Jag sitter just och plöjer en massa material för att på allvar ge mig in i det getingbo som narkotikadebatten är. (Det är tänkt att bli en bok.)
Här är ett spår som är intressant...
Att straff inte avskräcker missbrukare är det många som har insett. Dessutom kan man ifrågasätta det humana i att straffa människor för att de har ett problem. Liksom att straffa människor för ett beteende som i sig inte skadar någon annan människa.
Det finns dessutom tecken på att vård egentligen inte heller fungerar som man tänkt.
En undersökning (BAK/SWEDATE) visar att 75,2 procent av de narkotikamissbrukare som genomgått behandling efter åtta år hade avlidit eller registrerats för brott - i flertalet fall mer än tolv gånger.
Ställer man upp fler kriterier, som att den behandlade inte skall ha annat missbruk, inte vistas på institution, skall ha arbete och bostad och vara fri från psykiska problem - ja, då är resultaten ungefär lika mellan de som fått och de som inte fått behandling!
Detta manar till eftertanke.
Sociologen Ted Goldberg menar att vad man därför borde inrikta sig på, det är att minska missbrukarnas lidande.
Ett sätt att göra detta vore att legalisera. Men det får man ju inte säga högt i Sverige...
Lycka till! Du kommer att behöva det. Svenska folket är djupt indoktrinerat av decennier av propaganda och lögner, minns du den röda "hasch-boken" som skickades ut till alla svenska hem på 80-talet?
SvaraRaderaJag har försökt föra en debatt runt narkotikafrågor med i övrigt politiskt upplysta och normalbegåvade mäniskor, det slutar bara med argument av typen "Knark är fel".
Sverige är drogupplysningens nordkorea ...
Djupt indoktrinerade som sagt.
SvaraRaderaNär jag konverterade från Socialdemokrat till liberal 2002 så var jag villig att acceptera oreglerad kapitalism inom alla områden förrutom narkotika, det såg jag fortfarande som ondskan personifierad.
Att jag kunde acceptera oreglerad kapitalism och att all skatt är dålig trots att även detta är djupt indoktrinerat tyder på hur djupt rotad statens propaganda angående narkotika är.
Förresten mycket bra initiativ med en bok, synd att det inte blev en film. Om du har tur så kanske boken väcker intresse och lockar fram en finansiär till en film, you never know?
SvaraRaderaFörresten, när du funderade på att göra en film, hur mycket pengar räknade du med att det behövdes för att slutgöra projektet?
När det gäller narkotikadebatten i sverige och reformer så får vi nog vara glada om vi kan få tillbaka de lagar som fanns före 1988 då bruk kriminaliserades, allt utöver det inom en överskådlig framtid tror jag är enbart önskedrömmar.
SvaraRaderaJag har knappast skrivit något om socialbidrag. Narkotikamissbrukare skall omfattas av samma sociala skyddsnät (i den mån sådant finns) som alla andra i ett land.
SvaraRaderaMen när de handlar laglig narkotika (motsvarande en dagsdos för vanliga droger på Apoteket kostar som regel högst 20 kr) behöver de inte finansiera sitt missbruk med rån, stölder och inbrott.
Det har gjorts någon uppskattning av att minst hälften av tillgreppsbrotten i Sverige begås av folk som behöver pengar till den i dag så dyra narkotikan.
Ställ ut en tunna metadon på plattan!
SvaraRaderaTungt narkotikamissbruk är oerhört dyrt, vilket innebär att narkomaner måste försörja sitt missbruk genom att begå dagliga stölder, inbrott och rån eller att själva langa narkotika.
Om man hade gratisutdelning av metadon/subutex så skulle man inte göra någon drogfri, men å andra sidan skulle brottsligheten sjunka markant, narkomanerna skulle kunna leva ett vanligt liv med arbete och bostad och de skulle inte behöva rekrytera nya narkomaner att langa till. Dessutom skulle den organiserade brottsligheten tappa sin viktigaste inkomstkälla.
För att genomföra detta så krävs det inte heller någon legalisering av narkotika, så det skulle kanske till och med vara politiskt möjligt att genomföra.
Frihetsargumentet är viktigt - men brukar inte vara det som går hem först och mest i stugorna... Harm reduction och minskad brottslighet brukar vara lättare för folk att förstå.
SvaraRaderaFörsäljningen: Vid en legalisering skulle vi i vart fall få bort dem som försöker "lura in" människor i missbruket. Det ekonomiska incitamentet är inte tillräckligt stort. Ingen mer langning vid skolgårdarna, med andra ord.
Dessutom skulle den ekonomiska basen för ett antal av dagens brottssyndikat ryckas undan. Skurkarna och de internationella drogkartellerna fillar *inte* snacket om legalisering.
Kommer du att ta upp hur det gått för Portugal i boken?
SvaraRaderaEtt pragmatiskt argument MOT legalisering skulle kunna vara att man eftersträvar "containment", dvs att man jobbar för att undvika nyrekrytering hellre än att göra tillvaron dräglig för befintliga missbrukare. Annorlunda uttryckt så sk*ter man i de som redan fastnat och koncenterar sig på de som ännu inte trillat dit. Det är cyniskt, men mot bakgrund av det som sägs i inledningen av bloggposten så kanske det är rationellt: om varken vård eller straff funkar så blir det centrala att se till att färre hamnar i missbruk till att börja med. Således en anledning att inte legalisera.
SvaraRaderaDet intressanta är isåfall om legalisering motverkar eller främjar nyrekrytering av missbrukare. Här lär det bli svårt att argumentera för endera linjen, pga brist på tillförlitliga data. Den tvivelaktiga framgången för "war on drugs" verkar dock kunna ge en fingervisning. Men man bör väl inte heller blunda för att ökad tillgänglighet ganska ofelbart leder till högre konsumtion, oavsett om det gäller alkoläsk eller hallonbåtar. Kanske slipper man inte ifrån de filosofiska aspekterna i alla fall?
Portugal: Ja. Jag söker bara bra och tillförlitliga källor. Tips?
SvaraRaderaUndvika nyrekrytering: Vid en legalisering minskar ligornas ekonomiska incitament för rekrytering.
För övrigt så finns det mycket som talar för att tillgång och missbruk inte alls har en självklar koppling.
Tillgång kan öka antalet som provar. Men folk blir inte *missbrukare* för att de prövar på.
Missbruk och ett självdestruktivt leverne har många andra orsaker. De allra flesta av dessa människor skulle missbruka något annat, hårt, även om det inte fanns narkotika.
Beträffande moral, så har jag uppfattningen att man ska akta sig noga för att blanda ihop moraliska aspekter med lagstiftning. Men det är en annan diskussion. Låt oss se på det praktiska istället.
SvaraRaderaKärnfrågan verkar vara om ökad tillgång leder till ökat missbruk. Här kan man uppenbarligen ha olika åsikter. Den förklaringsmodell som jag fått presenterad för mig är i alla fall rätt enkel: när tillgången ökar så ökar också brukandet. Eftersom statistiskt sett X% av alla brukare är predestinerade till att bli *miss*brukare, så kan man också räkna med att missbruket ökar som funktion av tillgängligheten. Förklaringen till detta skulle vara att missbrukaranlag är helt oberoende av socialgrupp, familjebakgrund eller andra demografiska variabler man kan hitta på. Alltså att vilken jeppe som helst kan trilla dit, bara han får tillfälle att pröva droger.
Det skulle vara intressant att få veta mer om hur mycket sociala faktorer faktiskt inverkar på utveckling av missbruk. FMN med flera bygger ju stora delar av sin argumentation på ovanstående förklaringsmodell, dvs att en viss procent av befolkningen ofelbart kommer att trilla dit bara drogerna finns där. Jag misstänker dock att FMN gör det för enkelt för sig med att skylla hela problemet på drogerna i sig. Om man kan visa att missbruk inte är så predestinerat som det antyds rycker man också bort mycket av dagens argumentation mot droglegalisering (eller mot starköl på Ica, för den delen).
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaMarcus said: "Är det moraliskt försvarligt att sälja en produkt som man vet är både starkt beroendeframkallande och (potentiellt) dödlig, som heroin?"
SvaraRaderaSjälvklart! Varför skulle det inte vara det?
Däremot så är det svårare att försvara en lagstiftning som innebär att drogerna som säljs är av undermålig kvalitet och ofta förorenade. En lagstiftningen gör dessutom att användarna marginaliseras och hamnar i en väldigt utsatt situation. En känd narkoman har väldigt svårt att hävda sina rättigheter i dagens sverige utan att riskera påföljder pga sitt missbruk.
När det gäller opiater så beror de största hälsoriskerna vid ett intravenöst bruk idag faktiskt inte på drogen i sig utan på föroreningar i de droger som säljs illegalt och i att dåliga och smutsiga verktyg används vid injiceringen.
Till detta kommer svårigheten att avgöra styrkan på de droger som säljs eller att det kan vara en helt annan drog som säljs under falskt namn. De höga priserna som tvingas fram av förbudet får också till konsekvens att många missbrukare inte kan finansiera sitt missbruk utan att antingen prostituera sig eller begå brott. Brott som i sin tur drabbar andra än användarna själva.
De flesta av opiatmissbrukets faror och risker skulle försvinna vid en legalisering. Morfin och heroin är trots allt en extremt vävnadsvänliga droger, dvs även om de används regelbundet så skadar de inte vare sig kroppen eller hjärnan på det sätt som många andra droger gör. Sett från det perspektivet så är de faktiskt några av de "snällaste" drogerna.
Även om man räknar med det fysiska beroende som i vissa fall kan bli följden av ett alltför frekvent opiatbruk så är opiaterna tämligen harmlösa ur hälsosynpunkt i jämförelse med t ex alkohol eller tobak. De sociala konsekvenserna av ett opiatberoende i sig är heller inte särskilt allvarliga om opiaterna finns fritt tillgängligt till en låg kostnad.
De flesta utav de problem som sammankopplas med opiatberoende är direkta konskevenser av den förda narkotikapolitiken och inte av drogen i sig.
Undantag finns så klart. En del människor är t ex överkänsliga för opiater och kan avlida utav doser som ligger långt under överdoser, men det gäller ju trots allt för andra saker i samhället också som t ex jordnötter.
En legal marknad i droger skulle också skapa ett ekonomiskt incitament för företag att ta fram nya och bättre droger, droger där man maximerar de eftertrakade effekterna och minimerar bieffekterna. Till skillnad från idag när nya droger framställs i första hand för att ta sig runt lagstiftningen eller för att göra dem mer potenta och därmed lättare att smuggla och inte för att förbättra dem.
Vad vi behöver är faktiskt inte färre droger utan fler och bättre.
"..men det är väl i jakten på pengar till fixen som knark drabbar andra utöver brukaren. Kommer detta förändras i och med en legalisering,.."
SvaraRaderaMed tanke på att de flesta droger är busbilliga att framställa och att priserna på en legal marknad skulle vara väldigt låga (om man inte påför en massa straffskatter och annat otyg vill säga) så skulle problemet med människor som begår brott för att finansiera sitt bruk/missbruk i stort sett försvinna.
Sedan så finns det inget i ett opiatberoende i sig som hindrar människor från att försörja sig via ett vanligt hederligt arbete, det finns massor av människor i dagens sverige som trots ett fysiskt opiatberoende klarar av att upprätthålla ett fullt fungerande socialt liv och sköta ett arbete. En stor del av den gruppen är de som av medicinska skäl går på långtidsbehandling av opiater, men även människor som av andra skäl använder opiater och som har god tillgång till dem ingår här.
Det stora problemet blir att försöka "återanpassa" de som redan har marginaliserats via den politik som förs idag och att handskas med den grupp som redan innan de etablerat ett beroende har ställt sig utanför samhället. Men även i dessa fall så skulle en legalisering innebära en minskad ekonomisk börda för dem, vilket kraftigt skulle reducera risken att de ska vara tvugna att hänfalla till kriminalitet för att finansiera missbruket. Något som alla tjänar på.
I ärlighetens namn så är det i dagsläget inga problem(annat än ekonomiska) för vem som helst som vill och är motiverad att skaffa i princip vilka droger som helst i Sverige.
SvaraRaderaAtt skapa ett drogfritt sverige är en ouppnålig utopi/dystopi. Om de inte ens klarar av att hålla fängelserna (som är något av de mest isolerade och kontrollerade samhällen vi har i Sverige) drogfria
så är inte risken särskilt stor att det går att göra med ett helt land.
Det distributionsnät som finns idag tar dock ingen hänsyn till åldersgränser eller liknande vilket, paradoxalt nog, skulle kunna innebära att tillgången till droger för barn och ungdomar skulle sjunka vid en legalisering.
Om den svarta marknaden skulle konkurreras ut så skulle det kunna innebära att även om drogerna blev mer lättillgängliga för vuxna så skulle de kunna bli svårtillgängligare för barn och ungdomar. Självklart så skulle det förekomma langning på samma sätt som det görs idag med alkohol och tobak men det är mycket möjligt att tillgången i stort skulle minska för denna grupp.
Sedan så är själva frågan om vad det är att vissa individer hänfaller åt ett självdestruktivt missbruk medan andra inte tycks göra det under samma omständigheter väldigt komplex och det råder väldigt delade meningar om vilka faktorer som spelar roll.
Att ökad tillgång leder till ökat missbruk är inte en sådan självklarhet som man kanske kan tro.