sig träffad. Hur får du det att gå ihop? Det är så vitt jag vet bara människor som kan gnälla och spekulera, inte anonyma strukturer.
SvaraRaderaCaptus: Jo, det är ett bra initiativ, som jag hade tänkt spara som gott exempel till senare i diskussionen. ;-)
SvaraRadera