Jo, för att vara slutdebatt i tv var kvällens drabbning mellan partiledarna nog bättre, rappare och tuffare än i de senaste valen. Statsministern fick inte chans att friflyga lika mycket som vanligt. Speciellt såg vi ovanligt många bra servreturer från den borgerliga alliansen.
Men det som slår mig är något annat. En outtalad fråga som svävar i bakgrunden.
På söndag väljer vi regering. Då skall vi, tillsammans, bestämma vilken knapp majoritet som skall ha rätt att bestämma över minoriteten och alla andra. Genom lagstiftning, med tvång om så krävs.
Det säger sig självt att hur det än går i valet – så kommer väldigt många människor att känna sig missnöjda, obekväma, orättvist behandlade och frustrerade.
Därför borde politiken vara mindre. Den borde handla om färre saker.
Då skulle man slippa tvinga människor att bete sig på ena eller andra sättet – när det gäller saker som de faktiskt är bättre på att bestämma över själva. Och som det egentligen inte finns någon anledning att låta politiken monopolisera och styra över.
Denna tanke möter över huvud taget ingen förståelse inom vänstern.
Och den är, uppriktigt sagt, även rätt okänd för många borgerliga politiker.
Men inom borgerligheten finns i vart fall några fyrbåkar som sprider ljus. En borgerlig regering kommer säkert inte att rulla tillbaka politiken på något dramatiskt sätt de närmaste fyra åren. Men i det blå laget finns i vart fall en teoretisk möjlighet att frihetens och mångfaldens idéer kan slå rot lite här och där.
Det är en sak man kan tänka på inför söndagen...
Helt rätt HAX, men det finns ytterligare en fråga av minst lika stor vikt som inte heller diskuterats.....
SvaraRadera.
...det faktum att riksdagsvalen blir mindre och mindre viktiga, trots att den politiska sektorn växer.
Hur så? kan man fråga.
EU naturligtvis!
Ytterligare en politisk nivå har lagts ovanpå de övriga nivåerna, och här är makten så långt borta från folket att den egentligen inte är påverkbar överhuvud taget. Enda undantaget är om vi skulle kunna utöka användningen av folkomröstningsinstitutet eller hitta många modiga och dugliga politiker (fniss, fniss) som skulle våga att återta bestämmanderätten till Sverige.
Att situationen är slik erkänns t o m, åtminstone indirekt, av sådana ärke eu-filer som PM Nilsson på Expressen:
http://www.expressen.se/index.jsp?a=682092
Medlemskapet i EU stärker också argumenten för att riksdagsmajoriteten ska sitta i regeringen. Det är regeringen som "äger" EU. Riksdagen är i praktiken utestängd. I längden är det ohållbart att företrädare för ett 35-procentsparti sköter hela förhandlingsproceduren med de andra EU-länderna och då och då ställer de andra 65 procenten i riksdagen inför fullbordat faktum.
Detta är ju naturligtvis ett problem oavsett vilket block som vinner valet och bildar regering.