Det har visat sig bli en rätt deprimerande, men oerhört intressant helg så här långt.
Efter min tv-film om rättsväsendet har jag, som väntat, blivit kontaktad av en hel del människor som har starka åsikter om den svenska rättvisan.
Jag har hört historier om slappa och slöa advokater, som får mig att bli fly förbannad. Jag fått berättat för mig om bevisning som aldrig presenterats för rätten. Människor har gett mig material om åklagare som på intet sätt kan sägas ha levt upp till objektivitetskravet. Och jag har lyssnat till beskrivningar av rättegångar som skulle kunnat vara dramor skrivna av en psykotisk Lars Norén...
Min bild av att oskyldiga människor sitter fängslade i vårt land har stärkts. Bo Larsson, Yassir Askar och alla de andra är inte alls unika.
Inte sällan handlar det om vanliga människor som stått helt maktlösa när deras advokater inte gjort sitt jobb - och som inte har någon att vända sig till för att få upprättelse.
Detta är oerhört allvarligt.
Sverige skulle verkligen behöva en oberoende grupp som granskar och ifrågasätter slapp och inkompetent rättsskipning. För just nu finns det bara ett hopp för många som misshandlats av systemet - att media blir intresserade av fallet. Och det är inte alltid så lätt. Att ta tag i ett enda sådant här fall kan kräva åratal av arbete innan man når något resultat. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många grävande och engagerade journalister för att ta tag i all skit. Och man kan verkligen tycka att det borde gå att skipa rättvisa utan att folk skall behöva lita till media...
Om bara en liten del av allt jag hört stämmer - så är rättsrötan förfärande utbredd i vårt land.
Det handlar om ett okänsligt system som är oemottagligt för rim och reson. Ett system där det är viktigare att spelets aktörer räddar ansiktet och håller varandra om ryggen än att rättvisa skipas. Ett system som krossar oskyldiga människor bara för att det kan.
Och då har jag inte ens gläntat på dörren till det andra stora eländet - fall där skyldiga kunnat gå fria på grund av systemets inbyggda inkompetens och tröghet.
Det hela är närmast överväldigande dystert.
Henrik,
SvaraRaderaHar Du laest "Doeden aer en Man" om Catrine Dacosta. Om det aer naagon indikation paa hur polis och aaklagare resonerar, daa finns det mycket problem i Sverige. Och om jag foerstaar saken raett saa leddes den utredningen av Sveriges mest erkaende aaklagare.
Sveriges domstolar är horhus. På samma sätt som en bordell tillhandahåller alla kärlekens handlingar utan att erbjuda äkta kärlek - på samma sätt verkställer domstolarna en rättvisans pantomim utan att för den sakens skull ge oss äkta rättvisa.
SvaraRaderaDet jävliga är att det inte ens finns någon stor konspiration, ond plan eller medveten ondska i eländet. Det är ren skär inkompetens, feghet, konformism och byråkrati som löper amok. Parkinson skulle nickat igenkännande...
SvaraRaderaDet verkar som att det är läge för en uppföljare till filmen nu när du blir kontaktad av en massa människor som har råkat illa ut i rättsväsendet.
SvaraRaderaEn intervjufilm eller kanske en webbsite med massor av exempel.