Tänk dig att politiker i riksdagen beslutar att en ny sorts domstol skall inrättas.
Tänk dig så att samma politiker stiftar de lagar och regler som denna domstol har att döma efter.
Tänk dig sedan att dessa politiker sätter sig själva som domare i nämnda domstol!
Nordkorea? Kuba? Ryssland, någon? Kanske det. Men vad värre är...
Detta är precis vad som har hänt i Sverige - i fallet med de nya migrationsdomstolarna. De miljöpartistiska riksdagsledamöterna Yvonne Ruwaida och Gustav Fridolin (som dessutom är KU-ledamot) har varit med och inrättat dessa domstolar, stiftat de lagar de skall följa - och slutligen satt sig själva som nämndemän (politiskt utsedda lekmannadomare) i dem.
Något maktdelningsproblem tycks de inte se. Inte heller någon risk för att rättvisan politiseras. Deras utgångspunkt tycks snarare vara att domstolarna är ett lämpligt politiskt verktyg.
De borde ta sig en rejäl funderare.
Sverige borde för övrigt ha fyra "statsmakter" - inte bara tre, som i dag.
De fyra "statmakter" som en demokrati bör hålla sig med är lagstiftande, verkställande, dömande och granskande (fria media). I Sverige har vi som bekant inte oberoende domstolar. Den svenska maktdelningen är således en "statsmakt" kort. Och det tycks ingen inom politiken ha något problem med. För oss medborgare och för rättssäkerheten kan det dock visa sig vara förödande...
Läs mer i denna Expressen-ledare av Eric Erfors...
Susning om tredje och fjärde statsmakten.
Wikipedia om tredje och fjärde statsmakten.
Tsk, Expressen är sena ;)
SvaraRadera