När man jämför de två städer där jag bor - Stockholm och Bryssel - slås man av många uppenbara skillnader. Att man kan få en schysst lägenhet till ett bra pris på dagen i Bryssel, är ett uppenbart exempel.
Men det är något annat som slår mig - brottsligheten är helt annorlunda. Om vi för ett ögonblick väljer att bortse från förfärliga pedifilhärvor och sådant - och istället ser på vardagsbrotten, de som drabbar vanligt folk, så ser vi en intressant skillnad.
I Bryssel är det betydligt vanligare med rån och stölder än i Stockholm. Men, det är samtidigt betydligt ovanligare med övervåld vid dessa rån och med oprovocerat våld på stan.
När en 17-åring blev knivdödad på Bryssels Central för en MP3-spelares skull, då blev det ett ramaskri. Krigsrubriker. Stora demonstrationer mot våldet. I Stockholm hade det bara blivit en mindre nyhet i mängden...
Man kan undra över dessa skillnader. Och då framför allt över varför det oprovocerade våldet är värre och grövre i vårt fina svenska folkhem där "alla tar hand om varandra, alla skall med, och alla är stolta men inte nöjda..."
Kan det vara så att Sverige tappat något viktigt på vägen?
Det är helt lugnt. I september kan vi gå och rösta bort det där hemska. Om vi bara röstar på sossarna så fixar det sej, det har dom lovat å det säger mitt skyddsombud.
SvaraRaderaKan socialt kapital vara det herrn syftar på? För sånt försvinner som bekant när Staten tar över välfärden från människorna.
SvaraRaderaHur är det i grannländerna jämfört med belgien? Brottsligheten borde ju vara ganska lika kan man ju tycka eller är det något speciellt (ost? öl? choklad?) som gör att belgarna har en viss distribution av brott. :)
SvaraRaderaTino_g skriver: Andra exempel är /.../ Palmes mördade. Folk som är psykopater /.../
SvaraRaderaIngen befunnits skyldig för mordet på Palme. (tingsrättsdomen mot Petterson vann inte laga kraft)
Vem som mördade Palme vet vi alltså inte, ej heller vad mördaren hade för motiv eller huruvida denne var en psykopat. Palme var inte sörjd och avgudad av ungefär halva befolkningen, inklusive många av hans egna partikamrater. Så många psykopater finns det inte. Det var nog snarare Palme själv som var en sådan.