Vad kan Sverige lära?

När den franska regeringen (för en gångs skull) gör något som kan ge arbetsmarknaden och ekonomin en vitamininjektion - då lamslår vänstern landet med protester och upplopp.

Hellre stela anställningsregler och "trygghet" in absurdum för dem som fått in en fot på arbetsmarknaden - än flexibilitet som ger fler jobb, tycks de som protesterar resonera. Och så har Frankrike också en ungdomsarbetslöshet på 22 procent. Se där hur ordet "solidaritet" kan tillämpas i praktiken.

SR Ekot har i dag gjort en intressant jämförelse mellan olika länder i EU...

I Tyskland finns ett lärlingssystem som på ett enkelt och bra sätt slussar in unga på arbetsmarknaden. Även de praktiskt begåvade får en chans. (Till skillnad från i Sverige där så många som möjligt sätts i högre utbildning, oavsett marknadens behov - och sedan dumpas i arbetslöshet.)

I Danmark har man gått längre än vad andra politiker i EU alls skulle våga. Här finns egentligen inga lagar som reglerar uppsägning och arbetstid. Istället regleras det mesta sådant i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Resultatet är att det är lätt att få jobb, lätt att byta jobb och lätt att bli uppsagd. I Danmark är ungdomsarbtslösheten därför inte alls samma problem som i många andra EU-länder. (Något att tänka på för Sverige, där inte ens moderaterna vågar röra den så kallade arbetsrätten.)

EU:s lägsta arbetslöshet finns på Irland. Låga skatter, en flexibel arbetsmarknad och ett företagsvänligt klimat - det skapar så väl tillväxt som jobb. (Något som vi i Sverige, med vår jobblösa tillväxt, borde kunna lära oss något av.)

Så, kommer Sverige att lära sig något av hur det fungerar på andra håll i EU? Förmodligen inte. Den facklig-politiska samverkan kastrerar socialdemokraterna. Överideologin är trygghet. Solidaritet är något som bara gäller dem som har en fot inne på arbetsmarknaden. Politikerna skiter i om näringslivet dör sotdöden - så länge resan mot avgrunden kan fortsätta med fördragna gardiner i första klass...

Läs mer...